Hållbarhet och ålder vid inridning, träning och tävling (utbruten Dressyrsnackis)

Bukefalos 30 år!

Ja, men det blir ju så när man inte lär dem balans först och sen stärker dem i den. Med ev strypt gång. Framför allt inte jaga runt i obalans i övertempo.
Man får inte glömma att det inte behöver se ut som/likna det färdiga resultatet när man börjar.
Lite för ofta vill folk vara för nära det ideala från start. Och skiljer inte på tävlingsridning och träningsridning tillräckligt.

Hur många är bra på lateral balans/balans i sidled? Hur många vet hur man kan påverka hästens balans i manken med en signal?
Då blir det oerhört mkt lättare att påverka balansen framåt/bakåt, alltså bärighet. Och lösgjordheten kommer pga av balansen.

Det fetade, och inte riktat till dig @tuaphua men om dressyrtävling och ridningen som krävs inte är bra för hästarna, varför har vi den? Jag förstår inte varför det öht ska ridas tävlingsdressyr om hästarna inte tål det i längden. Det verkar ju inte vara bra för hästarna längre, eller är det aveln som bär största ansvaret? Nu rider inte jag längre och har båda fötterna utanför dressyrvärlden så är verkligen ingen expert. Men tyckte redan för tio år sedan att det normaliserats att "spruta" här och där, gärna förebyggande. Det låter baklänges i mina öron.

Tror som tangentbordsryttare att senare träning gynnar unghästen, att slå sig för bröstet för att ens fyraåring som "bara är riden 4 månader!" redan är på tävlingsbanan är det inte. Oavsett när man rider in behöver belastningen öka gradvis och i rimlig takt, det tror jag är det viktigaste.
 
Ja min tolkning är att de har ett helt annat tänk när det gäller att träna hästen från marken och framförallt i böjning. I Sverige har arbetet på runt spår sammankopplats med ledproblem medans det egentligen handlar om hur hästen arbetas på böjt spår.

Om hästen hela tiden går i ett övertempo och strävar framåt, ja då sliter det men jag har lärt mig av min tränare att min häst ska tänka lika mycket framåt som i sidled som avsaktande och då tränas balans och kroppsuppfattning. Att hästen ska kunna öka och minska volten, vända igenom volten, förändra halsens position, förändra takt och gångart genom att lyssna och framförallt titta på mina direktiv gör att hästen både får bra balans men också blir väldigt kommunikativ. Det är ett jättekul sätt att träna!
I Sverige har vi annat hjälpgivningssystem som gör böjning svårare. Det är lättare att tex tappa ytter bog eller så sladdar ytter bak för att man inte får igenom korrekt böjning. Och hästarna ligger generellt mer på inner fram tex på volter.
Det blir svårare att lösa den balansmiss som naturligt sker i böjning med system som inte är gjort för böjning.

Jag ser böjning på stor volt som det första micro-steget mot samling. Hästen lär sig korta en sida i taget av bålen. Nästa steg är skolorna. Det finns ingen samlande övning som är rak.
Det går också mkt enklare att arbeta bort oliksidighet i böjning och få en rak häst på riktigt, liksidig.
 
I Sverige har vi annat hjälpgivningssystem som gör böjning svårare. Det är lättare att tex tappa ytter bog eller så sladdar ytter bak för att man inte får igenom korrekt böjning. Och hästarna ligger generellt mer på inner fram tex på volter.
Det blir svårare att lösa den balansmiss som naturligt sker i böjning med system som inte är gjort för böjning.

Jag ser böjning på stor volt som det första micro-steget mot samling. Hästen lär sig korta en sida i taget av bålen. Nästa steg är skolorna. Det finns ingen samlande övning som är rak.
Det går också mkt enklare att arbeta bort oliksidighet i böjning och få en rak häst på riktigt, liksidig.
Är inte ryggning både samlande och lösgörande fast än hästen är rak? Det är så jag lärt mig i a f..
 
Det fetade, och inte riktat till dig @tuaphua men om dressyrtävling och ridningen som krävs inte är bra för hästarna, varför har vi den? Jag förstår inte varför det öht ska ridas tävlingsdressyr om hästarna inte tål det i längden. Det verkar ju inte vara bra för hästarna längre, eller är det aveln som bär största ansvaret? Nu rider inte jag längre och har båda fötterna utanför dressyrvärlden så är verkligen ingen expert. Men tyckte redan för tio år sedan att det normaliserats att "spruta" här och där, gärna förebyggande. Det låter baklänges i mina öron.

Tror som tangentbordsryttare att senare träning gynnar unghästen, att slå sig för bröstet för att ens fyraåring som "bara är riden 4 månader!" redan är på tävlingsbanan är det inte. Oavsett när man rider in behöver belastningen öka gradvis och i rimlig takt, det tror jag är det viktigaste.
Jag tror inte alls hästar måste må dåligt av att tävla. Absolut inte!
Det går att göra utan att hästen tar skada av det.
Men de måste vara klara för uppgiften. Lite som att man inte bara börjar hoppa 150 utan att vara klar typ. Då går det åt skogen på något sätt. Man måste förbereda rätt.
Andra idrottare maxar ju inte heller bara sina prestationer och kör på med det svåraste, tuffaste hemma varje dag. Man måste stärka de muskler som måste stärkas etc.

Men ja, jag hade gärna sett att man gav mer poäng för vissa saker som biomekaniskt gynnar hästen, harmoni etc.
 
Är inte ryggning både samlande och lösgörande fast än hästen är rak? Det är så jag lärt mig i a f..
Jag använder den mycket så. Men då krävs att du ryggar längre sträckor i lugn takt.
Det är inte en övning som gör att du kan ge hästen en hjälp så samlar den sig eller går att använda i alla gångarter.
 
I Sverige har vi annat hjälpgivningssystem som gör böjning svårare. Det är lättare att tex tappa ytter bog eller så sladdar ytter bak för att man inte får igenom korrekt böjning. Och hästarna ligger generellt mer på inner fram tex på volter.
Det blir svårare att lösa den balansmiss som naturligt sker i böjning med system som inte är gjort för böjning.

Jag ser böjning på stor volt som det första micro-steget mot samling. Hästen lär sig korta en sida i taget av bålen. Nästa steg är skolorna. Det finns ingen samlande övning som är rak.
Det går också mkt enklare att arbeta bort oliksidighet i böjning och få en rak häst på riktigt, liksidig.
Ja jag inser att jag har mycket att lära :)
 
Jag tror inte alls hästar måste må dåligt av att tävla. Absolut inte!
Det går att göra utan att hästen tar skada av det.
Men de måste vara klara för uppgiften. Lite som att man inte bara börjar hoppa 150 utan att vara klar typ. Då går det åt skogen på något sätt. Man måste förbereda rätt.
Andra idrottare maxar ju inte heller bara sina prestationer och kör på med det svåraste, tuffaste hemma varje dag. Man måste stärka de muskler som måste stärkas etc.

Men ja, jag hade gärna sett att man gav mer poäng för vissa saker som biomekaniskt gynnar hästen, harmoni etc.

Ser man till människors träning så läggs det upp på ett mycket mer stärkande sätt än de flesta hästars träning som jag sett (och som de nämner i podden). Man pratar om långa perioder med olika fokus, styrka, koordination etc och varje block är tre månader. Inte en månad som tydligen är normen numera för att rida in en häst. Dessutom långa viloperioder, inte bara nån vecka här och där.

Minns när jag red in Ariel (alldeles för tidigt, vilket i efterhand gav problem med galoppen förmodligen pga skador på bäckenet. Becks Nairns rekommenderar att man väntar med uppsutten galopp till sex år pga det) så blev jag rekommenderad att successivt öka ridpassen med 5 minuter/månad. Dessutom bara i skritt. Jag var för otålig, så jag började trava efter några månader och jag har för mig att hon inte ens var tre år när vi galopperade första gången.

Så jag tror vi är många som är för otåliga helt enkelt och det misstaget tänker jag undvika den här gången.
 
Ser man till människors träning så läggs det upp på ett mycket mer stärkande sätt än de flesta hästars träning som jag sett (och som de nämner i podden). Man pratar om långa perioder med olika fokus, styrka, koordination etc och varje block är tre månader. Inte en månad som tydligen är normen numera för att rida in en häst. Dessutom långa viloperioder, inte bara nån vecka här och där.

Minns när jag red in Ariel (alldeles för tidigt, vilket i efterhand gav problem med galoppen förmodligen pga skador på bäckenet. Becks Nairns rekommenderar att man väntar med uppsutten galopp till sex år pga det) så blev jag rekommenderad att successivt öka ridpassen med 5 minuter/månad. Dessutom bara i skritt. Jag var för otålig, så jag började trava efter några månader och jag har för mig att hon inte ens var tre år när vi galopperade första gången.

Så jag tror vi är många som är för otåliga helt enkelt och det misstaget tänker jag undvika den här gången.
Jag tänker att man får ta med att hästar rör sig mycket mer än de flesta människor.
Om vi tar en paralell så svarar tex hästars nervsystem ofta på behandling av kiro som elitidrottsmän gör. De är igång så mkt mer.

Med det sagt så jobbar jag ofta hästar så de stärker sig innan man sitter upp. Och ser till att de är balanserade iaf utan ryttaren. Och jag håller med om att det kan finnas brister i hur folk gör. Man får ju individanpassa.
 
Men om vi hoppar tillbaka till vår tråden startade, skulle ni hellre köpa en häst inriden som 2,5-3-åring eller en häst som reds in först vid 7 års ålder?

Vad tror ni är bäst ur hållbarhetssynpunkt (med tanke på hur sent tillbäxtzonerna sluts i de övre extremiteterna och ryggen på hästar)?

Såklart är det ett teoretiskt resonemang, finns en miljon en andra saker som påverkar och hur den belastats och hur mycket osv påverkar med.

Kanske kan följa upp med en annan fundering, hästar som får bära procentuellt mer (t ex en islandshäst som kan ha ryttare som väger 15-20% av dess kroppsvikt) vs mindre belastning (en nordsvensk eller ardenner vars ryttare väger mindre än 10% av dess kroppsvikt), tror ni det gör skillnad?
Är det att BÄRA vikt på ryggen (som hästen inte är gjord för) eller att ”motioneras”/”tränas” muskulärt som ni tror kan vara skadligt?
Dvs är avsutten träning mindre skadligt än ridning?

Tror ingen av er sitter på studier på detta ;) så kan får gärna tro och fundera kring det.
 
Det fetade, och inte riktat till dig @tuaphua men om dressyrtävling och ridningen som krävs inte är bra för hästarna, varför har vi den? Jag förstår inte varför det öht ska ridas tävlingsdressyr om hästarna inte tål det i längden. Det verkar ju inte vara bra för hästarna längre, eller är det aveln som bär största ansvaret? Nu rider inte jag längre och har båda fötterna utanför dressyrvärlden så är verkligen ingen expert. Men tyckte redan för tio år sedan att det normaliserats att "spruta" här och där, gärna förebyggande. Det låter baklänges i mina öron.

Tror som tangentbordsryttare att senare träning gynnar unghästen, att slå sig för bröstet för att ens fyraåring som "bara är riden 4 månader!" redan är på tävlingsbanan är det inte. Oavsett när man rider in behöver belastningen öka gradvis och i rimlig takt, det tror jag är det viktigaste.
För att tävlingsridning är uppvisningsridning. Om en häst ska gå bärigt med nästan ngt framför lod och nacken som högsta punk så kan den samtidigt inte skeva iväg i 100km i timmen. Den tappar balansen och trillar på näsan och lägger sig i handen och därav blå tungor och korta halsar.
 
Men om vi hoppar tillbaka till vår tråden startade, skulle ni hellre köpa en häst inriden som 2,5-3-åring eller en häst som reds in först vid 7 års ålder?

Vad tror ni är bäst ur hållbarhetssynpunkt (med tanke på hur sent tillbäxtzonerna sluts i de övre extremiteterna och ryggen på hästar)?

Såklart är det ett teoretiskt resonemang, finns en miljon en andra saker som påverkar och hur den belastats och hur mycket osv påverkar med.

Kanske kan följa upp med en annan fundering, hästar som får bära procentuellt mer (t ex en islandshäst som kan ha ryttare som väger 15-20% av dess kroppsvikt) vs mindre belastning (en nordsvensk eller ardenner vars ryttare väger mindre än 10% av dess kroppsvikt), tror ni det gör skillnad?
Är det att BÄRA vikt på ryggen (som hästen inte är gjord för) eller att ”motioneras”/”tränas” muskulärt som ni tror kan vara skadligt?
Dvs är avsutten träning mindre skadligt än ridning?

Tror ingen av er sitter på studier på detta ;) så kan får gärna tro och fundera kring det.
Det blir omöjligt att svara på fråga ett tycker jag.
Generellt hade man ju undrat varför hästen inte ridits in förrän vid 7 års ålder. Man hade undrat om den är frisk och om kroppen håller för ridning. Inte så mkt för att den absolut måste ridas innan den åldern för att hålla. Men för att den är oprövad. Enklare att veta om den ridits ett tag. Köper man den som 10-åring vet man ju att den håller.
Att ridas in som 2,5-3 år behöver inte vara minus. Beror på hur det gjorts.
Jag hade lätt kunnat köpa häst som ridits in runt 3 år av en kompis som är 182 cm man med den vikt det medför. För de förbereds rätt och man individanpassar när inridning sker baserat på växtfaser, koordination etc. Och gör det på ett sunt sätt.

Jag tänker att vid ryttare på ryggen så ändras hästens balans beroende på hur man rider.
Och just att många rider i obalans, i högt tempo och också med mer i handen än optimalt ger mer skador än själva ”hästen ska bära x antal kilo”.
Jobbar man i töm slipper hästen ryttarobalans/påverkan. Men det går ju att tömköra i obalans med mkt i bettet/töm/inspänning med. Det blir också skadligt.
Går väl att jobba fel för hand i träns med etc.

Men generellt landar man alltid i HUR saker gjorts, vad det nu än är man gjort.
Men det är väl lite så att biomekanik är biomekanik.. Och spänning och obalans sliter.
 
Men om vi hoppar tillbaka till vår tråden startade, skulle ni hellre köpa en häst inriden som 2,5-3-åring eller en häst som reds in först vid 7 års ålder?

Vad tror ni är bäst ur hållbarhetssynpunkt (med tanke på hur sent tillbäxtzonerna sluts i de övre extremiteterna och ryggen på hästar)?

Såklart är det ett teoretiskt resonemang, finns en miljon en andra saker som påverkar och hur den belastats och hur mycket osv påverkar med.

Kanske kan följa upp med en annan fundering, hästar som får bära procentuellt mer (t ex en islandshäst som kan ha ryttare som väger 15-20% av dess kroppsvikt) vs mindre belastning (en nordsvensk eller ardenner vars ryttare väger mindre än 10% av dess kroppsvikt), tror ni det gör skillnad?
Är det att BÄRA vikt på ryggen (som hästen inte är gjord för) eller att ”motioneras”/”tränas” muskulärt som ni tror kan vara skadligt?
Dvs är avsutten träning mindre skadligt än ridning?

Tror ingen av er sitter på studier på detta ;) så kan får gärna tro och fundera kring det.
Jag tror generellt att våra hästar rör sig för lite. Deras kropp är gjord för att ströva långa sträckor i långsamt tempo. Hur hästen spenderar sin tid utanför träning borde få mer uppmärksamhet. Jag hade hellre köpt en inriden 2,5 åring och sedan planat ut träningen.
 
Men om vi hoppar tillbaka till vår tråden startade, skulle ni hellre köpa en häst inriden som 2,5-3-åring eller en häst som reds in först vid 7 års ålder?

Vad tror ni är bäst ur hållbarhetssynpunkt (med tanke på hur sent tillbäxtzonerna sluts i de övre extremiteterna och ryggen på hästar)?

Såklart är det ett teoretiskt resonemang, finns en miljon en andra saker som påverkar och hur den belastats och hur mycket osv påverkar med.

Kanske kan följa upp med en annan fundering, hästar som får bära procentuellt mer (t ex en islandshäst som kan ha ryttare som väger 15-20% av dess kroppsvikt) vs mindre belastning (en nordsvensk eller ardenner vars ryttare väger mindre än 10% av dess kroppsvikt), tror ni det gör skillnad?
Är det att BÄRA vikt på ryggen (som hästen inte är gjord för) eller att ”motioneras”/”tränas” muskulärt som ni tror kan vara skadligt?
Dvs är avsutten träning mindre skadligt än ridning?

Tror ingen av er sitter på studier på detta ;) så kan får gärna tro och fundera kring det.

Varför 7 år?
 
  • Gilla
Reactions: fio
Men om vi hoppar tillbaka till vår tråden startade, skulle ni hellre köpa en häst inriden som 2,5-3-åring eller en häst som reds in först vid 7 års ålder?

Vad tror ni är bäst ur hållbarhetssynpunkt (med tanke på hur sent tillbäxtzonerna sluts i de övre extremiteterna och ryggen på hästar)?

Såklart är det ett teoretiskt resonemang, finns en miljon en andra saker som påverkar och hur den belastats och hur mycket osv påverkar med.

Kanske kan följa upp med en annan fundering, hästar som får bära procentuellt mer (t ex en islandshäst som kan ha ryttare som väger 15-20% av dess kroppsvikt) vs mindre belastning (en nordsvensk eller ardenner vars ryttare väger mindre än 10% av dess kroppsvikt), tror ni det gör skillnad?
Är det att BÄRA vikt på ryggen (som hästen inte är gjord för) eller att ”motioneras”/”tränas” muskulärt som ni tror kan vara skadligt?
Dvs är avsutten träning mindre skadligt än ridning?

Tror ingen av er sitter på studier på detta ;) så kan får gärna tro och fundera kring det.
Men det var ingen som sa att hästen skulle ridas in först som 7 åring. Börja tävla vid 7 års ålder var det väl?
 
Men om vi hoppar tillbaka till vår tråden startade, skulle ni hellre köpa en häst inriden som 2,5-3-åring eller en häst som reds in först vid 7 års ålder?
Helst ingen av dem om jag ska vara ärlig, skulle helst se att inridningen gjorts i spannet 3½ - 5 år. Men samtidigt tror jag det är viktigare HUR inridningen gjorts och vad hästen gjort innan den blev inriden. Jag skulle personligen inte köpa en häst som jag inte vet har tillbringat unghästtiden på lösdrift i flock med andra hästar, helst på stora eller mycket stora ytor.
Vad tror ni är bäst ur hållbarhetssynpunkt (med tanke på hur sent tillbäxtzonerna sluts i de övre extremiteterna och ryggen på hästar)?

Såklart är det ett teoretiskt resonemang, finns en miljon en andra saker som påverkar och hur den belastats och hur mycket osv påverkar med.
Jag tänker en inridning som påbörjas när hästen är 3½ och då kommer i princip direkt från unghästflock utan annan tidigare träning än att gå i grimma och få hovarna verkade. Träning 6-8 veckor och då främst träning från marken, vänja vid sadel och träns, lära in signaler, vänja vid ryttare och kanske rida från punkt A till punkt B och kunna styra, typ. Sedan vila lika länge som träningen pågått och så ny träningsperiod där man kommer lite längre. Vila igen, ny träningsperiod. Tänker att hästen är "unghäst under inridning/utbildning" minst tills den är 7 och att man behöver ta hänsyn till det både vad gäller kropp och hjärna :)

Kanske kan följa upp med en annan fundering, hästar som får bära procentuellt mer (t ex en islandshäst som kan ha ryttare som väger 15-20% av dess kroppsvikt) vs mindre belastning (en nordsvensk eller ardenner vars ryttare väger mindre än 10% av dess kroppsvikt), tror ni det gör skillnad?
Det är klart att det gör skillnad - ju tyngre hästen bär desto försiktigare måste man vara! På islandshäst har det gjorts (och pågår, tror jag) en del studier på det temat. Resultatet blir ju i princip "det är jobbigare att bära tungt", dvs ju tyngre ryttaren är desto snabbare kommer hästen upp i sin mjölksyratröskel. Dock med väldigt stor individuell variation, ska sägas! Om jag inte minns fel så pågår det en studie just nu som syftar till att mäta om och hur mycket man kan träna upp hästens viktbärande förmåga (jag skulle ju satsa en del på att man kan det).

Sen verkar ju inte ryttarvikten vara avgörande för hästens hållbarhet (även om jag tror att den påverkar) - i så fall skulle islandshästarna som ju väldigt ofta bär en proportionellt tyngre ryttare än de flesta andra ridhästar vara överrepresenterade i skadestatistiken. Det är de ju inte, utan förefaller tvärtom vara underrepresenterade och därtill rätt långlivade och med långa tävlingskarriärer. Men det skulle jag ju se är TROTS tunga ryttare, inte tack vare dem!

Jag tror också att man behöver beakta hästens egen vikt. Stora hästraser har mycket egen vikt att släpa runt på och det belastar ju också hela rörelseapparaten - det är inte givet att de kan bära väldigt tunga ryttare för att de är tunga själva!

Är det att BÄRA vikt på ryggen (som hästen inte är gjord för) eller att ”motioneras”/”tränas” muskulärt som ni tror kan vara skadligt?
Dvs är avsutten träning mindre skadligt än ridning?
Fysiologiskt är ALL träning nedbrytande - det är det som stimulerar till att bygga upp starkare muskler och skelett. Och uppbyggnad sker under återhämtning efter träning. Det som blir skadligt är när det sker mer nedbrytning än återuppbyggnad, dvs när träningen blir för hård/frekvent eller återhämtningen för kort eller näringsintaget för litet/felaktigt. Och det gäller ju all träning, inte bara uppsutten sådan även om man såklart behöver vara extra försiktig med att belasta unga ryggar som kanske inte växt färdigt ännu.

Tror ingen av er sitter på studier på detta ;) så kan får gärna tro och fundera kring det.

Ska leta efter islandshäst-studierna. De gäller dock inte unghästar.
 
Tror ingen av er sitter på studier på detta ;) så kan får gärna tro och fundera kring det.

Här är länk till en sammanfattning av den senaste studien på islandshästar om viktbärande förmåga: https://www.slu.se/nyheter/2026/04/avhandling-islandshast/ I texten finns länk till avhandlingen för den som är intresserad :)

Edit: Lägger länken till avhandlingen direkt här också: https://research.slu.se/en/publicat...e-to-weight-carrying-in-horses-with-emphasis/
En sak som är lite intressant här är att man KAN träna upp en hästs viktbärande förmåga, men inte genom att träna den från marken utan genom att faktiskt rida på den.
 
Senast ändrad:
Här är länk till en sammanfattning av den senaste studien på islandshästar om viktbärande förmåga: https://www.slu.se/nyheter/2026/04/avhandling-islandshast/ I texten finns länk till avhandlingen för den som är intresserad :)

Edit: Lägger länken till avhandlingen direkt här också: https://research.slu.se/en/publicat...e-to-weight-carrying-in-horses-with-emphasis/
En sak som är lite intressant här är att man KAN träna upp en hästs viktbärande förmåga, men inte genom att träna den från marken utan genom att faktiskt rida på den.

Kikat på den studien tidigare, det som blev extra intressant (nu när jag läste ordentligt) var att träningen som gjordes under de sju veckorna var ridning 3 dagar/vecka varav en backträning. Den häst som inte reds följde med som handhäst dvs samma jobb. Det blir alltså skillnad på den viktbärande förmågan på så pass ”lite” ridning. Vilket stärker min tanke om att rida varannan dag. :)
 
Kikat på den studien tidigare, det som blev extra intressant (nu när jag läste ordentligt) var att träningen som gjordes under de sju veckorna var ridning 3 dagar/vecka varav en backträning. Den häst som inte reds följde med som handhäst dvs samma jobb. Det blir alltså skillnad på den viktbärande förmågan på så pass ”lite” ridning. Vilket stärker min tanke om att rida varannan dag. :)
Ja, någonstans är det ganska skönt att även det vi uppfattar som "lite" ridning faktiskt har betydelse! Jag tillämpar i perioder (läs: vinter) varannandagsridning för att alls få ihop någon träning och jag tycker ju inte att min häst tappar ridkondition under de perioderna jämfört med de perioder jag rider mer/oftare (på sommaren).
 
Jag har inte jättemånga hästar att utgå ifrån. Hedwig köpte jag som 3-åring och hon var då inriden och hade gått treårstest.
Hon reds mest i skogen första året och jag höll mig till 3 år=nått jobb tre dagar i veckan, 4 år = nått jobb 4 dagar i veckan. Åkte på unghästkurs på Strömsholm när hon var fyra. Vi red både dressyr och lite hopp och lite terräng dessa dagar. Var 3 dagar tror jag. Sen åkte hon på bete ett par månader. Började nog tävla lite smått när hon var fem. Är 24 år nu och har såklart artros men mår bra och skrittas ut i skogen någon gång då o då. Har absolut haft lite skador men inte anmärkningsvärt mycket.
Platina reds in som fyraåring och reds mest i skogen ganska många år. Hon är 13 år och har peppar, peppar varit väldigt frisk förutom en ligamentskada som 6-åring. Den läkte och har hittills aldrig kommit tillbaka.
Planerar att rida in Hedda i höst. Eller iaf att hon ska vara sutten på. Hon är 2.5 år. Sen ska hon inte tränas mer än promenader i skogen, lite tömkörning/ longering 1-2 dagar i veckan.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Dejtingtråden 39
  • Träning och hälsa del 15
  • Valvaka!

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp