Wow! Tack för all input, peeps!
Jag frågade såklart för mig själv, eller, typ en kompis... Typ.
Undertecknad började bli grå vid 30, men tänkte inte så mkt mer på det.
Bakgrund: har färgat håret och haft peruker och extensions (samt rakat av mig håret) sedan 9 års ålder - totalt 30 år. Har dock genom åren alltid varit nyfiken på min medfödda hårfärg, men varit alltför starkt identifierad med framförallt hennarött. Tänkte göra slag i saken vid 35 och sluta färga, men upptäckte flertalet grå strån och lät därmed bestämt bli.
Nu ngt år senare har jag inte kunnat släppa det naturliga håret, samt väl drabbats av en existensiell kris av att närma mig 40, samt ha förlorat en förälder. Samt att min terapeut har gett mig i uppgift att Vara Sann Mot Mig Själv. Kanske dags att släppa fram det blonda? Även om det är gråsprängt?
(sen kan mitt lilla självfall komma fram bättre utan henna - det hänger ut lockar på somliga.)
Kanske det vore en idé att vara lite grå också. Slippa att alltid bli tagen för att vara absolut max 25 år, oftast yngre. Jag behöver lite pondus!
Fint att höra att det fanns avsevärt fler som grånat tidigt, och bär upp det med stolthet.
