Hälsa och vikt

Bukefalos 30 år!

Har apropå detta funderat lite på hormoner själv, men eftersom jag försöker gå upp bland annat som ett led i att minska risken för benskörhet så har jag kanske tänkt mer på exempelvis GLP-2.

Sedan har jag funderat en del på var exakt jag bör lägga min minimivikt utifrån just risken för exempelvis benskörhet, inte orkat kolla supernoga på detta än eftersom jag har en bra bit kvar och det verkar inte heller finnas någon belagd nedre gräns men hittat en del som tyder på att det optimala skulle kunna ligga över bmi 22,5 eller runt 23. Det betyder isåfall att jag borde upp lite högre än vad jag urpsrungligen kanske hade tänkt som en slags nedre gräns. Men jag tror inte riktigt på att gå upp allt det i år utan att göra det över längre tid och särskilt med styrketräning parallellt vilket jag haft svårt att få till bra och tillräckligt regelbundet hittills.
Jag har aldrig tänkt på att vikt kan påverka benskörhet. Löper du större risk för det pga andra faktorer?
 
Har joggat min runda 100 för i år och har passerat 81 mil.
Vågen säger 58.5 kg. Helt ok.
IMG_0035.webp
 
Ny lägsta vikt för året igår och ännu några hekto ner till idag 🥳 Kommer definitivt fluktuera uppåt igen men så länge jag dragit ner själva spannet är jag nöjd. Om jag när jag började vägde mellan 63,8-64,9 och nu 62,5-63,5 så är det ju nästan 1,5 kg ner som helhet. Och 2,5 kg mellan högsta notering då och lägsta nu 😊 BMI på dagens vikt 22,4 vilket känns ganska perfekt.

Fortsätter lite långsamt neråt något kg till. Om jag landar mellan 61,5-62,5 så tror jag det blir bra! Men ingen stress utan på ett rimligt sätt. Att orka med träning och att ha ett rimligt socialt liv är viktiga delar för mig ☺️
 
Efter typ 2 månader av typ stiltje på vågens siffror (gått upp & ner samma 1 kg hela perioden typ 🤪), har det nu börjat ticka neråt igen! Jag har i stort haft samma träningsrutiner och kost/kalorimängd, så ännu ett bevis för mig på att man måste trust the process och att viktnedgång/fatloss inte är linjär rak ner 😁!

Hursomhelst, från 1/1 till idag -6.3 kg, från juni-24 till idag -32.7 kg, och idag bara 2.3 kg från mitt satta mål för 2026 🥳! Hade varit så gött om jag lyckades nå -35 kg nån gång i närheten av 2 årsdagen på min hälsoresa!

Och en NSV (non scale victory); igår var jag ute på en joggingtur med några kollegor, och jag dog inte trots att vi höll ett relativt högt tempo (snitt ca 5,5-6) !

Kan ju säga att känslan att jogga efter man tappat nästan 33 kg är NÅGOT bättre och mindre jobbig än innan 😁!
 
Jag har aldrig tänkt på att vikt kan påverka benskörhet. Löper du större risk för det pga andra faktorer?
Man kan ha en genetisk risk för det vilket jag misstänker att jag skulle kunna ha utifrån att flera äldre släktingar har benskörhet. Vill absolut inte hamna i den sitsen att jag får en massa onödiga frakturer om jag blir äldre, har sett hur besvärligt det är, därför är jag ganska intresserad av att jobba preventivt för det.

Utöver genetiska faktorer så finns det även livsstilsfaktorer och de kan man påverka, såsom träning, kost, vikt och så vidare.
 
Jag ska tänka på det du skriver, väldigt bra inlägg. Tack för att du tog dig tid!
Det blev nog mer om hormoner bara för att jag själv är intresserad av det men jag hade ju lika gärna kunna trycka på att många som idrottar faktiskt äter för lite. Protein ger både väldigt bra med mättnadshormon och du är inne på att du kanske äter för lite av det så kanske ät mer av det under en period och se om det blir skillnad?

Finns studier som visar på att bland de kvinnliga idrottare som tränar uthållighet äter tydligen många för lite kolhydrater. Så tror även du är på helt rätt spår när du inte vill dra ner på kolhydrater, särskilt i och med att du löptränar. Kanske tvärtom prova öka även kolhydraterna?
 
Jag har ju gjort en sleeve och nådde mitt mål som jag ändå tror var ganska realistiskt då ingen inom vården protesterade om det, jag ville också ha lite tillgodo så inte BMI visade övervikt för efter alla år var jag ganska less på att allt skylldes på övervikten när man var i kontakt med vården.
Fick ju också till mig att de flesta inte håller sin "lägsta vikt" utan går upp en viss %, att det var normalt.
Jag har gått upp cirka 4 kg och det är så himla jobbigt för jag är PRECIS på BMI för övervikt. Så med kläder eller obajsad typ hos vården så blir jag överviktig. Nu fattar jag väl också att de kanske inte bryr sig så mkt om det när det bara är PRECIS på gränsen men för mig blir det psykiskt jobbigt.

Jag väger fortfarande maten och äter samma typ av mat, jag märker dock att jag kan äta mer om jag inte väger maten och eftersom jag är så rädd för viktuppgång så väger jag alltid maten när jag kan vilket i princip ändå är de flesta måltider. Fokus på protein, alltid äta det proteinrika på tallriken först ifall man inte orkar mer osv.

Men suget är tillbaka. Jag känner mig också mer hungrig (eller är det sug?) jag har svårare att stå emot om det bjuds på fika. Jag har alltid fikat genom hela resan sen operationen men jag mår inte bra på socker ("dumpar") så jag försöker ju välja mina tillfällen och fika det jag tycker är gott isåfall, inte en torr kaka jag bara mår dåligt av, ja ni fattar.
Äter inte godis, dricker bara sockerfritt förutom bubbel då.
Äter dock chips och popcorn, men upplever inte heller att det är oftare än tidigare under resan.

Men förr blev jag ju mätt på en husman, nu kan jag äta två för ungefär samma mättnadskänsla.. vissa dagar blir jag dock fortfarande proppmätt på den mängden jag "alltid" mätt upp..

Rör mig mer, har börjat springa och går längre promenader, har fått dille på att uppnå stegmålet varje dag.

Jag gjorde ju operationen för att "aldrig mer behöva banta" även om jag fattade att jag skulle behöva tänka på vad jag äter för det.

Nu är jag ju livrädd att gå upp i vikt. Helst hade jag velat gå ner iallafall 2 kg. Gissar att jag åteminstone behöver börja logga min mat lite för att se vilken mängd kalorier jag ligger på och se till att inte småäta mellan målen för det tror jag att jag lättare faller dit på nu än tidigare efter operationen.

Shit vad jobbigt att skriva det här, men har som ingen att prata med om det...får sån ångest av det här. Opererade mig ju för att få vara normalviktig och inte behöva må så dåligt över mat/vikt/kropp och kunna vara aktiv..
 
När det väl börjar röra sig på vågen så är det ordentligt 😅! Verkar ha haft massa ansamlad vattenvikt som nu valt att swooshas ut, för idag ny lägstavikt, och bytt andrasiffra 🥳👏!

Så med dagsformen/dagsvikten har jag bara 1,8 kg kvar till mitt satta mål, och -33.2 kg sen start 🤩!

Kommer säkerligengå upp lite i vattenvikt över långhelgen så det blir högre siffror på måndag 😁. Men idag ska jag fira och vara både glad och nöjd över mina framsteg 👏!

Efter typ 2 månader av typ stiltje på vågens siffror (gått upp & ner samma 1 kg hela perioden typ 🤪), har det nu börjat ticka neråt igen! Jag har i stort haft samma träningsrutiner och kost/kalorimängd, så ännu ett bevis för mig på att man måste trust the process och att viktnedgång/fatloss inte är linjär rak ner 😁!

Hursomhelst, från 1/1 till idag -6.3 kg, från juni-24 till idag -32.7 kg, och idag bara 2.3 kg från mitt satta mål för 2026 🥳! Hade varit så gött om jag lyckades nå -35 kg nån gång i närheten av 2 årsdagen på min hälsoresa!

Och en NSV (non scale victory); igår var jag ute på en joggingtur med några kollegor, och jag dog inte trots att vi höll ett relativt högt tempo (snitt ca 5,5-6) !

Kan ju säga att känslan att jogga efter man tappat nästan 33 kg är NÅGOT bättre och mindre jobbig än innan 😁!
 
Jag har ju gjort en sleeve och nådde mitt mål som jag ändå tror var ganska realistiskt då ingen inom vården protesterade om det, jag ville också ha lite tillgodo så inte BMI visade övervikt för efter alla år var jag ganska less på att allt skylldes på övervikten när man var i kontakt med vården.
Fick ju också till mig att de flesta inte håller sin "lägsta vikt" utan går upp en viss %, att det var normalt.
Jag har gått upp cirka 4 kg och det är så himla jobbigt för jag är PRECIS på BMI för övervikt. Så med kläder eller obajsad typ hos vården så blir jag överviktig. Nu fattar jag väl också att de kanske inte bryr sig så mkt om det när det bara är PRECIS på gränsen men för mig blir det psykiskt jobbigt.

Jag väger fortfarande maten och äter samma typ av mat, jag märker dock att jag kan äta mer om jag inte väger maten och eftersom jag är så rädd för viktuppgång så väger jag alltid maten när jag kan vilket i princip ändå är de flesta måltider. Fokus på protein, alltid äta det proteinrika på tallriken först ifall man inte orkar mer osv.

Men suget är tillbaka. Jag känner mig också mer hungrig (eller är det sug?) jag har svårare att stå emot om det bjuds på fika. Jag har alltid fikat genom hela resan sen operationen men jag mår inte bra på socker ("dumpar") så jag försöker ju välja mina tillfällen och fika det jag tycker är gott isåfall, inte en torr kaka jag bara mår dåligt av, ja ni fattar.
Äter inte godis, dricker bara sockerfritt förutom bubbel då.
Äter dock chips och popcorn, men upplever inte heller att det är oftare än tidigare under resan.

Men förr blev jag ju mätt på en husman, nu kan jag äta två för ungefär samma mättnadskänsla.. vissa dagar blir jag dock fortfarande proppmätt på den mängden jag "alltid" mätt upp..

Rör mig mer, har börjat springa och går längre promenader, har fått dille på att uppnå stegmålet varje dag.

Jag gjorde ju operationen för att "aldrig mer behöva banta" även om jag fattade att jag skulle behöva tänka på vad jag äter för det.

Nu är jag ju livrädd att gå upp i vikt. Helst hade jag velat gå ner iallafall 2 kg. Gissar att jag åteminstone behöver börja logga min mat lite för att se vilken mängd kalorier jag ligger på och se till att inte småäta mellan målen för det tror jag att jag lättare faller dit på nu än tidigare efter operationen.

Shit vad jobbigt att skriva det här, men har som ingen att prata med om det...får sån ångest av det här. Opererade mig ju för att få vara normalviktig och inte behöva må så dåligt över mat/vikt/kropp och kunna vara aktiv..
Jag kan inget om sådana operationer men förstår frustrationen.
Du kan inte få tips och råd av dietist?
Kanske en samtalskontakt? Känns som att det påverkar dig väldigt mycket?
Hur som helst hoppas jag att det löser sig för dig.
 
Vad duktig du är som springer så långt :)
Hur ofta springer du? Och är det ungefär samma distanser?
Det kan variera lite hur ofta jag springer men oftast fem dagar i veckan. Vilar tisdagar när jag jobbar lång dag och fredagar som är min mysa och unna mig dag.
I år har rundorna hittills varit mellan 6 km och 21 km.
Vanligast är 6 km-8km dagar jag jobbar och mellan 8 km-10 km lediga dagar. Och så har jag på slutet joggat längre en dag varannan vecka ungefär. 21 km är det längsta jag har sprungit.
 
Här är en till som är lite uppgiven! Mest för att jag nu är skadad och inte kan träna så tungt som jag vill men även för att jag snacksar loss som fan nu när jag är lite deppig. Gissar dock på vikt-drop ändå pga förlorad muskelmassa men det är ju inte så jag vill gå ned i vikt :o
 
Vikten står stabilt runt 55kg (+/- ett halvt kg). Har lite som jag vill bli av med, behöver göra ett omtag för det. Men är nöjd med att ha legat stabilt ett bra tag nu.

Har köpt ny sportbh och gick ner flera kupstorlekar och 5cm i omkretsen - har en vanlig bh kvar som sitter okej men behöver köpa nytt (har avvaktat för att se att jag är stabil och inte tickar upp ett gäng kg - bra bh är fasen dyrt! - men det börjar klart bli dags).
En frustrerande sak är att boobsen typ försvunnit (nej, det har de såklart inte och jag är inte heller platt framtill. Men de är väldigt väldigt mycket mindre.) ! Jag beställde en ny klänning till sommaren, som fick åka tillbaka med vändande post: den satt perfekt förutom just att jag inte fyllde ut tillräckligt vid bysten vilket gjorde att den såg konstig/på tok för stor ut där (för mycket tyg, liksom) - det blev inte fint med den modellen. Minsta storleken och den satt perfekt i övrigt, så jag är väldigt besviken. Dagens i-landsproblem, verkligen! Jag måste bara vänja mig vid vilka modeller som sitter bra på mig numera, och komma ihåg att det är plaggen som är fel för mig när de inte sitter bra.

End of gnäll.
 
Lördag för två veckor sen sprang jag tre mil.
Det var inte planerat men hade en bra känsla hela vägen med undantag av en km när jag hade håll. Häftig känsla.
Kändes inte så mkt i kroppen efter.
I söndags sprang jag min snabbaste 5 km efter 5 km före. Det kändes dock efter. Jag är ingen snabb löpare egentligen.
Vågen ligger på mellan 57.7kg och knappt 60kg.
Jag är tyvärr för glad i både mat och godis så vikten pendlar mellan före och efter helgen.
 
Ska väl vara en sån person jag inte riktigt vill vara (men kan inte låta bli nu heller) och ge mig själv ett viltminskningsmål. Alltså med datum. Men det känns iaf rimligt, vill gå ner ca 6kg till mitten på augusti, så ca 11 veckor.

Hoppas dessutom att sommaren ska hjälpa mig snarare än stjälpa. Ska hjälpa till med en häst på halvtid, och sen när vi är på landet brukar måltidsrutinerna mest vara bra för mig :D
Trots fika och grejer.

Så jag är optimistisk. Hjälper mig släppa att ha ”misslyckats” till nu när sommaren börjar också. Känner mig inte så misslyckad, trots allt! Varit lite väl mycket gött bara.
 
Jag har tagit ett litet omtag den här veckan. Idag känns det bra i både kroppen och mentalt! Jag är peppad!:banana:
Ny sportbh som sitter riktigt bekvämt, jag känner mig bekväm i mina tajta träningskläder när jag kollar i spegeln (och tur är väl det, för jag verkar landa i att lite för stora t-shirts - som är mitt nuvarande alternativ - numera är sjukt störigt och obekvämt pga sitter inte "där den ska" utan glider lite snett osv osv. Jahapp, liksom :cautious:). På gymmet har jag för tillfället återgått till cardio - löpband med lutning, stair master, cross trainer - pga en mental dipp och nu känns det bra igen. Jag orkar länge och bra och har ökat motståndet lite. Vågen visar precis under 55kg.
 
Vikten står stabilt runt 55kg (+/- ett halvt kg). Har lite som jag vill bli av med, behöver göra ett omtag för det. Men är nöjd med att ha legat stabilt ett bra tag nu.

Har köpt ny sportbh och gick ner flera kupstorlekar och 5cm i omkretsen - har en vanlig bh kvar som sitter okej men behöver köpa nytt (har avvaktat för att se att jag är stabil och inte tickar upp ett gäng kg - bra bh är fasen dyrt! - men det börjar klart bli dags).
En frustrerande sak är att boobsen typ försvunnit (nej, det har de såklart inte och jag är inte heller platt framtill. Men de är väldigt väldigt mycket mindre.) ! Jag beställde en ny klänning till sommaren, som fick åka tillbaka med vändande post: den satt perfekt förutom just att jag inte fyllde ut tillräckligt vid bysten vilket gjorde att den såg konstig/på tok för stor ut där (för mycket tyg, liksom) - det blev inte fint med den modellen. Minsta storleken och den satt perfekt i övrigt, så jag är väldigt besviken. Dagens i-landsproblem, verkligen! Jag måste bara vänja mig vid vilka modeller som sitter bra på mig numera, och komma ihåg att det är plaggen som är fel för mig när de inte sitter bra.

End of gnäll.
Heh, igenkänning på dedär 🙈 Gått ner 30kg sista året, 45kg från max, och har fan inga tuttar kvar... från att ha haft typ 75K till tomma påsar. Köpte provdocka och bysten gjorde att jag behövde en S för att komma litet nog 😅 Jag som haft fin klyfta i min Shock Absorber 😅 nu är det bröstkorg ist..

Men såpass smal runt (alltid haft 75 dock, men 70 sitter bättre nu) att det ändå behövs F för att få plats med allt lös 🙈

Men har sagt åt migsjälv att jag ska ligga stabilt i ett år iaf innan jag på allvar börjar titta på bröstlyft..🙄 för fasen vad det kostar..
 

Liknande trådar

  • Vi som vill träna men har svårt att få till det
  • Kurvig
  • 50 år-livet slut???
  • Erfarenhet av gallstenar?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCXXXVII
  • SHL 26/27
  • Vad ska min son betala?

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp