Höstföräldrar 2021

[BusBarro]

Är vi fler här inne än mig och @zassoo som tränar?

Före min graviditet så både jag sprang och styrketränade flera dagar i veckan. Sen kom illamåendet och all träning lades ner. Nu när jag börjar få ganska många timmar på dagen utan illamående så vävs styrketräningen sakta in i mitt liv igen. Vilket innebär lugna övningar i ca 15-25 minuter på 2-3 dagar i veckan, med hänsyn till att min kropp ännu motarbetar mig med kräkningar om jag blir hungrig, trött, andfådd, törstig osv.

Eftersom mitt illamående är latent, och reagerar på om jag får hög puls så är mitt utbud av övningar ganska snålt. Speciellt för underkropp då jag nu endast kör knäböj utan vikt, så min frågan är vad ni kan ha för tips för lugna underkroppsövningar som innebär att man fortfarande är upprätt? Utfall fungerar inte, då illamåendet samspelar med min balans tydligen.

Här är en till

Håller på med tyngdlyftning men har börjat gå över till mer allround styrketräning då orken inte riktigt funnits för tyngre lyft det senaste.

Ett tips är kettlebellssvingar! Går ju att köra med hantel med om man inte har just kettlebell. Behöver inte köra många om du har problem med illamåendet när pulsen går upp utan kör 3-5 - vila lite - sen kör igen. Testa dig fram.
Testat raka marklyft eller gå upp och ned på en låda/bänk?
Också jättebra benträning.

 

[Bexzor]

Här är en till

Håller på med tyngdlyftning men har börjat gå över till mer allround styrketräning då orken inte riktigt funnits för tyngre lyft det senaste.

Ett tips är kettlebellssvingar! Går ju att köra med hantel med om man inte har just kettlebell. Behöver inte köra många om du har problem med illamåendet när pulsen går upp utan kör 3-5 - vila lite - sen kör igen. Testa dig fram.
Testat raka marklyft eller gå upp och ned på en låda/bänk?
Också jättebra benträning.

Vad roligt att vi är fler som tränar


Nja, kettlesving och raka marklyft innebär att kroppen inte längre är i en lodrätt position, vilket leder till kräkningar om jag behöver rörakroppen för mycket. Tex, jag kräks även om jag gör för många vändningar i sängen innan jag hittar en bra position. Däremot fick ditt inlägg mig att tänka på att jag kan ju kliva upp och ner på ett trappsteg.

 

[Bexzor]

Tänkte imorse på att jag skulle fråga om träning

Jag tränar som i löptränar/joggar ett par gånger i veckan. Hoppas att kunna fortsätta med det ett tag till även om tempo och längd givetvis får anpassas.

Styrketräning skulle jag behöva bli bättre på! Mest för att jag tycker det är rätt trist. Kan massor av övningar men behöver ihopsatta program för att motivera mig och inte ”fuska”

Någon som har ett bra tips på app/träningsprogram som är lite anpassade för gravida?

Jag kör styrkelabbets app, premium sedan länge tillbaka. Så jag kör just nu ett eget program som jag baserat på övningar på nätet, Malin Nunez övningar för gravida samt även styrkelabbets inlagda övningar.
På styrkelabbets app så kan jag nämligen ändra, lägga till och ta bort övningar vilket är riktigt smidigt nu när mina övningar är ganska få och snäva. Samt att jag kan utöka om jag har en bra dag, och förhoppningsvis sen om illamåendet ger sig.

 

[Imogen]

I morse tänkte jag tanken "nu har jag inte mått illa alls på flera dagar".

Hand upp alla som tror att jag mått mer illa idag än någon annan dag förut

Men det är fortfarande på en väldigt hanterbar nivå så ska verkligen inte klaga.

 

[zassoo]

I morse tänkte jag tanken "nu har jag inte mått illa alls på flera dagar".

Hand upp alla som tror att jag mått mer illa idag än någon annan dag förut

Men det är fortfarande på en väldigt hanterbar nivå så ska verkligen inte klaga.

Åh typiskt, jag har också råkat ut för det där! ”Nu har nog illamåendet gått över, vad skönt!” Klipp till superillamående...

Men nuuu har jag inte mått illa på flera dagar så det kanske har gått över?

 

[Luris]

Jag skulle vilja säga att jag tränar, men nä. Jag måste dock komma igång, hundpromenader räcker inte.

 

[Bexzor]

Jag skulle vilja säga att jag tränar, men nä. Jag måste dock komma igång, hundpromenader räcker inte.

Jag är avundsjuk på dig känner jag.
Jag har ännu inte kommit till det stadie att jag kan gå promenader

 

[Bexzor]

Nu när jag inte är hemlig längre så känner jag att jag behöver lufta ett ganska svårt ämne för många. Nämligen föräldraledigheten.
Min barnmorska jublade när hon fick veta vår plan, men jag vet att det kommer komma åsikter från vår omgivning. Jag får kejsarsnitt (plättlätt utan smärta har jag fått höra genom åren), jag ammar inte (tydligen för att kunna lämna bort bebisen) och dessutom ska min man vara föräldraledig. Ni ser ju vilken dålig mamma jag är

Med min första tog jag allt, med benämning på allt. Vi gick dessutom isär när sonen var 6 mån.
Med andra barnet tog jag allt igen, men mannen "kompade" när jag behövde vara på skolan, och med tredje barnet så var mannen föräldraledig varann fre-sön vilket var underbart. Denna gång ska min man vara föräldraledig 5 dagar/veckan från start, och jag ska fortsätta på mina studier. Det är distansstudier så jag kommer vara hemma, men huvudansvaret att rodda allt är hans då jag hoppas kunna få läsa 150 % (den heltidsutbildningen jag läser nu + sista kurserna för en kandidatexamen på högskola).

 

[Emtherlia]

Nämligen föräldraledigheten.

Här är tanken att göra likadant som med dottern:
Första 6 månaderna = jag är föräldraledig pga amning och återhämtning och allt det där
Sen 6 månader = pappan är föräldraledig
Sen 6 månader = vi är föräldralediga ett 2-3 dagar i veckan var tills inskolning

Vi kommer alltså att dela lika vilket är viktigt för oss.

 

[Bexzor]

Här är tanken att göra likadant som med dottern:
Första 6 månaderna = jag är föräldraledig pga amning och återhämtning och allt det där
Sen 6 månader = pappan är föräldraledig
Sen 6 månader = vi är föräldralediga ett 2-3 dagar i veckan var tills inskolning

Vi kommer alltså att dela lika vilket är viktigt för oss.

Tack för att du ville dela med dig av er plan.
För mig låter det sunt att dela lika, även om jag förstår att det finns omständigheter som gör att inte alla gör det

 

[BusBarro]

Nu när jag inte är hemlig längre så känner jag att jag behöver lufta ett ganska svårt ämne för många. Nämligen föräldraledigheten.
Min barnmorska jublade när hon fick veta vår plan, men jag vet att det kommer komma åsikter från vår omgivning. Jag får kejsarsnitt (plättlätt utan smärta har jag fått höra genom åren), jag ammar inte (tydligen för att kunna lämna bort bebisen) och dessutom ska min man vara föräldraledig. Ni ser ju vilken dålig mamma jag är

Med min första tog jag allt, med benämning på allt. Vi gick dessutom isär när sonen var 6 mån.
Med andra barnet tog jag allt igen, men mannen "kompade" när jag behövde vara på skolan, och med tredje barnet så var mannen föräldraledig varann fre-sön vilket var underbart. Denna gång ska min man vara föräldraledig 5 dagar/veckan från start, och jag ska fortsätta på mina studier. Det är distansstudier så jag kommer vara hemma, men huvudansvaret att rodda allt är hans då jag hoppas kunna få läsa 150 % (den heltidsutbildningen jag läser nu + sista kurserna för en kandidatexamen på högskola).

Vi tänker också dela direkt från början.
Jag kommer jobba 40% och mannen 60%. Jag kommer jobba hemifrån tills vaccinet och allt det där löst sig.
Tycker det låter jättesunt som ni planerar göra och jag är av den principen att man får bestämma helt själv och jag skulle aldrig lägga mig i hur andra vill dela sin föräldraledighet.

 

[Imogen]

Vi har inte börjat prata om föräldraledighet än. Vi är fortfarande att vi känner att det är lite för tidigt att börja planera för något alls (är ju en bit efter er andra).

De två tidigare gångerna har vi delat nästan lika. Vår ambition har varit att båda ska vara hemma länge och kunna dröja lite med förskolestart. Med första barnet var jag hemma 12 månader och maken 10. Med andra barnet var jag hemma drygt 10 månader och maken 9. Att det inte blev exakt lika beror mest på hur det tajmade med sommarsemester, julledighet och sånt.

Med båda barnen har vi pratat om att vi ska jobba deltid bägge två en period när vi byter, men sen har det av olika anledningar aldrig blivit av. Det hoppas jag att vi får till den här gången.

 

[zassoo]

Vi har inte pratat om hur vi ska göra än, men det lär vara jag som är hemma första tiden, vet inte hur länge dock men kan tänka mig mellan 9-12 månader. Med första barnet var jag hemma 14 månader och maken 8 månader (han är fortfarande hemma, dottern skolas in i augusti). Jag tänker mig att vi ska ha en lite jämnare fördelning den här gången men det är som sagt inte bestämt än.

 

[Bexzor]

Vi har inte börjat prata om föräldraledighet än. Vi är fortfarande att vi känner att det är lite för tidigt att börja planera för något alls (är ju en bit efter er andra).

Vi gjorde vår plan innan vi ens började försöka få fler barn. Jag går inte hem på en föräldraledighet igen, då får det vara. Jag mådde så himla psykiskt dåligt sist med allt körande, trassel kring äldsta sonens skolgång och en bebis med enormt mammabehov som var konstant i min famn.

Min man har en ganska viktig position på jobbet, då han ihop med en kollega har huvudansvaret för en stor kund. Det blir tufft om kollegan blir själv, då deras jobb ofta kräver två personer. Så min mans chef behöver få tid på sig att planera om "två-mannajobbet" kan läggas de dagar som min man ska jobba och att kollegan blir själv övrig tid. Eller om det behövs två personal, vem ska då ta min mans plats då ingen har hans styrka och kunskaper kring det jobb som sker. Och vart ska min man göra sina 2 dagar om han inte ska jobba med sin kollega?

 

[Imogen]

Vi gjorde vår plan innan vi ens började försöka få fler barn. Jag går inte hem på en föräldraledighet igen, då får det vara. Jag mådde så himla psykiskt dåligt sist med allt körande, trassel kring äldsta sonens skolgång och en bebis med enormt mammabehov som var konstant i min famn.

Min man har en ganska viktig position på jobbet, då han ihop med en kollega har huvudansvaret för en stor kund. Det blir tufft om kollegan blir själv, då deras jobb ofta kräver två personer. Så min mans chef behöver få tid på sig att planera om "två-mannajobbet" kan läggas de dagar som min man ska jobba och att kollegan blir själv övrig tid. Eller om det behövs två personal, vem ska då ta min mans plats då ingen har hans styrka och kunskaper kring det jobb som sker. Och vart ska min man göra sina 2 dagar om han inte ska jobba med sin kollega?

Åh, jag menade inte alls att jag tyckte det generellt var för tidigt att planera föräldraledighet redan nu, bara hur vi resonerade. Det är vi som är lite nojiga att ”ta ut segern i förskott” efter tidigare historia av missfall. Men det vet jag ju såklart egentligen är irrationellt.

 

[Anna]

Vi har inte heller diskuterat föräldraledighet särskilt ingående än, förutom att min man verkar betydligt mer sugen på att vara hemma länge än vad jag känner att jag kommer att vara - men det kan ju förändras, såklart. Dessutom beror det ju på hur det blir med amning och allt kring det. Jag har en öppen dialog med min chef och jag behöver inte bestämma precis hur jag vill göra långt i förväg då det ändå inte kommer att tas in någon särskild vikarie som täcker för mig. Därmed tror jag också att det skulle gå att få till en lösning där vi kan varva varsin deltid under en period, om det nu skulle kännas bra.

Samtidigt som det känns som om jag absolut inte vill vara hemma mer än max ett halvår så pratade jag med en jämnårig bekant häromdagen som skaffat barn (på egen hand) och hon var helt lyrisk över hur skönt det är att få ett break från karriären såhär "mitt i livet" och det är klart, så kan det ju också kännas. Det känns som ett enda gytter att försöka komma på vad som är bäst och hur man ska göra med semesterdagar och grejer - som tur är har jag en god vän på lönekontoret som lovat att vi kan sätta oss ner och räkna lite tillsammans. Skönt det för en som blir snurrig bara av tanken på siffror

 

[Imogen]

Vi har inte heller diskuterat föräldraledighet särskilt ingående än, förutom att min man verkar betydligt mer sugen på att vara hemma länge än vad jag känner att jag kommer att vara - men det kan ju förändras, såklart. Dessutom beror det ju på hur det blir med amning och allt kring det. Jag har en öppen dialog med min chef och jag behöver inte bestämma precis hur jag vill göra långt i förväg då det ändå inte kommer att tas in någon särskild vikarie som täcker för mig. Därmed tror jag också att det skulle gå att få till en lösning där vi kan varva varsin deltid under en period, om det nu skulle kännas bra.

Samtidigt som det känns som om jag absolut inte vill vara hemma mer än max ett halvår så pratade jag med en jämnårig bekant häromdagen som skaffat barn (på egen hand) och hon var helt lyrisk över hur skönt det är att få ett break från karriären såhär "mitt i livet" och det är klart, så kan det ju också kännas. Det känns som ett enda gytter att försöka komma på vad som är bäst och hur man ska göra med semesterdagar och grejer - som tur är har jag en god vän på lönekontoret som lovat att vi kan sätta oss ner och räkna lite tillsammans. Skönt det för en som blir snurrig bara av tanken på siffror

Om man har möjlighet (kan ju vara väldigt olika beroende på jobbsituation) så tänker jag att framför allt inför första barnet att det bara är bra om man har möjlighet att inte bestämma exakt hur man ska göra långt i förväg, utan kunna känna efter när man landat lite ett tag efter barnet är fött. Jag har säkert en handfull vänner som innan de fick barn tänkte att de skulle vara hemma max ett halvår, och sedan förlängt det ordentligt eftersom de såg annorlunda på de när de väl var hemma. Jag har också vänner som inte alls trivts med att vara helt hemma utan gått tillbaka tidigare, eller på deltid, innan de tänkt från början.

 

[Eloise]

Nu när jag inte är hemlig längre så känner jag att jag behöver lufta ett ganska svårt ämne för många. Nämligen föräldraledigheten.
Min barnmorska jublade när hon fick veta vår plan, men jag vet att det kommer komma åsikter från vår omgivning. Jag får kejsarsnitt (plättlätt utan smärta har jag fått höra genom åren), jag ammar inte (tydligen för att kunna lämna bort bebisen) och dessutom ska min man vara föräldraledig. Ni ser ju vilken dålig mamma jag är

Med min första tog jag allt, med benämning på allt. Vi gick dessutom isär när sonen var 6 mån.
Med andra barnet tog jag allt igen, men mannen "kompade" när jag behövde vara på skolan, och med tredje barnet så var mannen föräldraledig varann fre-sön vilket var underbart. Denna gång ska min man vara föräldraledig 5 dagar/veckan från start, och jag ska fortsätta på mina studier. Det är distansstudier så jag kommer vara hemma, men huvudansvaret att rodda allt är hans då jag hoppas kunna få läsa 150 % (den heltidsutbildningen jag läser nu + sista kurserna för en kandidatexamen på högskola).

Med första barnet har vi delat lika, nio månader var.
Nu med nummer två kommer jag från start att arbeta 40%. Jag har det ganska flexibelt så en dag kommer jag arbeta från kontoret, och den andra dagen fördelar jag fritt över veckan när det passar. Mannen kommer arbeta 80% och vara hemma den dagen jag är på kontoret.
Utgår helt från att det även denna gången kommer gå att amma, pumpa och flaskmata. Går det inte så får vi tänka om bara.

Veckan innan jag plussade blev jag dessutom befordrad, och jag vill faktiskt försöka balansera karriären tillsammans med familjelivet den här gången istället för at pausa karriären helt.
Att vara hemma på heltid var dessutom inte riktigt något för mig.. blev ganska less på att sjunga Imse Vimse och leka tittut.

 

[Bexzor]

Åh, jag menade inte alls att jag tyckte det generellt var för tidigt att planera föräldraledighet redan nu, bara hur vi resonerade. Det är vi som är lite nojiga att ”ta ut segern i förskott” efter tidigare historia av missfall. Men det vet jag ju såklart egentligen är irrationellt.

Det blev missförstånd mellan oss ser jag, för jag menar inte att alla vet hur de ska göra. Det var inte heller min poäng med mitt inlägg med föräldraledighet. Jag ville bara kräkas lite på alla kommande åsikter vi kommer få när detta blir offentligt för vår omgivning.

Jag är i en annan sits än ni andra, eftersom det är dels mitt fjärde barn (min mans tredje) och jag är student med distansstudier. Det gör att jag har andra förutsättningar än de som jobbar eller har noll SGI.

 

[BusBarro]

Med första barnet har vi delat lika, nio månader var.
Nu med nummer två kommer jag från start att arbeta 40%. Jag har det ganska flexibelt så en dag kommer jag arbeta från kontoret, och den andra dagen fördelar jag fritt över veckan när det passar. Mannen kommer arbeta 80% och vara hemma den dagen jag är på kontoret.
Utgår helt från att det även denna gången kommer gå att amma, pumpa och flaskmata. Går det inte så får vi tänka om bara.

Veckan innan jag plussade blev jag dessutom befordrad, och jag vill faktiskt försöka balansera karriären tillsammans med familjelivet den här gången istället för at pausa karriären helt.
Att vara hemma på heltid var dessutom inte riktigt något för mig.. blev ganska less på att sjunga Imse Vimse och leka tittut.

Känner precis likadant.
Grattis till befordran förresten

Jag har mitt drömjobb och förra föräldraledigheten (va hemma helt i 10 mån) blev det kaos på jobbet och jag spenderade 4 mån med att "städa upp" när jag kom tillbaka. Vill inte ha det så igen. Däremot har jag möjlighet att jobba deltid och delegera vissa uppgifter så att dela 40/60 för oss är perfekt.