Godis som beröm? *svamligt*

[Asa_S]

Jag köpte i somras en 5-årig shettisvalack för att köra i par med min andra 5-åring. Han var, vilket tydligen inte är så ovanligt med shettisar, inte van vid att behöva fundera över vad jag ville, utan van att gå sin egen väg. Han var redan inkörd och körvan som travare (dock anade jag samarbetsproblem hos förra ägaren), men eftersom skol/brukskörningen innehåller andra moment, lade jag ner tid på att lära honom att gå in i skaklarna från sidan, jag hade en liten dust med honom innan han lät sig longeras (det hade han nog aldrig varit med om tidigare) etc. Detta är inget nytt för mig, då jag jobbat med unga och oerfarna hästar tidigare, och jag tog en sak i taget och han fick mycket beröm och godis, och lyste som en prins.

Nu till problemet. Alla mina hästar är barfota, och träningen måste anpassas efter det, eftersom förutsättningarna tyvärr inte är idealiska. Så efter en körtur med rockard för ca 3 veckor sedan, bestämde jag mig för att han skulle få en, som jag tyckte, välförtjänt vila. Han har varit med om mycket nya saker (iofs ofta i par, vilket jag sett tidigare snabbar på acceptansen avsevärt) och gått 3-4 dagar i veckan, och jag räknar inte en 5-åring som "klar" mentalt. Dessutom var jag rädd att slita på hovarna för mycket (iofs inte så stor risk då jag har en ridbana att vara på). Och nu har han blivit "krigisk". Han biter fast nosremmen på grimman när man ska ta på den i hagen, han har bitit fast i mitt finger och dragit iväg (OONT!) han biter och drar i kläderna och har inget alls emot att det verkligen tar och är, kort sagt, inte alls någon nöjd prins längre, snarare en riktig illvilling. Jag har en stark känsla av att detta hänger ihop med att han verkligen uppskattade att samarbeta och nu är missnöjd (förutom då att jag stillsamt undrar över kastreringen), så jag antar att det är bäst att börja jobba honom igen. Men hur gör jag med godiset? Han var nafsig redan när han kom, men jag bestämde mig för att det var viktigare för mig att han fick en tydlig belöning när han gjorde rätt, och nafsandet försvann nästan helt under den tid jag höll på ordentligt med honom. Så bitandet på mig har ökat i takt med att godiset försvunnit, och detta leder alltså indirekt till helt andra slutresultat, eftersom det blir osämja mellan oss när han biter mig, och vårat samarbete inte direkt blir bättre av det. Han gnäggar fortfarande när jag kommer till hagen, men är mer reserverad. Jag älskade verkligen den här ponnyn och hans stora arbetsvilja och har verkligen inget emot att ge honom godis om det är förutsättningen för att han ska vara glad. Så hur gör jag nu? Kan jag ge honom godis som beröm när han är duktig, eller hur ska jag göra?

 

[Blandrastik]

Sv: Godis som beröm? *svamligt*

Jag är inte säker på att en häst ser godis som en tydligare belöning än om du skulle med hela din attityd förklara att "Nuu var du jäätteduktig!" och bara klappa om. Jag skulle vilja säga att det tar pricis lika mycket.
Jag klättrade en unghäst häromdagen och vi hamnade i ett brant och seg backe, hon fick ta i så hon blev blå i ansiktet efter ett tag så stannade hon, och jag valde att uppmuntra henne med tillrop som: "Komigen då!, Ta i´rå!" Det syntes väldigt tydligt att hon kvicknade till och kämpade vidare.

Så styk godiset
Däremot förstår jag att han behöver en välförtjänt vila, men kan du inte ge honom andra uppgifter? Lär honom något trix, typ lite agillity, kliva upp på något, kliva under, täcka honom med pressening, snurra runt på kommando. Små hästar kan man ju ofta träna lite som en hund.

 

[Shettisar]

Sv: Godis som beröm? *svamligt*

Jag hade skippat godiset och försökt få honom mer lyhörd på rösten.
Hitta på saker utöver körträning osv och använd rösten desto mer.Tar tid för en naffsig shettis men de lär sig ändå snabbt och ett beröm röstmässigt uppskattas minst lika mycket som att sticka till de mat efter utförd uppgift.

 

[Tokmaja]

Sv: Godis som beröm? *svamligt*

Jag skulle också skippa godiset.
Tycker inte att det finns någon anledning att ge hästar godis mer än i krubban möjligtvis faktiskt...
Men han är ju 5 år och van att ändå bli körd, kan du inte låta honom bli lite körd då bara, utan skolkörning utan mer lite "rastning" för att få honom att i alla fall känna att han får göra något?
Varför skor du dem för den delen inte istället för att anpassa träningen efter att inte ha skor, då det verkar som att du blir låst av det? Bara en fråga !

 

[Asa_S]

Sv: Godis som beröm? *svamligt*

Tack för era synpunkter!

Under tiden jag jobbar använder jag rösten jättemycket, och det lyssnar han/de också jättemycket på. Det jag märker faktiskt är skillnad på med godis är att han/de är villiga att göra mer för att uppnå godiset än för att uppnå röstberöm. Tex är det ju nödvändigt att han/de kan stå stilla medan jag spänner för, speciellt eftersom de körs i par. De får massor av röstfeedback under tiden, men för att markera att det är klart och att jag är jättenöjd med hela den arbetsinsatsen tycker jag godis är bättre, faktiskt. Därför har jag gett dem det när de stått stilla för förspänning, när de harvat klart hela ridplanen, när arbetspassen är slut etc. Alltså vid rätt tydliga tillfällen. En annan fördel för mig är att jag vill att de ska komma när jag ropar. Eftersom mina barn rider ponnyerna vill jag att de ska vara 100%-igt präglade på mig, något jag har svårt att uppnå utan godis, delvis därför att jag ber dem göra riktigt svåra/arbetsamma saker när jag jobbar med dem själva. Detta är alltså i något som jag fortfarande betraktar som inledningsskedet, jag är egentligen ingen vän av att handmata hästar med godis och har tidigare haft det som regel. Men jag märker att det i situationer som hästen upplever som stressande faktiskt lugnar dem att äta, så jag tror att det finns en psykologisk sidoeffekt där som är svår att uppnå på annat sätt!

Jag har varit ute och kört honom nu, och har bestämt mig för att börja jobba honom igen. Det är ju ingen hög intensitet på det vi gör, men jag tror att mycket lydnadsarbete får stå på schemat framöver. Körningen framför vagn längs vägen "kan" han ju, så den gör inte så stor skillnad för hans attityd, däremot ska jag ta upp longeringen, den har helt legat nere ett bra tag, och så måste jag försöka ta mig iväg så att jag kan träna precisionskörning, tyvärr har de ringorm på ridklubben så jag kan inte åka dit. Han är en intelligent liten krabat och det gäller nog att ta i anspråk hela hans skalle om han ska bli riktigt bra. För att snabbt ta sig förbi den här känslan av att vi kommit på kant med varandra, får godiset kvarstå, tror jag. Däremot ska jag passa mig så att det inte blir mer och mer, det var nog lite så, tror jag... Mer jobb än godis framöver, alltså

Ang varför de inte skos: det är bara om jag ska köra mycket på våra grusvägar som de kommer att behöva skor. Jag har turen att kunna välja några mjukare vägar när de rids, men där går det inte att köra. Dessutom har jag en egen, liten, ridbana där jag kan tömköra, longera, snart löshoppa och där barnen kan rida och där behöver de inga skor. Så därför försöker jag köra någon gång i veckan om de inte gör annat, och då passar jag på när vägen är bra. Framöver får vi väl se, ska de tävla måste de ju vara skodda.

 

[edwin]

Sv: Godis som beröm? *svamligt*

om du vill ge godis så ge aldrig ur handen utan lägg det på marken