Hur gör man slut med en vän?

[virrpanna]

Att bli lämnad av någon kan vara både förödande och i längden uppstå något fint av en bruten kontakt. Jag blev av med mina två närmsta kompisar inom loppet av några veckor. Den ena kompisen blev det helt fel med, jag kanske uttryckte mig konstigt fast det i min värld lät vettigt men hon blev väldigt ledsen men trots att jag vill förklara och fortsätta vara kompisar så gick det inte fram. Till slut blev jag så rädd varje gång jag fick ett meddelande ifall att det skulle vara hon att jag faktiskt blockade henne. Skickade dock ett kort och en bok jag lånat och skrev att jag var ledsen över hur allt blivit, att anledningen till att jag inte svarat ifall hon skulle skicka sms var att jag blockat numret för att hade sån ångest hela tiden när mobilens signal kom. Jag tackade också för våra fina år och önskade henne och hunden en bra fortsättning och att oavsett om vi sågs eller inte så är hon en fin människa. Blev väldigt ledsen då jag kände mig helt missförstådd och aldrig fick förklara vad jag menar så det är som ett öppet sår.

Kompis nummer två som var precis lika nära som den ovanför (mina två bästa kompisar) ringde ifrån ingenstans och grät och sa att hon bestämt sig för att gå vidare med livet och att hon då var tvungen att göra sig av med vissa "saker", jag var en sån "sak". Jag frågade om jag gjort fel, om det fanns något jag kunde göra men det gjorde det inte. Så vi pratade i telefon och vi visste båda att när vi la på luren så skulle vi inte längre vara vänner. Jag visste inte ens om jag fick hälsa på henne men det fick jag. Vi bor nära varandra men som tur är har vi bara setts två gånger sen dess. Vi har kramats och pratat lite allt möjligt men det känns så falskt, jag planerar att bara säga hej och gå vidare nästa gång.

MEN det positiva är att kompis nummer 2 styrde och ställde och bestämde vad jag skulle tänka och göra och i princip allt i mitt liv. I och med att vi sa upp kontakten så har jag växt som människa och i och med att avskedet skedde så snabbt och helt oväntat från mig sida så hann jag liksom inte med att sörja utan jag har gått vidare för det är så livet ser ut. Ur något gammalt kan något nytt uppstå.

 

[Bexzor]

Jag har brutit vänskap en enda gång. Det var en kompis som ljög för mig att hen skulle arbeta men egentligen festa med min dåvarande pojkvän bakom min rygg. Under samma period så visste jag att hon var hos fler av mina vänner och pratade ner mig så detta blev liksom droppen. Än idag klarar jag inte av henne.

För övrigt så har jag låtit flera vänskaper rinna ut i sanden, jag har minskat mitt engagemang att kontakta dom och de har sällan/aldrig hört av sig så det har blivit lite på bådas villkor. Jag har inget emot att kontakta mina vänner, men jag tröttnar så ruskigt fort när samtal bara handlar om deras problem och att de sen behöver lägga på när de pratat klart.

 

[virrpanna]

Jag har brutit vänskap en enda gång. Det var en kompis som ljög för mig att hen skulle arbeta men egentligen festa med min dåvarande pojkvän bakom min rygg. Under samma period så visste jag att hon var hos fler av mina vänner och pratade ner mig så detta blev liksom droppen. Än idag klarar jag inte av henne.

För övrigt så har jag låtit flera vänskaper rinna ut i sanden, jag har minskat mitt engagemang att kontakta dom och de har sällan/aldrig hört av sig så det har blivit lite på bådas villkor. Jag har inget emot att kontakta mina vänner, men jag tröttnar så ruskigt fort när samtal bara handlar om deras problem och att de sen behöver lägga på när de pratat klart.

Jag vet, jag har haft tre vänner som bara velat prata i telefon samtidigt som dom hade en förflyttning att göra. Typ gå till bussen, vara ute med hunden och såna saker och när dom väl kom hel så var det bara tack och hej och så ville dom inte prata mer. Jag kände mig som någon sorts nöjesmaskin som bara skulle göra deras promenader trevliga men mer än så var jag tydligen inte

 

[tott]

Jag vet, jag har haft tre vänner som bara velat prata i telefon samtidigt som dom hade en förflyttning att göra. Typ gå till bussen, vara ute med hunden och såna saker och när dom väl kom hel så var det bara tack och hej och så ville dom inte prata mer. Jag kände mig som någon sorts nöjesmaskin som bara skulle göra deras promenader trevliga men mer än så var jag tydligen inte

Jag har en vän som i våras ofta ringde då hon körde hem från jobb, och hon pratade lääääänge. Jag var fortfarande på jobb då och hade kanske inte riktigt tid med en massa struntprat. Jag slutade svara.

 

[IngelaH]

Jag har en vän som jag på senaste tiden känner att jag bara blir trött av att umgås med. Det är inget specifikt som har hänt, lite småsaker bara som jag kanske förstorar upp. Men jag har ändå kommit fram till att jag vill avsluta den relationen.

Den här personen ser mig som en av sina bästa vänner, och jag har sett på henne på samma sätt tidigare. Men nu orkar jag inte längre. Hur gör man slut?

Jag har försökt låta det rinna ut i sanden men hon fattar inte vinken. Vad ska jag göra?

Vad du än gör, skicka inget SMS a la

"Jag vill inte se dig, eller höra ifrån dig, ifrån nu".


För det har jag ont av än idag, från fd vännen som gjorde så.

 

[TheRedLightning]

Den här personen ser mig som en av sina bästa vänner, och jag har sett på henne på samma sätt tidigare. Men nu orkar jag inte längre. Hur gör man slut?

Jag har försökt låta det rinna ut i sanden men hon fattar inte vinken. Vad ska jag göra?

Har varit i liknande sits, jag slutade svara, och lät det rinna ut i sanden. Kanske inte var rätt väg att gå med så gjorde jag. Blev mycket ignorerande från min sida och jag gjorde mig okontaktbar.

 

[athena_arabians]

Jag vet, jag har haft tre vänner som bara velat prata i telefon samtidigt som dom hade en förflyttning att göra. Typ gå till bussen, vara ute med hunden och såna saker och när dom väl kom hel så var det bara tack och hej och så ville dom inte prata mer. Jag kände mig som någon sorts nöjesmaskin som bara skulle göra deras promenader trevliga men mer än så var jag tydligen inte

Tråkigt om det alltid är så men jag har en kompis som oftast ringer när hon kör bil... för det är då hon har tid att prata. Det har jag full förståelse för eftersom hon har fullt upp annars med hästar, barn och jobb.

Jag ringer ofta när jag kör bil (med handsfree givetvis) för jag spenderar mycket tid i bilen och det är ofta då jag har tid att prata.

För mig är det snarare att om en vän ringer vid förflyttning så är det då hen har tid att prata med mig och ser till att upprätthålla relationen trots att hen har mycket att göra.

 

[virrpanna]

Tråkigt om det alltid är så men jag har en kompis som oftast ringer när hon kör bil... för det är då hon har tid att prata. Det har jag full förståelse för eftersom hon har fullt upp annars med hästar, barn och jobb.

Jag ringer ofta när jag kör bil (med handsfree givetvis) för jag spenderar mycket tid i bilen och det är ofta då jag har tid att prata.

För mig är det snarare att om en vän ringer vid förflyttning så är det då hen har tid att prata med mig och ser till att upprätthålla relationen trots att hen har mycket att göra.

Jag förstår vad du menar, att dom tar sig tid, jag kan tycka det är mysigt att prata med någon när jag är ute med hunden och kan ringa då men när det alltid är så och att dom alltid säger hej då precis när dom kliver in i sina hem blir det en annan sak. Och ingen av dom tre kompisarna jag pratade med i telefon hade jobb, dom var antingen sjukskrivna eller arbetslösa.

 

[DarkInNight]

Jag har också haft en vän som bara hade tid att prata med mig när hon åkte till eller ifrån jobbet.
Aldrig annars. Så om jag ringde tryckte hon antingen bort samtalet eller svarade inte alls.
Men på vägen kunde hon prata hur länge som helst, ja eller tills hon var framme då.

Jag ser henne inte längre som en nära vän längre

 

[virrpanna]

Jag har också haft en vän som bara hade tid att prata med mig när hon åkte till eller ifrån jobbet.
Aldrig annars. Så om jag ringde tryckte hon antingen bort samtalet eller svarade inte alls.
Men på vägen kunde hon prata hur länge som helst, ja eller tills hon var framme då.

Jag ser henne inte längre som en nära vän längre

Jag känner likadant, det fungerar ett tag, flera år faktiskt men när det blir allt mer och mer tydligt och man känner att man bara ska underhålla dom men inte betyder tillräckligt för att prata med annars. Och att dom 8 åren vi kände varandra (med en lång paus) faktiskt bara handlade om allt dåligt med mig.

Ett bottennapp var när min vän från Jehovas vittnen skulle prata med mig hemma en eller två gånger men då hade hon på högtalarfunktionen så att hennes man var med i samtalet så vi blev tre i samtalet och så fort hon undrade något bad honom honom om hjälp eller frågade saker. Jag vilje ju prata med min "vän", inte hennes man. Hade ingen lust att dela tankar och känslor med en man jag träffat en liten stund men inte känner alls. Varför kunde vi inte bara prata hon och jag?

 

[Monkie]

Jag har blivit dumpad av en vän, som jag betraktade som min bästa vän, hon slutade svara och ringde aldrig tillbaka.
Jag hade uppskattat om hon, när hon började tröttna på mig, markerat direkt. Vi hade känt varandra i 25 år, så inte precis någon ytlig bekantskap. Jag är också en bilpratare, enda gången jag är helt ensam. Förstår folk som transportpratar! Jag saknar henne.

 

[Emine]

Jag sitter just nu i din kompis situation. Har frågat vad det är, om jag gjort något osv men det är ”ingenting” säger hon hon har bara mycket att göra. Fast något är det ju från att ha pratat flera gånger per dag till att inte pratat på 3 månader. Det som gör mest ont är faktiskt att inte få veta varför. Om jag gjort något eller om vi ens är vänner längre.

Min tanke är att vara ärlig, även om det gör ont så vet ändå den andra personen och behöver inte gå och undra eller anklaga sig själv eller som jag få hjärnspöken som säger att jag är världens sämsta människa och vän. För det gör ont att inte få veta varför...

 

[Monkie]

Jag sitter just nu i din kompis situation. Har frågat vad det är, om jag gjort något osv men det är ”ingenting” säger hon hon har bara mycket att göra. Fast något är det ju från att ha pratat flera gånger per dag till att inte pratat på 3 månader. Det som gör mest ont är faktiskt att inte få veta varför. Om jag gjort något eller om vi ens är vänner längre.

Min tanke är att vara ärlig, även om det gör ont så vet ändå den andra personen och behöver inte gå och undra eller anklaga sig själv eller som jag få hjärnspöken som säger att jag är världens sämsta människa och vän. För det gör ont att inte få veta varför...

Håller med.. Testade att ringa min saknade vän efter att jag skrev mitt sista inlägg. Inget svar och inget sms om att vi ska höras en annan dag . Tror jag ger upp helt nu och v raderar hennes nummer. Jag vet att jag är snäll, ödmjuk och trevlig mot henne, så känner inte att jag gjort något generalfel ändå.

 

[Emine]

Håller med.. Testade att ringa min saknade vän efter att jag skrev mitt sista inlägg. Inget svar och inget sms om att vi ska höras en annan dag ☹. Tror jag ger upp helt nu och v raderar hennes nummer. Jag vet att jag är snäll, ödmjuk och trevlig mot henne, så känner inte att jag gjort något generalfel ändå.

Låter klokt, känner att en vän låter en inte sitta och undra eller kör ”låter den rinna ut i sanden” om hen vet att den andre personen undrar.

Tror inte jag heller gjort något generalfel, och har jag det tänker jag att jag och ”kompisen” stått varandra så nära att hon kunde sagt det ”fy vad gnällig du blivit” eller vad det nu kan vara. Försökt reda ut det men hette att hon inte hade tid och att hon trodde jag skulle fatta...men eftersom jag inte gjorde det så ”skit i det då”.... jaha liksom? Och jag skall enligt henne inte gjort något. Födelsedagar och annat har passerat utan ens ett Grattis. Så känner att det nog är dags att ta tag i självkänslan och strunta i det. Men det gör ont, på riktigt

 

[Monkie]

Låter klokt, känner att en vän låter en inte sitta och undra eller kör ”låter den rinna ut i sanden” om hen vet att den andre personen undrar.

Tror inte jag heller gjort något generalfel, och har jag det tänker jag att jag och ”kompisen” stått varandra så nära att hon kunde sagt det ”fy vad gnällig du blivit” eller vad det nu kan vara. Försökt reda ut det men hette att hon inte hade tid och att hon trodde jag skulle fatta...men eftersom jag inte gjorde det så ”skit i det då”.... jaha liksom? Och jag skall enligt henne inte gjort något. Födelsedagar och annat har passerat utan ens ett Grattis. Så känner att det nog är dags att ta tag i självkänslan och strunta i det. Men det gör ont, på riktigt

Känner igen .
Jag och min fd vän var väldigt förlåtande och förstående, vi har aldrig haft en krävande vänskap. Båda vet och förstår att den andra har fullt upp liksom.
Eftersom jag tycker så bra om henne kommer jag självklart ta emot henne med öppna armar om hon hör av sig. Något kan ju ha hänt och jag kommer nog alltid räkna med att hon är min vän och att jag ställer upp om det behövs

 

[Mois]

Jag har också haft en vän som bara hade tid att prata med mig när hon åkte till eller ifrån jobbet.
Aldrig annars. Så om jag ringde tryckte hon antingen bort samtalet eller svarade inte alls.
Men på vägen kunde hon prata hur länge som helst, ja eller tills hon var framme då.

Jag ser henne inte längre som en nära vän längre

Så gör jag oftast. Det är då jag har möjlighet att prata med vänner/familj med (i stort sett) fullt fokus på samtalet. Är jag på jobbet kan jag ju inte prata privata telefonsamtal och är jag hemma är det fullt upp med familjelivet. När barnen går o lägger sig är man själv oftast rätt trött och inte direkt social för ett telefonsamtal. Är det något särskilt som har hänt så är jag så klart flexibel men annars är samtalen hänvisade till min pendlingstid alternativt messenger el dyl.

 

[virrpanna]

Hmm, då har jag lärt mig något nytt, att så många prata när dom åker bil.Just nu har jag ingen att prata med men jag brukade prata när jag var ute med hunden för att det kändes motiverande att gå ut med lite "sällskap". Det säger jag inte emot men jag lägger ju inte på eller säger hej då så fort jag är hemma igen, det är just det som gör mig ledsen

 

[Görel]

Jag har också blivit utsatt för de som ville upprätthålla en vänskap genom att prata med mig i telefon när de kör hem från jobbet, utan respekt för att det passar mig väldigt dåligt och ingen vilja att prata när det passar mig.

Jag åker till stallet efter jobbet, och när jag är där vill jag ha fokus på hästen. Har fått höra att jag kan ju prata medan jag sköter om hästen eller rider, men jag har häst för att jag vill umgås med den och inte se den som en bisak som sköts med vänsterhanden.

Mig kan man prata med efter åtta på kvällen men då prioriteras jag bort och då fungerar inte en vänskap om den bygger på att en person ska anpassa sig efter en annans behov men det blir inte anpassning tillbaka.

 

[virrpanna]

Min kompis ringde mig och sa att hon inte ville vara kompis med mig mer, att hon ville gå vidare i livet och att jag stoppade den processen och att hon mådde dåligt pga vår vänskap eftersom jag mådde dåligt då (depression), det kan jag inte på något enda sätt förstå, verkligen inte. Hur kunde jag vara en börda, jag ansträngde mig till fullo att vara en positiv och bra vän och att verkligen inte bara prata om det utan allt annat vi hade, som hundarna, relationer, hennes jobb osv. Och vi skämtade och skrattade varje gång vi sågs. Hon var dock väldigt noga med att jag inte hade gjort något fel, frågade om det fanns något jag kunde ändra på eller göra men det fanns det inte. Nu är jag glad att jag inte ändrade på mig. Jag vill ju bli älskad för den jag är, inte ändra på hela min personlighet för en persons skull

Och jag var ju där för henne när hon hade problem med alkohol, ja till och med så att man kunde räkna henne som alkoholist, när hon började skada sig själv och hennes enorma humörväxlingar.

Vi var ju bästa kompisar i 8 år, fanns där för varandra i gott och ont så det här kom som en enorm chock, hade inte visat minsta ledtråd till det här. Hon grät och sa att det var hennes livs svåraste beslut och samtal men jag grät inte. Att träffa henne nu är jag rädd för, vi har träffats två gånger och hon vill kramas och prata men jag har noll intresse för det.Hon betydde jätte mycket för mig innan uppbrottet, blev ledsen.

Saknandet försvann ganska snabbt, livet går vidare och jag trodde jag skulle bli väldigt ensam men istället har jag fått flera nya vänner.

 

[Mois]

Jag har också blivit utsatt för de som ville upprätthålla en vänskap genom att prata med mig i telefon när de kör hem från jobbet, utan respekt för att det passar mig väldigt dåligt och ingen vilja att prata när det passar mig.

Jag åker till stallet efter jobbet, och när jag är där vill jag ha fokus på hästen. Har fått höra att jag kan ju prata medan jag sköter om hästen eller rider, men jag har häst för att jag vill umgås med den och inte se den som en bisak som sköts med vänsterhanden.

Mig kan man prata med efter åtta på kvällen men då prioriteras jag bort och då fungerar inte en vänskap om den bygger på att en person ska anpassa sig efter en annans behov men det blir inte anpassning tillbaka.

Ja jag hör ju stt jag låter rätt oflexibel som bara vill prata i telefon på min pendlingstid Men just nu i livet har jag svårt att upprätthålla vänskaper genom telefonsamtal, om det inte funkar att vi hörs på ungefär samma tider.
Om våra tider missmatchar så får det som sagt främst bli kontakt genom sms/chat och sen att man försöker ses istället. Nu har jag många vänner som bor långt ifrån vilket gör det rätt svårt att ses. Upplever dock att vi har en bra relation när vi väl ses, även om vi har svårt att upprätthålla en nära telefonkontakt.