Håller med om att grått kan vara jättefint på några, jag har inte så stora åldersproblem att just den saken hindrar mig. Men har man som jag tunt och platt och fjantigt hår i största allmänhet, så känns det som att det blir mer styrsel på det med färg i. Jag började också färga innan detta med gråa strån var ett inslag, bara för lystern och för att det var kul att bryta något från den vanliga mes-askblonda.
Det jag nu ser av utväxten är verkligen inte något fint grått utan någon bedrövligt färglös nästan genomskinlighet. Det matchar iofs ögonbrynen som också har någon klen och föga synlig färg i sig själva.
Jag har aldrig låtit håret växa ut helt ofärgat sedan det började komma "gråa" nyanser så jag är inte säker på hur det skulle bli, men tror på goda grunder att det skulle se för djävligt ut (i alla fall deprimerande tråkigt) att bara låta det vara. Så än så länge kämpar jag på med tappra omfärgningar cirka var åttonde vecka, både hår och ögonbryn.
Det jag nu ser av utväxten är verkligen inte något fint grått utan någon bedrövligt färglös nästan genomskinlighet. Det matchar iofs ögonbrynen som också har någon klen och föga synlig färg i sig själva.
Jag har aldrig låtit håret växa ut helt ofärgat sedan det började komma "gråa" nyanser så jag är inte säker på hur det skulle bli, men tror på goda grunder att det skulle se för djävligt ut (i alla fall deprimerande tråkigt) att bara låta det vara. Så än så länge kämpar jag på med tappra omfärgningar cirka var åttonde vecka, både hår och ögonbryn.