Hur gör folk för att trivas i en långvarig relation?

[escodobe]

Intressant att den här tråden ploppade upp idag. Jag har nämligen väldigt nyss avslutat mitt 9.5 åriga förhållande...
Det slutade som flera av mina andra långa förhållanden. Att jag är ihop med en undebar person jag tycker väldigt mycket om och som jag gärna vill ha i mitt liv, men jag är inte kär längre....
Själva vardagslivet är väldigt trevligt och bekvämt, det är gnistorna som saknats så att säga.

Det känns extra konstigt i det här fallet eftersom ingenting i vardagen egentligen har förändrats utom att vi inte alls rör varandra, jag har redan sovit 99%av nätterna i gästrummet de senaste månaderna.
Vi kommer nog behöva bo ihop rätt länge till.

 

[Petruska]

Intressant att den här tråden ploppade upp idag. Jag har nämligen väldigt nyss avslutat mitt 9.5 åriga förhållande...
Det slutade som flera av mina andra långa förhållanden. Att jag är ihop med en undebar person jag tycker väldigt mycket om och som jag gärna vill ha i mitt liv, men jag är inte kär längre....
Själva vardagslivet är väldigt trevligt och bekvämt, det är gnistorna som saknats så att säga.

Det känns extra konstigt i det här fallet eftersom ingenting i vardagen egentligen har förändrats utom att vi inte alls rör varandra, jag har redan sovit 99%av nätterna i gästrummet de senaste månaderna.
Vi kommer nog behöva bo ihop rätt länge till.

Jag tror att det är ett läge där väldigt många tycker att den underbara personen, trevligheten och bekvämligheten, är tillräckligt för att fortsätta leva ihop. Och att det enda/större "hotet" mot sådana relationer egentligen är om de ena eller båda upplever gnistor ihop med någon annan.

Jag menar inte att jag tycker så eller att jag tycker att du "borde" tycka så, men jag tror inte det är så ovanligt.

 

[SiZo]

Jag tror att det är ett läge där väldigt många tycker att den underbara personen, trevligheten och bekvämligheten, är tillräckligt för att fortsätta leva ihop. Och att det enda/större "hotet" mot sådana relationer egentligen är om de ena eller båda upplever gnistor ihop med någon annan.

Jag menar inte att jag tycker så eller att jag tycker att du "borde" tycka så, men jag tror inte det är så ovanligt.

Jag skulle absolut tycka det, gnistor går att återfå om båda bara är villiga att försöka. Att ge upp ett i övrigt bra förhållande för att inte gnistan finns är inget jag skulle göra. Förutsatt att det inte sprakar rejält med någon annan förstås.

Jag skulle istället försöka återskapa eller nyskapa gnistorna med partnern.

 

[Petruska]

Jag skulle absolut tycka det, gnistor går att återfå om båda bara är villiga att försöka. Att ge upp ett i övrigt bra förhållande för att inte gnistan finns är inget jag skulle göra. Förutsatt att det inte sprakar rejält med någon annan förstås.

Jag skulle istället försöka återskapa eller nyskapa gnistorna med partnern.

Det ser jag ingen vettig anledning till, och jag har absolut ingen idé om hur det skulle gå till.

 

[SiZo]

Det ser jag ingen vettig anledning till, och jag har absolut ingen idé om hur det skulle gå till.

Du ser ingen vettig anledning till att försöka återskapa gnistor, eller vad menar du? Lite oklart här känner jag.

 

[Petruska]

Du ser ingen vettig anledning till att försöka återskapa gnistor, eller vad menar du? Lite oklart här känner jag.

Just.

 

[SiZo]

Just.

Varför inte??

Jag tänker mig här att man alltså ha en bra förhållande i övrigt, med respekt mellan sig och partnern, jämnställt förhållande och allt man nu kan vilja ha i övrigt.

För mig är det helt naturligt att det ibland kanske inte finns några gnistor, men att man då får ta lite paus i vardagen, försöka hitta varandra igen. Göra saker ihop, upptäcka nya saker ihop osv osv.

Jag har ganska nyligen haft en sådan period i mitt förhållande, men nu sprakar det igen! Nykär kan man ju bara vara upp till typ 2 år, så byter du då partner när den perioden är över? Eller hur fungerar det för dig? Jag är uppriktigt nyfiken!

 

[Bison]

Jag skulle absolut tycka det, gnistor går att återfå om båda bara är villiga att försöka. Att ge upp ett i övrigt bra förhållande för att inte gnistan finns är inget jag skulle göra. Förutsatt att det inte sprakar rejält med någon annan förstås.

Jag skulle istället försöka återskapa eller nyskapa gnistorna med partnern.

Det är inget jag skulle göra, vill inte "jobba" med relationer på det viset.
Jag gjorde slut efter 7 år förhållande, allt var tipp, topp jättebra förutom att vi levde som vänner utan gnista.

För mig var det enkelt, livet går vidare och jag ser ingen anledning att bita mig fast vid någon bara för att det funnits gnista innan.
Ångrar inte att jag valde att bryta, tvärtom så har det gett mig massa nya erfarenheter och jag har träffat människor jag aldrig annars skulle träffat.

Jag gör ingen skillnad på vänskap och kärleksrelationer, det är bra så länge det är bra och slutar det vara bra går jag vidare.

 

[Petruska]

Varför inte??

Jag tänker mig här att man alltså ha en bra förhållande i övrigt, med respekt mellan sig och partnern, jämnställt förhållande och allt man nu kan vilja ha i övrigt.

För mig är det helt naturligt att det ibland kanske inte finns några gnistor, men att man då får ta lite paus i vardagen, försöka hitta varandra igen. Göra saker ihop, upptäcka nya saker ihop osv osv.

Jag har ganska nyligen haft en sådan period i mitt förhållande, men nu sprakar det igen! Nykär kan man ju bara vara upp till typ 2 år, så byter du då partner när den perioden är över? Eller hur fungerar det för dig? Jag är uppriktigt nyfiken!

Jag ser inte relationer som projekt att jobba med. Jag har sällan sett något inspirerande exempel på andra som har "jobbat" med sina relationer, så förutom att jag inte ser så på relationer, så tror jag inte heller på att det är möjligt. Det blir bara jobb, utdelningen blir väldigt dålig per insatt timme och lidande. Eftersom man inte måste ha just den relation man har, så verkar det tröttsamt att se den som ett projekt eller ett jobb. Måsten finns det nog av ändå.

Evig nyförälskelse vill jag inte ha, det verkar skittjatigt i längden. Det är inget jag vill uppleva i tvåårscykler hela livet. Räknar vi från 20-80 blir det ju teoretiskt 60 cykler. Det låter bottenlöst tröttsamt.

 

[SiZo]

Jag ser inte relationer som projekt att jobba med. Jag har sällan sett något inspirerande exempel på andra som har "jobbat" med sina relationer, så förutom att jag inte ser så på relationer, så tror jag inte heller på att det är möjligt. Det blir bara jobb, utdelningen blir väldigt dålig per insatt timme och lidande. Eftersom man inte måste ha just den relation man har, så verkar det tröttsamt att se den som ett projekt eller ett jobb. Måsten finns det nog av ändå.

Evig nyförälskelse vill jag inte ha, det verkar skittjatigt i längden. Det är inget jag vill uppleva i tvåårscykler hela livet. Räknar vi från 20-80 blir det ju teoretiskt 60 cykler. Det låter bottenlöst tröttsamt.

Är det lidande med i relationen så blir det såklart aldrig bra.

Jag pratar om relationer där lidande inte finns. Där man fortfarande tycker om varandra och varandras sällskap.

Känns det som ett jobb så är det nog betydligt mer fel med relationen än avsaknaden av gnista.

 

[escodobe]

Det ser jag ingen vettig anledning till, och jag har absolut ingen idé om hur det skulle gå till.

Jag har försökt och det blev ett till "projekt" som jag behövde driva. Det är det sista jag behövde typ.

 

[Sharpless]

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar

 

[_Taggis_]

Jag raderade precis ett långt svar för jag insåg att det kunde feltolkas som att en (kärleks-) relation är nödvändig för en bra livskvalitet. Och det menar jag inte alls. Egentligen hoppas jag nog mest att du ska hitta ett sätt att få ordning på det där sista, att inte orka med verkligheten låter väldigt jobbigt. Lite pepp härifrån. Hoppas att det löser sig.

Tack Jag är dessvärre helt övertygad om att det är detta som är mitt liv. Jag har försökt i många år att ställa det tillrätta, jobba på det, underlätta, anpassa, söka lösningar. Allt för att det ska fungera och orkas med och kanske tom kunna innebära lite lättsamhet och glädje. Men det gör det inte. Jag har landat i att det enda detta åtgärdande till slut resulterat i är att energin till nya tag och entusiasm är slut...
Jag skrev en tråd om ett lite liknande tema förra veckan, men jag postade den aldrig för jag skulle resa bort och bara ha mobilsurf = dåliga möjligheter att svara och skriva. Nu när jag kom tillbaka kände jag att jag orkade inte med att både fundera kring mitt och partnerns uppbrott samt min bitterhet ang resten

 

[Petruska]

Jag pratar om relationer där lidande inte finns. Där man fortfarande tycker om varandra och varandras sällskap.

Jag också. Det var ju @escodobe s förutsättningar.

Och jag tror inte som du tror.

Om målet med relationen är att den blir lång, så förstår jag ju om man anstränger sig för det. Men jag har inte det målet.

Helt utan en massa metoder och nysatsningar, har min nuvarande relation hållit i typ 22 år. Trots att ingen av oss tycker att relationens längd är det viktiga.

 

[monster1]

Jag också. Det var ju @escodobe s förutsättningar.

Och jag tror inte som du tror.

Om målet med relationen är att den blir lång, så förstår jag ju om man anstränger sig för det. Men jag har inte det målet.

Helt utan en massa metoder och nysatsningar, har min nuvarande relation hållit i typ 22 år. Trots att ingen av oss tycker att relationens längd är det viktiga.

Jag tänker att alla inte heller har behov av gnista utan är nöjda med att dela livet med en vän. Allt beror ju på vad man vill ha. För en del är det viktigt med gnista för andra inte.

 

[escodobe]

Jag också. Det var ju @escodobe s förutsättningar.

Och jag tror inte som du tror.

Om målet med relationen är att den blir lång, så förstår jag ju om man anstränger sig för det. Men jag har inte det målet.

Helt utan en massa metoder och nysatsningar, har min nuvarande relation hållit i typ 22 år. Trots att ingen av oss tycker att relationens längd är det viktiga.

Ja, det finns inget lidande i vår relation, men utan gnista så kommer det, för mig, förr eller senare sluta med att det sprakar med någon annan.

 

[Ciccio]

Nykär kan man ju bara vara upp till typ 2 år, så byter du då partner när den perioden är över? Eller hur fungerar det för dig? Jag är uppriktigt nyfiken!

Oj. Är det så? Alltså finns det någon hyfsad vetenskaplig/biologisk/kemisk förklaring till det? Jag blev väldigt nyfiken för jag har aldrig lyckats upprätthålla intresse av en relation längre än två år.

 

[Petruska]

Ja, det finns inget lidande i vår relation, men utan gnista så kommer det, för mig, förr eller senare sluta med att det sprakar med någon annan.

Jag tänkte mig att det finns stor risk att skapa lidande om man "jobbar" på relationen och försöker med strategier för att få igång gnistan. Och risk att man lyckas intala sig att NU, och sen bli besviken. Som svar till @SiZo , egentligen.

 

[_Taggis_]

Oj. Är det så? Alltså finns det någon hyfsad vetenskaplig/biologisk/kemisk förklaring till det? Jag blev väldigt nyfiken för jag har aldrig lyckats upprätthålla intresse av en relation längre än två år.

Skriver under på den, uppenbarligen...

 

[monster1]

Oj. Är det så? Alltså finns det någon hyfsad vetenskaplig/biologisk/kemisk förklaring till det? Jag blev väldigt nyfiken för jag har aldrig lyckats upprätthålla intresse av en relation längre än två år.

https://www.mabra.com/5-vetenskapliga-teorier-darfor-blir-du-kar-i-en-viss-person/ inte den bästa källan kanske, men orkade inte leta längre.