Gård och ekonomisk stress

[Tantan]

Nu är du såklart experten och inte alls jag,men det är ju en väldigt stor skillnad mellan att ha enskild firma och ett svenssonjobb intill där man får en lön regelbundet. Då plockar man av sin egen lön för att backa den enskilda firman när eller om den går med förlust. Vilket du såklart vet.Många av de enskilda firmorna du tänker på är småföretagare som inte har någon lön från annat arbete intill och jo många av dem går dåligt men de stupar ju till slut då inga eller lite ekonomiska medel kommer in från annat håll. Det är det första exemplet Skatteverket vänder sig emot, att ha en enskild firma som går med förlust och eller plus minus noll då den enskilda företagaren kan backa upp underskottet med egen lön och i det då få tillbaka momsen. Det är givetvis win win för den enskilda företagaren då den också slipper skatta för inkomst utan bara , som alla andra, inkomstbeskattning sin vanliga lön. Sedan vet du också att bara för man har en enskild firma på en gård får man inte dra av för allt, inte om man vill ha nga ridhästar, inte för att fräscha upp nån byggnad där de kan bo , inte för foder osv just för att de inte räknas som något som drar in pengar till verksamheten, detsamma gäller såklart en bunt kor vars syfte enbart är att gå till egen köttproduktion. Det räknas liksom inte att de betar, det gör hästar och åsnor också. Även om det antagligen slinker igenom vid en revision.

Nu är jag inte nån expert, särskilt inte på jordbruk. Men, det är inte så att de hinner granska alla och faktum är att många går med förlust.

 

[AraSlei]

Nej så behöver det inte alls vara.

Jo.
https://www.skatteverket.se/foretag...bruksfastighet.4.361dc8c15312eff6fd37482.html

En jordbruks- eller skogsbruksfastighet har typkod 120, och då är det alltid en näringsverksamhet. Sedan kan den vara aktiv eller passiv beroende på omfattningen av bruket, men det är alltid en näringsverksamhet.

Arealen behöver överstiga 2ha utöver tomt, och gör den inte det kan man väl knappt kalla det för gård heller.

 

[nullo-modo]

Ja självklart, är det hobbydjur som man betalar för själv behöver de antagligen inte tas upp-då de ofta har kostat mer än vad de kostar att köpa tillbaka sas.Skillnaden blir när djuren ingår i en enskild firma och man drar av de utgifter man har för dem foder, diesel, plast veterinärvård, ev inköp, osv, det är då man ska köpa tillbaka sitt eget djur i deklarationen om man slaktar och tar köttet själv. . Annars blir det ju så att staten betalar en hel del av kostnaderna och då även av det kött man äter.

Det skrevs ju om hemslakt så lär inte säljas något kött där ifrån.

 

[_Zacke_]

Har man kossorna i en enskild firma så får man också dra av för kostnader för dem, inget konstigt. ( under förutsättning då att det är tänkt att de ska gå med vinst)

Men köttet man tar från sina egna djur i egenslakt ska man själv betala med det värde de har vid en försäljning. Ta upp som inkomst i företaget. Om jag tar mig själv som exempel då jag vet vad ett slaktdjur kan väga hos oss så blir det: Ex: Slaktvikt 390 kg ggr det värde vi får per kilo , och nu räknar jag lågt: 80 kr kg. Det blir 31 200 kr som det skulle kosta oss att ta ett av våra egna djur till vår egna frys och till vår egna mat.Plus moms. En moms som då ska kvittas med momsen man har för utgifter i företaget vilket gör att man ( såklart ) då får tillbaka mindre momspengar om man går med förlust eller ligger runt noll.

Så hur ska man tjäna så mycket pengar på det?

Jag hänger inte alls med. Vi har med våran hemslakt i deklarationen och får då givetvis betala moms för det kalaset. Men jag förstår inte hur du får det till att vi ska betala hela djuret

 

[Lickety]

Ni som bor på gård - hur överlever ni stressen över alla kostnader? Vi har inte ens massor av djur men ändå är det ALLTID något som är trasigt och kostar stora summor - huset/husen, bilen, vattenpumpen, avloppet, elräkningen osv osv osv. Jag och min sambo tjänar bra och har inga barn som kostar, men jag är ständigt stressad över känslan av att hela tiden behöva lägga alla våra pengar på att laga saker, eller på en buffert för att kunna laga saker. Hur gör man för att ta sig ur stressen? Går det över eller behöver man vara multimiljonär för att kunna bo på en liten gård? Är det enda alternativet att sälja och sätta sig i en lägenhet?

Ni som har sålt och satt er i en lägenhet - var det värt det?

Jag är inte alls stressad över kostnaderna - inte för att de saknas - utan för att jag helt enkelt räknar med att sådant händer ibland och har vuxit upp med det livet. Vi ser till att ha en buffert för oförutsedda händelser som man kan ta av, utan att det påverkar vardagsekonomin, och när något brakar så lagar man det eller köper nytt från bufferten. Vi fyller på vår sparbuffert så gott vi kan och när vi fått ihop en större summa bestämmer vi om vi ska använda delar av pengarna vi skrapat ihop till något projekt på gården. Vi plöjer frivilligt ner typ alla våra pengar på att förbättra gården och vårt hem på olika vis. Ibland planerade renoveringar, ibland mer hobbybetonade eller "bra att ha" investeringar. Från att ha köpt ett slitet och försummat ställe för 10 år sedan så har vi nu ett finare ställe där det mesta av vikt är uppgraderat. Ibland för att det gick sönder, men minst lika ofta för att vi uppgraderade innan det gick sönder (vilket i flera fall nog hade skett inom snar framtid).

 

[_Zacke_]

Det var värst vad du blev grillad- och tålamod har du också. Eloge till dig

Någon gång ska tydligen vara den första att bli grillad på buke efter 20år här

 

[ginnies]

Nu är jag inte nån expert, särskilt inte på jordbruk. Men, det är inte så att de hinner granska alla och faktum är att många går med förlust.

Javisst så är det och det får man men om man går back eller plus minus noll så kan det vara så att de vill veta varför. De går efter om man får tillbaka på momsen under flera år, bla är bäst att skriva. Vi hade det så , plockade in all egen inkomst under flera år i vår enskilda firma och investerade bl.a. i maskiner och byggnader. Underskott mkt moms tillbaka .

 

[ginnies]

Det skrevs ju om hemslakt så lär inte säljas något kött där ifrån.

Det är skillnad på hobby hemslakt och enskild firma hemslakt.

 

[ginnies]

Jag hänger inte alls med. Vi har med våran hemslakt i deklarationen och får då givetvis betala moms för det kalaset. Men jag förstår inte hur du får det till att vi ska betala hela djuret

Drar du av momsen för den kostnad ni har för hemslakten ? Eller vad menar du?

 

[McFlurry]

Håller men väldigt stora skillnader, jag betalar ca 7-8000 kr vid kväll natt eller helg, vardagar 4000 ca , bara på en höft sådär. men jag sköter ju mig oftast själv under halvårsbasis och det underlättar men även det kostar-kontrollen av mig liksom. Och så mediciner på det. Och sedan vaccinationer, vi vaccinerar med Rotavec och Bultavo3 ( blåtunga) så det drar iväg det också.

Menar du att det är dyrt eller billigt? Förstod inte riktigt

 

[Thaliaste]

Jag är mest fascinerad av att folk lyckas bygga upp och sedan hålla kvar buffert, trots att allt brakar sönder samtidigt.
Här kämpar vi fortfarande med att bygga upp buffert igen, efter föräldraledighet, sjukskrivning, trasiga bilar, renovering och allt annat som hänt sen vi köpte hus. (Bolånet är den lilla delen bland utgifterna kan jag ju säga).

Ja, jag håller med, det är därför jag "tjatar" I tråden om att det inte är så enkelt för många att både fixa det som behöver fixas och samtidigt spara till behov längre fram. Att det inte göms undan hur mycket det faktiskt kostar över tid med gård/hus, och att det kan orsaka stress om man inte var beredd på det. Sen önskar jag naturligtvis att alla som vill, och som är insatta i vad det innebär, satsar på att hitta sig ett hus. Jag menar inte att skrämmas

Det blir ju till att spara in på vardagskostnader, men det tar ju ändå lång tid att spara till de summorna som kommer att behövas (om man inte är i situationen att man har ett nytt/nyrenoverat hus).

 

[sthu]

Ja, jag håller med, det är därför jag "tjatar" I tråden om att det inte är så enkelt för många att både fixa det som behöver fixas och samtidigt spara till behov längre fram. Att det inte göms undan hur mycket det faktiskt kostar över tid med gård/hus, och att det kan orsaka stress om man inte var beredd på det. Sen önskar jag naturligtvis att alla som vill, och som är insatta i vad det innebär, satsar på att hitta sig ett hus. Jag menar inte att skrämmas

Det blir ju till att spara in på vardagskostnader, men det tar ju ändå lång tid att spara till de summorna som kommer att behövas (om man inte är i situationen att man har ett nytt/nyrenoverat hus).

Ja visst är det så. Men det låter nästan som om "folk" har en obegränsad aldrig sinande buffert.

Vi hinner liksom inte spara ihop nåt vettigt innan något händer. Att spara och ha stora utgifter (i form av tex reparation av bil) samtidigt är svårt. Då tycker jag ändå vi har rätt bra löner båda två. Jag jobbar visserligen bara deltid så missar ju några tusen i månaden där.

 

[Hippocampus]

Ibland får jag känslan av att det blir skrämselpropaganda och att det är svårare än vad det är. Precis som att äga en häst.
Jag har aldrig ägt en gård tyvärr. Men hyrt och har vänner som äger gårdar. Står ju på en gård med hästarna också.
Klart det kostar men allt beror ju på… jag har kompisar med sjukpenning (eller vad det heter) som har egen gård med hästar, när jag hyrde gård (ensamstående) gick det runt (ägarna gjorde ingenting på gården den tid jag hyrde), jag hyr ett hus nu som på 10 år kanske har genererat 50 000 kr i utgifter för ägaren.
Sen behöver man såklart vara beredd på att något kan gå sönder etc men ibland tycker jag det beskrivs som att alla måste vara höginkomsttagare för att ha råd.

 

[Thaliaste]

Ja visst är det så. Men det låter nästan som om "folk" har en obegränsad aldrig sinande buffert.

Vi hinner liksom inte spara ihop nåt vettigt innan något händer. Att spara och ha stora utgifter (i form av tex reparation av bil) samtidigt är svårt. Då tycker jag ändå vi har rätt bra löner båda två. Jag jobbar visserligen bara deltid så missar ju några tusen i månaden där.

Nja, jag tror att det är vanligt att vara i samma sits som ni. Jag tänker att "det vanliga" med ekonomi är att det är lättare att prata om, om man är i en bra sits. Sedan är det nog lite skam kring att man kanske känner att man kommer bli "dömd" för att man inte prioriterar rätt etc. Och det vanliga tror jag faktiskt är att man inte vill prioritera långsiktigt, utan också vill unna sig saker här och nu. Det är ju samma typ av diskussion som kommer upp i annat sparande, bortsett från hus.

Och jag argumenterar för synen att det ena eller andra inte är rätt och fel, utan att man ska vara medveten om att det är ett val man står inför. Det behöver inte vara fel att inte ha några sparade pengar, om man är trygg i att man kan få tag på pengar den dagen man behöver dem för att fixa avloppet t ex. Att man kan få nytt jobb om man blir av med det man har. Det vanliga för 10 år sen tyckte jag var att de flesta menade att då höjer man bara bolånet, men det har nog många också fått andra tankar om idag. Särskilt om man redan ligger högt i förhållande till värde eller inkomst, och både husmarknaden och arbetsmarknaden inte är lika trygg längre.

Sedan kan man ju också ha en exitplan som går ut på att man helt enkelt säljer och flyttar om det blir för jobbigt. Kanske går med en förlust om huset står inför ett större behov som drar ner priset, men huset är inte ens eget problem längre. Men man har i alla fall testat på huslivet, vilket många drömmer om.

 

[Nordthor]

Tror att det har lite med flyt/oflyt att göra också när det gäller hur ofta saker går sönder kontra hur mycket man kan spara osv. (Vi har bott på vår äldre gård i snart 13 år och det dyraste vi har behövt göra är att konvertera oljepannan till pellets.) Sen kanske hela skiten brakar ihop på samma dag men då har vi iaf en rejäl buffert.

 

[Thaliaste]

Ibland får jag känslan av att det blir skrämselpropaganda och att det är svårare än vad det är. Precis som att äga en häst.
Jag har aldrig ägt en gård tyvärr. Men hyrt och har vänner som äger gårdar. Står ju på en gård med hästarna också.
Klart det kostar men allt beror ju på… jag har kompisar med sjukpenning (eller vad det heter) som har egen gård med hästar, när jag hyrde gård (ensamstående) gick det runt (ägarna gjorde ingenting på gården den tid jag hyrde), jag hyr ett hus nu som på 10 år kanske har genererat 50 000 kr i utgifter för ägaren.
Sen behöver man såklart vara beredd på att något kan gå sönder etc men ibland tycker jag det beskrivs som att alla måste vara höginkomsttagare för att ha råd.

Om man inte behövt lägga mer än 50 000 kr på ett hus under 10 år, så har man högst sannolikt betydligt större kostnader framför sig de kommande 10-20 åren.

Vilket i sig vare sig är fel eller ett problem. Det är ju själva grejen med att äga ett hus/gård, att kostnader inte faller ut jämnt fördelat utan kommer I olika storlek vid olika tider. Ibland glest och ibland samtidigt. Men det mesta är förutsägbart i betydelsen att man vet ATT behovet/kostnaden kommer, man vet bara inte exakt när eller hur stort. Det är därför det blir så knepigt med ögonblicksbilder (ens över år) som bygger på att man inte haft några stora kostnader nu, hur mycket ett hus kostar måste baserat på en längre tid.

Men med så låga kostnader under de 10 åren så har också ägaren haft en bra möjlighet att bygga upp sin buffert, så att det inte behöver bli något problem när de större kostnaderna väl kommer. (Eller så har man något annat sätt att få tag på pengar när man behöver dem.)

 

[Bluefish]

Tror också "turen" spelar in en hel del. Vissa värmepumpar går 25 år utan bekymmer medan min naturligtvis dör efter de utlovade 15 Har bott i mitt hus i 4 år nu tror jag, tyckte att de största investeringarna var gjorda i form av nytt tak, fönster, fiber, bergvärme. Ändå har jag lagt 800 000 dessa 4 år på underhåll/reparation/byggnation. Nu ingår 2 nya uthus där (material) samt ett sovrum som inte funnits tidigare.

Det här är verkligen inte allas verklighet, det kan gå mycket lättare om man köper en annan fastighet eller bara den här en annan tidpunkt. Det har heller inte varit pengar i sjön, jag har uppskattningsvis en halv miljon i ren vinst den dag jag säljer. Nu kan (kanske bör?) man väl bo för att leva, tiden att köpa för spekulation verkar förbi. Men det kan ju vara ett argument när man står med arbete upp till näsan, att det du gör förmodligen är värdehöjande. Pengarna går inte upp i rök.

Sen tror jag att vi "nyblivna" hus/gårdsägare har en lite hårdare verklighet. Virke kostar skjortan, mat har rusat, drivmedel, el, försäkringar och veterinärvård om man har djur. Tyvärr kan vi inte förvänta oss samma marginaler som man kanske såg framför sig för 10-20 år sedan.

 

[Idas]

Tror också "turen" spelar in en hel del. Vissa värmepumpar går 25 år utan bekymmer medan min naturligtvis dör efter de utlovade 15 Har bott i mitt hus i 4 år nu tror jag, tyckte att de största investeringarna var gjorda i form av nytt tak, fönster, fiber, bergvärme. Ändå har jag lagt 800 000 dessa 4 år på underhåll/reparation/byggnation. Nu ingår 2 nya uthus där (material) samt ett sovrum som inte funnits tidigare.

Det här är verkligen inte allas verklighet, det kan gå mycket lättare om man köper en annan fastighet eller bara den här en annan tidpunkt. Det har heller inte varit pengar i sjön, jag har uppskattningsvis en halv miljon i ren vinst den dag jag säljer. Nu kan (kanske bör?) man väl bo för att leva, tiden att köpa för spekulation verkar förbi. Men det kan ju vara ett argument när man står med arbete upp till näsan, att det du gör förmodligen är värdehöjande. Pengarna går inte upp i rök.

Sen tror jag att vi "nyblivna" hus/gårdsägare har en lite hårdare verklighet. Virke kostar skjortan, mat har rusat, drivmedel, el, försäkringar och veterinärvård om man har djur. Tyvärr kan vi inte förvänta oss samma marginaler som man kanske såg framför sig för 10-20 år sedan.

Det här tror jag också på! En sak man kan trösta sig med i dessa stora gårdskostnader är att det till skillnad från många andra livsstilsval/intressen faktiskt finns en möjlighet att få tillbaka pengar den dag man säljer (om man nu gör det). Det är absolut ingen garanti, men det är iallafall en större sannolikhet än de som lägger väldigt stora summor på restaurangbesök, resor, motorsport etc.

 

[skiesabove]

Tror också "turen" spelar in en hel del. Vissa värmepumpar går 25 år utan bekymmer medan min naturligtvis dör efter de utlovade 15 Har bott i mitt hus i 4 år nu tror jag, tyckte att de största investeringarna var gjorda i form av nytt tak, fönster, fiber, bergvärme. Ändå har jag lagt 800 000 dessa 4 år på underhåll/reparation/byggnation. Nu ingår 2 nya uthus där (material) samt ett sovrum som inte funnits tidigare.

Det här är verkligen inte allas verklighet, det kan gå mycket lättare om man köper en annan fastighet eller bara den här en annan tidpunkt. Det har heller inte varit pengar i sjön, jag har uppskattningsvis en halv miljon i ren vinst den dag jag säljer. Nu kan (kanske bör?) man väl bo för att leva, tiden att köpa för spekulation verkar förbi. Men det kan ju vara ett argument när man står med arbete upp till näsan, att det du gör förmodligen är värdehöjande. Pengarna går inte upp i rök.

Sen tror jag att vi "nyblivna" hus/gårdsägare har en lite hårdare verklighet. Virke kostar skjortan, mat har rusat, drivmedel, el, försäkringar och veterinärvård om man har djur. Tyvärr kan vi inte förvänta oss samma marginaler som man kanske såg framför sig för 10-20 år sedan.

Precis. Jag hade haft otrolig tur under tiden jag bodde på gården (8 år), men huset stod inför målning utomhus (vilket jag hade påbörjat med det vita, men inte hade fysiken för det röda så hade behövt hyra in någon), byta alla vitvaror, byta värmepanna (den funkade men var nästan 30 år), installera riktig ventilation istället för bara självdrag, grusa om gårdsplanen och jämna till en backe, byta allt stängsel pga bandet började bli för UV-skadat och gammalt.

Jag hade lyckats banta försäkringen till 4000kr. Lånet var på under 2 mill. Huset drog aldrig mer än 2000kWh/månad. Tillsammans hade jag och min man mer än "låg inkomst", men på 2 vuxna, 1 barn, 3 katter och två hästar var det ruskigt svårt att ens få pengar över till viktiga saker för oss människor, glöm att lyckas spara ihop en nog stor buffert till allt som låg på horisonten.

Och under pandemin skenade räntorna, sen i perioder elpriserna, virkespriset och färgpriset spårade, veterinärkostnader spårade...

Det var ju möjligt att fortsätta men jag tyckte det var fruktansvärt stressigt att ligga på marginalen.

Och om vi hade haft låg inkomst så hade det varit omöjligt att parera de ökade räntekostnaderna, elkostnaderna, vatten och sophämtning, även utan djur. Jag och min man tjänade mer än vad jag och exet gjorde när vi köpte huset. Och hade ändå mindre pengar att röra oss med, pga alla kostnadsökningar.

 

[Palermo]

Det här tror jag också på! En sak man kan trösta sig med i dessa stora gårdskostnader är att det till skillnad från många andra livsstilsval/intressen faktiskt finns en möjlighet att få tillbaka pengar den dag man säljer (om man nu gör det). Det är absolut ingen garanti, men det är iallafall en större sannolikhet än de som lägger väldigt stora summor på restaurangbesök, resor, motorsport etc.

Det där är ju dock inte till någon hjälp alls i nuet, då man dels behöver lägga alla sia pengar på reparationer, dels avstå från alla nöjen.