Har jag gjort rätt beslut?

Valeri

Trådstartare
Idag sa jag till min pojkvän/sambo att jag imorgon skulle packa ihop det mesta utav mina grejer för att flytta hem till mina föräldrar igen – Och ja, jag gjorde slut.


Vi har varit tillsammans i 2,5 år och saker och ting har alltid fungerat bra emellan oss. Vi har alltid resonerat lika kring det mesta och det vi är oense om har vi oftast inte lagt ner någon energi på. Han har alltid varit och betett sig som ”idealpojkvännen”. Kommit hem med rosor, väcker en med ett samtal för att enbart säga att han älskar mig, pratat om namn till våra framtida barn, hur vårt hus ska se ut som han velat bygga tillsammans med mig. Jag har alltid trott att han varit mannen jag skulle gifta mig och skaffa barn med. Kanske till och med dela samma gravsten med men saker och ting har förändrats. Som jag skrev så har han alltid varit helt underbar emot mig. Alltid varit noga med att ”uppvakta” och hela tiden påminna mig om hans känslor för mig i både ord och handlingar. Men sedan i alla fall ett år tillbaka har han börjat bete sig väldigt annorlunda. Vi har aldrig sex längre. Jag minns nog ärlig talat inte senaste gången vi hade sex. Jag får aldrig någon puss, jag får aldrig höra att han älskar mig och när jag säger det till honom ler han eller säger ”Detsamma”. Ända gångerna vi ses är när han kommer hem ifrån jobbet – Sen åker han till sina vänner eller tar hem dem och sitter och spelar framtill att han skall gå och lägga sig. Jag tror inte ens jag kommer ihåg när han var hemma en dag för att ”ta det lugnt”. Naturligtvis skall han få vara med sina vänner, det är inte det jag säger. Men utan att överdriva så är han ute med sina vänner varje dag och kommer hem strax innan han skall lägga sig och sova. Jag minns inte senaste gången han frågade mig ”Vill du att vi ska hitta på någonting?”. Jag pratar månader, närmare 1 år sedan. Jag frågade honom faktiskt härom veckan om vi skulle hitta på någonting kommande Fredag för det är tyvärr så man får göra med honom. Han bokar alltid upp saker och då måste jag ha framförhållning. Men då svarade han bara lite kort ”Vi får se på det, man vet ju aldrig vad som kan komma upp”. Och ja. Jag håller väl med honom men ändå inte. Han är alltid ledig på Fredagar och varför skulle han inte kunna preliminärboka någonting med sin flickvän när vi inte umgåtts på månader?

Han drack för några veckor sedan och då kramade han mig när vi stod ute och rökte. Då säger hans kompis (som står bredvid oss) ”Haha, fan vad sjukt. Jag har nog aldrig sett er två kramats förr!”. Det gjorde ont, det gjorde mig riktigt ledsen. Han kan inte veta hur min pojkvän (låt oss kalla honom M) får mig att må. Han vet inte hur min och Ms relation ser ut. Men det gjorde mig ledsen. För jag är inte en person som inte visar känslor för mina nära och kära. Jag är alltid noga med att visa uppskattning, omtycke och omsorg. Jag vill inte verka vara en flickvän som är likadan som min pojkvän, för jag är inte sån. Jag vill inte vara sådan heller.


I Lördags var vi ute på krogen (vi var väl egentligen inte ett gäng men alla gick till samma krog i slutet utav kvällen) och när vi sedan skulle därifrån så ville min kompis gå hem till sitt ”ragg” medan M ville åka hem. Jag gillar inte att lämna någon så jag sa till M att ”Vi kan gå dit 10 minuter för tåget går ändå inte förräns om 1 timme” och hans lägenhet låg 5 minuter bort. Och ja, det hela slutade med att han skakade på huvudet och lämnade mig. Som vanligt. Han gör alltid det och jag tycker inte att det är okej. Man lämnar inte sin flickvän helt själv mitt i staden klockan 3 på natten. Jag tycker inte att det är schysst. Texten kommer att bli lång men för att sammanfatta det hela så har jag försökt att prata med honom men det går inte. Han suckar, säger alltid ”Åh, att du alltid ska hålla på och tjafsa!”, "är du cpig i huvudet eller?" eller går därifrån. Jag känner mig fruktansvärt dåligt behandlad. Jag sitter här hemma själv varenda dag, trots att jag är sambo. Han ringer aldrig, har alltid en otrevlig ton när han pratar med mig och bara struntar i mig. Lagar jag mat klockan 8 på kvällen för att ingen utav oss ätit (trots att han vet det) så beställer han hem pizza. Jag orkar inte känna mig så här oönskad mer. Så jävla värdelös och äcklig. Så jag sa till han nu att jag tänker försvinna och att han gärna fick hjälpa mig med att köra dit mina grejer (har inget körkort) så svarade han bara ”Okej”. Inte direkt oväntat svar, men ont. Ja det gör det, som fan. Jag känner mig så vilse och snurrig. Gör jag rätt? :(
 
Ja du gör verkligen rätt. Om ert förhållande är så dåligt redan efter så kort tid vad skulle det då inte vara efter tio år?

Sörj, gråt och förbanna och gå sedan vidare i livet.

Kramar.
 
Ja det låter som att du har gjort helt rätt. Du förtjänar att vara med en partner som lyfter dig och får sig att må bra.
 
Grymt bra! Kanske känns tungt nu men om 15 år när du är gift och faktiskt skojar om gravstenen med din man, tänk vad skönt att du klarade det då! ;)
 
Jag tycker det låter som att du gör helt rätt. I mina öron har killen blivit för bekväm, slutat försöka och istället börjat bete sig riktigt illa. Jag hade inte stannat hos en sådan typ. Undrar dock om ni pratat om det här under tiden, om han vet om att hans beteende stör dig och har stört dig länge? Jag tycker fortfarande inte att han verkar vara värd att ha alltså, men alla är väl värda en chans att förklara tänker jag... Annars säger jag heja dig, bryt ihop och kom igen! Du kan alltid få stöd här på Buke om du behöver det :)
 
Uppenbarligen har ni glidit isär.. Så ja troligen rätt beslut. I synnerhet om du saknar och han knappt bryr sig...

Bara å kämpa vidare. Bättre det än att hänga kvar i ett förhållande man inte trivs i
 
Tycker det låter som att du göra helt rätt. Flytta sakerna, bryt all kontakt, gråt, var arg, "glöm" och gå vidare. Jag ångrar inte ens sekund att jag gick ifrån min fd. sambo numera. Jag gjorde det i Juni och visst var jag ledsen och vilse, men mest arg i början. Nu känns det mer än okej. Så jäkla glad att jag inte stannande med någon som inte uppskattar mig!
Tror du kommer känna så med, så småningom :)
 
Du gör helt rätt som lämnar honom!
Förstår att det känns lite/jättetungt men så är det alltid när relationer tar slut.
Nu kan du påbörja ett nytt kapitel i ditt liv, ett kapitel med oskrivna blad som du själv kan fylla i som de kommer :)
Ta chansen att göra framtiden till DIN!
Och nu kommer även chansen att hitta någon som förtjänar dig, som respekterar dig, som älskar dig och lyfter upp dig och dina starka sidor.
Det du hade nu har ju uppenbarligen varit det motsatta, och så kan du ju inte ha det. Eller hur? :)

Så, ut och skriv nya kapitel i den framtid som är bara din! :banana:
 
Det du gjode var helt rätt! Sättet som han behandlade dig på (ursäkta mig) var väldigt svinigt! Du förtjänar något mycket bättre än så och inte ska han få orsaka smärta hos dig, jag tycker det är helkonstigt att han gjort så som han gjort! Han borde ju kunnat se lite ur ditt perspektiv hur saker och ting är. Men icke. Du försökte prata med honom vid flertalet tillfällen och han lyssnade inte. Det var bara en återvändsgränd.

Du förtjänar någon som behandlar dig med värde och uppskattar dig för den du är. Det gjorde tyvärr inte denne M så då var det dags att bryta sig loss precis som du gjorde! Att känna sig oönskad och behandlad som luft är inget man önskar sig och jag vet att det finns killar som verkligen kan uppskatta en, men livet är inte lätt och man har sina upp och ner dalar, det är så man vet att man lever och det är bara att tuffa vidare! You go girl! *Sis-fist*
 
Mår man inte bra av sin relation så gör man helt rätt i att lämna den. Så jag tycker du gör helt rätt. Det är jobbigt och ledsamt, man blir arg och känner sig ensam, men med lite distans så brukar det kännas himla bra!
 
Men herregu, klart du gjorde rätt, stå på dig!
När jag läser sånna här trådar börjar jag undra om jag är knäpp som dumpade min underbara sambo för 2 v sen, han är fortfarande som det du beskriver i början, världens bästa kille alltså :(
 
Tack för alla positiva svar.. :( Jag vet inte vad som händer längre.
Han är ju inte sådan här, eller.. Han betedde sig aldrig såhär tidigare och det är det som gör så ont. Han är som en ny människa medans jag lever kvar i hur han var tidigare. Jag skrev till honom igår att "Jag vill att vi sköter detta snyggt som två vuxna" och att jag behöver hjälp med diverse saker osv. Det har han inte ens svarat på. Det gör mig också ledsen men det är ju sådan han är. Han bryr sig inte :cry:
 
Undrar dock om ni pratat om det här under tiden, om han vet om att hans beteende stör dig och har stört dig länge? Jag tycker fortfarande inte att han verkar vara värd att ha alltså, men alla är väl värda en chans att förklara tänker jag...
Och jag säger stort fett nej till det. När hon har försökt prata med honom säger han att hon "tjafsar" och är "cpig". Han förtjänar ingen jävla chans att förklara sig.
 
Det är en hel del andra saker som har hänt, men som jag mer eller mindre förträngt.
För 3 veckor sedan åkte vi in med hunden till Blå stjärnan. Min mobil var död så jag skulle ta fram GPSen på hans telefon och det första jag kommer in på är en porrsida. Då skyllde han på att det var ett virus eller liknande. Att den typ ploppar upp titt som tätt men jag såg mycket väl att det inte var det eftersom att han klickat in sig på en kategori. Jag kände bara: :confused:..... Du säger att du inte orkar ha sex med mig, att det är för sent osv.. Men? Han går in på porr...? :crazy: Alltså.. Jag kände mig så äcklig, ful, vidrig och ja. Hemsk...!! Och för ett år sedan när jag skulle åka till Turkiet så satt vi hemma hos min pappa, jag, sambon och några kompisar. När jag sedan skulle gå och lägga mig så satt han kvar hos dem och fortsatte dricka. Han hade inte ens en tanke på att komma och säga godnatt eller någonting. Vi skulle ju inte se varandra mer efter det så jag blev både ledsen och förvånad när han inte ens kunde gå upp och säga godnatt och ha en trevlig semester..
 
@Valeri Fast en människas porrkonsumtion har ju ingenting med dennes sexliv att göra? Skulle min sambo ha åsikter om vad jag surfar på på min mobil skulle jag bli jävligt förbannad, oavsett om vi hade lite sex eller ej.

Att du känner dig äcklig och vidrig och hemsk för att din sambo onanerar och tittar på porr säger ingenting om honom, bara om dig.
 
Jag skiter fullständigt i om han kollar på porr eller inte, för det vet jag att han har gjort under hela vårat förhållande.
Men när man inte haft sex med sin pojkvän/sambo på 2-3 månader och jag hittar porr i hans telefon då blir jag ledsen. Jag har ingenting emot porr men när han säger till mig att han inte har någon lust, att han inte orkar osv känns det inte bra. För det betyder ju att han fortfarande har lusten fast inte med mig.
 
Och vadå åsikter? När man inte haft sex på så länge och han mer eller mindre förklarat för mig att han inte finner något intresse i sex öht då blir jag ledsen, för jag såg ju raka motsattsen? Då tänker ju jag det första att det är mig det är fel på. Och det är DET jag blir ledsen över, inte att han kollar på porr?!
 
@Valeri Så problemet är att han onanerar men inte vill ha sex? I sådana fall kvarstår min åsikt, men att du kan byta ut "onanera och titta på porr" mot bara "onanera". Hans sexlust har ingenting med viljan att onanera att göra och det är ingenting annat än kontrollerande att bli upprörd över att ens partner inte har någon sexlust men ändå onanerar ibland. Man har rätt att inte vilja ha sex men ändå onanera. Skulle jag inte vilja ha sex och min partner blev förbannad över att jag onanerade skulle min hjärna implodera - hen ska ge fan i att försöka guila eller styra min rätt till onani och min egen kropp.

För övrigt måste du förstå att det verkligen framstår som att porren är ett problem när du skriver såhär:
Du säger att du inte orkar ha sex med mig, att det är för sent osv.. Men? Han går in på porr...? :crazy: Alltså.. Jag kände mig så äcklig, ful, vidrig och ja. Hemsk...!! "
 
Inte för att försvara ditt ex eller så, men jag har varit i hans sits (alltså kollat porr men inte haft lusten med min partner)
Det handlade ABSOLUT INTE om att min partner var tråkig/ful eller inte attraktiv. Det handlade om att jag höll på att bli utbränd, var deprimerad och min självkänsla var körd i botten. Därför ville jag inte ha den närheten, hade inte orken eller den lusten. Även om all sexlust inte var helt borta. Så det behöver inte alls betyda att det var något "fel" på dig.
 

Liknande trådar

Mat Följer ett program där man kommer hem till privatpersoner som gör en 3-rätters meny. Det programmet finns i Sverige också i nästan samma...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
4 279
Senast: hastflicka
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 427
Senast: Shaggy
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 209
Senast: Whoever
·
  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
13 902

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp