Grånande hår

[MiniLi]

Javisst men jag drar ut många hår genom att ha slitna toppar och nog har man plockat både ben, överläpp och haka i en herrans massa år och det kommer upp på samma ställe, samma säck.

Man är nog olika sådär. Oavsett så är det ju sjukt onödigt att dra hårstrån, speciellt på någon annan!

 

[Efwa]

Man är nog olika sådär. Oavsett så är det ju sjukt onödigt att dra hårstrån, speciellt på någon annan!

Att göra det på någon annan, utan att de vill, är ett jäkla oskick men det är ju en helt annan fråga.
Jag höll mig till det som ansågs som ”fakta” och kommenterade det.

 

[Roheryn]

Jag är 49 och lika guldblond som alltid. Har heller aldrig trott att jag skulle bli gråhårig särskilt tidigt - min mamma som tyvärr gick bort redan vid 60 var blond hela livet och mormor, som var rödhårig, hade inte ett grått hårstrå när hon lämnade oss vid 87 års ålder. Och pappa, farmor och farfar som var riktigt mörkhåriga var nog alla en bit över 70 innan det började synas några grå hår på dem. Den enda i min släkt som avviker från detta är morfar, som jag minns som helt silvervit. Tror alltså att det kan tänkas finnas en ganska starkt ärftlig komponent i hur tidigt och hur snabbt man blir gråhårig.

Jag tänker mig, eller hoppas, att mitt guldblonda så småningom glider över i silver lite successivt i takt med att jag blir äldre, i den mån det nu blir någon förändring. Har aldrig färgat håret, utom vid några enstaka experiment som tonåring, och tycker det verkar krångligt och dyrt. Föredrar naturligt!

På andra kan det både vara snyggt och inte snyggt med grått, tycker jag, det beror nog mest på annat än färgen. Har en stallkompis som inte fyllt 30 än och som är helt grå redan - hennes är dock grått i många olika nyanser så det blir dramatiska effekter/slingor. Jättesnyggt och coolt, tycker jag!

 

[Lupino]

Jag har inte gråa utan kritvita/genomskinliga strån till mitt mörka hår . Fick dom första efter en depression i 20-års åldern då jag även tappade stor del av mitt hår, sedan mer efter första graviditeten. Jag hatar det så jag färgar

Jag har som du och än så länge är de inte fler än att jag kan plocka bort dem. Jag blir jättegärna vithårig men tycker inte det är snyggt med några få vita i ett i övrigt mörkt hår....

Vad är det som avgör om det blir vita eller gråa hårstrån?

 

[Alexandra_W]

Jag färgade tidigare men färgen släpper snabbast från grått. Ett tag slingade jag in ljusa slingor som virrade bort det grå. Hade gärna fortsatt men håret blev så slitet av blekningen.

Så jag har gett upp. Är inte superstörd över se gråa stråna MEN kör nån manlig variant med grå tinningar och det stör mig. Det är markant mycket mer grått där än I övriga håret där det är strån här och där. Tinningarna och ovanför örat så "underhåret" där är 95 %grått.

 

[athena_arabians]

Jag färgade tidigare men färgen släpper snabbast från grått. Ett tag slingade jag in ljusa slingor som virrade bort det grå. Hade gärna fortsatt men håret blev så slitet av blekningen.

Så jag har gett upp. Är inte superstörd över se gråa stråna MEN kör nån manlig variant med grå tinningar och det stör mig. Det är markant mycket mer grått där än I övriga håret där det är strån här och där. Tinningarna och ovanför örat så "underhåret" där är 95 %grått.

Det är mina tinningar främst som gör att jag färgar (eller tonar då). De stör mig något enormt om jag inte haft i färg.

 

[Riru]

Jag har som du och än så länge är de inte fler än att jag kan plocka bort dem. Jag blir jättegärna vithårig men tycker inte det är snyggt med några få vita i ett i övrigt mörkt hår....

Vad är det som avgör om det blir vita eller gråa hårstrån?

Jag plockade också först men tyckte det var så trist att behöva stå och leta hårstrån, så började färga istället.
Jag har för mig att gråa hår beror på att det fortfarande finns pigment så det bara är nedsatt, vita/genomskinliga så har håret förlorat pigmentet helt. Så det låter ju för mig som att när det blir grått så är det mer naturlig åldring där det sker gradvis? Och när det försvinner direkt så är det pga andra anledningar (typ trauma, sjukdom, stress). Men jag vet inte, bara gissar, någon som vet får gärna rätta mig

 

[Bison]

Lånar ditt inlägg lite för det poängterar min tanke. För mig har det aldrig handlat om att man ser en grå kant som växer ut, rätt vad det är finns det bara ett gäng gråa hår där. Upplever ni andra samma sak? De är liksom full-långa och man har ingen aning om hur de kom dit

Ja, nu blir jag bara lite stickelhårig i utväxten.
När det är mer grått än mörkblont så kommer jag färga hela håret grått, kanske rosa eller lila toppar.

Tror jag kommer se smashing ut i långt, tjockt, lockigt silverhår
Ser fram emot det!

 

[Ms_Antrop]

Jag upptäckte när jag snaggade mig att jag börjat bli gråhårig! Orkar inte bry mig om det, bryr mig heller inte om att andra är det.
Min mamma började bli gråhårig tidigt och har hållt på att färga och greja, men hon har lugnat ner sig lite på det nu

Har en i min bekantskapskrets som har supervackert silverfärgat, långt och lockigt hår! Jättefint!

 

[Jeffery]

Vad är det som avgör om det blir vita eller gråa hårstrån?

Ingenting avgör - eftersom alla hårstrån blir vita.
Däremot vita hårstrån och mörkare hårstrån i blandning upplevs som grått.
Det är först när vita hårstrån finns i en absolut majoritet som håret upplevs vitt.

 

[Fideli]

Jag blev gråhårig vid 22 års ålder, då tyckte jag det var pinsamt och färgade. I 30-årsåldern orkade jag inte bry mig längre och slutade färga. Nu tycker jag att jag har vackert hår och får också mycket komplimanger för mitt "änglahår", och det är verkligen så det ser ut; otroligt mjukt, tunt och helt vitt med lite lätt självfall.
Tyvärr har vi mycket järn och annat i vårt vatten, så håret blir lite svagt gul-färgat, vilket gör att många tror att jag är naturligt platina-blond.

 

[Lager]

Hur förhåller ni er till ert gråa hår?
Aktivt, passivt eller inte alls?
Andras hår?

Eller tänker kring avsaknaden av det - en fruktan eller längtan inför det som komma skall?

Vad signalerar ett grått hår?
Konnoteras olika beroende på vem det sitter på?

Det kan vara vackert med gråvitt hår, särskilt efter ett tag när det vita börjar ta över och håret nästan ser slingat ut. Min chef har helt kritvitt hår nu, hon är lite över 60 och passar utmärkt i det vita.

Jag använder ljus henna som hårinpackning två-tre gånger i månaden, för att det känns väldigt bra för håret och ger lyster (ljusbrunt färgresultat ungefär). Det täcker även det gråa så jag vet inte hur grått håret skulle vara nu om jag slutade med hennan.

Ett tag var det ju modernt med grå slingor/färgning men det har jag inte sett på ett tag.

 

[Riru]

Jag blev gråhårig vid 22 års ålder, då tyckte jag det var pinsamt och färgade. I 30-årsåldern orkade jag inte bry mig längre och slutade färga. Nu tycker jag att jag har vackert hår och får också mycket komplimanger för mitt "änglahår", och det är verkligen så det ser ut; otroligt mjukt, tunt och helt vitt med lite lätt självfall.
Tyvärr har vi mycket järn och annat i vårt vatten, så håret blir lite svagt gul-färgat, vilket gör att många tror att jag är naturligt platina-blond.

Har du provat att färga i typ pastellfärger? Eller går inte det på vitt hår?
Tänker att det största problemet med att vara mörkhårig är att man måste bleka som tusan för att kunna lägga i en rolig färg sedan, helst ska man ju lägga en vit toning/färg innan den färgen man vill ha dessutom för att det ska bli bra. Och då hinner ju håret bli tuggummi på resan. Redan vitt hår från början vore ju perfekt grund till att ha vilken färg som helst

 

[Fideli]

Har du provat att färga i typ pastellfärger? Eller går inte det på vitt hår?
Tänker att det största problemet med att vara mörkhårig är att man måste bleka som tusan för att kunna lägga i en rolig färg sedan, helst ska man ju lägga en vit toning/färg innan den färgen man vill ha dessutom för att det ska bli bra. Och då hinner ju håret bli tuggummi på resan. Redan vitt hår från början vore ju perfekt grund till att ha vilken färg som helst

Skulle säkert funka, men jag vill ju inte ha massa jobb med att färga o dyl, så nej, det har jag aldrig provat.

 

[Fraggel_Tess]

Jag älskar färg så jag färgar Nu är det rosa och lila

 

[Asko]

Jag färgade tidigare men färgen släpper snabbast från grått. Ett tag slingade jag in ljusa slingor som virrade bort det grå. Hade gärna fortsatt men håret blev så slitet av blekningen.

Så jag har gett upp. Är inte superstörd över se gråa stråna MEN kör nån manlig variant med grå tinningar och det stör mig. Det är markant mycket mer grått där än I övriga håret där det är strån här och där. Tinningarna och ovanför örat så "underhåret" där är 95 %grått.

Det är mina tinningar främst som gör att jag färgar (eller tonar då). De stör mig något enormt om jag inte haft i färg.

Apropå gråa tinningar, det är synd att just det som är snyggt i kort frisyr inte är lika snyggt i långt
Jag älskar gråa/vita kalufser etc som växer på ett avskärmat område

 

[Asko]

Min mamma har grått hår med blonda inslag, jag har föreslagit mer än en gång att hon skulle prova tvätta det med silverschampo Hon gillar dock det blonda medan jag tycker att det blir lite daskigt.

Äldre damer med vitt hår som färgar håret rosa eller liknande är döläckra!

Själv har jag bara råkat ut för någon enstaka i underlivet

 

[crazyrabbitlady]

Grått hår kan vara nåt så makalöst snyggt. Jag tycker om kroppar som visar upp erfarenheter och att de har levt. Rynkor, ärr, gråa hår. Allt är en del av den människans berättelse.

Jag vet faktiskt inte hur mycket gråa hår jag har. Innan jag började extremfärga håret för några år sedan hade jag enstaka gråa hår som knappt märktes på helheten. Jag noterar heller inte några enorma mängder då jag har utväxt men samtidigt tittar jag sällan särskilt noga.

Jag kommer främst av ekonomiska skäl någon gång under året be min frisör färga mitt hår till min egna hårfärg igen och sluta med extremfärgerna Jag har insett att jag hellre lägger de pengarna på hästen istället.

Ett tag efter den färgningen kommer jag väl börja notera eventuella gråa hårstrån. Det kommer bli spännande och kul

 

[Raderad medlem 68338]

Har själv inte grått hår men ser fram emot att få det! Tycker att det är riktigt snyggt!

 

[Murphy]

Wow! Tack för all input, peeps!

Jag frågade såklart för mig själv, eller, typ en kompis... Typ.
Undertecknad började bli grå vid 30, men tänkte inte så mkt mer på det.
Bakgrund: har färgat håret och haft peruker och extensions (samt rakat av mig håret) sedan 9 års ålder - totalt 30 år. Har dock genom åren alltid varit nyfiken på min medfödda hårfärg, men varit alltför starkt identifierad med framförallt hennarött. Tänkte göra slag i saken vid 35 och sluta färga, men upptäckte flertalet grå strån och lät därmed bestämt bli.

Nu ngt år senare har jag inte kunnat släppa det naturliga håret, samt väl drabbats av en existensiell kris av att närma mig 40, samt ha förlorat en förälder. Samt att min terapeut har gett mig i uppgift att Vara Sann Mot Mig Själv. Kanske dags att släppa fram det blonda? Även om det är gråsprängt?
(sen kan mitt lilla självfall komma fram bättre utan henna - det hänger ut lockar på somliga.)

Kanske det vore en idé att vara lite grå också. Slippa att alltid bli tagen för att vara absolut max 25 år, oftast yngre. Jag behöver lite pondus!

Fint att höra att det fanns avsevärt fler som grånat tidigt, och bär upp det med stolthet.