Hund för mig

[tanten]

Finns dock färger i många raser som inte godkända men som förekommer helt naturligt i populationen. Ibland är det vettiga anledningar som gör att den är icke godkänd (dilution hos dobermann exempelvis) men ibland är det ju bara en ren utseendegrej att man inte gillar färgen.
Skulle en rottweiler födas brun med tan tex så är det ju inte alls omöjligt att den är renrasig, eftersom brunt är recessivt och om majoriteten av rasen inte bär brunt så skulle det kunna dyka upp hux flux.

Ja. Om färgen finns i rasen. Och ja, en del, framförallt i färg, är bara tyckande
Andra färger skvallrar om inkorsning.

Men egenskaper som kan ge lidande hos djuren kan väl aldrig vara önskvärda. Eller sådant som ger icke önskvärda egebnskaper. Jag har en krypt hane. Han ska aldrig användas i avel för det nedärvs.

(blundar nu för trubbnosproblemet, som medvetet avlats fram)

 

[sasmal]

I avel avlar man ju inte heller bara på två individer, utan även linjerna bakom dem. Om en tik är skitbra men har flera syskon med olika problem (i hälsa/fysik eller mentalt) så tycker jag inte att det är bra avelsmaterial. Just med sånt så är rasavel värdefullt eftersom man faktiskt kan veta lite om hundens släkt.

Kring färger kan man ju tänka att det är oviktigt men även om färgen är oskadlig så är det i en bred avelsbas kanske inte nödvändigt att ta valpar på hundar som inte möter rasstandarden. Eller så finns det kanske ett syskon som är lika bra med rätt färg om det är väldigt högt avelsvärde.

 

[Irrbloss]

Och ändå är de renrasiga (mer eller mindre) så sjuka som de är…?

Blandraserna är också sjuka, det ser bara ut som att dom inte är det pga bristen på statistik. Att blandraser alltid är friskare än renraser är en seglivad myt. Du kan lika gärna ha maximal otur och få en hund som får alla sjukdomar från dom raser som ingår. Eller en mentalitet som är helt kaos pga att man avlat på instabila individer, eller blandat raser som är väldigt olika i sättet.

Väljer du rasrent så är det åtminstone lite mer förutsägbart vad du får, om du köper från en seriös uppfödare. Dvs en som gör dom hälsoundersökningar som är aktuella för rasen, och gärna också BPH för att få svart på vitt att det är friska och mentalt bra hundar som används i aveln. Det får du cirka aldrig med en som föder upp blandisar med "fin och snäll" som enda kriterium.

 

[Mia_R]

Och ändå är de renrasiga (mer eller mindre) så sjuka som de är…?

Och det är sjuka hundar du tänker korsa? Jag har verkligen ingen förståelse för att man medvetet väljer att para ett par hundar bara för att de har fungerande könsorgan. Jag har just nu två renrasiga hundar, en hanne och en tik och tiken löper. Jag vill inte ha valpar efter de två då jag anser att det inte hade blivit någon lyckad kombo så de hålls åtskillda så länge hon löper.

Jag hade planer på en kull av en annan ras för många år sedan, men då det visade sig att hon hade C-höfter valde vi att inte gå vidare. Föräldradjuren hade A-, men jag vet även att från den kullen visade det sig att hälften av valparna hade röntgenfynd så det blev inga valpar. Det är den stora fördelen med rasrent, utan någon register att söka i hade jag aldrig fått veta att 50% kullsyskonen hade dåliga leder och det är dessutom förbjudet av avla på defekter, något som tyvärr allt för många hundägare skiter i.

 

[tanten]

Och ändå är de renrasiga (mer eller mindre) så sjuka som de är…?

Och varifrån har du fått den uppfattningen?

"...är de renrasiga (mer eller mindre) så sjuka"
Det finns massor av friska långlivade renrasiga hundar.
Och ännu fler blandraser som är osunda.

Parar du en hund med defekt X med en hund som saknar X men har Y får du kanske en hund med både X och Y.

Du kan inte dela upp hundar i renrasiga och blandraser.
Det finns mer än 350 olika hundraser i Sverige. Absoluta majoriteten friska. Med olika rastypiska egenskaper.

En blandras kan vara precis vad som helst.

 

[Arlinda]

Här är några hundraser jag funderar på:
Chihuahua
Dvärgspets
Japanese chin
King Charles spaniel
Moskva-dvärgterrier
Papillon
Pekingese
Tibetansk spaniel

Är det någon här som har någon av dessa raser?

 

[Sel]

Här är några hundraser jag funderar på:
Chihuahua
Dvärgspets
Japanese chin
King Charles spaniel
Moskva-dvärgterrier
Papillon
Pekingese
Tibetansk spaniel

Är det någon här som har någon av dessa raser?

(Helt bortsett från eventuella avelsplaner)

Jag har inte själv men tänker att chihuahuan och pommen och kanske dvärgterriern (är det Russkiy Toy du menar?) kan vara både skälliga och väldigt ömtåliga. Generellt men också lite beroende på vilken ålder och typ av barn som finns i hushållet.
Pommen finns ju också i lite större variant egentligen.
Japanese Chin, King Charles och Pekingese är raser med rätt omfattande hälsoproblem. Jag har inte själv erfarenhet av just pekingese, men Chin har jag haft flera i närheten och alla har visserligen varit supertrevliga men ingen har varit sund.


Har du kikat på någon mindre terrier eller havanaiserna som bukar vara poppis här? Jag antar att pälsvård är okej, så kanske en dvärg eller mellanpudel? Tidigare nämnda löwchen?

Vilken storlek är okej? Vilken aktivitetsnivå? Vilket temperament föredrar du?

 

[Irrbloss]

Här är några hundraser jag funderar på:
Chihuahua
Dvärgspets
Japanese chin
King Charles spaniel
Moskva-dvärgterrier
Papillon
Pekingese
Tibetansk spaniel

Är det någon här som har någon av dessa raser?

Stryk allt utom papillon säger jag. Tibetansk spaniel kan eventuellt stå kvar om du är jättenoga med att hitta sunda linjer. Annars så har samtliga av dom raserna rätt omfattande hälsoproblem och/eller är benägna att skälla en hel del, oavsett hur mycket du tränar.

Annars undrar jag också vilken typ av temperament du egentligen gillar i en hund? Social och lättlärd ja, men utöver det? Alla raser du listat är visserligen sällskapshundar men det kan vara stor skillnad på hur dom är att leva med i vardagen. Gillar du en hund som mest flyter med, eller en som är divig och har mycket åsikter? En som tar det lugnt oavsett vad som händer, eller en som direkt uppmärksammar minsta förändring? En som vill träna varje dag, eller en som är nöjd med nåt pass i veckan utöver promenaderna?

Jag säger fortfarande att du bör titta på nån bichon. Dvs löwchen, bichon frisé, bichon havanais, bolognese, coton de tuléar eller bolonka. Maltesern finns också inom den kategorin men jag tycker att många är för trubbnosiga och det i sig är en hälsorisk. Skällighet finns även inom denna grupp men varierar en del, löwchen t ex ska inte vara alltför svår att lära att hålla tyst, enligt dom källor jag har hittat.

 

[Arlinda]

(Helt bortsett från eventuella avelsplaner)

Jag har inte själv men tänker att chihuahuan och pommen och kanske dvärgterriern (är det Russkiy Toy du menar?) kan vara både skälliga och väldigt ömtåliga. Generellt men också lite beroende på vilken ålder och typ av barn som finns i hushållet.
Pommen finns ju också i lite större variant egentligen.
Japanese Chin, King Charles och Pekingese är raser med rätt omfattande hälsoproblem. Jag har inte själv erfarenhet av just pekingese, men Chin har jag haft flera i närheten och alla har visserligen varit supertrevliga men ingen har varit sund.


Har du kikat på någon mindre terrier eller havanaiserna som bukar vara poppis här? Jag antar att pälsvård är okej, så kanske en dvärg eller mellanpudel? Tidigare nämnda löwchen?

Vilken storlek är okej? Vilken aktivitetsnivå? Vilket temperament föredrar du?

Ja jag menar russkiy toy (den heter också moskva-dvärgterrier)

Jag har en dotter som är två år (hon är snäll med djur)

Kan du berätta mer om japaneserna, på vilka sätt var de inte sunda?

Jag har läst om yorkshireterrier (den är så söt och mysig) och andra långhåriga småhundar. Faktiskt så är det pälsvården som tar emot då de ska vara upprullade i papiljotter till vardags för att kunna visa upp en vacker päls på utställningen. Nedklippta hundar är inte lika fina och jag själv tycker inte om att köpa en långhårig och klippa av pälsen.

Storleken ska inte vara så mycket större än en katt.
Aktivitetsnivån vet jag inte riktigt, men en som kan ta det lugnt inomhus och samtligt är pigg utomhus. Jag har en idé om att träna lydnad och spår, så det vore roligt om den har fallenhet för det.
Temperamentet skulle vara så att den är glad, snäll, social och vill hälsa på även okända människor, hundar och djur.

 

[Arlinda]

Stryk allt utom papillon säger jag. Tibetansk spaniel kan eventuellt stå kvar om du är jättenoga med att hitta sunda linjer. Annars så har samtliga av dom raserna rätt omfattande hälsoproblem och/eller är benägna att skälla en hel del, oavsett hur mycket du tränar.

Annars undrar jag också vilken typ av temperament du egentligen gillar i en hund? Social och lättlärd ja, men utöver det? Alla raser du listat är visserligen sällskapshundar men det kan vara stor skillnad på hur dom är att leva med i vardagen. Gillar du en hund som mest flyter med, eller en som är divig och har mycket åsikter? En som tar det lugnt oavsett vad som händer, eller en som direkt uppmärksammar minsta förändring? En som vill träna varje dag, eller en som är nöjd med nåt pass i veckan utöver promenaderna?

Jag säger fortfarande att du bör titta på nån bichon. Dvs löwchen, bichon frisé, bichon havanais, bolognese, coton de tuléar eller bolonka. Maltesern finns också inom den kategorin men jag tycker att många är för trubbnosiga och det i sig är en hälsorisk. Skällighet finns även inom denna grupp men varierar en del, löwchen t ex ska inte vara alltför svår att lära att hålla tyst, enligt dom källor jag har hittat.

Menar du att papillon inte skäller så mycket?

Jag förstår att raserna jag räknade upp har en del problem med hälsan men det jobbar man väl bort inom aveln nu, antar jag?

Med temperament tänker jag som så att alla hundar är individer. Det är därför jag först tänker leta efter en vuxen hund. En valp är väl mer oförutsägbar?

Jag var på besök på en kennel en gång där hundarna skällde och gick iväg och gömde sig. Det var en liten anledning till att jag inte ville köpa valp där och då.

På en annan kennel var alla hundar sociala och ville bara hälsa på en och busa. Det är vad jag föredrar.

 

[Sel]

Ja jag menar russkiy toy (den heter också moskva-dvärgterrier)

Jag har en dotter som är två år (hon är snäll med djur)

Kan du berätta mer om japaneserna, på vilka sätt var de inte sunda?

Jag har läst om yorkshireterrier (den är så söt och mysig) och andra långhåriga småhundar. Faktiskt så är det pälsvården som tar emot då de ska vara upprullade i papiljotter till vardags för att kunna visa upp en vacker päls på utställningen. Nedklippta hundar är inte lika fina och jag själv tycker inte om att köpa en långhårig och klippa av pälsen.

Storleken ska inte vara så mycket större än en katt.
Aktivitetsnivån vet jag inte riktigt, men en som kan ta det lugnt inomhus och samtligt är pigg utomhus. Jag har en idé om att träna lydnad och spår, så det vore roligt om den har fallenhet för det.
Temperamentet skulle vara så att den är glad, snäll, social och vill hälsa på även okända människor, hundar och djur.

Den hette tydligen det för ett bra tag sedan men är nog inte det du ska söka efter om du är intresserad av rasen.
Två år är ändå ett litet barn med stora nävar, jag skulle vara skeptisk till en yttepyttevalp med en yttepyttemänniska generellt, men det är självklart upp till var och en!

De är både trubbnäsor med enorma ögon och lider dessutom av hydrocephalus (svenska?), precis som många små hundar av samma typ. Två av fem chins jag har känt har varit drabbade av detta.

De flesta av raserna du räknar upp gillar säkert ett spår och lite trick eller lydnad men när vädret är kasst får du nog räkna med att entusiasmen bland de mer delikata raserna är det också.
Inga problem om du har tillgång till innehall eller vill träna inne förstås!
Jag tänker att både chin, King charles, pomme, peingese och tibben är hundar som du får underhålla ordentigt för att ha i utställningspäls.


Presonligen gillar jag verkligen yorkien så länge man väljer en sund och robust linje! Ska man inte ställa ut finns det ingen anledning till att ha hunden i full päls, tvärtom går de ju då att klippa i jättegulliga och praktiska varianter.

Edit: varför inte pudel?

 

[Stergo]

Här är några hundraser jag funderar på:
Chihuahua
Dvärgspets
Japanese chin
King Charles spaniel
Moskva-dvärgterrier
Papillon
Pekingese
Tibetansk spaniel

Är det någon här som har någon av dessa raser?

Flera av de hundraserna är väldigt sjuka eller har temperamentsproblem.

Om vi går på vad buke tipsar om i grupp 9 så är det Papillon, Bichonerna (Löwchen, Havanise, Frisé, malteser och coton de tuléar) samt Tibetansk terrier. Med fokus på löwchen och Havanise gällande Bichonerna. Men vad är du ute efter hos din hund?

Gällande barnvänliga hundar så skulle jag titta på Bichonerna. De är ofta godmodig och glada och gillar sin familj. Lite större och mer robusta än de minsta hundarna så även om ett barn kan dra dem i svansen eller pälsen så riskerar de inte att skadas fysiskt.

Gällande träning så har jag nog svårt att se någon i grupp nio göra bra ifrån sig i ren lydnad, men min Bichon Frisé har börjat plocka titlar i rallylydnad och har en kusin som är viltspårschampion.

 

[Irrbloss]

Menar du att papillon inte skäller så mycket?

Jag förstår att raserna jag räknade upp har en del problem med hälsan men det jobbar man väl bort inom aveln nu, antar jag?

Med temperament tänker jag som så att alla hundar är individer. Det är därför jag först tänker leta efter en vuxen hund. En valp är väl mer oförutsägbar?

Jag var på besök på en kennel en gång där hundarna skällde och gick iväg och gömde sig. Det var en liten anledning till att jag inte ville köpa valp där och då.

På en annan kennel var alla hundar sociala och ville bara hälsa på en och busa. Det är vad jag föredrar.

Nej, jag menar att dom är en av dom få raserna på listan som är någorlunda okej hälsomässigt. Den ser ut som en normal hund under all päls, inga överdrifter som ofta är det som medför hälsoproblem. Enligt mig är papillon också en ganska skällig ras men enligt ägarna här på forumet så är det absolut mest en träningsfråga. Jag är extrem i hur lite ljud jag vill ha så min måttstock är knappast till nån hjälp för dig.

En valp är ett oskrivet blad på många sätt, men utifrån föräldrars och släktingars temperament så kan man i alla fall få ett hum om vad valpen har för genetiska förutsättningar. Ska jag utgå från min egen hund så är det mycket lite som har överraskat mig i hur han är, för jag kollade upp släkten innan och såg att det var trygga och trevliga hundar.

Skaffar du en omplacering så är det mer just den individen du väljer och då kan du ju strunta i härstamningen, om du bara ska ha den som go familjehund då. Vill du trots allt avla så är det stenkoll på släkten som gäller, och du lär inte få tag i ett bra avelsämne till omplacering utan tidigare kontakter inom en ras.

Att du vill ha en social och framåt hund har jag förstått. Men du har inte svarat på nån av mina andra frågor kring vilken typ av temperament du tilltalas av. Det kanske är svårt att svara på den här tiden på kvällen men jag tycker att du ska ta dig en funderare. Det blir så mycket lättare att lista ut vad som kan passa då. Det är tyvärr en smula intetsägande att önska en glad och social hund, för det kan stämma in på många raser som i övrigt inte skulle matcha alls.

 

[Arlinda]

Den hette tydligen det för ett bra tag sedan men är nog inte det du ska söka efter om du är intresserad av rasen.
Två år är ändå ett litet barn med stora nävar, jag skulle vara skeptisk till en yttepyttevalp med en yttepyttemänniska generellt, men det är självklart upp till var och en!

De är både trubbnäsor med enorma ögon och lider dessutom av hydrocephalus (svenska?), precis som många små hundar av samma typ. Två av fem chins jag har känt har varit drabbade av detta.

De flesta av raserna du räknar upp gillar säkert ett spår och lite trick eller lydnad men när vädret är kasst får du nog räkna med att entusiasmen bland de mer delikata raserna är det också.
Inga problem om du har tillgång till innehall eller vill träna inne förstås!
Jag tänker att både chin, King charles, pomme, peingese och tibben är hundar som du får underhålla ordentigt för att ha i utställningspäls.


Presonligen gillar jag verkligen yorkien så länge man väljer en sund och robust linje! Ska man inte ställa ut finns det ingen anledning till att ha hunden i full päls, tvärtom går de ju då att klippa i jättegulliga och praktiska varianter.

Edit: varför inte pudel?

Min dotter är väldigt snäll mot djur och klappar dem så försiktigt. Så det kommer inte vara ett problem med henne.

Det är tråkigt att höra det, synd på en sådan fin ras. Är det ärftligt eller dyker det bara upp sådär?

Jag kan vara inne och träna lite om hunden vill gå hem när man är ute på promenad. Kan också gå flera kilometer själv, hoppas hunden vill hänga på.

Pälsvården vill jag hålla till att bada och borsta pälsen.
Det är för mycket med pälsvården och regelbunden trimning som det är med pudel, annars är de trevliga.

 

[Arlinda]

Flera av de hundraserna är väldigt sjuka eller har temperamentsproblem.

Om vi går på vad buke tipsar om i grupp 9 så är det Papillon, Bichonerna (Löwchen, Havanise, Frisé, malteser och coton de tuléar) samt Tibetansk terrier. Med fokus på löwchen och Havanise gällande Bichonerna. Men vad är du ute efter hos din hund?

Gällande barnvänliga hundar så skulle jag titta på Bichonerna. De är ofta godmodig och glada och gillar sin familj. Lite större och mer robusta än de minsta hundarna så även om ett barn kan dra dem i svansen eller pälsen så riskerar de inte att skadas fysiskt.

Gällande träning så har jag nog svårt att se någon i grupp nio göra bra ifrån sig i ren lydnad, men min Bichon Frisé har börjat plocka titlar i rallylydnad och har en kusin som är viltspårschampion.

Det gäller att välja en bra individ, med en lite äldre hund är väl chansen större?

Jag är ute efter en glad, snäll och social hund. Jag bor i en stad så folk vill nog hälsa på den och då ska den inte vara skygg eller ängslig.
Kul också om den har fallenhet för dressyr men inte ett krav. Jag vet också att alla hundar bör tränas.
Den ska fungera med andra djur, särskilt små djur.

En papillon var väl Sveriges första lydnadschampion?

 

[tanten]

Ja jag menar russkiy toy (den heter också moskva-dvärgterrier)

Jag har en dotter som är två år (hon är snäll med djur)

Kan du berätta mer om japaneserna, på vilka sätt var de inte sunda?

Jag har läst om yorkshireterrier (den är så söt och mysig) och andra långhåriga småhundar. Faktiskt så är det pälsvården som tar emot då de ska vara upprullade i papiljotter till vardags för att kunna visa upp en vacker päls på utställningen. Nedklippta hundar är inte lika fina och jag själv tycker inte om att köpa en långhårig och klippa av pälsen.

Storleken ska inte vara så mycket större än en katt.
Aktivitetsnivån vet jag inte riktigt, men en som kan ta det lugnt inomhus och samtligt är pigg utomhus. Jag har en idé om att träna lydnad och spår, så det vore roligt om den har fallenhet för det.
Temperamentet skulle vara så att den är glad, snäll, social och vill hälsa på även okända människor, hundar och djur.

Papillon/phalene har minimal pälsvård. Sunda och långlivade. Enda problem som man ska vara aktsam med är bakknän (patella-luxuation) samt PRA (ögon)
Avelshundar kollas.

 

[tanten]

Det gäller att välja en bra individ, med en lite äldre hund är väl chansen större?

Jag är ute efter en glad, snäll och social hund. Jag bor i en stad så folk vill nog hälsa på den och då ska den inte vara skygg eller ängslig.
Kul också om den har fallenhet för dressyr men inte ett krav. Jag vet också att alla hundar bör tränas.
Den ska fungera med andra djur, särskilt små djur.

En papillon var väl Sveriges första lydnadschampion?

Marknaden för sunda vettiga äldre djur är begränsad. Det finns alltid en anledning till att vuxna djur omplaceras...

Lättare att hitta valp eller unghund. Båda mina fjärilar var runt halvåret. Uppfödarna hade väntat på att den andra testikeln skulle komma ner. Det gjorde den inte.

 

[Arlinda]

Nej, jag menar att dom är en av dom få raserna på listan som är någorlunda okej hälsomässigt. Den ser ut som en normal hund under all päls, inga överdrifter som ofta är det som medför hälsoproblem. Enligt mig är papillon också en ganska skällig ras men enligt ägarna här på forumet så är det absolut mest en träningsfråga. Jag är extrem i hur lite ljud jag vill ha så min måttstock är knappast till nån hjälp för dig.

En valp är ett oskrivet blad på många sätt, men utifrån föräldrars och släktingars temperament så kan man i alla fall få ett hum om vad valpen har för genetiska förutsättningar. Ska jag utgå från min egen hund så är det mycket lite som har överraskat mig i hur han är, för jag kollade upp släkten innan och såg att det var trygga och trevliga hundar.

Skaffar du en omplacering så är det mer just den individen du väljer och då kan du ju strunta i härstamningen, om du bara ska ha den som go familjehund då. Vill du trots allt avla så är det stenkoll på släkten som gäller, och du lär inte få tag i ett bra avelsämne till omplacering utan tidigare kontakter inom en ras.

Att du vill ha en social och framåt hund har jag förstått. Men du har inte svarat på nån av mina andra frågor kring vilken typ av temperament du tilltalas av. Det kanske är svårt att svara på den här tiden på kvällen men jag tycker att du ska ta dig en funderare. Det blir så mycket lättare att lista ut vad som kan passa då. Det är tyvärr en smula intetsägande att önska en glad och social hund, för det kan stämma in på många raser som i övrigt inte skulle matcha alls.

Angående temperament vill jag nog ha en följsam hund som följer med på allt, vill tränas, har ”will to please”, är social med både människor och andra djur.

Jag tog hand om en liten terrier en gång (temperamentet var inte så vanligt inom den rasen har jag fått höra sedan)
Den var väldigt lugn och avslappnad, snäll och nyfiken på alla. Kunde gå hur långa promenader som helst men var nöjd med att vara inne en lång stund också. En otroligt harmonisk hund men gick tyvärr ej ihop med smådjur.

 

[Arlinda]

Marknaden för sunda vettiga äldre djur är begränsad. Det finns alltid en anledning till att vuxna djur omplaceras...

Lättare att hitta valp eller unghund. Båda mina fjärilar var runt halvåret. Uppfödarna hade väntat på att den andra testikeln skulle komma ner. Det gjorde den inte.

Ibland kan ju inte ägaren ha den kvar. Det är väl inte alltid fel på hunden, antar jag?

Ja unghund är väl inte helt fel heller, de kan man fortfarande forma lite och det är väl det som är fördelen med en valp.

 

[Malibu_Stacy]

@Arlinda att köpa en hundras som inte kan andas är djurplågeri. Stryk Japanese Chin, Pekingese och King Charles (även Cavalieren) direkt. De har alla problem med trubbnosighet (BOAS) och alla hälsoproblem som följer där av.

En 2-åring ska aldrig lämnas ensam med en hund och får absolut inte lyfta den. De har noll konsekvenstänk. En vanlig orsak till benbrott och skallskador bland raser i grupp 9 är för att barn tappat valpen från famnen.