Bukefalos 28 år!

Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

Jag tycker att får du en dålig magkänsla så är det inte värt att investera i någon relation med människan.
Man kan tycka att känna en människa som är "genomsnäll" inte gör så mycket, men då ska man tacka gudarna att man inte jobbar med människan. För i min erfarenhet blir det snabbt problematiskt om ens kollega alltid är den som är "snäll" och säger ja och inte står upp för någonting eller har några egna åsikter. Utifrån erfarenhet kan jag säga att det är som att jobba ensam. Ibland måste man ta tuffa beslut och kunna lita på att den andra också kan stå rakryggad. En person vars främsta prioritet är att vara snäll, skapar snart problem för fler än bara den själv.
Nu ska du nog inte jobba med personen, men det är värt att reflektera över hur det faktiskt kan vara ganska problematiskt med människor vill vara eller vill framstå som snälla hela tiden. De som valt att ha det som hela sin identitet har ofta tagit det till en, i min mening, sjuklig nivå.
Jag håller helt med! kollegor ska vara snälla och trevliga men kunna vara obekväma när det behövs och inte bara bocka och buga för allt.

En annan personlighet, som går in i "att vara snäll" är de som hela tiden uppmuntrar andra, berömmer, glada tillrop, alltid positiva, ser och säger aldrig något negativt osv osv. Till slut är det svårt att orka med ännu en "we shall overcome" och hålla händerna och le attityd. Det får mig att vilja kräkas.
Inte att missförstå.
Att vara positiv är BRA!
Att berömma är BRA!
Att uppskatta är BRA!
Att komma med glada tillrop är BRA!
Att inte vara negativ är BRA
Att säga positiva saker är BRA!

Men när man överdriver så det blir glättigt och flottigt så orkar jag inte med.
 
Jag håller helt med! kollegor ska vara snälla och trevliga men kunna vara obekväma när det behövs och inte bara bocka och buga för allt.

En annan personlighet, som går in i "att vara snäll" är de som hela tiden uppmuntrar andra, berömmer, glada tillrop, alltid positiva, ser och säger aldrig något negativt osv osv. Till slut är det svårt att orka med ännu en "we shall overcome" och hålla händerna och le attityd. Det får mig att vilja kräkas.
Inte att missförstå.
Att vara positiv är BRA!
Att berömma är BRA!
Att uppskatta är BRA!
Att komma med glada tillrop är BRA!
Att inte vara negativ är BRA
Att säga positiva saker är BRA!

Men när man överdriver så det blir glättigt och flottigt så orkar jag inte med.
Men precis. Det här är ett praktexempel på det jag kör stenhårt med att ens största styrkor också är ens största brister.
Jag gillar snälla människor och är vanligen snäll själv men det här är liksom nästa och nästa nivå av snällhet.

Och som någon tidigare skrev. Givetvis har hon råkat ut för något för det här är inte normalt utan på en sjuklig nivå. Om det är i barndomen eller om hon blivit rejält nertryckt i en relation har jag ingen aning om men något har helt klart hänt.
Vad jag är ute efter är alltså en strategi där vi bägge kan få en trevlig dag och jag inte exploderar eller kör över henne som en ångvält vilket lätt händer eftersom jag har den personlighet jag har. Jag vill ju inte förvärra hennes trauma men inte heller utplåna mig själv. Så länge hon inte går över gränserna med att vara så överdriven som hon var i situationen under sensommaren så fungerar det rätt bra men jag är rädd att det händer igen och jag klarar nog inte av att hålla käft en gång till.
 
Men precis. Det här är ett praktexempel på det jag kör stenhårt med att ens största styrkor också är ens största brister.
Jag gillar snälla människor och är vanligen snäll själv men det här är liksom nästa och nästa nivå av snällhet.

Och som någon tidigare skrev. Givetvis har hon råkat ut för något för det här är inte normalt utan på en sjuklig nivå. Om det är i barndomen eller om hon blivit rejält nertryckt i en relation har jag ingen aning om men något har helt klart hänt.
Vad jag är ute efter är alltså en strategi där vi bägge kan få en trevlig dag och jag inte exploderar eller kör över henne som en ångvält vilket lätt händer eftersom jag har den personlighet jag har. Jag vill ju inte förvärra hennes trauma men inte heller utplåna mig själv. Så länge hon inte går över gränserna med att vara så överdriven som hon var i situationen under sensommaren så fungerar det rätt bra men jag är rädd att det händer igen och jag klarar nog inte av att hålla käft en gång till.
Men trauma? Spekulerar du inte lite väl mycket nu? Människor kan ha svårigheter i det sociala samspelet av andra orsaker än trauman. Jag tycker det är lite märkligt att hänga upp sig så mycket på en människa som gjort så lite. Fundera mer över dig själv, för dina egna egenheter har du bättre möjligheter att påverka än hennes.
 
Men precis. Det här är ett praktexempel på det jag kör stenhårt med att ens största styrkor också är ens största brister.
Jag gillar snälla människor och är vanligen snäll själv men det här är liksom nästa och nästa nivå av snällhet.

Och som någon tidigare skrev. Givetvis har hon råkat ut för något för det här är inte normalt utan på en sjuklig nivå. Om det är i barndomen eller om hon blivit rejält nertryckt i en relation har jag ingen aning om men något har helt klart hänt.
Vad jag är ute efter är alltså en strategi där vi bägge kan få en trevlig dag och jag inte exploderar eller kör över henne som en ångvält vilket lätt händer eftersom jag har den personlighet jag har. Jag vill ju inte förvärra hennes trauma men inte heller utplåna mig själv. Så länge hon inte går över gränserna med att vara så överdriven som hon var i situationen under sensommaren så fungerar det rätt bra men jag är rädd att det händer igen och jag klarar nog inte av att hålla käft en gång till.
Om du tror att det kommer en situation där du vill/känner dig tvingad att lyfta hur du uppfattar henne så skulle jag
a) ta upp det innan du är i läget ”kan inte hålla käften längre”
b) tänka igenom i förväg hur du kan ta upp det på ett balanserat och konstruktivt sätt där du äger och lyfter dina egna behov eller svårigheter i situationen snarare än ”felen” hon gör. Utifrån tråden är det opakt men jag förstår om det blir för mycket info och/eller för utlämnande att förklara mer i detalj. Hur som helst har jag själv en tendens att bli rätt skarp om jag väntar till ”kan inte hålla käften längre”-läge och det sänker ofta utfallet om jag hamnar där så därför tänker jag att lyfta det i förväg. Och/Eller att processen att försöka hitta ett lugnt och vänligt sätt att lyfta det gör att du själv fattar vad det handlar om och det blir avdramatiserat inom dig själv.
 
Men precis. Det här är ett praktexempel på det jag kör stenhårt med att ens största styrkor också är ens största brister.
Jag gillar snälla människor och är vanligen snäll själv men det här är liksom nästa och nästa nivå av snällhet.

Och som någon tidigare skrev. Givetvis har hon råkat ut för något för det här är inte normalt utan på en sjuklig nivå. Om det är i barndomen eller om hon blivit rejält nertryckt i en relation har jag ingen aning om men något har helt klart hänt.
Vad jag är ute efter är alltså en strategi där vi bägge kan få en trevlig dag och jag inte exploderar eller kör över henne som en ångvält vilket lätt händer eftersom jag har den personlighet jag har. Jag vill ju inte förvärra hennes trauma men inte heller utplåna mig själv. Så länge hon inte går över gränserna med att vara så överdriven som hon var i situationen under sensommaren så fungerar det rätt bra men jag är rädd att det händer igen och jag klarar nog inte av att hålla käft en gång till.
Eller så har hon bara en försiktig personlighet som inte vill vara till besvär och tror som många andra att vara snäll iallafall inte stör någon..

Allting är inte trauma och dåliga barndomar eller förhållanden..

Så som du beskrivit henne så låter det inte sjukt på något sätt tycker jag. Tror säkerligen hon klarar av att hantera dig sålänge du inte är elak och dryg mot henne. Det går att vara rak och rättfram utan att för den delen vara otrevlig och trycka ner folk.
 
Om jag inte har nåt intresse av att umgås med en person så gör jag inte det. Jag är också begåvad med en selektiv hörsel så att jag inte måste lyssna in folk om jag inte måste, jag står på den och svarar lite hmmande om jag behöver.

Retar jag mig på folk? Absolut. Dock så har jag inga problem att släppa det då jag vet att jag inte funkar med den personen och att problemet ligger i allafall minst till hälften hos mig. Jag förstår inte riktigt varför du skulle behöva censurera dig själv, personen är väl liksom van vid att folk är folk? Känner du att du kommer uppföra dig olämpligt eller bli elak så är det ju dig själv du måste jobba med, stäng in dig på toa och andas en stund eller gå hem om det är så jobbigt? Ha nån strategi för vad du ska göra om det blir för jobbigt liksom.

Sen även med personer jag har dålig personkemi med och som verkligen inte är min cup of tea kan jag ändå hitta bra egenskaper om jag bara letar. Det betyder inte att jag tvingar mig till att söka onödigt umgänge men det hjälper mig att störa mig mindre på dom om jag kan hitta positiva drag och fokusera på det. Den där supersnälla, menlösa personen som inte kan ta ett eget beslut kanske är väldigt duktig på att lyssna och ge folk tid tex eller ställer upp för alla. Den där bossiga, enerverande personen som har en tendens att bara klaga och lyssnar aldrig kanske är bra på att få saker gjorda osv..
 
Shaggy, jag tycker det är spännande att läsa om hur du uppfattar saker och hur du förhåller dig till människor. Jag tänker att det intressantaste i det du berättar faktiskt är du själv, och inte den här personen du stör dig på.

Du berättar att du inte alltid har så lätt med socialt samspel och att du kan bli så påverkad av andra människor att du "exploderar". Jag tycker att det är här ditt fokus behöver ligga, om du verkligen vill hantera situationen. Andra människor kommer i massor av former, några är lika dig, andra är det inte. Det låter jobbigt att provoceras av andra människors sätt att vara så till den grad att du "inte kan hålla käft". Vi kan inte påverka andras natur, andra människor har lika stor rätt att vara sig själva som du. Därför behöver man hitta ett sätt att förhålla sig till sin mänskliga omvärld som inte inskränker andras utrymme. Det verkar lite överladdat att "explodera" för att en annan person är, som du tolkar det, "översnäll", något som inte passar dig.

Du vet ju med dig att du inte alltid har det så lätt med socialt samspel, och det är väl bra att börja där. Hur kan du få din fyrkantiga kloss att passa bättre in i det runda hålet, snarare än "den där jävla snälla människan naggar mina kanter, jag exploderar!". Leva och låta leva, är ett gammalt uttryck som du kanske kan ha som ett motto när du är på släktkalas och sammankomster? Ofta upplever jag att de som är lite kantiga, som du, missar mycket av det roliga för att man är upptagen av sig själv och sitt- att man inte står ut med den eller den, att det och det inte passar en osv. - och därför missar möjligheter att få bra upplevelser och relationer. Man går runt och stör sig på saker och folk istället för att hitta det positiva i olika situationer.

Det som verkar ha provocerat dig mest med den här personen du skriver om, att hon tackade dig för att du hjälpt din bror, förefaller helt obegripligt för mig. Om personen hade sagt "varför hjälpte du honom, det var väl onödigt" hade jag förstått att du tyckte det var dumt av henne, men kom igen - när ett vänligt tack får dig att vilja "explodera" och gå till attack, då ligger inte problemet någon annanstans än hos dig och då är det där det måste lösas.

Vad beträffar just den aktuella sammankomsten- låt den här personen vara, hata henne i tysthet om du tycker att det ger dig något, men uppträd artigt så ska du se att det går bra. Det är väl knappast så att det här är en person du behöver flytta ihop med, eller ens träffa mer än då och då, så ditt problem finns bara hos dig och bör också stanna där och inte tas ut på någon annan person.
 
Jag är mig själv och den andre får vara sig själv givetvis.
När det inte är någon man träffar dagligen hade jag inte brytt mig ett skit att vi inte klickar.
Snällhet är ju absolut det viktigaste man kan vara så jag hade snarare uppskattat det enormt.
Världen är full av elaka människor så snällhet behövs.
 
Men trauma? Spekulerar du inte lite väl mycket nu? Människor kan ha svårigheter i det sociala samspelet av andra orsaker än trauman. Jag tycker det är lite märkligt att hänga upp sig så mycket på en människa som gjort så lite. Fundera mer över dig själv, för dina egna egenheter har du bättre möjligheter att påverka än hennes.
Fast varför hänger du upp dig så mycket på mig och påstår att jag hänger upp mig på henne när jag ber om strategier för MIG att hantera en situation jag är helt inkompetent att hantera. Jag måste ju ge en basupplysninf om vad hos henne jag har problem med för att kunna få relevanta råd men av någon anledning så ska det lekas hobbypsykolog och analyseras sönder en mycket begränsad mängd information.
Varför försöker du här få mig till ett troll när jag ber om hjälp med att inte bli trollet?
 
Shaggy, jag tycker det är spännande att läsa om hur du uppfattar saker och hur du förhåller dig till människor. Jag tänker att det intressantaste i det du berättar faktiskt är du själv, och inte den här personen du stör dig på.

Du berättar att du inte alltid har så lätt med socialt samspel och att du kan bli så påverkad av andra människor att du "exploderar". Jag tycker att det är här ditt fokus behöver ligga, om du verkligen vill hantera situationen. Andra människor kommer i massor av former, några är lika dig, andra är det inte. Det låter jobbigt att provoceras av andra människors sätt att vara så till den grad att du "inte kan hålla käft". Vi kan inte påverka andras natur, andra människor har lika stor rätt att vara sig själva som du. Därför behöver man hitta ett sätt att förhålla sig till sin mänskliga omvärld som inte inskränker andras utrymme. Det verkar lite överladdat att "explodera" för att en annan person är, som du tolkar det, "översnäll", något som inte passar dig.

Du vet ju med dig att du inte alltid har det så lätt med socialt samspel, och det är väl bra att börja där. Hur kan du få din fyrkantiga kloss att passa bättre in i det runda hålet, snarare än "den där jävla snälla människan naggar mina kanter, jag exploderar!". Leva och låta leva, är ett gammalt uttryck som du kanske kan ha som ett motto när du är på släktkalas och sammankomster? Ofta upplever jag att de som är lite kantiga, som du, missar mycket av det roliga för att man är upptagen av sig själv och sitt- att man inte står ut med den eller den, att det och det inte passar en osv. - och därför missar möjligheter att få bra upplevelser och relationer. Man går runt och stör sig på saker och folk istället för att hitta det positiva i olika situationer.

Det som verkar ha provocerat dig mest med den här personen du skriver om, att hon tackade dig för att du hjälpt din bror, förefaller helt obegripligt för mig. Om personen hade sagt "varför hjälpte du honom, det var väl onödigt" hade jag förstått att du tyckte det var dumt av henne, men kom igen - när ett vänligt tack får dig att vilja "explodera" och gå till attack, då ligger inte problemet någon annanstans än hos dig och då är det där det måste lösas.

Vad beträffar just den aktuella sammankomsten- låt den här personen vara, hata henne i tysthet om du tycker att det ger dig något, men uppträd artigt så ska du se att det går bra. Det är väl knappast så att det här är en person du behöver flytta ihop med, eller ens träffa mer än då och då, så ditt problem finns bara hos dig och bör också stanna där och inte tas ut på någon annan person.
Jag vet varför jag är en gredelin kloss som ska gömma sig i ett hav av gröna klossar. Tackar som frågar. Det är orsaken till över 30 års psykisk ohälsa. Kan alla släppa det nu och sluta bete sig som om jag är ett troll, det har jag fått höra till leda under skoltidens mobbing.
Jag ber för sjutton om hjälp att hantera en jobbig situation som jag inte reder ut själv. Jag behöver inte fler människor som hoppar på mig för att jag inte fungerar som alla andra.
Hoppas alla är nöjda nu när ni fått mitt självförtroende att rasa några steg igen och fått tårarna att åter rinna över hur värdelös jag är.
 
Jag vet varför jag är en gredelin kloss som ska gömma sig i ett hav av gröna klossar. Tackar som frågar. Det är orsaken till över 30 års psykisk ohälsa. Kan alla släppa det nu och sluta bete sig som om jag är ett troll, det har jag fått höra till leda under skoltidens mobbing.
Jag ber för sjutton om hjälp att hantera en jobbig situation som jag inte reder ut själv. Jag behöver inte fler människor som hoppar på mig för att jag inte fungerar som alla andra.
Hoppas alla är nöjda nu när ni fått mitt självförtroende att rasa några steg igen och fått tårarna att åter rinna över hur värdelös jag är.
Men förklara för henne bara och säg att "ursäkta att jag kan verka som en ångvält och ta inte illa vid dig om jag råkar köra över dig för det är inte min mening..

Tror säkerligen hon förstår och inte tar illa vid sig.
 
Senast ändrad:
Fast varför hänger du upp dig så mycket på mig och påstår att jag hänger upp mig på henne när jag ber om strategier för MIG att hantera en situation jag är helt inkompetent att hantera. Jag måste ju ge en basupplysninf om vad hos henne jag har problem med för att kunna få relevanta råd men av någon anledning så ska det lekas hobbypsykolog och analyseras sönder en mycket begränsad mängd information.
Varför försöker du här få mig till ett troll när jag ber om hjälp med att inte bli trollet?
Jag har gav dig förslag på strategier men du återkommer gång på gång till hur hon är.
Du tycker att det leks hobbypsykolog, men det är du som tillskriver henne trauma.

Du väljer själv hur du presenterar dig här, jag vill hjälpa dig ur situationen med att vara knepig socialt men du klamrar dig fast vid din tillskrivna bråkiga stil.

Du blir verkligen så oskön som du beskriver dig själv, ärligt talat, jag förstår om snälla försynta människor håller sig distanserade.
 
Jag blir också irriterad.
Hade en pojkvän som var så på gymnasiet. Det varade inte länge för jag häll på att bli knäpp. Vad jag än frågade så fick jag svaret "välj du", "jag vill som du" eller "det spelar ingen roll".

Utbytet var lika givande som att prata med en vägg. Det är åtminstone det jag stör mig på. Att man inte får ut ngt av att umgås med en sådan person.

Och jag håller med om att det inte handlar om introvert vs. Extrovert. Jag har en hög med introvert människor och vi har jäkligt roligt ihop. De har ju åsikter det med.
Fast här handlar det ju om ett kort umgänge och dessutom i en grupp där det finns andra att prata med, då är det väl bara att rycka på axlarna och servera människan kaffe om det nu är det alla andra dricker och hon säger att vad som helst blir bra för henne. Man behöver ju inte göra det svårare än det är.
 
Senast ändrad:
Du är inget troll eller värdelös, läs inte in vad folk skriver på det viset :heart Det är svårt att förstå vad som gör dig frustrerad över personen i fråga och hur vi ska ge råd i det. Jag blir själv arg över saker som andra kan borsta av sig lätt och ja viss ilska är befogad, annan är det bara att jobba med vilket kan vara supersvårt men tycker det varit några bra råd i tråden ändå :) Brukar köra på att analysera i stunden och inse hur löjlig min ilska är.
 
Jag vill nog vända på det och varna för att inte överanalysera dig själv, det kan bli lite farligt. Det är bra att reflektera över sin egna uppfattningen av situationen och sina känslor, kanske är det bara en feltolkning, men någonstans måste man också lita på sin egen uppfattning av verkligheten - om man inte har stor anledning att tro att man inte kan det. Men ja, personlig erfarenhet färgar mitt råd. Jag har erfarenhet av att bli utsatt för "gaslighting" och är allergisk mot narcissister.
 
Jag vill nog vända på det och varna för att inte överanalysera dig själv, det kan bli lite farligt. Det är bra att reflektera över sin egna uppfattningen av situationen och sina känslor, kanske är det bara en feltolkning, men någonstans måste man också lita på sin egen uppfattning av verkligheten - om man inte har stor anledning att tro att man inte kan det. Men ja, personlig erfarenhet färgar mitt råd. Jag har erfarenhet av att bli utsatt för "gaslighting" och är allergisk mot narcissister.
Narcissister är inte snälla, det är inte gaslighting att vara snäll. Man ska inte tillskriva folk sådana personligheter för att någon är försiktig och inte vill vara till besvär.

Narcissister vänder och vrider på allt så att dom får det att verka som att det är dom som har påverkat folk till att göra saker och handlingar som är snälla och bra så äran landar hos dom. Dom skryter om allt och är faktiskt hyfsat arroganta och otrevliga, dom är inte ens bra på att spela snälla.
 
Senast ändrad:
Alltså, man blir ju tyvärr provocerad av småsaker ibland. Om man är i bra balans så kan man rycka på axlarna och gå vidare, men om man ligger på minus redan så kan det ta hårt.

Jag blev så galet ledsen av att en vän talar om för mig "att det är bättre att jobba än att stämpla. Har du fått något jobb än?" Då hade vi pratat i två timmar dagen innan om mitt jobbsökande. Så jag blev ledsen. Typ, att jag är en idiot som inte fattar att det är bättre att jobba.
 
Narcissister är inte snälla, det är inte gaslighting att vara snäll. Man ska inte tillskriva folk sådana personligheter för att någon är försiktig och inte vill vara till besvär.

Narcissister vänder och vrider på allt så att dom får det att verka som att det är dom som har påverkat folk till att göra saker och handlingar som är snälla och bra så äran landar hos dom. Dom skryter om allt och är faktiskt hyfsat arroganta och otrevliga, dom är inte ens bra på att spela snälla.
Nej, att vilja framställa sig själv som snäll kan vara en form av manipulation. Narcissister är charmiga. För narcissister är hur folk uppfattar dom otroligt viktigt. Åh ja, jag har träffat sådana människor. Det är lika skrämmande för mig när folk tror att narcissister är alla stöpta i samma form. Nej, det är dom inte. De tar olika form. Och de kan vara jävligt sluga.
Med det sagt vet jag inget om den här människan, men jag hade litat på min magkänsla och inte bortförklarat det med att det är mig det måste vara fel på.
 
Nej, att vilja framställa sig själv som snäll kan vara en form av manipulation. Narcissister är charmiga. För narcissister är hur folk uppfattar dom otroligt viktigt. Åh ja, jag har träffat sådana människor. Det är lika skrämmande för mig när folk tror att narcissister är alla stöpta i samma form. Nej, det är dom inte. De tar olika form. Och de kan vara jävligt sluga.
Med det sagt vet jag inget om den här människan, men jag hade litat på min magkänsla och inte bortförklarat det med att det är mig det måste vara fel på.
Klart inte alla är stöpta i samma form men dom har en personlighet och den märks av. Det är inte försynta och "osynliga" människor. Det krävs trots allt en del för att uppfylla personligheten. Ingenting av det som står i tråden får det att låta som en sådan person. Trots allt så är det inte så många som är sådana tack och lov. Man ska vara försiktig med att kasta personlighetsstörningar på folk.
 
I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt.
Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots detta så vet jag inget om henne eftersom hon inte verkar existera som egen tänkande och kännande individ. Vid de tillfällen jag träffat henne har hon aldrig uttryckt en egen åsikt utan hon följer alltid någon annan, jag vet alltså inte ens om hon vill dricka kaffe eller te.
För mig blir det här ett problem eftersom jag är en diskussionslysten person som vill stöta, blöta och analysera in absurdum. Jag har till och med uppfostrat min röda häst till att bli en vrång diskussionslysten kärring för att jag trivs med den typen av relationer. Helt plötsligt ska jag nu umgås med den här människan som är genomsnäll och aldrig gör annat än säger "ja". Jag vill mest skrika av frustration även om jag givetvis uppför mig och försöker vara trevlig.
Det hela blev väldigt jobbigt nu under sensommaren då jag träffade henne en dag tillsammans med lite annat folk i form av vänner och min bror. Min bror blev sjuk under det vi gjorde så han och jag gick hem till hans lägenhet tillsammans, jag vågade inte lämna honom ensam då han symptomen var mycket märkliga. När jag packade min bil för att åka hem så kom resten av sällskapet tillbaka och då säger den här människan "tack Shaggy för att du tog hand om "Kalle" på vägen hem". Jag höll på att explodera för för mig blir det så gränslöst att en person utifrån ska komma och berömma mig för min relation till min bror. Det är liksom min relation inte hennes och hon har inget med den att göra (personen är inte hans partner).
Där förstod jag mitt problem med henne. Hon är som sagt jättesnäll men hon försöker ta på sig att sköta allas känslor och förhindra konflikter. Det här sker antagligen för att hon är så osäker och inte vågar ta plats utan på så sätt försöker skapa en varm vänlig atmosfär där inga taggar existerar (dåligt förklarat).
Hur hanterar man en sådan här person? Jag måste träffa henne då och då och hon är ju inte elak utan vi passar bara inte ihop alls.
I nuläget så känner jag bara att jag måste utplåna mig själv till ett följsamt mähä för att inte riskera att ruska om hennes gyllene bur som hon byggt upp runt sig vilket gör att jag inte kan ha kul på dessa tillställningar.
Jag hade också blivit irriterad om någon tackade mig för att jag tog hand om min syster, hade personen istället sagt att det syns att vi har en bra relation och det märks att jag istället är mån om min syster, hade jag nog blivit glad.

Folk som tackar extremt mycket svarar jag bara ett neutralt "mm" eller "aah" till.

Jag hänger inte riktigt med på vad du vill ha strategier för, hur du ska prata med henne eller hur du ska tänka om situationen?

Risken är att du går och laddar och bygger upp scenarion innan middagen så att det hela blir värre.
Att vara utvilad och mätt innan jag träffar någon som har lätt att gå mig på nerverna ger mig 100% mer tålamod.

Jag hade nog undvikit personen ifråga utan att bli otrevlig, men sagt ifrån om jag upplever att personen är otrevlig - precis som du gjorde vid bilen. "Du behöver inte tacka mig för att jag tar hand om min bror, det är självklart."
Man behöver inte känna att man ska lägga sig platt för att någon är trevlig. Bara för att någon är trevlig så betyder inte det att personen inte klarar av att man påpekar att man tar illa upp osv.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 399
  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 186
Senast: Pratsch
·
  • Artikel
Dagbok Jag har försatt mig i min nuvarande livssituation för att jag vill öva och bli bättre på problemlösning. Och har man såna mål i livet så...
Svar
11
· Visningar
1 988
Senast: cassiopeja
·
Relationer Hej! Jag är mitt i att gå igenom ett breakup, har precis nått cirka fem veckor. Det går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig glad...
2 3
Svar
41
· Visningar
8 767
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp