Flytta eller bo kvar och renovera?

[Lingon]

Har bott i lgh o avskyr stökiga grannar med ungar som springer i trappen med träskor bla,
Aldrig haft brl tycker personligen att det bör vara en dålig affär, uppväxt i hus o lgh några år.
Köpte mitt första hus/gård som 25 åring o på den vägen är det

Jag, som alltid bott i hyresrätt, skulle ju inte välja en lägenhet där man har ytterdörren i ett trapphus (oavsett om det är en hr eller br). Eftersom jag inte håller med om hur lagen är skriven. I en tidigare lägenhet så rökte grannarna hela tiden och röken tog sig från deras lägenhet ut i trapphuset och sen in till oss. HV försökte väl men hade händerna bakbundna av lagen. Folk får nämligen röka hur mycket de vill och HV får inte förbjuda dem.

 

[starcraft]

Vi har använt barnvagn mycket längre än vad jag trodde. Vi åker mycket kollektivt och det är fortfarande ofta våran 4,5åring somnar på vägen hem. Vilket passar oss utmärkt, då får vi ju flera timmar att göra saker på.

I tex torsdags var vi på Skansen till efter 19, sen somnade barnet I vagnen. Hade vi förväntat oss att han skulle gå till båten, åkte kollektivt hem och sen lägga sig för att somna i tid hade vi ju behövt åka 1,5h tidigare!

Idag var det bara den lilla som somnade på vägen hem.

Så argumentet med hiss är viktigt för mig!

Det är verkligen hissen som blir avgörande, så tack för att du skriver detta. Ibland känner man sig lite knäpp när man stör sig så mycket på att bära barnvagn i trappen. Säkert mycket för att jag själv tänkte att det är väl inga problem innan och att andra gör det. Men det är verkligen mycket jobbigare än jag tänkt mig. Ett extra rum skulle nog inte kunna motivera mig att flytta, men om vi ändå flyttar är det dumt att inte få "allt" så att säga.

Det lutar åt flytt om vi får lägenheten. Det är inte det ekonomiskt optimala, men vi tror att det kan ge en ökning i livskvalitet under småbarnsåren och vi ser en trygghet i att veta vad vi betalar varje månad i det här skedet i livet. Även om amortering inte är en regelrätt kostnad så påverkar det disponibel inkomst varje månad så därför blir det inte ekonomiskt hållbart att köpa något motsvarande hyresrätten även om det på pappret är billigare i nuvarande ränteläge.

 

[vemsomhelst123]

Vi har använt barnvagn mycket längre än vad jag trodde. Vi åker mycket kollektivt och det är fortfarande ofta våran 4,5åring somnar på vägen hem. Vilket passar oss utmärkt, då får vi ju flera timmar att göra saker på.

I tex torsdags var vi på Skansen till efter 19, sen somnade barnet I vagnen. Hade vi förväntat oss att han skulle gå till båten, åkte kollektivt hem och sen lägga sig för att somna i tid hade vi ju behövt åka 1,5h tidigare!

Idag var det bara den lilla som somnade på vägen hem.

Så argumentet med hiss är viktigt för mig!

Vi hade hiss men en vagn som inte gick in i hissen, så drog den 2 trappor i ett gäng år, det var faktiskt inte jobbigt, men vi hade en löpvagn med stora hjul. Barnet sov oftast igenom trappan men vaknade när det skulle lyftas ur. Däremot slutade vi använda vagn runt 3 år, vi cyklade nästan överallt då istället. Tror vårt barn var över 2 när hen åkte kollektivt första gången (då åkte vi en hållplats fram och tillbaka bara för att hen så gärna ville åka ) säg att du har ett pandemibarn utan att säga att du har ett pandemibarn liksom.. men jag vet i andra trådar att jag upplevde det som en stor lättnad att bli av med vagnen medan andra tycker som du att det är praktiskt. Har man mindre syskon och ändå behöver släpa på vagn är det ju en annan sak också.

 

[strawberrysylt]

i Stockholm är ju läget ett annat!

Ja, så är det ju.
Bredda gärna min värld, hur ser det ut där lite mer utvecklat?

Jag känner nog ingen som lyckats mellanlanda i en hyresrätt och sen köpt villa i någon av de städerna jag bott i som vuxen.. två större, två halvstora. Däremot känner jag folk som lyckats ha TUR att få en hyresrätt (bla mig själv vid ett tillfälle) och folk som bytt upp sig successivt och sen köpt en villa en bra bit utanför stan.. det är lite olika verkligheter tänker jag. Jag känner en familj i barnets skola som bor i villa. Resten bor i allt emellan 2r-5r hyres/brf med 1-3 barn..

Nej, ni har rätt. Klart det ser annorlunda ut i större städer.

Jag är uppväxt i hus, har bott i hyreslägenhet, radhus, haft eget hus och bor nu i hyresrätt igen eftersom jag tycker det är det bästa som finns!
Vill absolut inte ha ett hus igen trots att vårt var superfint, helt nyrenoverat och noll underhåll de åren vi bodde där.

Jag och min familj trivs utmärkt här.
Familj = jag och mina katter.

Okej, ja så kan det också vara såklart.
Alla skriver väl utifrån sig själva, blir inte mkt att skriva annars.

 

[vemsomhelst123]

Ja, så är det ju.
Bredda gärna min värld, hur ser det ut där lite mer utvecklat?



Nej, ni har rätt. Klart det ser annorlunda ut i större städer.


Okej, ja så kan det också vara såklart.
Alla skriver väl utifrån sig själva, blir inte mkt att skriva annars.

I Stockholm krävs många års köande för att få en hyresrätt hyfsat centralt, typ ett halvt liv. De flesta jag känner som bor kvar har hoppat runt i andra hand några år, om de inte haft turen att ha föräldrar som kunnat bistå med en handpenning till en 1:a och sedan kunnat köpa upp sig. De som bor i villa/radhus som jag känner (medel/höginkomsttagare) bor 45-60 min från stan med kollektivtrafik.
Många har flyttat till pendlingsorter ännu längre från stan om man har möjlighet att jobba på distans några dagar/vecka.

Jag bor i näst största staden, här finns fler hyresrätter och de är lättare att få, stan är ju också väldigt mycket mindre. Men många bor med 2 barn i en trea eller ett i en tvåa länge, lite compact living. Har flera kompisar vars sovrum är en klädkammare med bara en säng och förvaring på höjden . Och vi pratar fortfarande medel-höginkomsttagare.
Även här känner jag många som flyttat till kringliggande kommuner/län för att kunna köpa hus. De vi känner som bor i villa har av olika anledningar snuskigt höga löner (på bekostnad av annat) eller har haft tur i det genetiska lotteriet med föräldrar som kunnat hjälpa till.
Vi hade nog kunnat köpa en villa då min sambo har tur i sitt lotteri, men är totalt ointresserade av arbetet det medför.
Hade gladeligen bott i hyresrätt i samma område jag bor i men har för få ködagar då jag inte visste att jag skulle bo här fören för 10 år sedan, men står i bostadskö för att förhoppningsvis kunna flytta till hyresrätt senare i livet och då få loss det kapital som tills vidare får ligga i en bostadsrätt.

 

[Dorinda]

Ja, så är det ju.
Bredda gärna min värld, hur ser det ut där lite mer utvecklat?



Nej, ni har rätt. Klart det ser annorlunda ut i större städer.


Okej, ja så kan det också vara såklart.
Alla skriver väl utifrån sig själva, blir inte mkt att skriva annars.

Jag bor 12 minuter med tunnelbana från centralen. En lägenhet, inget fancy alls men rätt storlek kostar från 7 miljoner.
En villa kostar från 11 miljoner.
Hyresrätter finns, men inte många. Nu har jag stått över 20 år i hyreskö. Men när jag loggade in och kollade hittade jag inte en enda lägenhet i en storlek som var ok för oss.

Så har man inte 11 miljoner är inte en villa ett alternativ. Och hyresrätter sjukt svåra att få! Klart majoriteten bor i bostadsrätter.

 

[Palermo]

Jag kommer troligen få möjlighet att flytta till en hyresrätt, men när det nu kändes som det blev verklighet så fick jag lite panik. Men jag vet inte om panikkänslan beror på att det är jobbigt med förändringar, man vet vad man har osv eller om jag har en dålig magkänsla.

Där jag bor är hyresrätter i princip obefintliga. Jag har växt upp med att vill man ha någonstans att bo är det bostadsrätt eller villa som gäller (eller svindyr bostadsrätt i andra hand). Jag står dock sen lång tid tillbaka i bostadskö som någon typ av framtidsförsäkring för dåliga relationer, byte av jobb, man blir äldre osv. Utöver att en bostadsrätt varit det enda tillgängliga så har man matats med att bostadsrätt är det "ekonomiskt smarta och vettiga".

Med den utökning av familjen vi har skulle vi tycka det var optimalt med lite större. Vi är inte trångbodda, men det skulle vara bekvämt med lite större men absolut både lyxigt och privilegierat. Dock bor vi utan hiss och det var mer jobbigt med småbarn och barnvagn än jag trodde. Vi har därför kollat på lägenheter, men vill vi bo kvar i närheten (vilket vi vill!) så är det en prislapp på många miljoner och ger en ekonomi som skulle vara väldigt tajt med det liv vi vill leva så det har jag räknat bort.

I samma område som vi var sugna på att köpa finns nu en hyresrätt. Planlösningen är bra även om det så klart finns några saker som kan vara bättre, det är rätt storlek och det finns hiss. Bostaden är modern och fräsch, men i och med det är hyran rätt dyr sett till en snitthyra för hyresrätt, om än inte extrem. Hyran är mer än våra nuvarande boendekostnader inkl amortering (ca 30% upp beroende på ränteläge), men vi bor också rätt billigt. Hyran är billigare än det vi varit intresserade av att köpa om inte ränteläget är lågt och beroende hur man ser på ränteavdrag och amortering, men i alla fall minst i nivå med det alternativet och möjliggör ändå att leva så som vi önskar utan att ha ont i magen, men med mindre marginaler än vi har idag. Jag skulle offra mina ködagar och jag är nog rätt övertygad att jag inte kommer bo i den hyresrätten "resten av livet", men det vet man så klart inte.

Alternativet vi har är att bo kvar. Vi kan optimera boendet med en mindre förändring av planlösning, men skicket innebär en del annan renovering som borde skett typ för ett år sedan (dvs akut) och en del kostsamma renoveringar (badrum) som skulle ligga i alla fall inom en 5 års period. Pengar till detta finns, men bör så klart tas med i kalkylen när man jämför boendekostnader. Ingen av oss är jätteroade att fixa saker i det livsskede vi är i så vi kommer i så fall köpa tjänsterna vilket kostar och jag är också inte jättesugen på att bo i renoveringskaos även om det bara är en kort period.

Världens längsta utläggning.. men känner att jag behöver lite input utifrån hur jag ska tänka om boende. Jag är ideologiskt emot att se boende som en "investering", men det är svårt att helt frångå den syn som samhället/min bubbla matat en med under ens uppväxt, så jag tror absolut det spelar in i min panik.

Hur tänker du? Vad skulle du välja "i mina skor"?

Jag delar din ideologiska syn att inte vilja se bostäder som investeringar. Jag har också förmånen, jämfört med dig, att i hög grad leva i en bubbla där den uppfattningen är vanlig. Hur samhället i stort och inte minst privatekonomer, mäklare och bankttjänstemän ser på saken, har dock självklart inte gått mig förbi. Jag känner normtryck ibland, men håller ganska lätt emot. (Bor i hyresrätt.)

Om vi bortser från att ködagarna går åt om du tackar ja till en hyresrätt, så fattar jag inte vilka risker du ser med hyresrätten? Jag kommer inte på en enda. (Jag samlar också ködagar av liknande skäl som du, så jag har viss förståelse för värdet av dem. Men om du har små barn nu, så bör du hinna få ihop nya dagar innan det är dags att tex skala ner pga ålder.)

 

[starcraft]

Jag delar din ideologiska syn att inte vilja se bostäder som investeringar. Jag har också förmånen, jämfört med dig, att i hög grad leva i en bubbla där den uppfattningen är vanlig. Hur samhället i stort och inte minst privatekonomer, mäklare och bankttjänstemän ser på saken, har dock självklart inte gått mig förbi. Jag känner normtryck ibland, men håller ganska lätt emot. (Bor i hyresrätt.)

Om vi bortser från att ködagarna går åt om du tackar ja till en hyresrätt, så fattar jag inte vilka risker du ser med hyresrätten? Jag kommer inte på en enda. (Jag samlar också ködagar av liknande skäl som du, så jag har viss förståelse för värdet av dem. Men om du har små barn nu, så bör du hinna få ihop nya dagar innan det är dags att tex skala ner pga ålder.)

Du har helt rätt att det inte finns så mycket risker. Det skulle vara om man vill köpa sen och bostadsmarknaden fullkomligt rusar från en dag till en annan kanske och man då inte är med på tåget om man inte är snabb nog.. eller om vi vill fortsätta bo i hyresrätt i närtid på en annan plats och denna inte är tillräckligt attraktiv i ett byte. Annars skulle jag säga att det inte är så mycket risker. Jag har insett vilken flexibilitet på bostadsmarknaden vi får med hyresrätten, men en flexibilitet som vi inte i vår bubbla är så vana vid för att möjligheten sällan finns att göra som vi tänker. Vi får förhoppningsvis ett riktigt bra boende nu och en bra tid framåt, men har ett bra utgångsläge om våra behov eller önskningar gör att vi vill annat i framtiden.

 

[Palermo]

Du har helt rätt att det inte finns så mycket risker. Det skulle vara om man vill köpa sen och bostadsmarknaden fullkomligt rusar från en dag till en annan kanske och man då inte är med på tåget om man inte är snabb nog.. eller om vi vill fortsätta bo i hyresrätt i närtid på en annan plats och denna inte är tillräckligt attraktiv i ett byte. Annars skulle jag säga att det inte är så mycket risker. Jag har insett vilken flexibilitet på bostadsmarknaden vi får med hyresrätten, men en flexibilitet som vi inte i vår bubbla är så vana vid för att möjligheten sällan finns att göra som vi tänker. Vi får förhoppningsvis ett riktigt bra boende nu och en bra tid framåt, men har ett bra utgångsläge om våra behov eller önskningar gör att vi vill annat i framtiden.

Ja, oavsett värderingar så är det ju helt klart så att bostadskapitalet måste sitta i en bostad för att ha en chans att hålla jämna steg. (Jag bor också i stor stad.) Det finns inget annat särskilt realistiskt sätt att få samma tillväxt. (Vilket är rätt gräsligt.)

 

[Eurydome]

Ja, oavsett värderingar så är det ju helt klart så att bostadskapitalet måste sitta i en bostad för att ha en chans att hålla jämna steg. (Jag bor också i stor stad.) Det finns inget annat särskilt realistiskt sätt att få samma tillväxt. (Vilket är rätt gräsligt.)

Det skulle jag säga att det finns. Med undantag för väldigt attraktiva områden som Stockholms innerstad så har man fått bättre avkastning på sina pengar på börsen än i en bostad de senaste åren och så menar många också att prognosen ser ut framöver.

 

[starcraft]

Ja, oavsett värderingar så är det ju helt klart så att bostadskapitalet måste sitta i en bostad för att ha en chans att hålla jämna steg. (Jag bor också i stor stad.) Det finns inget annat särskilt realistiskt sätt att få samma tillväxt. (Vilket är rätt gräsligt.)

Det är ju lite intressant att det gärna ses så. Men vi räknade på lite skoj på tidigare bostäder samt nuvarande och ökningen i värde är precis under genomsnittet för indexfonder på börsen.. men historiskt har det setts som en säker inventering och så kanske det inte alltid kommer vara. Vi ser många lägenheter i närområdet som nu behöver säljas till förlust om man köpte för något år sedan och är i en sits att man inte kan vänta.

 

[Johanna1988]

Jag flyttade härom året från bostadsrätt till hyresrätt och jag tycker att det är befriande. Jag vet vilka kostnader jag har varje månad, slipper räntehöjningar, slipper betala själv om kylskåpet går sönder, slipper känna stress över att göra sånt som drar ner värdet på lägenheten. Och så har jag fått hiss.
Man kan ju ändra saker i hyresrätt också, jag har tapetserat, som jag vill ha det, utan att behöva känna stress över att färg och mönster drar ner värdet vid försäljning. Personligen känner jag mig mycket friare.

Håller helt med, vi har gjort lite samma resa. Enbart varit positivt - för oss.

 

[Palermo]

Det är ju lite intressant att det gärna ses så. Men vi räknade på lite skoj på tidigare bostäder samt nuvarande och ökningen i värde är precis under genomsnittet för indexfonder på börsen.. men historiskt har det setts som en säker inventering och så kanske det inte alltid kommer vara. Vi ser många lägenheter i närområdet som nu behöver säljas till förlust om man köpte för något år sedan och är i en sits att man inte kan vänta.

Ja, det är ju svackor ibland.

 

[Palermo]

Det skulle jag säga att det finns. Med undantag för väldigt attraktiva områden som Stockholms innerstad så har man fått bättre avkastning på sina pengar på börsen än i en bostad de senaste åren och så menar många också att prognosen ser ut framöver.

Okej. Då är jag lite illa uppdaterad, eller föremål för det där "äg din bostad" i orimligt hög grad. Jag skulle dock gissa att de flesta normalhushåll binder upp betydligt mer kapital i sin bostad än på börsen? Och även att de flesta normalhushåll lånar betydligt mer för att köpa bostad än för att spekulera på börsen?

Sen är mitt perspektiv helt klart dyra storstadsområden när det gäller bostäder, även om jag också vet att det finns övergivna hus runtom på andra håll i landet. Jag fick intrycket att även @starcraft bor i dyrt område, men det kan vara fel.

 

[Lalinea]

Hyresrätt är supersmidigt om man inte är besatt av att göra om och renovera.

Jag älskar hyresrätt och tycker inte alls det är pengar i sjön.

 

[VLMF]

Det skulle jag säga att det finns. Med undantag för väldigt attraktiva områden som Stockholms innerstad så har man fått bättre avkastning på sina pengar på börsen än i en bostad de senaste åren och så menar många också att prognosen ser ut framöver.

De flesta idag äger väl inte sin bostad i spekulation? Man behöver en bostad. Men kan man binda upp pengarna så är det ofta billigare avgifter per månad jämfört med motsvarande hyresrätt, dvs man kan också räkna in besparingen (som du kan investera på börsen..) att ofta (inte alltid) kunna bo billigare. Eller till och med gratis avräknat med en vinst vid försäljning efter ett antal år.

 

[Eurydome]

De flesta idag äger väl inte sin bostad i spekulation? Man behöver en bostad. Men kan man binda upp pengarna så är det ofta billigare avgifter per månad jämfört med motsvarande hyresrätt, dvs man kan också räkna in besparingen (som du kan investera på börsen..) att ofta (inte alltid) kunna bo billigare. Eller till och med gratis avräknat med en vinst vid försäljning efter ett antal år.

Jag svarade bara på det @Palermo skrev om tillväxt. Och att man inte nuförtiden kan räkna med att man säljer med någon större vinst även efter ett antal år.

 

[Palermo]

Hyresrätt är supersmidigt om man inte är besatt av att göra om och renovera.

Jag älskar hyresrätt och tycker inte alls det är pengar i sjön.

Nej, jag förstår inte heller hur det ens kan vara pengarna i sjön att få en varm och praktisk bostad som vanligen har all bekvämlighet man behöver, och med fastighetssköteri som ingår.

De flesta saker man över tid lägger mycket pengar på, är ju inte sådant som senare kan säljas med vinst. Maten äter man upp, man sparar den inte tills det lönar sig att sälja den. Kläderna använder man och sliter på, man sparar dem inte för kommande försäljning. Jag hör aldrig någon säga att det är pengarna i sjön att köpa kläder och mat.

 

[monster1]

Mina föräldrar bor i hyreslägenhet och har gjort det större delen av mitt liv. Vi hade ett bostadsrättsradhus ett tag när jag var i skolåldern men de sålde det och flyttade till en mer central hyreslägenhet för att slippa underhåll och annat fix. De bor i centrala stockholm väldigt fint och bekvämt i en lägenhet från sekelskiftet och har goda inkomster. Det är inte en ekonomisk fråga utan en bekvämlighetsfråga. En anledning har också varit att det har varit lättare att byta bostad vid behov när de hyrt än när man ägt. De har dock bytt inom föreningen när det behövts.

 

[grodan21]

De flesta idag äger väl inte sin bostad i spekulation? Man behöver en bostad. Men kan man binda upp pengarna så är det ofta billigare avgifter per månad jämfört med motsvarande hyresrätt, dvs man kan också räkna in besparingen (som du kan investera på börsen..) att ofta (inte alltid) kunna bo billigare. Eller till och med gratis avräknat med en vinst vid försäljning efter ett antal år.

Har du inte pengar att lägga in i bostaden är det i alla fall dyrare att köpa här. Den billigaste 2:an kostar 1.7 miljoner, vilket blir 11-12 tkr inkl amortering, vilket inte är säkert att du får tillbaka vid försäljningen. Den näst billigaste 2:an kostar 2.4 miljoner, vilket blir en månadskostnad på 14-15 tkr. Sen behöver det sättas av pengar till underhåll, vitvaror som går sönder.