Hundras som första hund?

Bukefalos 30 år!

Ska jag berätta om när schäferhunden skulle krascha en bikerfest?

Det var när jag bodde i Norrtälje. De har en rätt stökig motorvecka där. Hon var kopplad. Vi skulle bara gå ut och gå när hon hittade Festen. Först försökte hon ställa sig i kön. Jag tog ut henne ur kön och fortsatte att gå. När vi gick förbi dörren gled hon mellan vakterna och in. För att inte lägga krokkoppel på två HA så släppte jag min hund. Hon försvann glatt in i lokalen. Och jag kallade in henne. Hon lommade tillbaka ut till mig. Vakterna frågade om vi ville in. Jag tackade nej. Och fortsatte att gå. Nu ville ju alla i lokalen och i kön att hunden skulle in på festen. Alla utom jag. Vakterna lockade på henne. Folk i lokalen lockade. Vi gick...förbi ett öppet fönster. Vips hade hunden hoppat in! (jag såg inte hur det såg ut och släppte henne) Och när jag kom till dörren släppte de inte in mig. Folkets jubel. Jag kallade in min hund. Hon lommade ut till mig. Jag bad om fot (men nu var ju jag också full i skratt) satte lydnad ett kvarter och när jag kom runt hörnet kramade jag om min hund. Jag saknar henne.

Men grejen är att jag för en väldigt urban tillvaro. Och bor man i en storstad så går mycket tid åt till transporter. Många har inte bil, för de av oss som har är det ofta dyrt att ta den (tullar, parkering etc kan kosta 300-500 kr om jag tar bilen till jobbet). Många av oss bor på ett ställe, jobbar på ett annat ställe, handlar på andra ställen, umgås på andra ställen (många bor så pass trångt eller har en vänskapskrets som är utspridd i så många delar av staden att det inte är praktiskt att umgås hemma. Åka från en förort till en annan tar tid)... ofta räcker inte tiden till att åka hem emellan olika aktiviteter eftersom de sker på olika platser som man måste ta sig till. Få av oss kan släppa ut hunden på tomten medan vi gör andra saker så alla rastrundor måste vi gå med (och ofta måste vi gå en bit för att hitta bra ställen åt hundar att kissa på). Det finns inte plats till hundgårdar. Ensamma hundar i lägenheter stör.

Så våra hundar hänger ofta med på saker som det kanske inte är aktuellt att ha hund med på om man bor på landet. Det är en mysig nödvändighet.

Jag har bott på landet också och det är annorlunda (schäferhunden bodde också på landet - men jag tror att hon tyckte hon bytt upp sig när 5000 kvm tomt blev en lägenhet med människor närmare och mer gemensamma aktiviteter. Hon var en partypingla. Different strokes for different folks)
Har också haft en partyprisse.
Han smet en sen kvällspromenad. Efter lite letande hittade jag en lägenhet med öppen altandörr och uppenbar fest igång. Knackade på för att höra om någon sett min hund och jodå. I soffan mitt i mellan festande folk satt min hund (modell större) och tiggde snacks :bag:
 
Ska jag berätta om när schäferhunden skulle krascha en bikerfest?

Det var när jag bodde i Norrtälje. De har en rätt stökig motorvecka där. Hon var kopplad. Vi skulle bara gå ut och gå när hon hittade Festen. Först försökte hon ställa sig i kön. Jag tog ut henne ur kön och fortsatte att gå. När vi gick förbi dörren gled hon mellan vakterna och in. För att inte lägga krokkoppel på två HA så släppte jag min hund. Hon försvann glatt in i lokalen. Och jag kallade in henne. Hon lommade tillbaka ut till mig. Vakterna frågade om vi ville in. Jag tackade nej. Och fortsatte att gå. Nu ville ju alla i lokalen och i kön att hunden skulle in på festen. Alla utom jag. Vakterna lockade på henne. Folk i lokalen lockade. Vi gick...förbi ett öppet fönster. Vips hade hunden hoppat in! (jag såg inte hur det såg ut och släppte henne) Och när jag kom till dörren släppte de inte in mig. Folkets jubel. Jag kallade in min hund. Hon lommade ut till mig. Jag bad om fot (men nu var ju jag också full i skratt) satte lydnad ett kvarter och när jag kom runt hörnet kramade jag om min hund. Jag saknar henne.
Det låter som min hund 😂 Hon har bara under sommaren försökt rymma iväg med en scoutkår och krascha 2-3 st grillfester.
 
Är väl skillnad på att ta en öl på nåt lugnt ställe och en nattklubb t.ex.? Jag dricker inte alkohol och avskyr berusade människor men finns många ställen som serverar alkohol som jag lätt hade kunnat ta med hund till.
Klart man kan ta med huden på uteserveringar, fik och lugnare barer etc. Tänker dock att det är svårare under vinterhalvåret - är det vanligt att hundar får följa med innomhus på resturanger? Sen vill man ju kunna handla mat och gå på gym kanske, och då behöver man lämna hunden en stund
Av de du tittar på så är nog bichon frisén den av sällskapshundsraserna som är friskast och med ett okomplicerat temperament. Dessutom en trevlig allroundhund som gärna testar på det mesta så länge du lyckas övertyga de om att de är jättekul. Cavaliern är jättesjuk, cockerpoo är en blandning mellan cockerspaniel och pudel som säljs till överpris och på pudlarna så finns det väldigt trevlig hundar, men också många nervösa. Jag är osäker på cockerspaniels status, men de är ju definitivt större än de andra du tittar på.

Kruxet med bichon frisé är att det är en fruktansvärd efterfråga i förhållande till seriösa uppfödarna, så man måste ofta stå i kö i åratal eller köra cold calls till uppfödare som inte tillämpar kö på chans och förlust och hoppas på bra timining hos någon som gillar dig. Men det finns en drös andra trevliga hundar med likande temperament, havanaiser, malteser och cotton de tuléar är alla bichon-raser med liknande temperament. Gällande separationsångesten så om det är en stabil hund som du tränar från början så går det att hålla det hanterbart. Jag har en bichon frisé med bra temperament men med tendenser till separationsångest. Hon vill inte vara ensam och vilar inte då. Men hon får en kong när vi går och klarar att vara ensam 1-2 h så vi kan uträtta ärenden. Liksom att ligga i bilen någon halvtimme. Såklart det är lättare om hon kunde vara ensam 4-5 h utan att jag skulle få dåligt samvete. Men å andra sidan är hon extremt lättsam när det gäller att bara hänga med. Hon kan vara med precis över allt där hundar är tillåtna utan att hetsa upp sig och är lika glad över att gå själv som att hänga på armen och är jättebra på att ta det lugnt i alla miljöer.

Men kolla på vad du vill ha för temperament på hunden, även typ dvärgschnauzer och sällskapsterriers skulle kunna trivas med det livet du erbjuder.
Jag är ju svag för de nallebjörns-liknande raserna.. Man kan kanske tycka att man borde kanske "gaska upp sig" och köpa en "riktig" hund, men jag är nog dessvärre ett hopplöst fall x)

Har läst på lite om havanaiser, Coton de Tuléar och maltester. Malteser verkar lite ängsliga och kanske svårare att träna? Coton de Tuléar och Havapoo låter som trevliga raser - verkar som den kan klara ensamhet bättre (enligt chatGDP)? Ska man lita på det? Kanske är det större variation och svårare att förutse temperamentet på en havapoo som är en blandras, men de är ju så himla söta!
Det finns många raser som passar din livsstil 🙂. Bl a de du nämner. Men du behöver fundera lite på vad du tycker om pälsvård. Tycker du att det känns okej att bada och kamma en hund ganska ofta? Klä på den kläder inför varje regnig promenad? Har du strikta krav på utseende eller är personligheten viktigast? Vill du ha en följsam hund eller en som är mer självständig eller rent av kattlik?

Åk gärna på en stor utställning och besök rasmontrar. Tänk på att många vill göra reklam för sin ras, men du kommer nog ändå få ett hum om hur de är att äga. När du väl valt ut ett par raser du gillar är det dags att titta på hälsa och mentalitet. I Sverige finns det gedigna databaser och vi har en lång tradition av att undersöka och testa, men alla hundraser eller uppfödare drar inte nytta av detta. Fråga varför! Läs de olika raseras avelsstrategi RAS.

Tänk på att arvet är nästan hela hunden. En hund blir inte vad du gör den till. Den blir vad du gör av det material du har fått. Har du fått skit kan du inte smida guld eller ens koppar, så var noga med både den fysiska hälsan och mentaliteten. Ställ gärna fler frågor här om du undrar vad som är normalt och sunt och vad som är observandum
Jag tror att jag är okej med viss pälsvård - man kanske inte behöver hålla den med rastypisk frisyr utan kan raka och klippa den själv? Kan också tänka mig att ta på den kläder. Hade varit kul att sticka hundtröjor!

Vill dock absolut inte ha en kattlik ras. Vill att den ska vara lätt att träna upp och vilja umgås med mig. Samtidigt är det ju viktigt för mig att hunden ska klara sig ensam några timmar någon gång i veckan, blir en svår avvägning mellan självständighet och sällskaplighet.

Ser att en del uppfödare gör beteendetester/mentala tester. Mest vanligt verkar det för renrasiga hundar. Kikade på en havapoo-uppfödare som gjorde mentaltester i vecka 7 på valparna. Kan man gå efter dessa? Kan man be uppfödaren om referenser till köpare för tidigare kullar och höra sig för hur de upplever sin hund?
 
Klart man kan ta med huden på uteserveringar, fik och lugnare barer etc. Tänker dock att det är svårare under vinterhalvåret - är det vanligt att hundar får följa med innomhus på resturanger? Sen vill man ju kunna handla mat och gå på gym kanske, och då behöver man lämna hunden en stund

Jag är ju svag för de nallebjörns-liknande raserna.. Man kan kanske tycka att man borde kanske "gaska upp sig" och köpa en "riktig" hund, men jag är nog dessvärre ett hopplöst fall x)

Har läst på lite om havanaiser, Coton de Tuléar och maltester. Malteser verkar lite ängsliga och kanske svårare att träna? Coton de Tuléar och Havapoo låter som trevliga raser - verkar som den kan klara ensamhet bättre (enligt chatGDP)? Ska man lita på det? Kanske är det större variation och svårare att förutse temperamentet på en havapoo som är en blandras, men de är ju så himla söta!

Jag tror att jag är okej med viss pälsvård - man kanske inte behöver hålla den med rastypisk frisyr utan kan raka och klippa den själv? Kan också tänka mig att ta på den kläder. Hade varit kul att sticka hundtröjor!

Vill dock absolut inte ha en kattlik ras. Vill att den ska vara lätt att träna upp och vilja umgås med mig. Samtidigt är det ju viktigt för mig att hunden ska klara sig ensam några timmar någon gång i veckan, blir en svår avvägning mellan självständighet och sällskaplighet.

Ser att en del uppfödare gör beteendetester/mentala tester. Mest vanligt verkar det för renrasiga hundar. Kikade på en havapoo-uppfödare som gjorde mentaltester i vecka 7 på valparna. Kan man gå efter dessa? Kan man be uppfödaren om referenser till köpare för tidigare kullar och höra sig för hur de upplever sin hund?
Snälla köp ingen oseriös blandras av okunniga uppfödare som bara vill tjäna pengar eller ha en kull söta valpar. Sällan har de hälsotester som krävs gjorts och det är sällan de bästa individerna som går i blandrasaveln eftersom de går i renrasavel istället. Dessutom kan du inte heller följa hälso- eller mentalstatistik bakåt i släkten eftersom de inte registreras hos någon oberoende.
Köp en renrasig bichon frisé eller bolognese eller pudel och klipp den som en teddy-björn istället om det är utseendet du gillar hos poo/doodles.
 
Bichonerna är ju käcka sällskapsraser, både frisé och havanais. Trevliga krabater som hänger med på det mesta.

Strunta i ChatGDP och läs på rasklubbarnas sidor istället. Gå på aktiviteter som klubbarna ordnar och träffa de raser du funderar på.

Håller verkligen med @Malibu_Stacy köp ingen blandras! Vare sig blandningen kallas doodle eller -poo.
Mina grannar köpte förra året en labradoodle som skulle vara den perfekta hunden enligt uppfödaren. Hunden var oerhört dyr i inköp. (HUTLÖST dyr). I samband med att den fick vuxentänder behövde den opereras i käken eftersom det var för trångt i munnen.
Den kan inte vara ensam en minut, den skäller och ylar så fort de går hemifrån tills de kommer hem.
Mentaliteten är högst tveksam, jag skulle beskriva den som en feg men lite trög pudel.
 
Klart man kan ta med huden på uteserveringar, fik och lugnare barer etc. Tänker dock att det är svårare under vinterhalvåret - är det vanligt att hundar får följa med innomhus på resturanger? Sen vill man ju kunna handla mat och gå på gym kanske, och då behöver man lämna hunden en stund

Jag är ju svag för de nallebjörns-liknande raserna.. Man kan kanske tycka att man borde kanske "gaska upp sig" och köpa en "riktig" hund, men jag är nog dessvärre ett hopplöst fall x)

Har läst på lite om havanaiser, Coton de Tuléar och maltester. Malteser verkar lite ängsliga och kanske svårare att träna? Coton de Tuléar och Havapoo låter som trevliga raser - verkar som den kan klara ensamhet bättre (enligt chatGDP)? Ska man lita på det? Kanske är det större variation och svårare att förutse temperamentet på en havapoo som är en blandras, men de är ju så himla söta!

Jag tror att jag är okej med viss pälsvård - man kanske inte behöver hålla den med rastypisk frisyr utan kan raka och klippa den själv? Kan också tänka mig att ta på den kläder. Hade varit kul att sticka hundtröjor!

Vill dock absolut inte ha en kattlik ras. Vill att den ska vara lätt att träna upp och vilja umgås med mig. Samtidigt är det ju viktigt för mig att hunden ska klara sig ensam några timmar någon gång i veckan, blir en svår avvägning mellan självständighet och sällskaplighet.

Ser att en del uppfödare gör beteendetester/mentala tester. Mest vanligt verkar det för renrasiga hundar. Kikade på en havapoo-uppfödare som gjorde mentaltester i vecka 7 på valparna. Kan man gå efter dessa? Kan man be uppfödaren om referenser till köpare för tidigare kullar och höra sig för hur de upplever sin hund?
Nej, man kan inte mentaltesta en sju veckor gammal valp, det är rent hittepå och ljug. Absolut ett tecken på en väldigt oseriös uppfödare om hen påstår det, oavsett blandras eller renras.
Däremot ska en valp i den åldern förstås vara nyfiken och framåt.
 
Klart man kan ta med huden på uteserveringar, fik och lugnare barer etc. Tänker dock att det är svårare under vinterhalvåret - är det vanligt att hundar får följa med innomhus på resturanger? Sen vill man ju kunna handla mat och gå på gym kanske, och då behöver man lämna hunden en stund

Jag är ju svag för de nallebjörns-liknande raserna.. Man kan kanske tycka att man borde kanske "gaska upp sig" och köpa en "riktig" hund, men jag är nog dessvärre ett hopplöst fall x)

Har läst på lite om havanaiser, Coton de Tuléar och maltester. Malteser verkar lite ängsliga och kanske svårare att träna? Coton de Tuléar och Havapoo låter som trevliga raser - verkar som den kan klara ensamhet bättre (enligt chatGDP)? Ska man lita på det? Kanske är det större variation och svårare att förutse temperamentet på en havapoo som är en blandras, men de är ju så himla söta!

Jag tror att jag är okej med viss pälsvård - man kanske inte behöver hålla den med rastypisk frisyr utan kan raka och klippa den själv? Kan också tänka mig att ta på den kläder. Hade varit kul att sticka hundtröjor!

Vill dock absolut inte ha en kattlik ras. Vill att den ska vara lätt att träna upp och vilja umgås med mig. Samtidigt är det ju viktigt för mig att hunden ska klara sig ensam några timmar någon gång i veckan, blir en svår avvägning mellan självständighet och sällskaplighet.

Ser att en del uppfödare gör beteendetester/mentala tester. Mest vanligt verkar det för renrasiga hundar. Kikade på en havapoo-uppfödare som gjorde mentaltester i vecka 7 på valparna. Kan man gå efter dessa? Kan man be uppfödaren om referenser till köpare för tidigare kullar och höra sig för hur de upplever sin hund?
Det finns en app som heter ”ta med hunden”.
Det finns verkligen JÄTTEMÅNGA restauranger, fik, barer, pubbar, hotell mm som tillåter hund året runt.
Vi går ut i Göteborg på restaurang mest höst/vinter och har alltid hunden med.
Här finns tom en hundtillåten biograf :)

Vi har aldrig känt oss begränsade av hunden.

Och köp inte blandras! Cavalier är inte en frisk ras och de bästa exemplaren används i renrasaveln, inte i blandras.
 
Klart man kan ta med huden på uteserveringar, fik och lugnare barer etc. Tänker dock att det är svårare under vinterhalvåret - är det vanligt att hundar får följa med innomhus på resturanger? Sen vill man ju kunna handla mat och gå på gym kanske, och då behöver man lämna hunden en stund

Jag är ju svag för de nallebjörns-liknande raserna.. Man kan kanske tycka att man borde kanske "gaska upp sig" och köpa en "riktig" hund, men jag är nog dessvärre ett hopplöst fall x)

Har läst på lite om havanaiser, Coton de Tuléar och maltester. Malteser verkar lite ängsliga och kanske svårare att träna? Coton de Tuléar och Havapoo låter som trevliga raser - verkar som den kan klara ensamhet bättre (enligt chatGDP)? Ska man lita på det? Kanske är det större variation och svårare att förutse temperamentet på en havapoo som är en blandras, men de är ju så himla söta!

Jag tror att jag är okej med viss pälsvård - man kanske inte behöver hålla den med rastypisk frisyr utan kan raka och klippa den själv? Kan också tänka mig att ta på den kläder. Hade varit kul att sticka hundtröjor!

Vill dock absolut inte ha en kattlik ras. Vill att den ska vara lätt att träna upp och vilja umgås med mig. Samtidigt är det ju viktigt för mig att hunden ska klara sig ensam några timmar någon gång i veckan, blir en svår avvägning mellan självständighet och sällskaplighet.

Ser att en del uppfödare gör beteendetester/mentala tester. Mest vanligt verkar det för renrasiga hundar. Kikade på en havapoo-uppfödare som gjorde mentaltester i vecka 7 på valparna. Kan man gå efter dessa? Kan man be uppfödaren om referenser till köpare för tidigare kullar och höra sig för hur de upplever sin hund?
I Stockholm och förmodligen andra storstäder finns många hundvänliga restauranger och pubar.

Gällande kläder: till pudlar och särskilt bichoner så är det inte söta hundtröjor som du behöver utan regnoveraller, regntäcken och om du ska vara ute länge på vinter på kurs en bra fodrad overall. Min har två regnoveraller för 700 sek/styck (de billigaste som faktiskt håller), ett regntäcke för att snabbt dra på vid sommarregn och två rejäla vinteroveraller som jag använder när hon ska vara med i stallet när det är riktigt kallt och om vi är på kurs utomhus vintertid. Plus skor för att hon inte ska bli kall om tassarna då när vi är ute i timmar och inte rör oss. (Se stallet och kurs igen). Däremot är hennes enda söta stickade tröja använd typ 2 gånger, hon fryser inte om hon inte blir blöt och hon ser konstig ut med all päls som fluffar upp runt tröjan. Du kommer också behöva en riktig bra hårfön.

Den enda Maltesern jag har haft nära kontakt med har varit lika trevlig som min bichon frisé och trevligare än en del felavlade havaniser. Havapoos är en blandning och jag skulle inte lita på något om dem, det är andra sorteringens hundar som går till blandrasaveln och mentaltester kan inte göras på 7 veckors valpar. Det görs på hundar över 1 år av brukshundsklubben eller SKK beroende på ras. Du har bättre sannolikhet att ha en hund som klarar att vara ensam några timmar om du köper en renrasig från en seriös uppfödare. Min klarar det som sagt, men i och med att hon inte är helt glad i det och dessutom älskar att vara ute i världen och mingla så är det roligare för alla inblandade om hon följer med. Då slipper jag ju stressa hem efter 4 h dessutom.
 
Nej, man kan inte mentaltesta en sju veckor gammal valp, det är rent hittepå och ljug. Absolut ett tecken på en väldigt oseriös uppfödare om hen påstår det, oavsett blandras eller renras.
Däremot ska en valp i den åldern förstås vara nyfiken och framåt.
Nja. Det finns faktiskt valpbeskrivning som används.
https://brukshundklubben.se/avel-ha...rivning-av-valp-mv/mentalbeskrivning-valp-mv/

Nu tror jag dock inte det man åsyftar hos en cavapoo uppfödaren..
 
Nja. Det finns faktiskt valpbeskrivning som används.
https://brukshundklubben.se/avel-ha...rivning-av-valp-mv/mentalbeskrivning-valp-mv/

Nu tror jag dock inte det man åsyftar hos en cavapoo uppfödaren..
Där ser man! Det verkar som att uppfödaren själv ska göra den och inte någon med specifik utbildning som för äldre hundar, så det är säkert samma både för blandras och renrasiga hundar. Dock kanske det inte är så tillförlitligt om uppfödaren själv ska göra det.
 
Nja. Det finns faktiskt valpbeskrivning som används.
https://brukshundklubben.se/avel-ha...rivning-av-valp-mv/mentalbeskrivning-valp-mv/

Nu tror jag dock inte det man åsyftar hos en cavapoo uppfödaren..
Man lär sig något nytt varje dag! Vilken skum grej.
Men nej, givetvis är det inte det blandrasuppfödaren hänvisar till. :)

Edit: det framgår inte om det här är någonting som faktiskt används och redovisas någonstans? Är det fortfarande under utveckling eller är det bara för uppfödarens eget intresse? Vilket vore rimligt.
Det kanske bara är jag som läser slarvigt.
 
Senast ändrad:
Jag tror att jag är okej med viss pälsvård - man kanske inte behöver hålla den med rastypisk frisyr utan kan raka och klippa den själv? Kan också tänka mig att ta på den kläder. Hade varit kul att sticka hundtröjor!

Vill dock absolut inte ha en kattlik ras. Vill att den ska vara lätt att träna upp och vilja umgås med mig. Samtidigt är det ju viktigt för mig att hunden ska klara sig ensam några timmar någon gång i veckan, blir en svår avvägning mellan självständighet och sällskaplighet.

Ser att en del uppfödare gör beteendetester/mentala tester. Mest vanligt verkar det för renrasiga hundar. Kikade på en havapoo-uppfödare som gjorde mentaltester i vecka 7 på valparna. Kan man gå efter dessa? Kan man be uppfödaren om referenser till köpare för tidigare kullar och höra sig för hur de upplever sin hund?

Man kan göra valptester, det är inget hittepå utan något som flera seriösa uppfödare också håller på med. Men infon är ju knappast fullständig utan ger mest en fingervisning om personligheten i grova drag, och hur valpen är just då. De utvecklas ju fort och kanske inte helt jämnt, så det är inte säkert att den som är mest framåt på valptestet också är det som vuxen. Valptester är inget avelsverktyg utan används för att matcha rätt valp med rätt köpare.

Mentalbeskrivningarna för vuxna hundar är något annat, då måste hunden vara minst 12 månader och testen är standardiserade och, till skillnad från valptesterna, officiella. Resultaten lagras i SKKs databas och är sökbara för alla. Där kan man också titta på hur individen är jämfört med kullsyskon eller andra i samma ras.

Avel är inte individ + individ, för varje individ har ju med sig ett arv som inte syns utanpå. Därför är det viktigt att kolla upp inte bara föräldrarna, utan även deras syskon samt ett par generationer bakåt. Vad finns där? Hur ser hälsan ut? Är de mentalbeskrivna? För sällskapsraser är det inte helt lätt då BPH är relativt nytt och inte helt etablerat i alla kretsar. Men för blandraser är det i princip omöjligt att följa upp resultat. När du tittar på mentaliteten är det viktigt att hunden är trygg. Den behöver kanske inte vara tuffast i världen för dina ändamål, men 2 och under betyder att hunden tycker att situationen är obehaglig. Rädslor är mycket ärftligt! Så KÖP INTE om någon avlar på en hund med låga siffror på rädslor.

När det gäller självständighet och förmåga att vara ensam hemma så kan det finnas ett visst samband. De som är som skuggor är generellt mycket svårare än de som klarar sig rätt bra på egen tass, men även hundens grundtrygghet påverkar. Ännu ett skäl att inte köpa en ängslig hund.

Absolut att du kan be om referenser på tidigare valpköpare :). Men jag föreslår nog kontakt med rasklubb eller t ex facebookgrupp för rasintresserade för att få info om aktuell ras. De flesta rasklubbar är rätt måna om att ge rätt info om sin ras (undantaget mopsorden där alla foliehattar har samlats).
 
Man kan göra valptester, det är inget hittepå utan något som flera seriösa uppfödare också håller på med. Men infon är ju knappast fullständig utan ger mest en fingervisning om personligheten i grova drag, och hur valpen är just då. De utvecklas ju fort och kanske inte helt jämnt, så det är inte säkert att den som är mest framåt på valptestet också är det som vuxen. Valptester är inget avelsverktyg utan används för att matcha rätt valp med rätt köpare.

Mentalbeskrivningarna för vuxna hundar är något annat, då måste hunden vara minst 12 månader och testen är standardiserade och, till skillnad från valptesterna, officiella. Resultaten lagras i SKKs databas och är sökbara för alla. Där kan man också titta på hur individen är jämfört med kullsyskon eller andra i samma ras.

Avel är inte individ + individ, för varje individ har ju med sig ett arv som inte syns utanpå. Därför är det viktigt att kolla upp inte bara föräldrarna, utan även deras syskon samt ett par generationer bakåt. Vad finns där? Hur ser hälsan ut? Är de mentalbeskrivna? För sällskapsraser är det inte helt lätt då BPH är relativt nytt och inte helt etablerat i alla kretsar. Men för blandraser är det i princip omöjligt att följa upp resultat. När du tittar på mentaliteten är det viktigt att hunden är trygg. Den behöver kanske inte vara tuffast i världen för dina ändamål, men 2 och under betyder att hunden tycker att situationen är obehaglig. Rädslor är mycket ärftligt! Så KÖP INTE om någon avlar på en hund med låga siffror på rädslor.

När det gäller självständighet och förmåga att vara ensam hemma så kan det finnas ett visst samband. De som är som skuggor är generellt mycket svårare än de som klarar sig rätt bra på egen tass, men även hundens grundtrygghet påverkar. Ännu ett skäl att inte köpa en ängslig hund.

Absolut att du kan be om referenser på tidigare valpköpare :). Men jag föreslår nog kontakt med rasklubb eller t ex facebookgrupp för rasintresserade för att få info om aktuell ras. De flesta rasklubbar är rätt måna om att ge rätt info om sin ras (undantaget mopsorden där alla foliehattar har samlats).
Ser nu att texten är otydlig, menar såklart låga siffror på "trygg" i sammanfattningen
 
Jag är ju svag för de nallebjörns-liknande raserna.. Man kan kanske tycka att man borde kanske "gaska upp sig" och köpa en "riktig" hund, men jag är nog dessvärre ett hopplöst fall x)

Har läst på lite om havanaiser, Coton de Tuléar och maltester. Malteser verkar lite ängsliga och kanske svårare att träna? Coton de Tuléar och Havapoo låter som trevliga raser - verkar som den kan klara ensamhet bättre (enligt chatGDP)? Ska man lita på det? Kanske är det större variation och svårare att förutse temperamentet på en havapoo som är en blandras, men de är ju så himla söta!

Jag tror att jag är okej med viss pälsvård - man kanske inte behöver hålla den med rastypisk frisyr utan kan raka och klippa den själv? Kan också tänka mig att ta på den kläder. Hade varit kul att sticka hundtröjor!
Jag har en havanais och tycker verkligen det är en supertrevlig hund. De allra flesta klipper sina och då verkar pälsvården i övrigt gå enkelt. Jag håller min långhårig och tycker inte det är supermycket jobb med det heller, men där är vi ju olika.

Sen ska man vara medveten om att de kan ha mycket personlighet och åsikter. Facebookgrupperna är fyllda av människor som ex. inte kan klippa klor eller kamma sina havanaiser för de morrar och bits. Det kan så klart delvis bero på dålig avel, men jag tror främst att man inte riktigt är bered på att även små söta hundar behöver tydlighet och gränsdragning. Havanaiser är smartare än man tror. De tränar en från första stund och är väldigt snabba på att lära sig hur de kan "komma undan" med saker.

Dock brasklapp: min hade aldrig funkat i lägenhet. Han larmar för mycket. Det hade drivit mig till vansinne. Inte så att han står och skäller dagarna i ända, Men så fort han misstänker att något är på gång så skäller han upp till några gånger och drar en runda.

Att vara ensam däremot är inga konstigheter alls. Han är regelbundet ensam 4-5 timmar och har inget emot det så länge både sällskaps- och aktiveringskontot fylls på regelbundet :).
 
Klart man kan ta med huden på uteserveringar, fik och lugnare barer etc. Tänker dock att det är svårare under vinterhalvåret - är det vanligt att hundar får följa med innomhus på resturanger? Sen vill man ju kunna handla mat och gå på gym kanske, och då behöver man lämna hunden en stund

Jag är ju svag för de nallebjörns-liknande raserna.. Man kan kanske tycka att man borde kanske "gaska upp sig" och köpa en "riktig" hund, men jag är nog dessvärre ett hopplöst fall x)

Har läst på lite om havanaiser, Coton de Tuléar och maltester. Malteser verkar lite ängsliga och kanske svårare att träna? Coton de Tuléar och Havapoo låter som trevliga raser - verkar som den kan klara ensamhet bättre (enligt chatGDP)? Ska man lita på det? Kanske är det större variation och svårare att förutse temperamentet på en havapoo som är en blandras, men de är ju så himla söta!

Jag tror att jag är okej med viss pälsvård - man kanske inte behöver hålla den med rastypisk frisyr utan kan raka och klippa den själv? Kan också tänka mig att ta på den kläder. Hade varit kul att sticka hundtröjor!

Vill dock absolut inte ha en kattlik ras. Vill att den ska vara lätt att träna upp och vilja umgås med mig. Samtidigt är det ju viktigt för mig att hunden ska klara sig ensam några timmar någon gång i veckan, blir en svår avvägning mellan självständighet och sällskaplighet.

Ser att en del uppfödare gör beteendetester/mentala tester. Mest vanligt verkar det för renrasiga hundar. Kikade på en havapoo-uppfödare som gjorde mentaltester i vecka 7 på valparna. Kan man gå efter dessa? Kan man be uppfödaren om referenser till köpare för tidigare kullar och höra sig för hur de upplever sin hund?
Havapoo är inte en ras, skulle inte köpa något som kallas "poo" på slutet. Väldigt svårt att veta vad man får när man köpa blandras, haft 2 blandraser själv och båda har varit sjövilda 😂 Då hanterar jag tjänstehundar och brukshundar till vardags. Lita inte på chatGDP! Hur lätt en hund kommer ha att vara ensam hemma beror helt på hur trygg den är och på individen. Så bra avlade föräldrar och en kull som är planerad av en seriös och bra uppfödare ger bästa förutsättningarna ☺️

Att klippa/raka sin egna hund är svårare än man tror! Alla hundar uppskattar inte den sortens hantering och är man inte van kan det bli farligt (ändå vassa redskap man hanterar) en blandras med pudel (cava, hava whatever-poo) har ofta väldigt svår päls och kräver mycket pälsvård och regelbundna besök hos hundfrisören 🙂 Räkna med att lämna in en sådan varannan månad, kostar runt 900 kr.

Låter oseriöst! Hade hittat en seriös uppfödare via rasklubben/skk när du bestämt dig för ras.

Slår ett slag för Tibbetansk Spaniel, otroligt trevliga sällskapshundar! Lättskött päls (borsta och bada, behöver ej klippas) och generellt bra temperament. Man kan träna med dom också, men kanske inte kommer upp till SM nivå i agility kanske 😅
 
Jag har haft två stycken bichon havanaise och de var fantastiska sällskapshundar. Följsamma, okomplicerade, lyssnade bra mm. Visst kan dom bli skälliga men det är till stor del en uppfostringsfråga. Det är ett säkrare kort än olika blandraser. Om du är intresserad av rasen välj en uppfödare med omsorg rasen har exploderat i antal och många nya uppfödare har kommit till.
Skaffa bara rasen om du kan tänka dig att hålla på med pälsvård även om mina var nerklippta så tycker jag pälsen växte som ogräs och jag behövde klippa runt tassar, nos, ögon ofta. Dom tålde inte regn och slask alls pälsen blir våt direkt och hunden blir kall och fryser. Så en hel del pyssel med att skölja av tassar och mage och torka/föna torrt vid slaskigt väder.
Kan absolut rekommendera rasen som första hund. Så trevliga hundar 😊
 
Man kan göra valptester, det är inget hittepå utan något som flera seriösa uppfödare också håller på med. Men infon är ju knappast fullständig utan ger mest en fingervisning om personligheten i grova drag, och hur valpen är just då. De utvecklas ju fort och kanske inte helt jämnt, så det är inte säkert att den som är mest framåt på valptestet också är det som vuxen. Valptester är inget avelsverktyg utan används för att matcha rätt valp med rätt köpare.

Mentalbeskrivningarna för vuxna hundar är något annat, då måste hunden vara minst 12 månader och testen är standardiserade och, till skillnad från valptesterna, officiella. Resultaten lagras i SKKs databas och är sökbara för alla. Där kan man också titta på hur individen är jämfört med kullsyskon eller andra i samma ras.

Avel är inte individ + individ, för varje individ har ju med sig ett arv som inte syns utanpå. Därför är det viktigt att kolla upp inte bara föräldrarna, utan även deras syskon samt ett par generationer bakåt. Vad finns där? Hur ser hälsan ut? Är de mentalbeskrivna? För sällskapsraser är det inte helt lätt då BPH är relativt nytt och inte helt etablerat i alla kretsar. Men för blandraser är det i princip omöjligt att följa upp resultat. När du tittar på mentaliteten är det viktigt att hunden är trygg. Den behöver kanske inte vara tuffast i världen för dina ändamål, men 2 och under betyder att hunden tycker att situationen är obehaglig. Rädslor är mycket ärftligt! Så KÖP INTE om någon avlar på en hund med låga siffror på rädslor.

När det gäller självständighet och förmåga att vara ensam hemma så kan det finnas ett visst samband. De som är som skuggor är generellt mycket svårare än de som klarar sig rätt bra på egen tass, men även hundens grundtrygghet påverkar. Ännu ett skäl att inte köpa en ängslig hund.

Absolut att du kan be om referenser på tidigare valpköpare :). Men jag föreslår nog kontakt med rasklubb eller t ex facebookgrupp för rasintresserade för att få info om aktuell ras. De flesta rasklubbar är rätt måna om att ge rätt info om sin ras (undantaget mopsorden där alla foliehattar har samlats).
Man kan verkligen inte lita på det speciellt mycket, min hund som är rädd för allt idag var den modigaste och socialaste valpen vid valptester.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp