Sv: Hjälp! Hur gör jag nu???
Om en tik fött en kull där Demodex förekom så tror jag iaf att uppfödaren har upplysningsplikt till valpköpare om hon väljer att forts avla på tiken ( vilket det borde vara förbud mot att göra )
Om samma tik haft demodexkullar förut så kan TS absolut anmäla och förhoppningsvis får uppfödaren stå för hela kalaset.
/ C som är trött på giriga uppfödare ( om så är fallet )
Om jag har förstått saken rätt har en annan kull, i en annan kombination, med visst släktskap drabbats tidigare. Så tillvida inte tik och/eller hane samt valpar i just den kombinationen använts i avel kan inte uppfödaren ställas till svars. Föräldrarna är de enda kända bärarna och man vet att risken är 3 på 4 att syskon till sjuka hundar också är bärare. Då är det inte försvarbart att låta dem gå i avel.
Om det däremot visar sig att ett barnbarn till hund A har lämnat en sjuk avkomma kan man inte per automatik sky hund A som pesten. Det kan ju faktiskt vara så att hund A saknar sjukdomsanlag och därför verkligen behövs i aveln. Man kan hoppas att ett DNA-test blir tillgängligt, för det är först då man kan göra ett avelsurval på säkra grunder.
Ang. det här med doldafel försäkringar:
Försäkringen är till för att täcka upp för uppfödarens utgifter när man ersätter en valpköpare enligt konsumentköplagen. Om man vill behålla hunden trots en defekt kan man inte räkna med att få ut hela köpesumman, utan det är enbart om man lämnar tillbaka den. Oavsett om uppfödaren har en försäkring eller ej, har valpköparen rätt att få ersättning för fel som dokumenterats och reklamerats inom 3 år om det påverkar hundens ursprungliga användande.
De flesta hundar säljs som sällskapshundar, vilket gör att t.ex ett bettfel som inte påverkar hundens välbefinnande inte utgör grund för prisnedsättning. Skulle det däremot vara fråga om en hund för t.ex utställning (ska vara utskrivet i kontraktet) så har man rätt till prisavdrag eller att lämna tillbaka hunden och få hela köpeskillingen åter. Skulle hunden lida av sitt bettfel gäller samma sak. Är det något som går att åtgärda får uppfödaren stå för alla kostnade upp till inköpspriset, men har då rätt att dra av för livvärdet. Med det sagt
tycker jag att man som uppfödare gott kan kosta på hela inköpssumman, även om valpen fortsätter att bo hos valpköpare, om prognosen är god. Men det är en högst personlig åsikt...
Anledningen till att jag tog bettfel som exempel är att det tydligare visar att ett dolt fel inte nödvändigtvis behöver betyda ersättning, och att även när ersättning utgår finns ett tak, och att valpköparen har ett val. Lämna tillbaka hunden för att den inte uppfyller avtalet=fullt valppris tillbaka, eller behåll den och få tillbaka antingen vad behandlingen kostar eller valppris - livvärde (som ni kommer överens om). Kan man inte komma överens får man vända sig till Allmänna reklamationsnämden. Bra är i vilket fall som helst att prata med uppfödaren på en gång, och diskutera vad som är skäligt att denne står för.
Till TS:
Du har fått ut 70% av inköpspriset och behållit varan. Jag tycker att det är skäligt. Blir inte hunden frisk så kan du fortfarande lämna tillbaka den till uppfödaren och få ut de restrerande 30. Vad du inte kan förvänta dig är att uppfödaren bekostar behandling som överstiger det du fått ut nu, och att du ändå ska kunna behålla hunden. Endast om uppfödaren bevisligen vetat om sjukdom/ökad risk för sjukdom, och inte informerat er, kan han/hon ställas till ansvar för alla era kostnader.
