Sv: Gallra bland stona
Jag tycker ABSOLUT att man ska ställa högra krav på de ston man har i avel och bara använda det bästa. Frågan är bara VAD man anser vara bra...
Mitt förra hblsto, som jag avlade på, hade fantastiskta 35 p då hon visades på treårspremieringen (av tidigare ägare). DÅ var hon alltså 3 år och redan 176 cm hög
och sannolikt ganska outvecklad och tunn. Dessutom hade hon ganska nyligen suttit fast i ett boxgaller och skadat sig litegrann. Poängraden var 88766. Inte mycket att hurra för, direkt. Själv köpte jeg henne för ett skambud, för att rida till och sälja vidare - ehh... Jo, 8 år, 3 föl och ett antal tävlingar senare (plac i 120) såldes hon som promenadhäst...
Skälet till att jag valde att avla på henne var att hon var av en bra typ, om än något stor, utan några direkta avvikelser. Hade förhållandevis bra gångarter, ffa galoppen, och hoppade med bra teknik och stor kapacitet. Men utöver allt det där så hade hon en helt fantastisk ridbarhet! DEN, som inte på något sätt syns i någon bedömning, ffa gjorde den inte det DÅ, var absolut avgörande för mitt val att avla på henne.
Ska hon klassas som "lågt bedömd klass 2" och uteslutas från avel eller ska man kunna se genom fingrarna för att hon hade höga kvalitéer som inte syntes på treårspremieringen?
Av hennes tre avkommor är ettan kl 1 exteriört som 3-åring och har fått höga poäng på inofficiell löshoppningsbedömning (före treårstestens tid). Har inte tävlats pga min tidsbrist, men är NU utlånad och klart på G...
Tvåan fick 24 p på dåtidens fölmönstring (och hade kanske fått ännu högre på gången om han inte varit ömfotad :smirk: ). Denna avlivades som åring pga stora ocd-förändringar. (de andra två är frinröntgade)
Trean fick kl 1 47 p som föl och 53 p som hopphäst på treårstestet. Såldes till sist (när jag till sist insett att man inte kan samla hästar på hög pga "habegär"
) i höstas, är nu på G på tävlingsbanan, placerad i 120 och plan på avancemang.
Med facit i handen anser jag att det var helt rätt att använda detta sto i avel, även om man kanske vid första anblicken nog kan hålla med om att man borde låtit bli från början. För mig var det helt klart ren nybörjartur att det blev så bra
.
Vad vill jag säja med detta
Jo, allt är inte svart eller vitt, allt är inte poäng och bedömningar.
JA, man ska gallra hårt om man ska komma någon vart med aveln, men vem ska sätta gränsen för vad som ska gallras bort och inte? Ska hingsthållaren stå på stallplan och sålla bort de ston som inte faller honom/henne i smaken. Tja, det är hingsthållarens eget val i så fall.
Ska man helt låta premieringsförrättarnas ord avgöra? Tja, i så fall hade aldrig Princess Fair varit i avel, det sto som ansågs olämplig för avel som treåring men som sedan har haft två avkommor med i OS samma år (och ytterligaren en inkvalad) och numera är elitpremierad...
VEM ska man lita på? Är den egna magkänslan alltid fel, när den talar emot premieringsgubbarna?
Jag kan verkligen inte påstå att jag är någon storuppfödare, inte ens att jag är framgångsrik. De FÅ avkommor jag fött upp (halvblod då) har iofs varit bra, men det behöver ju inte betyda annat än att jag haft nybörjartur, att stoet jag råkade ramla över och köpa för en spottstyver visade sig vara bättre avelsmaterial än någon någonsin trott. Huruvida hennes följande ättlingar kommer hålla hög klass eller inte återstår att se, det finns numera två barnbarn... Som jag tycker ser bra ut
)
Och för att göra mitt inlägg ännu längre...
För att främja avel med bra ston ger jag rabatt till högt exteriörbedömda eller prestationsmeriterade ston som kommer till min shetlandshingst. Kanske kunde även halvblodshingstägarna ha ett liknande system och då kanske med lite mer rabatt till de bästa stona - så att man MÄRKER att man fått rabatt :smirk: - och en fallande skala. Hingstägaren kanske förlorar på det kortsiktigt ekonomiskt, men när de bra avkommorna visar framfötterna några år senare så kommer det igen i form av fler ston och då förhoppningsvis fler BRA ston...