Hon vill inte längre, ibland.

Men herregud, jag hade vägrat att bo med någon som är så toxic och abusive att den måste kasta glas istället för att kommunicera. Det är inte ett okej beteende.
Lite kommentar bara.
Ingenstans har väl TS skrivit att partnern kastar saker honom?
 
Nej, men du skriver att det inte är hela världen och normaliserar beteendet.
Nä det är inte sunt.
Men är det en del i en undertryck ilska att kasta en tallrik i golvet så är det en ilska att hantera. Man får inte göra så. Framförallt inte när det finns barn i hushållet.

Men snarare så att har det hänt så har det! Och man får förhålla sig till den situationen. Vad hände i huvudet på porslinskrossaren. Det måste hon själv reda ut.
 
Jag måste säga att jag håller med övriga. Kasta grejer är aldrig okej, oavsett kön. Skulle absolut inte tolerera något sånt.
Nej självklart inte ok. Men du skulle inte tolerera .- vad skulle du göra?
Skrika tillbaka, sitta ner och prata när det lugnat ner sig? Gå ut genom dörren och inte komma tillbaka?

Alltså. Hänt har hänt. Båda behöver relatera till situationen och sen reda ut den.

Kommunikation. Kommunikation.
 
Nej självklart inte ok. Men du skulle inte tolerera .- vad skulle du göra?
Skrika tillbaka, sitta ner och prata när det lugnat ner sig? Gå ut genom dörren och inte komma tillbaka?

Alltså. Hänt har hänt. Båda behöver relatera till situationen och sen reda ut den.

Kommunikation. Kommunikation.
Jag har inte varit i den situationen, men mest troligt ha ett allvarligt samtal när situationen lugnat sig. Grejen är att det är en icke-fråga. Det får inte hända från början, punkt. Skulle min partner börja kasta grejer skulle jag nog överväga att lämna.
 
Jag är lite orolig över vilket syfte tråden har. Är det nåt sorts bevismaterial mot kvinnan?

Finns kvinnan månntro på buke? Eller var det en slump att mannen hittade ett hästforum och valde posta här...

Jag råder alla till försiktighet i vad som skrivs.


Mvh lindrigt paranoid.
 
Skrikandet till barnen är säkerligen inte en uppfostringsmetod hon föredrar, utan det blir så när bägaren rinner över. När orken är slut.
Hur ser det ut hemma hos er? Är ni jämställda i hushållet? Har ni delat på föräldraledighet, vab, skjutsande, roddande, köpa kläder åt barnen, handla etc. Du förstår vart jag vill komma.
Är hon slutkörd?
 
Får det verkligen att låta som jag är en hemsk person och det här får mig verkligen inte att må bättre. Förstår ju att du omöjligt kan känna mig via ett foruminlägg men, kan ju vara så att jag sitter i den andra ändan och får ta käftsmällar? Kan hon ha ibland känt ånger för hur hon behandlat mig?
Har inte dragit upp alla aggressiva incidenter av glas som krossats eller kastats.
Modigt av dig att anta, men det är kanske så det brukar vara.
Om jag väljer så går mina barn före och jag tycker inte man skriker på dom utan till synens oklar anledning, oavsett i den åldern.
Klart folk kommer att anta saker och försöka gissa när knapp information är allt vi har att gå på.

Vad gjorde att du inte tog upp dessa aggressiva beteenden i trådstarten? Att saker kastas och krossas när andra är närvarande är allvarligt. Sånt som påverkar svaren rejält.
 
Hej, jag är helt ny på forumet som jag hittade av en slump. Verkar vara en trevlig stämning med ärliga människor.

I försök om att hålla mig kort så började tanken om att ge upp förhållandet för ca 4-5. Vi har varit gifta i 10+ år med tre underbara barn 4-8år och lever till synes det perfekta familjelivet med hus, stabil ekonomi, bra sex osv. För en period sedan så nämner min fru att hon inte vill längre efter en diskussion om jag minns inte vad, hon svartnade i blicken, säger att hon inte orkar mer och packade väskan. ”Ni har det bättre utan mig”, jag blev kallsvettig och förstod ingenting och lyckades ändå få henne att vända sina tankar till att stanna. Jag blev såklart väldigt ledsen. dagarna gick och vi kom tillbaka till ett lugn som att inget hade hänt. Försök att få henne att förklara sig ledde ingenstans, idé om att hon skulle prata med någon annan avfärdades också och tillslut gav jag upp och försökte njuta av dagen. När liknande sak händer ett par månader senare, och sedan igen, så sätter det sina spår och framför allt rädsla. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har kommit till ett läge där jag är rädd att det ska smälla till, speciellt vid minsta bråk och tassar nästan på tårna ibland. Nästa gång är jag rädd att jag saknar orken att håll ihop oss. Jag vill inte ge upp allt vi har, jag älskar henne och tänker så mycket på barnen, och försöker ständigt påminna oss om hur bra vi har det och haft det. Men tanken om att ”ni har det bättre utan mig” börjar fastna. Det är såklart omöjligt att ge ett svar på jag ska göra då alla livsparametrar inte ryms i ett inlägg. Men eftersom jag inte har någon annan att fråga och kanske bara behövde skriva av mig så gör jag det här. Om någon har ett fantastiskt livstips blir jag väldigt glad.

Tack för du tog dig tid!
En vuxen människa som inte vill vara kvar i en relation har full rätt att lämna. Helt utan en enda förklaring. Respektera hennes önskan och se till att dra ditt eget lass i livet.
 
Klart folk kommer att anta saker och försöka gissa när knapp information är allt vi har att gå på.

Vad gjorde att du inte tog upp dessa aggressiva beteenden i trådstarten? Att saker kastas och krossas när andra är närvarande är allvarligt. Sånt som påverkar svaren rejält.
Tack elly, jag har inte sett det som ett problem, men förstår kanske att det är det nu. Gick väll som någon sa, in i en försvarsställning när alla anklagelser riktades mot mig. Jag får ta mycket skit och det kanske är något jag skulle tagit upp också. Men vill inte tänka mig att det är den verkliga anledningen
 
En vuxen människa som inte vill vara kvar i en relation har full rätt att lämna. Helt utan en enda förklaring. Respektera hennes önskan och se till att dra ditt eget lass i livet.
Helt sant, och det kan inte poängteras nog!

Här verkar dock personen, enligt den informationen vi har, även vilja lämna relationen till barnen. Vilket (i min värld) enbart kan göras på ett sätt. Och det är inte önskvärt ur någon synvinkel. Men låt oss hoppas att hon bara vill skiljas.
 
Vi behöver nog mer info. Är ert förhållande jämställt, vem gör vad? Är det en trött utarbetad kvinna du bor med och du en mansgris som tycker du hjälper till hemma utöver ditt heltidsjobb?
 
En vuxen människa som inte vill vara kvar i en relation har full rätt att lämna. Helt utan en enda förklaring. Respektera hennes önskan och se till att dra ditt eget lass i livet.
Absolut, så då tycker du jag helt enkelt ska ge upp 10 år av äktenskap och sluta kämpa? Om hon en vecka senare ändrar sig hur ska man agera då?
 
Tack elly, jag har inte sett det som ett problem, men förstår kanske att det är det nu. Gick väll som någon sa, in i en försvarsställning när alla anklagelser riktades mot mig. Jag får ta mycket skit och det kanske är något jag skulle tagit upp också. Men vill inte tänka mig att det är den verkliga anledningen
Tycker det låter som hon är otroligt frustrerad och ev totalt slut mentalt och det gör att det brister för henne. Och att det gör att hon känner sig värdelös.
Om hon är slut och frustrerad över någonting som skaver mellan er eller om det ”bara” är småbarnsliv och annat i stort har vi ju ingen aning om.
Får hon någon tid för sig själv? Gör ni något ihop som hon tycker om, kan ladda batterierna med etc?
Tillför du positiv energi? Lyfter du henne?
Har ni lika stort ansvar hemma/med jobb etc? Har du mer ork och kan avlasta henne lite?
Kan ni få hjälp av familj/vänner?
 
Absolut, så då tycker du jag helt enkelt ska ge upp 10 år av äktenskap och sluta kämpa? Om hon en vecka senare ändrar sig hur ska man agera då?

Om hon vill lämna äktenskapet så ska då bara acceptera det. Ändrar hon sig får du ta ställning till vad DU vill. Om det är ok för dig eller om du tycker att hon gått för långt och du inte längre vill leva med henne så som hon är nu. Hur hon har varit tidigare är oväsentligt. Du måste ställa dig frågan om du vill leva med henne för den personen hon är nu.
 
Absolut, så då tycker du jag helt enkelt ska ge upp 10 år av äktenskap och sluta kämpa? Om hon en vecka senare ändrar sig hur ska man agera då?
Krävs 2 för ett äktenskap och vill inte ena parten så är ju ditt kämpande till ingen nytta. Är ju det ett förhållande är, att båda vill och inte bara en.

Att övertala någon att stanna i ett förhållande är ju om möjligt ännu värre än övertalningsex/tjatsex.
 
Vi behöver nog mer info. Är ert förhållande jämställt, vem gör vad? Är det en trött utarbetad kvinna du bor med och du en mansgris som tycker du hjälper till hemma utöver ditt heltidsjobb?
Självklart är jag en mansgris… det är nog så dom flesta verkar börja tolka mig. Nej det hade jag inte sagt.
Det är en väldigt svår fråga vad som är jämnställt. Jag lagar mat, kör barn till skola, aktiviteter på helger, städar, usel på att tvätta men gör så gott jag kan, jobbar heltid. Inga direkta egna aktiviteter som jag flyr familjelivet. Den ekonomiska inkomsten är inte jämnställd då hon arbetar deltid men det har varit en gemensam ekonomi sedan dag ett. Hon hämtar barnen någon timma innan jag kommer hem och vabbar nog i snitt mer än mig.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 856
  • Artikel
Dagbok Är det möjligt att ta sig ur en depression? Klart det är ... Men det känns rätt tröstlöst. Jag har varit inne i en rätt djup depression...
Svar
18
· Visningar
1 514
Senast: Blyger
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 012
Senast: mars
·
Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 642
Senast: cirkus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp