Fått orosanmälan på oss men vet inte varför.

[UrFunktion]

För bara några dagar sedan ringde socialen och berättade att de fått in orosanmälan för vår dotter. Dels tror jag det handlade om att det kunde finnas våld i hemmet (tror jag, är fortfarande osäker) och de undrade om de skulle göra det akut ifall vi kände att vi skulle bli för arg på dottern när hon kom hem sen.
Vi skulle få hem papper på vad anmälan gäller och kommer bli kallade på möte likaså vår dotter.
Vi är mesiga med våra djur och är ÄNNU mesigare med våra barn, är som mest lite trät mot gubben om jag blir trött och grinig på nåt som inte blivit gjort. Ungarna är inte ens vana vid att man säger till riktigt ordentligt utan som mest höjer vi rösten någon gång när det inte räckt med normalt tonfall.

Dottern (10år) har berättat några gånger till oss att kuratorn pratat med henne men vi har inte reagerat något direkt på det mer än varför men tagit det som att de kanske gjorde så på skolan. Uppfattade däremot att hon tyckte det var väldigt träligt att gå på dessa samtal. När anmälan kom frågade vi givetvis dottern och då berättade hon att det hade börjat med gruppträff för barnen hos kuratorn, killar i ena och tjejer i andra. Efter detta började kuratorn hämta dottern från sina lektioner och en gång försökte dottern till och med gömma sig så hon skulle slippa följa med. Sista gången hade kuratorn sagt "jag vet vad det handlar om, jag känner mig oroad och kommer göra en orosanmälan" men kuratorn sa inte vad det gällde och övergick direkt till andra frågor.

Dottern som inte riktigt förstår allvaret i detta är lika sprudlande glad som hon alltid brukar, hon hoppar, studsar och dansar runt, kör mobil-live med kompisar medans en annan går och har detta snurrandes i huvudet dygnet runt.

Vi har under dessa dagar försökt fråga dottern VAD de har pratat om om det varit något vi missat osv men inte en grej som anses som udda. Dottern berättade att samtalen hade känts som förhör, att kuratorn haft utfrågning och ställt mängder av frågor.
Om vi sitter och verkligen rannsakar oss själva så kommer vi inte på något avvikande. Dricker, röker, drogar inte, är en väldigt tight familj och ungarna är väldigt mammiga och pappiga. ungarna får allt de behöver och mer därtill. Vi har inte kliniskt rent hemma då vi bor på landet men med katter, hundar och ungar så är det som det är.
Vi är inte en perfekt familj men är väl som vilken mesproppfamilj som helst.

Detta är en mardröm, fattar inte att det händer, förstår inte vad jag har missat. Vet inte hur allvarligt man ser på detta och inte vad det kommer få för följder. Är övertygad om att detta inte kommer leda någonvart men man kommer likväl ha blivit anmälda. Spelar nog ingen roll om detta bara läggs ner, skadan är redan skedd

 

[Pontevecchio]

är ju omöjligt att veta för oss vad kuratorn reagerat på. kan ni kontakta henne och fråga?
förstår ditt obehag.

 

[vallhund]

Vissa yrkeskategorier har enligt lag skyldighet att göra en orosanmälan till soc om man misstänker att ett barn far illa, dit hör skolkuratorer.

 

[UrFunktion]

Mannen ringde rektorn idag som berättade att det var hon som skickat ärendet till kuratorn som i sin tur anmälde till soc.

En grej var att dottern slagit sönder sin padda i skolan när hon blev arg på nåt, detta såg rektorn och reaktionen på dottern blev att stortjuta hysteriskt och säga att hon inte ville att vi skulle få reda på det hemma (detta var padda nr 2 som krossades inom loppet av några månader och den första reagerade vi besviket på men knappast ilska).

En annan är att vi pratar rätt öppet om allt här hemma, ett big no no vet jag idag för det man säger kommer alltid fram till andra genom ungarna. Jag äter medicin mot depression, har varit en riktig försökskanin med mediciner. En medicin fick jag sluta med efter bara några dagar då jag kände mig grinig, irriterad, sur, grumpy men inget värre än så, detta berättade hon givetvis till kuratorn i form av att jag kunde bli arg av min medicin!!

Sen ett sista orostecken, hon hade haft blåmärken då och då, observera att vi bor på en gård med massa djur även om hon har fått de flesta på skoltid när ungarna har sprungit runt och lattjat.
Rektorn sa att vi skulle få hem pappren på orosanledningarna vilken dag som helst så de kommer förhoppningsvis släcka några frågetecken.
Efter detta kommer jag få hålla tyst om allt som inte handlar om ungarna till ungarna vilket blir svårt då vi alltid är tillsammans, linda in dem i bomull och skaffa kassaskåp eller nåt till paddan, dyrt och "bra" skydd hade den redan från början

 

[ginnies]

En grej var att dottern slagit sönder sin padda i skolan när hon blev arg på nåt, detta såg rektorn och reaktionen på dottern blev att stortjuta hysteriskt och säga att hon inte ville att vi skulle få reda på det hemma (detta var padda nr 2 som krossades inom loppet av några månader och den första reagerade vi besviket på men knappast ilska).

Om jag hade ett barn som av ilska slog sönder sin padda så hade min första åtgärd varit- ingen mer padda.
Och om det är vanligt att barnet blir så argt, tja då hade jag själv vänt mig till Bup, ihop med barnet.

Och blåmärken...ja barnet kan ju alltid vara benägen att få blåmärken lätt..annars får ju inga barn blåmärken bara av att bo på landet med djur sådär.

Mina grannars på landets flera barn hade blåmärken och de bodde på landet med de var slagna av föräldrarna.

Jag har ju lite svårt för det där med skola och kuratorer som snappar barn bara sådär, men i ditt fall här, med det som framkommit så har nog rektorn handlat rätt o vettigt, hoppas bara att kuratorn är bra.

 

[ginnies]

Efter detta kommer jag få hålla tyst om allt som inte handlar om ungarna till ungarna vilket blir svårt då vi alltid är tillsammans, linda in dem i bomull och skaffa kassaskåp eller nåt till paddan, dyrt och "bra" skydd hade den redan från början

Du har själv ett problem om du tycker problemet är paddan som gått sönder.

 

[em-pirre]

Se det såhär: de vet inte vad som händer hemma hos er. De ser en tjej som tappat humöret såpass att hon krossat som padda, Som har blåmärken och som berättar att mamma kan vara arg och ilsken.

Det är ju jättebra och fint att lärare och kuratorn tagit tag i dethär!

Är det inga som helst problem hemma så märker nog soc det också. Och sen tänker jag att ni ska sluta förhöra dottern. Jag tänker att hon i framtiden inte vågar berätta för någon om det blir såna förhör.

Och Nej, de tar inte barnen av er bara sådär. Soc är till för att hjälpa, inte för att hitta skyldiga.

 

[ako]

Se det såhär: de vet inte vad som händer hemma hos er. De ser en tjej som tappat humöret såpass att hon krossat som padda, Som har blåmärken och som berättar att mamma kan vara arg och ilsken.

Det är ju jättebra och fint att lärare och kuratorn tagit tag i dethär!

Är det inga som helst problem hemma så märker nog soc det också. Och sen tänker jag att ni ska sluta förhöra dottern. Jag tänker att hon i framtiden inte vågar berätta för någon om det blir såna förhör.

Och Nej, de tar inte barnen av er bara sådär. Soc är till för att hjälpa, inte för att hitta skyldiga.

Var läser du att TS har "förhört" dottern? Det var väl kuratorns samtal som barnet upplevde som förhörsliknande?

 

[em-pirre]

Var läser du att TS har "förhört" dottern? Det var väl kuratorns samtal som barnet upplevde som förhörsliknande?

Ts skriver ju själv att hon under fler dagar försökt fråga dottern vad det gäller och vad som sagts. Jag tror inte att det är bra.

 

[ako]

Ts skriver ju själv att hon under fler dagar försökt fråga dottern vad det gäller och vad som sagts. Jag tror inte att det är bra.

Fast alltså, om något händer kring ens barn är det väl rätt naturligt att man frågar tycker jag? Det hade jag gjort också. Frågor behöver ju inte vara förhörsliknande!?

 

[Sofie_B]

Fast alltså, om något händer kring ens barn är det väl rätt naturligt att man frågar tycker jag? Det hade jag gjort också. Frågor behöver ju inte vara förhörsliknande!?

Jag håller med, och om det är så att TS inte fattar något alls så är det väl ganska naturligt att vilja förstå vad det kan vara som barnet/kuratorn upplever annorlunda? Sen håller jag absolut med om att det är bra att det skyddsnätet finns, heja rektorer och skolkuratorer som vågar agera! Det blundas för alldeles för mycket i samhället. Och precis som du säger @em-pirre, soc bedriver ingen häxjakt utan är oron ogrundad kommer dom att märka det

 

[UrFunktion]

Du har själv ett problem om du tycker problemet är paddan som gått sönder.

Det där förstod jag inte, rätt onödigt!!

 

[ginnies]

Det där förstod jag inte, rätt onödigt!!

Jag förklarar tydligare.
Att barnets för stora och obefogade reaktion på sin ilska är ett större problem än en trasig padda, eller nu då två.

Men visste ni inte om sönderslagen padda nr 1?

 

[UrFunktion]

Nej, jag har inte förhört min dotter utan jag har precis som andra skrivit försökt få reda på vad som händer.
Jag kan inte hålla med om att rektor och kurator har handlat rätt. Är detta är vad som krävs för orosanmälningar så lär var och varannan unge få orosanmälningar av alla olika grunder. Detta gick alldeles för "lätt", för snabbt om det nu hade funnits någon sanning i det. Ju mer jag tänker på det ju mer diffust blir det.
Rektorn tydligen hade varit med när paddan gick sönder och reaktionen på dottern blev att hon grinade hysteriskt och det var då "oron" i rektorns ögon startade.
För att klargöra så låter jag detta som hände med paddan och det runtomkring vara i denna diskussion då det är en annan historia, det är inte det som det handlar om (och ja, jag ser allvarligt på det med).

 

[Gnist]

Jag kan inte hålla med om att rektor och kurator har handlat rätt. Är detta är vad som krävs för orosanmälningar så lär var och varannan unge få orosanmälningar av alla olika grunder. Detta gick alldeles för "lätt", för snabbt om det nu hade funnits någon sanning i det. Ju mer jag tänker på det ju mer diffust blir det.

Rektorn tydligen hade varit med när paddan gick sönder och reaktionen på dottern blev att hon grinade hysteriskt och det var då "oron" i rektorns ögon startade.

Grunden till oron lär ha varit att dottern samtidigt som hon grät hysteriskt var tydlig med att hon Inte ville att ni föräldrar skulle få veta något...

Den reaktionen tolkar nog de flesta normala människor som att risken finns att dottern "får fan" för en sån grej hemma och det är definitivt grund för att forska vidare, vilket de gjort och att de då fått höra att mamma blir arg pga sina mediciner samtidigt som de noterat att dottern har blåmärken är absolut grund för en orosanmälan!

Finns ingen substans i det hela, så kommer soc fram till det och inget händer alls annat än att det avskrivs.

Så NEJ, det har inte gått "alldeles för lätt" och det är inte det minsta "diffust" heller.

 

[UrFunktion]

Jag förklarar tydligare.
Att barnets för stora och obefogade reaktion på sin ilska är ett större problem än en trasig padda, eller nu då två.

Men visste ni inte om sönderslagen padda nr 1?

Absolut, själva paddan/paddorna är rätt oviktig i detta sammanhang utan det är handlingarna i sig som är aktuella. Är inte bara en sak att reda ut utan det växer.
Första paddan var enligt dottern olyckshändelse, jag får lita på det.

 

[UrFunktion]

Grunden till oron lär ha varit att dottern samtidigt som hon grät hysteriskt var tydlig med att hon Inte ville att ni föräldrar skulle få veta något...

Den reaktionen tolkar nog de flesta normala människor som att risken finns att dottern "får fan" för en sån grej hemma och det är definitivt grund för att forska vidare, vilket de gjort och att de då fått höra att mamma blir arg pga sina mediciner samtidigt som de noterat att dottern har blåmärken är absolut grund för en orosanmälan!

Finns ingen substans i det hela, så kommer soc fram till det och inget händer alls annat än att det avskrivs.

Så NEJ, det har inte gått "alldeles för lätt" och det är inte det minsta "diffust" heller.

Hade det hänt någon annan kanske jag hade hållit med men som "drabbad" så förändrar det en hel del. Det finns verkligen ingen grund till något av detta så för mig, för oss, känns detta inte som något annat än en rejäl kränkning.

 

[Gnist]

Hade det hänt någon annan kanske jag hade hållit med men som "drabbad" så förändrar det en hel del. Det finns verkligen ingen grund till något av detta så för mig, för oss, känns detta inte som något annat än en rejäl kränkning.

Ja just... En smula dubbelmoral alltså.

Hur kan man tycka det är kränkande att skolpersonalen är måna om ens egna barn väl och ve?

Och ja, jag har varit med om en orosanmälan som inte hade nån grund och ingen gång under den tiden det tog för soc att konstatera att den var komplett grundlös kände jag mig kränkt, även fast jag visste att den var rent av helt löjeväckande grundlös.

 

[Görel]

Det finns en stark anmälningsplikt för skolpersonal och andra som arbetar professionellt med barn om det finns anledning till att tro att ett barn kan ha blivit utsatt för våld eller bevittnat våld. Och det ska göras utan att prata med vårdnadshavarna eftersom vårdnadshavarna annars kan tysta barnet.

 

[Is]

Jag jobbar på förskola och i våra styrdokument står att vi ska anmäla "vid första misstanke". Vi har tydliga direktiv, vi ska inte utreda utan känner vi oro så ska det anmälas (punkt) så vi har pratat om att vi inte vill att det ska heta anmäla utan kanske något i stil med rapportera oro eller liknande eftersson föräldrar tenderar att reagera som ni oavsett om det finns själv eller inte.

Jag håller med den som ovan skrev se det istället som "va skönt att er dotter är omgiven av vuxna som bryr sig och ser till att göra sitt jobb". I vårt distrikt ska tillvägagångssättet nu vara att vi - kontaktar soc vid oro och bokar gemensam ät möte med vårdnadshavarna där vi tillsammans med soc går igenom vad vi är oroliga för. Beroende på fall så berättar sedan soc hur dom jobbar och vad dom kan hjälpa till med. Om vi efter mötet fortfarande känner oro så lämnar vi in en skriftlig anmälan.
Vissa kommuner har inte de rutinerna ännu men jag litar fullt på att dom gör sitt jobb utan att ni blir drabbade negativt om det inte finns någon grund för den oro som rapporterats.
@Görel har naturligtvis helt rätt om våldsbiten