Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag förstår att det händer, men jag förstår inte hur man kan försvara det och säga att det är ok, eller som vissa sagt i tråden, till och med bra.

Att det är bra att vänja barn vid den verklighet de kommer att leva i är väl ett fullständigt logiskt argument? Vi lever inte i, och lär knappast leva i, en perfekt värld. Därför kan en icke-perfekt uppfostran faktiskt vara av godo.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Totalt felaktig slutsats. Det handlar i mitt fall om att anpassa sig till att många människor reagerar negativt under stress. Eftersom vi inte kan uppnå ett samhälle utan stress - och det inte heller är önskvärt - får vi acceptera att mammor och pappor ibland flippar ur när pressen blir för stor. Barn blir inte traumatiserade av det, utan snarare får en mer avdramatiserad inställning till vissa negativa beteenden.

Den slutsats jag drar av detta är

A: Du tycker att man ska skrika på sina barn så att de inte får en chock när de upptäcker att vuxna människor skriker och gormar på varann?

B: Du tycker inte att det är värt för de skrikande mammorna/papporna att jobba med saken eftersom "vi inte kan uppnå ett samhälle utan stress och det inte heller är önskvärt"?

De här barnen som växer upp med skrikande föräldrar som drar i ärmen, när de är vuxna, vad tycker de då om människor som faktiskt kan kommunicera utan att skrika och slåss?

Nä, jag tycker fortfarande att du har fel.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Den slutsats jag drar av detta är

A: Du tycker att man ska skrika på sina barn så att de inte får en chock när de upptäcker att vuxna människor skriker och gormar på varann?

B: Du tycker inte att det är värt för de skrikande mammorna/papporna att jobba med saken eftersom "vi inte kan uppnå ett samhälle utan stress och det inte heller är önskvärt"?

De här barnen som växer upp med skrikande föräldrar som drar i ärmen, när de är vuxna, vad tycker de då om människor som faktiskt kan kommunicera utan att skrika och slåss?

Återigen försöker en del göra en allt-eller-inget-diskussion av detta.

Det spelar ingen roll om jag tycker det är bra eller inte att mammor och pappor IBLAND tappar tålamodet och skriker på sina barn, de gör detta i alla fall. Och jag menar att när man väger samman plus och minus är det förmodligen bättre för barn att växa upp i en operfekt familj därför att det är så världen ser ut. Å andra sidan finns det knappast några pefekta familjer att jämföra med, så diskussionen är helt teoretisk. Det jag vänder mig emot är det trista skuldbeläggandet från de som hävdar att det finns en perfekt uppfostringsmodell, och den ska alla vuxna individer följa.

Jag tror inte att barnen som vuxit upp med föräldrar som IBLAND förlorat tålamodet har några som helst problem med att kommunicera utan skrik och bråk. Varför undrar du det?
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag har tänkt på dig och det som du skrev här.

Hans pappa behandlade mig på ett väldigt respektlöst sätt och när sonen behandlar mig på ett respektlöst sätt så känner jag mig stressad över det. Jag vill inte at han blir som far sin, och vem är det som ha ansvaret över att det inte ska ske? Jo jag!

Och så har jag läst i litet gamla trådar.

Och jag har en teori.
Din äldste son har ett behov av uppmärksamhet som han inte vet hur han skall fylla.
Och genom att trassla så får han den uppmärksamhet och tid från dig som han behöver.
Om du kunde komma på något annat sätt att ge honom uppmärksamksamhet på som du också skulle trivas med så skulle nog det hjälpa.
Be honom t.ex. att vara delaktig i mathållningen.
Genom att vara med och föreslå vad ni skall äta och sedan rent faktiskt hjälpa till.
På det sättet så skulle ni kunna göra den trista matlagningen till något trevligt som ni har tillsammans.

Vad tror du om detta?
Kan det fungera?
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Att det är bra att vänja barn vid den verklighet de kommer att leva i är väl ett fullständigt logiskt argument? Vi lever inte i, och lär knappast leva i, en perfekt värld. Därför kan en icke-perfekt uppfostran faktiskt vara av godo.

Och om du för ett litet ögonblick bortser ifrån argumentet att de vänjer sig vid att skrikas på, vilka fördelar finns det med att skrika åt sina barn istället för att prata?
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Och om du för ett litet ögonblick bortser ifrån argumentet att de vänjer sig vid att skrikas på, vilka fördelar finns det med att skrika åt sina barn istället för att prata?

Om man inte gör det så ofta att det urvattnar effekten av det, kan man genom att höja rösten faktiskt få barnens uppmärksamhet... De förstår att det är allvar.

Men det handlar återigen om att inte skrika i parti och minut, utan just de gångerna då det är befogat.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Om man inte gör det så ofta att det urvattnar effekten av det, kan man genom att höja rösten faktiskt få barnens uppmärksamhet... De förstår att det är allvar.

Men det handlar återigen om att inte skrika i parti och minut, utan just de gångerna då det är befogat.

Det tror inte jag.
Har du någonsin provat att sänka rösten då du talar med någon som inte vill lyssna? Det fungerar mycket bättre, för då måste de tystna och anstränga sig för att höra.
Tyvärr kan jag inte se de fördelar du talar om.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Det tror inte jag.
Har du någonsin provat att sänka rösten då du talar med någon som inte vill lyssna? Det fungerar mycket bättre, för då måste de tystna och anstränga sig för att höra.
Tyvärr kan jag inte se de fördelar du talar om.

Det måste du inte heller.

Men jag undrar om du verkligen i praktiken sänker rösten när du grälar med tex din partner? Eller händer det att du höjer rösten då? Blir man förbannad är det naturliga att höja tonläget. Gör man inte det, är man sannolikt inte särskilt arg.

Det känns som om den här diskussionen är väldigt - sas - teoretisk.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Det måste du inte heller.

Men jag undrar om du verkligen i praktiken sänker rösten när du grälar med tex din partner? Eller händer det att du höjer rösten då? Blir man förbannad är det naturliga att höja tonläget. Gör man inte det, är man sannolikt inte särskilt arg.

Det känns som om den här diskussionen är väldigt - sas - teoretisk.

Självklart är den teoretisk. Eller handlar det bara om hur vi gör i enskilda fall? Många gånger gör man fel.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Självklart är den teoretisk. Eller handlar det bara om hur vi gör i enskilda fall? Många gånger gör man fel.

Men det är inte "fel" att bli arg - det är lika "fel" i så fall som att bli glad eller ledsen. Människor sinsemellan kan tolka den typen av reaktioner så länge de är logiska. Problemet är väl snarare om man blir arg eller ledsen utan synbar orsak, men det är ju något helt annat.

Men om du höjer rösten vid argumentationer med din pojkvän verkar det mycket troligt att du kommer att reagera likadant gentemot dina barn. Och jag menar då att det inte är någon poäng att recensera sig själv vid varje enskilt tillfälle, utan att se det som en normal reaktion.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Att det är bra att vänja barn vid den verklighet de kommer att leva i är väl ett fullständigt logiskt argument? Vi lever inte i, och lär knappast leva i, en perfekt värld. Därför kan en icke-perfekt uppfostran faktiskt vara av godo.

Måste bara säga, nej för mig är det inte ett dugg logiskt.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Måste bara säga, nej för mig är det inte ett dugg logiskt.

Är dina egna reaktioner inte heller logiska i så fall? :confused:

Att du blir arg om någon gör dig illa eller ignorerar dig, eller att du blir ledsen om något händer?

Eller vad menar du?

Att det ger en reaktion hos mamma är väl bara naturligt.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Men det är inte "fel" att bli arg - det är lika "fel" i så fall som att bli glad eller ledsen. Människor sinsemellan kan tolka den typen av reaktioner så länge de är logiska. Problemet är väl snarare om man blir arg eller ledsen utan synbar orsak, men det är ju något helt annat.

Men om du höjer rösten vid argumentationer med din pojkvän verkar det mycket troligt att du kommer att reagera likadant gentemot dina barn. Och jag menar då att det inte är någon poäng att recensera sig själv vid varje enskilt tillfälle, utan att se det som en normal reaktion.

Nej, det är inte fel att bli arg. Det är sättet att reagera som kan vara fel.

Det är troligt att impulsen att reagera med att höja rösten kommer att finnas där, men jag försöker även med min sambo att vara resonlig även då jag är arg.
Då det gäller barn kan man inte räkna med att de ska ta samma ansvar som min sambo vid en argumentation. Mot barnet har jag ett väldigt övertag då jag är tryggheten och auktoriteten i dennes värld. Det är min skyldighet att agera på ett balanserat och förnuftigt sätt.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Är dina egna reaktioner inte heller logiska i så fall? :confused:

Att du blir arg om någon gör dig illa eller ignorerar dig, eller att du blir ledsen om något händer?

Eller vad menar du?

Att det ger en reaktion hos mamma är väl bara naturligt.

Jag menar att för mig är det inte ens lite logiskt att det är bra att vänja barnet vid skrik. Det är en bortförklaring och en rationalisering.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag menar att för mig är det inte ens lite logiskt att det är bra att vänja barnet vid skrik. Det är en bortförklaring och en rationalisering.

Inte att vänja barnet vid skrik, utan naturligt, mänskligt beteende vid ilska. Precis som de vänjer sig vid reaktioner som gråt, chock, skratt, nedstämdhet.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Inte att vänja barnet vid skrik, utan naturligt, mänskligt beteende vid ilska. Precis som de vänjer sig vid reaktioner som gråt, chock, skratt, nedstämdhet.


Det jag argumenterar emot är skrikande.
Att bete sig på ett aggressivt sätt mot barnet.
För att lära sitt barn ratt och fel, bör man göra klart att det är beteendet man tar avstånd ifrån och inte barnet. Genom att skrika och vara aggressiv gör man det svårt för barnet att föstå vad det är man reagerar på, och det blir omöjligt att skilja på beteende och subjekt.
Genom att umgås med andra barn, och möta konflikter med dem, lär sig barnet att andra kan vara arga, ledsna, glada osv. Mamma behöver inte skrika åt sitt barn för att barnet ska lära sig att människor kan vara arga. Det är jag helt övertygad om.

För att undvika missförstånd kan jag ju tillägga att detta är mina uppfattningar och åsikter. Precis som du uttrycker dina.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Genom att umgås med andra barn, och möta konflikter med dem, lär sig barnet att andra kan vara arga, ledsna, glada osv. Mamma behöver inte skrika åt sitt barn för att barnet ska lära sig att människor kan vara arga. Det är jag helt övertygad om.

Fast det är ju flera i den här tråden som har vittnat just om det, problemet med familjer där man inte tillåts att skrika.

Skilj på oförklarlig eller onormal aggressivitet och kanaliseringen av denna. Två helt skilda saker.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Fast det är ju flera i den här tråden som har vittnat just om det, problemet med familjer där man inte tillåts att skrika.

Skilj på oförklarlig eller onormal aggressivitet och kanaliseringen av denna. Två helt skilda saker.

Problemet här är ju att det du hänvisar till är ett par individers subjektiva upplevelse av någonting som mycket väl kan ha berott på andra faktorer.
Att diskutera andra personer i tråden är inte tillåtet. Men du kan ju själv läsa inläggen.

Tack för lektionen, men jag känner att jag har tillräckligt på fötterna.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 961
Senast: jemeni
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 635
Senast: Gunnar
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
24 144
Senast: Amk
·
S
Gravid - 1år Hejsan! jag ska försöka göra mig kort. jag och pappan (vi kallar honom H) var inte tillsammans när våran son blev till. vi bestämde...
2
Svar
31
· Visningar
3 188
Senast: strösslet
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp