Svarar lite snabbt här nu eftersom jag inte riktigt har tid att gå in på detaljnivå. Men jag tror att du och @Petruska förstorar upp detta en aning nu.
För det första handlar inte tråden enbart om nuvarande relation. Min partner står inte för alla delar av tråden och mina funderingar i den. Och vad gäller det aktuella samtalet, som då heller ej hann avslutas eftersom min partner inte vill diskutera saker kvällstid och vi skulle dela på oss dagen efter för att resa hem till sitt, så innehöll det givetvis fler delar än vad jag återgett i tråden. När min partner tex säger att "jag har en känsla av att människor inte gillar mig, och jag utgår från det när jag är bland andra människor" så tolkar jag det som att han helt enkelt har dåligt självförtroende. Jag kan inte göra så mkt annat än att påtala att det är ett generellt problem hos honom, som inte primärt faktiskt har att göra med att jag tycker ditten eller datten.
Det var min poäng och jag försökte förklara det för honom att hans känsla inför mig är färgad av att hans generella utgångspunkt att ingen tycker om honom. Självklart har jag ju det i åtanke när jag försöker påtala hans positiva sidor och bejaka det som är positivt, bekräfta osv. Men det blir ju lite svårt att umgås även för mig om det blir så att precis allt som sägs och tycks tas som personlig kritik. Det kan handla om en sån enkel sak som att vi talar i tfn i en halvtimme och han frågar om jag dammsugit, varpå jag svarar att nej det gör jag inte när jag talar i tfn så jag väntar med det - svaret från honom kan då bli att jag vill lägga på...? Jag är möjligen inkompetent på att uttrycka mig korrekt till överkänsliga personer, men det blir lite påfrestande att tassa runt på tå runt nån som är så lättkränkt som han är ibland. Men ja, det kanske beror på mig. Så jag undviker att prata då i onödan för tillfället för att sas inte göra skadan värre....
