Hund som loggar ut

[Milosari]

Till att börja med kan du läsa om citatet du klippte in. Jag är frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag har förstått att du med flera tycker att tränare är den enda vägen men det är inte så lätt som att bara fixa fram en. Det är tydligt att du är provocerad av mig på något vis men du får gärna sluta att göra maximalt orättvisa tolkningar av det jag skriver.

Mina förväntningar vet du faktiskt inget om mer än det minimala jag har delat med mig av i tråden. Jag har aldrig skrivit något om tävlingsambitioner eller så utan vill bara att det ska fungera bättre så att vi åtminstone kan köra på hobbynivå för aktiveringen utan att det skiter sig och gör att jag tappar sugen. Finns det inga mellanting i hundvärlden? Endera ska du satsa helt på tävlingsnivå med all möjlig proffshjälp eller så ska du sällskapshundsägare bliva vid din läst och vara nöjd med att hunden ens kan sitta på kommando?

Nä jag blir inte provocerad, men det är synd att du tar mina inlägg som en personlig attack när jag försöker förklara att det är snudd på omöjligt att lyckas på egen hand/med bara internet som hjälp. Det beror inte nödvändigtvis på hunden som du skriver här nedan eller på att du skulle ha sämre talang än någon annan. Man behöver helt enkelt se hunden live för att komma med träffsäkra råd. Man måste liksom "känna" hundens sinnesstämning. Jag syftar inte på att vinna SM, utan på att fortsätta utvecka sig själv och hunden oavsett om man satsar på att bara ha roligt på hemmaplan eller om man vill ut och tävla.

Sen är det klart ett steg i rätt riktning att filma, men jag vet av erfarenhet att det fortfarande inte ger samma info som det gör att se ekipaget live.

Okej, tydligen framgick det inte tydligt i trådstarten men jag har justerat träningen i oändlighet och får det ändå inte att lossna. Alla dessa år har jag försökt att möta min hund där han är, och gör så fortfarande men det känns som att vi bara står och stampar på samma fläck istället för att röra oss framåt ens litegrann. Det var en av anledningarna till att jag startade tråden, för att se om det fanns något jag kanske inte tänkt på.

Av svaren att döma så finns det inte det, utan det kommer troligtvis alltid att vara såhär. Att jag skulle försöka trycka in hunden i någon slags mall stämmer inte utan är något du själv läser in. Jag får väl ändå vara besviken på att den här biten av hundlivet inte fungerar? Det betyder inte att jag är missnöjd med hela hunden.

 

[Pilot]

Jag tänker att så här, att när du postar en tråd om att du behöver bolla så kommer du få en del råd och vi (läs jag) utgår från att du vill ha hjälp med hur du kan lösa det.
Du kanske redan har bestämt dig för att du hellre vill köpa en hund till som passar dig bättre, men det framgår inte i trådstarten.
Det finns inte iheller några genvägar, är det framåt man vill med nuvarande hund så är det tränare och ögon man behöver på sig, inte varje dag men relativt ofta, annars kommer det gå långsamt framåt.

Vill du ha tips om en ny ras/andra linjer så är det helt okej och här på buke brukar det mest komma heja rop om att livet är för kort för att inte köpa en hund.

Däremot är risken att du står med en hund som är "mer" som du kommer få helt nya utmaningar och då underlättar det fortfarande att ha ögon på sig, från tränare eller träningskompisar. Kanske löser det sig om du siktar in dig på en ny sport?

 

[Irrbloss]

Jag läser alla svar men är för mentalt trött för att svara på var och en så det här blir mer generellt skrivet.

Vi håller ju redan på med nosework och där fungerar det helt okej, men vi är på ytterst grundläggande nivå än så länge. Jag kan absolut köra vidare på det och se om det löser en del knutar, men gör det det så har vi nog bevisat teorin om att hunden helt enkelt trivs bäst när han får jobba självständigt och mer metodiskt.

Filma kanske kan hjälpa till att komma över den värsta puckeln, men eftersom det är sån brist på resurser häromkring så bedömer jag det som mycket osannolikt att vi ska hitta någon tränare eller grupp som passar för att vi ska kunna få kontinuerlig input utan att jag blir ruinerad på kuppen. Ni behöver inte skriva fler gånger att man måste ha andras ögon på en, jag har fattat det. Hur många gånger det än upprepas så ändrar det inte fakta att jag bor där jag bor och har andra begränsningar som gör att det inte bara är att...

Helt ärligt? Just nu känner jag för att lägga ner alltihop. Är jycken nöjd med att skrutta runt som sällskapshund och få jobba med något nosarbete ett par gånger i veckan så får det väl vara så och jag får försöka hitta tillbaka till glädjen i att göra saker tillsammans. Jag lovar att den har funnits en gång i tiden. Det spelar ju ingen roll vilken hund jag har om allt runtomkring ändå inte är upplagt för lyckad träning på lång sikt.

En hund som är mer, ja... ironiskt nog så var det så den ena instruktören på slyngelkursen beskrev min hund. Jag höll inte med då och jag håller inte med nu. Hen kanske såg något som jag inte såg och verkligen inte ser nu när samarbetet mellan mig och hunden är så trassligt. Men hen förespråkade också rätt barska metoder så det är ingen jag skulle gå tillbaka till för hjälp idag.

Angående att köpa en till hund så är det något jag har funderat på länge, oavsett hur det blir med det här. Men jag borde uppenbarligen hålla mig till någon mindre krävande sällskapsras istället för att sätta den redan omöjliga ribban ännu högre. Hur mycket det än bär emot...

 

[McFlurry]

Jag läser alla svar men är för mentalt trött för att svara på var och en så det här blir mer generellt skrivet.

Vi håller ju redan på med nosework och där fungerar det helt okej, men vi är på ytterst grundläggande nivå än så länge. Jag kan absolut köra vidare på det och se om det löser en del knutar, men gör det det så har vi nog bevisat teorin om att hunden helt enkelt trivs bäst när han får jobba självständigt och mer metodiskt.

Filma kanske kan hjälpa till att komma över den värsta puckeln, men eftersom det är sån brist på resurser häromkring så bedömer jag det som mycket osannolikt att vi ska hitta någon tränare eller grupp som passar för att vi ska kunna få kontinuerlig input utan att jag blir ruinerad på kuppen. Ni behöver inte skriva fler gånger att man måste ha andras ögon på en, jag har fattat det. Hur många gånger det än upprepas så ändrar det inte fakta att jag bor där jag bor och har andra begränsningar som gör att det inte bara är att...

Helt ärligt? Just nu känner jag för att lägga ner alltihop. Är jycken nöjd med att skrutta runt som sällskapshund och få jobba med något nosarbete ett par gånger i veckan så får det väl vara så och jag får försöka hitta tillbaka till glädjen i att göra saker tillsammans. Jag lovar att den har funnits en gång i tiden. Det spelar ju ingen roll vilken hund jag har om allt runtomkring ändå inte är upplagt för lyckad träning på lång sikt.

En hund som är mer, ja... ironiskt nog så var det så den ena instruktören på slyngelkursen beskrev min hund. Jag höll inte med då och jag håller inte med nu. Hen kanske såg något som jag inte såg och verkligen inte ser nu när samarbetet mellan mig och hunden är så trassligt. Men hen förespråkade också rätt barska metoder så det är ingen jag skulle gå tillbaka till för hjälp idag.

Angående att köpa en till hund så är det något jag har funderat på länge, oavsett hur det blir med det här. Men jag borde uppenbarligen hålla mig till någon mindre krävande sällskapsras istället för att sätta den redan omöjliga ribban ännu högre. Hur mycket det än bär emot...

Jag har delat detta klippet på buke förr men jag tycker denna övningen är SÅ bra! Spola till 2.17

Min ena hund kämpade jag länge med. Han tappar fokus väldigt lätt, är svårmotiverad och ointresserad av att hänga med mig vid minsta lilla störning. Men denna övningen gjorde under för honom/oss! Så simpel men sjukt effektiv för att liksom träna upp kontakten med sin hund i olika miljöer.

När pandemin kom tappade jag helt hundträningsintresset så jag hann aldrig skörda frukterna fullt ut från fokus-träningen men det vi hann få till var det överlägset bästa vi lyckades presentera under de åren jag tränade med honom.

Vissa hundar ÄR jättesvåra att träna med. Försök att inte skuldbelägga dig själv!

 

[Niyama]

Nej, jag bor som jag nämnde för några inlägg sedan i Ångermanlands obygd. Här finns det bara skog och vemod. Några brukshundklubbar men de gånger jag har kört förbi och kollat in de öppna träningarna så har jag insett att det är för många ekipage för att det ska fungera. Ska vi ge oss på att träna med andra omkring så måste det vara ett litet gäng, annars kommer både jag och hund drabbas av härdsmälta ganska omgående. Det blir så av mycket intryck.

Jag tänker inte gå in på alla andra anledningar till att vi kört vårt eget race fram till nu, för det angår faktiskt ingen här, men det är mer komplicerat än "vrång hundägare som inte vill försöka". Hade det varit så hade jag knappast vänt mig till främlingar på internet för råd, eller hur?

Just Ångermanland är faktiskt bra när det gäller hundträning. Förutom brukshundklubbar finns ett antal som kör privatträning. Jag kommer t.o.m åka dit för träning, från västra Jämtland. Så inte alls nån obygd när det gäller hund.

 

[Irrbloss]

Just Ångermanland är faktiskt bra när det gäller hundträning. Förutom brukshundklubbar finns ett antal som kör privatträning. Jag kommer t.o.m åka dit för träning, från västra Jämtland. Så inte alls nån obygd när det gäller hund.

Att behöva lägga flera timmars körtid i veckan för att komma till de bra möjligheterna är absolut obygd enligt mina mått. Jag ska orka med att ta mig dit, träna hunden, och sedan ta oss hem igen utan att rämna av stress någonstans på vägen. Det är inte praktiskt genomförbart för min del. Jag tycker att det kan få räcka så utan att jag ska behöva gå in i ännu mer detalj om varför.

 

[Niyama]

Att behöva lägga flera timmars körtid i veckan för att komma till de bra möjligheterna är absolut obygd enligt mina mått. Jag ska orka med att ta mig dit, träna hunden, och sedan ta oss hem igen utan att rämna av stress någonstans på vägen. Det är inte praktiskt genomförbart för min del. Jag tycker att det kan få räcka så utan att jag ska behöva gå in i ännu mer detalj om varför.

Flera timmar är ju överdrivet, snarare under ett par per tillfälle. Max. Sen finns det ju de som kommer hem till en eller möts upp i närheten. Det finns definitivt möjligheter i närheten, om du skulle vilja.

 

[Mint]

Jag tänker att utan att förstå mer om vad det är som händer är det jättesvårt att analysera vad som är problemet och om det handlar om hundens kapacitet eller inte.

Jag förstår det som att du har andra skäl till att det blir jobbigt med träning med andra. Men att filma sig och boka en digital träning låter väl som ett bra första steg! Att själv förstå vad man gör för fel är jättesvårt, man gör så mycket som är omedvetet.

Det du beskriver kan ha så många olika grunder. Tex frustration för att det är för svårt, för otydligt vad som är rätt, felaktig timing eller utebliven belöning, för lågt värde på belöningen, stress mm.

Om du vill ha lite mer chans till råd, kanske kan du försöka beskriva mer exakt vad som sker och när? Vad du menar med ”loggar ut”? Är det i ett moment hunden redan kan eller vid inlärning? Vad använder du för metod vid inlärningen? Hur belönar du? Hur mycket gillar hunden belöningen? Hur är hundens energinivå vid träningen? Upplever du samma sak med hunden i vardagen eller bara om du organiserar det till träning?

 

[Rugge]

Har inte läst hela tråden.

Kan beskriva min resa med min DP golden.

Han har alltid varit en väldigt självständig hund. Han hade inte behövt mig för att överleva, han jagar om han får möjlighet.

Som unghund vad har skitjobbig med träningen, tikintresset var så stort att det störde för mycket i träningen.
Han hade då inget större intresse av träning där vi skulle samarbeta, såsom lydnad, rally mm. Han kunde själv och checkade helt enkelt ut, ständge liksom av och visade ingen lust alls.
Jag valde att kastrera vid 2 års ålder

Han blev en stjärna i nosework och vi kom snabbt långt i sporten. Vann tävling efter tävling.

Vi höll på i många år. Till slut fanns där liksom inte mer att hämta och jag längtade efter att träna rally och lydnad. Anmälde oss till vår första kurs då han var 5 år.

Något hade hänt, helt plötsligt tyckte han det var väldens lajbans att få träna nära mig och allt gott godis man kunde få när man faktiskt var hos matte.

Vi gick från klarhet till klarhet och helt plötsligt hade vi tagit x antal pallplatser i både lydnad och rally.
På 3 månader plockade vid 4 titlar.

Idag är han 9,5 år och fortfarande lika pigg på träningen som då.


Har sedan två år tillbaks en goldengrabb till som är totalt raka motsatsen som unghund.
Han vill inget annat än att träna nära, och har så mycket WTP
Vi kan till och med träna både lydnad och apportering med löptik utan att han blir störd . Helt magiskt

När jag tänker tillbaks på valptiden hos uppfödaren och alla besök som gjordes innan det var dags att bestämma vilken valp det skulle bli, så gick det redan då att se lite vilken typ av personlighet de skulle kunna ha som vuxna

 

[Irrbloss]

@Mint Det blir alldeles för utlämnande att beskriva alla mina personliga problem som sätter käppar i hjulet så vi lämnar den biten. När jag säger att hunden loggar ut så menar jag att han tappar fokus på samarbetet och istället vill gå runt i sin egen lilla värld och nosa, eller så börjar han flamsa runt genom att hoppa på mig eller tokspringa i cirklar.

Det händer främst när vi utför moment han redan kan och jag försöker finslipa, men kan också komma om han inte får utdelning fort nog vid inlärning av något nytt. Så det finns både en portion "äsch, det här kan jag ju redan, sluta tjata" och en låg frustrationströskel. Vare sig han kan ett moment eller inte så måste det peppas massor, annars tycker han att han kan dissa mig och göra något annat. Jag bedömer att belöningarna inte är en del av problemet - han gör trots allt en del saker spontant när han vet att det finns att hämta - utan tolkar det som att han blir uttråkad och bestämmer att han är färdig.

Vore han en människa så skulle jag säga att han är mycket smart men inte platsar i en traditionell skolmiljö. Han fattar vad han ska göra men är det inte jätteroligt precis varenda sekund så är det inte värt det för honom. Och så har han varit så länge jag kan minnas, så jag kan inte förutsätta annat än att det är en del av hans personlighet. Det kanske inte ens är mer komplicerat än att vi är lite felmatchade och jag övertolkar det.

@Rugge Jag skulle också beskriva min hund som väldigt självständig. Det märktes redan från dag ett hos mig, jag hade fått höra att valpar brukar hänga i hasorna i början men det såg han inte något behov av utan skulle glatt gått långt ut i skogen på egen tass om han fick. Peppar peppar har han aldrig stuckit efter vilt men han har en enorm aktionsradie och jag har fått jobba mycket för att han alls ska hålla koll på var jag är.

Nosework känns som det som ligger närmast till hands om vi ska satsa på någon sport, för där jobbar han på bra än så länge. Jag hoppas att det håller i sig i takt med att övningarna blir svårare. Att få nosa ligger högt i värde och jag har använt även det som belöning, så söken kan nog bli ganska motiverande i sig själva. Det vore trevligt om det kunde vara så, och att godis och beröm är grädde på moset istället för mynt jag betalar in för att han ska kunna nedlåta sig till att jobba med mig en stund.

Att kastrera har jag inte ens tänkt på, men vi har en del tikar i området så det kan mycket väl vara en del i problemet. Jag ska fundera på att prova kemisk kastrering en period och se om det hjälper alls. Han är en stor och maskulin typ så det är inte omöjligt att han har för mycket hormoner i omlopp som gör det svårt att tänka annat än "var är brudarna".

Att man ser en del av personligheten redan när de är små kan jag hålla med om. Min hund var verkligen kullens Ferdinand så egentligen borde jag inte vara förvånad att han är såhär nu. Jag var så rädd för att få en hund som var alldeles för mycket, men hade aldrig räknat med att jag skulle få det motsatta problemet.

 

[Wingates]

Jag bedömer att belöningarna inte är en del av problemet - han gör trots allt en del saker spontant när han vet att det finns att hämta - utan tolkar det som att han blir uttråkad och bestämmer att han är färdig.

Tänker att det absolut kan vara ett problem att belöningarna inte har tillräckligt högt värde. Om hunden har högre förväntan på belöningen så blir ju hunden inte lika snabbt uttråkad heller.

Såg vad du skrev om leken i annan tråd och jag hade lagt en del krut där - tror det hade kunnat höja engagemanget en hel del.

 

[Irrbloss]

Tänker att det absolut kan vara ett problem att belöningarna inte har tillräckligt högt värde. Om hunden har högre förväntan på belöningen så blir ju hunden inte lika snabbt uttråkad heller.

Såg vad du skrev om leken i annan tråd och jag hade lagt en del krut där - tror det hade kunnat höja engagemanget en hel del.

Det är jag inte så säker på, för jag har provat mig fram med många sorters matbelöningar och känner att jag har rätt bra koll på vad som funkar på den fronten. Men att det sociala och leken behöver slipas kan jag gå med på.

 

[_Zacke_]

Det är jag inte så säker på, för jag har provat mig fram med många sorters matbelöningar och känner att jag har rätt bra koll på vad som funkar på den fronten. Men att det sociala och leken behöver slipas kan jag gå med på.

Varierar du även hur du ger godisen? Även där kan man ju variera och göra det roligare.

 

[Irrbloss]

Varierar du även hur du ger godisen? Även där kan man ju variera och göra det roligare.

Ja, det är sällan jag bara ger ur handen rakt upp och ner. Kastar iväg så han får jaga, eller fånga i luften, eller nosa rätt på den på marken, eller jaga stängd hand lite innan han får godisen. Har provat att gömma i leksak också innan jag slutade med leken som belöning pga att han blev övertaggad, så jag får se om jag törs göra ett nytt försök när vi ändå håller på att peta med lekregler.

Jag kan säga att mat motiverar alltid, nästan oavsett vad det är. Det är trots allt en labrador. Får han jobba med t ex en fryst Kong så behöver han inga pauser utan jobbar på tills det är länsat. Så är det i största allmänhet, att om han själv får bestämma hur allt ska gå till så orkar han nästan hur mycket som helst. Men ska jag komma in och styra och ställa, då blir det sämre. Nästan sämst om jag har supergott godis för då blir det ännu en sak han blir frustrerad över om jag inte ger honom var femte sekund.

Men frustrationen kanske bara är en till puckel vi måste komma över? Idag har vi tränat lite fotgående på både vänster och höger sida och det gick så bra att jag undrade om någon smugit in och bytt ut min hund över natten. Ett par gånger började han komma mer framför än bredvid så då fick jag säga till, det ledde till lite hoppande och boxande men gick lätt att bryta.

Det syntes att det var tråkigt att behöva sitta och ta tankepaus istället för att fjanta men vi kunde fortsätta och avsluta passet med en positiv känsla. Jag har länge undvikit att rama in så mycket pga motivationsproblemen men jag upplevde honom nästan som lättad när jag var övertydlig idag. Fattas bara att det är där felet har suttit hela tiden...

 

[Wingates]

Det är jag inte så säker på, för jag har provat mig fram med många sorters matbelöningar och känner att jag har rätt bra koll på vad som funkar på den fronten. Men att det sociala och leken behöver slipas kan jag gå med på.

Jag tänkte mest på att matbelöning i sig inte har tillräckligt högt värde utan att du behöver lek/social belöning för att hålla igång motivationen. Inte att du inte har tillräckligt gott godis.

 

[AraSlei]

Men frustrationen kanske bara är en till puckel vi måste komma över? Idag har vi tränat lite fotgående på både vänster och höger sida och det gick så bra att jag undrade om någon smugit in och bytt ut min hund över natten. Ett par gånger började han komma mer framför än bredvid så då fick jag säga till, det ledde till lite hoppande och boxande men gick lätt att bryta.

Det syntes att det var tråkigt att behöva sitta och ta tankepaus istället för att fjanta men vi kunde fortsätta och avsluta passet med en positiv känsla. Jag har länge undvikit att rama in så mycket pga motivationsproblemen men jag upplevde honom nästan som lättad när jag var övertydlig idag. Fattas bara att det är där felet har suttit hela tiden...

Som jag nämnde tidigare i tråden - högre krav på arbetsutförandet kan absolut vara en motivationsfaktor
Tycker det är vanligt. Med högre krav blir vi ofta automatiskt tydligare, och det blir enklare för hundarna att förstå vad vi vill.

 

[Rugge]

Ett par gånger började han komma mer framför än bredvid så då fick jag säga till, det ledde till lite hoppande och boxande men gick lätt att bryta.

Har du provat träna utan att korrigera, att bara belöna det som är rätt och ignorera det som bli tokigt?

För att minimera till att han börjar tramsa vid tillsägelser?

Jag har själv mer och mer gått över till den typen av träning, just vid lydnad/rally och upplever det väldigt positivt

 

[Irrbloss]

Har du provat träna utan att korrigera, att bara belöna det som är rätt och ignorera det som bli tokigt?

För att minimera till att han börjar tramsa vid tillsägelser?

Jag har själv mer och mer gått över till den typen av träning, just vid lydnad/rally och upplever det väldigt positivt

Det är så jag har gjort fram till nu - belöna det bra och ignorera det dåliga - men upplever inte att det har gjort någon skillnad. Det kan tom ha bidragit till problemet om han nu är den typen av hund som behöver mer inramning och tydlighet för att inte tappa sugen. Jag vågar inte säga självklart att det är så, men det där fotgåendepasset fick många tankar att börja snurra.

 

[Pilot]

Som jag nämnde tidigare i tråden - högre krav på arbetsutförandet kan absolut vara en motivationsfaktor
Tycker det är vanligt. Med högre krav blir vi ofta automatiskt tydligare, och det blir enklare för hundarna att förstå vad vi vill.

Jag håller med, men jag kan tycka att det är så svårt eftersom det är situationsbundet.
Kan du ge några exempel?

 

[AraSlei]

Jag håller med, men jag kan tycka att det är så svårt eftersom det är situationsbundet.
Kan du ge några exempel?

En typisk grej tycker jag är att vi gör det för enkelt - för få eller för lätta störningar, kanske alltid samma störning, ofta på välkänd plats, ofta momenten i samma ordning. Vi är förutsägbara och lär hundarna moment, under förutsättning att A, B och C också är samma som alltid.

T ex hunden kan kommandot ”sitt”. Under förutsättning att det är matte som säger det, och att hunden ser matte när hon säger det. Kanske t om under förutsättning att det är på hemmaplan.

Fungerar kommandot ”sitt” om du börjar ändra på förutsättningarna? Och om det inte gör det, har vi lärt hunden kommandot då, eller har vi lärt den ett situationsbundet scenario?

Vi människor är duktiga på att bli monotona och förutsägbara, och lära hundar mönster och system som blir situationsbundna.
Det är en av anledningarna till det är ganska vanligt med ett superfint fotgående på en hund på lydnadsplan, som utanför planen inte kan gå i koppel. Eller att saker man tränar hemma fungerar jättebra där, men fallerar på ny plats.

Många tenderar också att börja enkelt och successivt göra det svårare, så att hundarna behöver göra det som är mest utmanande när de börjar bli trötta. I stället för att börja med något som vi tycker är svårt och utmanande, och förenkla om det blir för klurigt.

Förvånansvärt ofta löser hundarna det som är svårt utan att man behöver förenkla, och helt plötsligt kan vi börja utmana dem på riktigt

Sorry, spann iväg lite där men hoppas andemeningen kom fram.