Hur har pandemin påverkat barnen? (utbruten från Inte-så-givna effekter av pandemin)

[zinnia]

De småbarn som var ett och ett halvt-två år när pandemin började och precis börjat knata omkring och vara sociala. Så himla ledsamt att de behövt akta sig och hålla avstånd och fått inpräntat att det är dåligt att vara nära folk. Undrar om inte det får tråkiga konsekvenser.

 

[Lovisaleonora]

De småbarn som var ett och ett halvt-två år när pandemin började och precis börjat knata omkring och vara sociala. Så himla ledsamt att de behövt akta sig och hålla avstånd och fått inpräntat att det är dåligt att vara nära folk. Undrar om inte det får tråkiga konsekvenser.

Ja, det är också ett oskrivet blad - vad har yngre (där 1 år är en evighet i livet) fått för intryck och efterdyningar av pandemin på det sociala planet?

 

[lillsmurfagirl]

Min son har i ca en fjärdedel av sitt liv upplevt pandemin. Att inte bjuda hem kompisar, att bara ses ute och att mamma inte får gå in på förskolan när han vill visa nåt.. nu bjuder vi äntligen hem kompisar. Behövs öva på det sociala samspelet även om det kommer på förskolan så behövs det hemma.
Att det leks ”corona” och att han bygger handspritsmaskiner av duplo.. att inte ha kalas med kompisar och att tycka de mesta utflykter är läskiga för han är inte längre van att åka på dom. (Innan älskade han utflykter)Vi övar nu på återfå normalt liv

 

[Angel]

De småbarn som var ett och ett halvt-två år när pandemin började och precis börjat knata omkring och vara sociala. Så himla ledsamt att de behövt akta sig och hålla avstånd och fått inpräntat att det är dåligt att vara nära folk. Undrar om inte det får tråkiga konsekvenser.

Jag hade uppskattat enormt om det var mer socialt accepterat att inte vilja ha andras okända och ofta snoriga barn för nära i affärer och liknande även i normala fall. Men det har ju fungerat rätt dåligt även nu så tror inte det är någon större risk/chans för att barn blir avståndstagande mot främlingar mer än vanligt.

 

[zinnia]

Jag hade uppskattat enormt om det var mer socialt accepterat att inte vilja ha andras okända och ofta snoriga barn för nära i affärer och liknande även i normala fall. Men det har ju fungerat rätt dåligt även nu så tror inte det är någon större risk/chans för att barn blir avståndstagande mot främlingar mer än vanligt.

Det är inte fräscht med vare sig snoriga barn eller vuxna upp i ansiktet, pandemi eller inte. Och nog tycker jag det fungerat hyfsat med avstånd i affärer. Tycker inte jag träffat på barn som varit för nära, för är de det måste ju föräldrarna gå för nära när barnen ska hämtas. Och nu under pandemin har det varit 100 procent okej att säga till, och känner man så kan man väl säga till även när restriktionerna tas bort? Eller?

 

[jeennnnyy]

Jag hade uppskattat enormt om det var mer socialt accepterat att inte vilja ha andras okända och ofta snoriga barn för nära i affärer och liknande även i normala fall. Men det har ju fungerat rätt dåligt även nu så tror inte det är någon större risk/chans för att barn blir avståndstagande mot främlingar mer än vanligt.

Jag har ett barn som snart är tre. Vi har varit superförsiktiga och inte umgåtts med någon överhuvudtaget inomhus (innan vi vaccinerades..) är faktiskt inte det minsta orolig för att han ska få några men från pandemin (om han nu inte blir sjuk..). Är helt övertygad att han får tillräckligt mkt social stimulans det knappa år han gått på förskola (var hemma tills han fyllde 2). Ofta känt mig mkt tacksam under pandemin att jag har små barn (har en femårig också..) verkar mkt värre att socialt distansera 16 åring..

 

[honung]

De småbarn som var ett och ett halvt-två år när pandemin började och precis börjat knata omkring och vara sociala. Så himla ledsamt att de behövt akta sig och hålla avstånd och fått inpräntat att det är dåligt att vara nära folk. Undrar om inte det får tråkiga konsekvenser.

Vad tänker du då för konsekvenser? Att hålla avstånd till främmande människor ser jag nog som 'det var på tiden!' att föräldrar lär sig strama åt tyglarna på sina tultingar i offentlig miljö.

Men, jag tänker, att i ett land där barnafödandet kryper upp i åldrarna för första barnet och därmed rent praktiskt innebär det färre och färre barn som har kontakt med mor & farföräldrar ju äldre föräldrarna blir när de skaffar barn, att de närmaste gamla kanske lägger näsan i vädret innan barnen fått en aktiv relation till gamla människor i familjen ens - att ett fortsatt och efter detta virus, naturligt och långvarigt avståndshållande till äldre människor får potentiella samhällskonsekvenser i form av attityder och värderingar som kanske inte alltid är av godo om man inte lärt sig att umgås med äldre, och att respektera dem. (och där slog jag världsrekord i lång mening!)

 

[bettysmatte]

Inom förskolevärlden diskuteras det rätt mycket om hur annorlunda det kan vara att skola in 1-åringarna som har levt under pandemin jämfört med "vanliga" 1-åringar. I normala fall har barnen förmodligen varit med på sagostunder på bibliotek, träffat både barn och vuxna hemma hos vänner och släkt, varit med i mataffären, osv. Men många av de 1-åringar vi får till förskolan nu har kanske knappt varit utanför det egna huset. Inskolning är alltid jobbigt för små barn, men just nu kan det alltså vara extra tufft för dem...

 

[zinnia]

Vad tänker du då för konsekvenser? Att hålla avstånd till främmande människor ser jag nog som 'det var på tiden!' att föräldrar lär sig strama åt tyglarna på sina tultingar i offentlig miljö.

Men, jag tänker, att i ett land där barnafödandet kryper upp i åldrarna för första barnet och därmed rent praktiskt innebär det färre och färre barn som har kontakt med mor & farföräldrar ju äldre föräldrarna blir när de skaffar barn, att de närmaste gamla kanske lägger näsan i vädret innan barnen fått en aktiv relation till gamla människor i familjen ens - att ett fortsatt och efter detta virus, naturligt och långvarigt avståndshållande till äldre människor får potentiella samhällskonsekvenser i form av attityder och värderingar som kanske inte alltid är av godo om man inte lärt sig att umgås med äldre, och att respektera dem. (och där slog jag världsrekord i lång mening!)

Jag tänker på den här oroliga kolla sig över axeln-grejen och att det är "farligt" att komma för nära andra människor. Att lära småbarn vanlig hyfs är ju en sak, men hålla avstånd av pandemiskäl en annan. Tänker jag. Har inga småbarn, men tror jag skulle tyckt det var jobbigt.

Tror väldigt många småbarn har mor- och farföräldrar kvar, så jättegamla är inte föräldrarna ens nu för tiden, och att det varit en sorg att inte kunna umgås med dem, mest såklart för föräldrarna och far- och morföräldrarna. Barnen vet ju inte vad de missar. Mer sorg alltså, än att de inte får lära sig respektera dem.

 

[zinnia]

Jag har ett barn som snart är tre. Vi har varit superförsiktiga och inte umgåtts med någon överhuvudtaget inomhus (innan vi vaccinerades..) är faktiskt inte det minsta orolig för att han ska få några men från pandemin (om han nu inte blir sjuk..). Är helt övertygad att han får tillräckligt mkt social stimulans det knappa år han gått på förskola (var hemma tills han fyllde 2). Ofta känt mig mkt tacksam under pandemin att jag har små barn (har en femårig också..) verkar mkt värre att socialt distansera 16 åring..

Vad bra att er upplevelse är så! Jag ska inte tuta i dig och andra att deras barn får men, föräldrarna känner sina barn bäst. Det var bara en tanke från mig.

 

[honung]

Jag tänker på den här oroliga kolla sig över axeln-grejen och att det är "farligt" att komma för nära andra människor. Att lära småbarn vanlig hyfs är ju en sak, men hålla avstånd av pandemiskäl en annan. Tänker jag. Har inga småbarn, men tror jag skulle tyckt det var jobbigt.

Tror väldigt många småbarn har mor- och farföräldrar kvar, så jättegamla är inte föräldrarna ens nu för tiden, och att det varit en sorg att inte kunna umgås med dem, mest såklart för föräldrarna och far- och morföräldrarna. Barnen vet ju inte vad de missar. Mer sorg alltså, än att de inte får lära sig respektera dem.

Njo, genomsnittsåldern för båda föräldrar ligger strax efter 30, nog gör det skillnad på den äldre generationens ork och möjlighet att ha ett aktivt engagemang då. Tio år gör inte så stor skillnad i sig när man är mellan 20-30, men mellan 70-80 händer väldigt mycket och jag tror umgänget mellan generationerna är viktigt för alla. Jag tror de flesta även efter pandemin kanske (och förhoppningsvis) kommer vara försiktiga i våra kontakter med våra äldre, men tyvärr tror jag det finns baksidor som konsekvens för de yngre i det. Så lite tudelat.

 

[zinnia]

Njo, genomsnittsåldern för båda föräldrar ligger strax efter 30, nog gör det skillnad på den äldre generationens ork och möjlighet att ha ett aktivt engagemang då. Tio år gör inte så stor skillnad i sig när man är mellan 20-30, men mellan 70-80 händer väldigt mycket och jag tror umgänget mellan generationerna är viktigt för alla. Jag tror de flesta även efter pandemin kanske (och förhoppningsvis) kommer vara försiktiga i våra kontakter med våra äldre, men tyvärr tror jag det finns baksidor som konsekvens för de yngre i det. Så lite tudelat.

De flesta trettioårigar har sina föräldrar kvar eftersom genomsnittliga livslängden är 81 och 84 år för män respektive kvinnor, och jag tänker inte bara på aktivt engagemang, utan normalt umgänge mellan generationer.

 

[honung]

De flesta trettioårigar har sina föräldrar kvar eftersom genomsnittliga livslängden är 81 och 84 år för män respektive kvinnor, och jag tänker inte bara på aktivt engagemang, utan normalt umgänge mellan generationer.

Etnologer pratar om en förskjutning som skett när barnen kommer i högre ålder, och att far och morföräldrar fortfarande är yrkesverksamma och inte har tid eller ork att stötta barnen med sina barnbarn, vilket också förskjuter åldern på barnen åt ett håll och på far eller mormor åt andra hållet.
Men äsch, det är en diskussion som förekommit många gånger här på buke, och den här tråden är inte rätt för den heller.

Men - samtidigt som det är bra att vi i post-pandemin håller avstånd mellan våra gamla och våra barn, så är det lite sorgligt att det ska behöva vara så.

 

[Jenka]

De småbarn som var ett och ett halvt-två år när pandemin började och precis börjat knata omkring och vara sociala. Så himla ledsamt att de behövt akta sig och hålla avstånd och fått inpräntat att det är dåligt att vara nära folk. Undrar om inte det får tråkiga konsekvenser.

Min var knappt 2 när pandemin bröt ut. Hon har egentligen inte alls fått höra att hon ska hålla sig ifrån folk- har gått på förskolan men i övrigt inte träffat särskilt många. Affären har hon inte varit på så snarare är effekten att en mataffär fortfarande är jättespännande i hennes värld

Mer drabbad är väl på ett sätt storebror som var 4 då (nu 5.5) som varit mer medveten, inte haft kalas eller fått ta hem kompisar, inställda aktiviteter. Men inte värre än att sådana rutiner kom ett år senare än vad det skulle gjort.

Mindre umgänge med farföräldrarna men med mormor har vi umgåtts hyfsat normalt.

 

[jeennnnyy]

Vad bra att er upplevelse är så! Jag ska inte tuta i dig och andra att deras barn får men, föräldrarna känner sina barn bäst. Det var bara en tanke

Vad bra att er upplevelse är så! Jag ska inte tuta i dig och andra att deras barn får men, föräldrarna känner sina barn bäst. Det var bara en tanke från mig.

Säger inte att inget barn fått men, men tycker det verkar osannolikt att det ska vara ett särskilt stort problem bland små barn. Alla förskolor har ju typ varit öppna typ som vanligt och det är nog få 1,5 åringar som har avancerade sociala behov utöver hem och förskola

 

[zinnia]

Säger inte att inget barn fått men, men tycker det verkar osannolikt att det ska vara ett särskilt stort problem bland små barn. Alla förskolor har ju typ varit öppna typ som vanligt och det är nog få 1,5 åringar som har avancerade sociala behov utöver hem och förskola

Hoppas!

 

[Sofie.S]

Följderna av barn som fötts under pandemin kan ses i förskolan under inskolning, ett ämne som nämnts innan. Vi kan se att de barn som skolas in nu som 1 -1,5 åringar generellt inte är så vana vid stim och stoj. De barnen som skolas in ni behöver mer stöttning gällande anknytning och trygghet i barngruppen.

En annan tanke som slog mig härom dagen var att det skulle vara så skönt om förskolan fick fortsätta skicka hem snoriga barn. En vårdnadshavare frågade mig häromdagen, ”när får vi börja lämna snoriga barn igen?” och det gjorde mig lite ledsen. Sjuka barn bör få vara hemma, oavsett pandemi eller inte..

 

[jeennnnyy]

Följderna av barn som fötts under pandemin kan ses i förskolan under inskolning, ett ämne som nämnts innan. Vi kan se att de barn som skolas in nu som 1 -1,5 åringar generellt inte är så vana vid stim och stoj. De barnen som skolas in ni behöver mer stöttning gällande anknytning och trygghet i barngruppen.

Det kan jag absolut förstå - tänker kanske bara att det problemet borde vara löst strax efter inskolningen eller?

 

[Milosari]

När det gäller barn så ser jag rätt många barn vars föräldrar har fullt utvecklad OCD med extem bakteriefobi där barnen har apat efter. Förr pandemin sågs det som problematiskt att tvätta händerna en kvart men nu är barnen duktiga. Jag tror att det dröjer några år innan vi ser om det är övergående eller om vi får ett helt gäng ungdomar med fobier.

Noll kalas och inget umgänge med andra barn efter skoltid är också något som drabbar vissa hårdare än andra.

För egen del är jag väldigt lite påverkad. Umgås i samma ganska stora krets (jag och min väninna med familjer i tre generationer) som innan och i den ingår sonens bästisar.

 

[Milosari]

Njo, genomsnittsåldern för båda föräldrar ligger strax efter 30, nog gör det skillnad på den äldre generationens ork och möjlighet att ha ett aktivt engagemang då. Tio år gör inte så stor skillnad i sig när man är mellan 20-30, men mellan 70-80 händer väldigt mycket och jag tror umgänget mellan generationerna är viktigt för alla. Jag tror de flesta även efter pandemin kanske (och förhoppningsvis) kommer vara försiktiga i våra kontakter med våra äldre, men tyvärr tror jag det finns baksidor som konsekvens för de yngre i det. Så lite tudelat.

Jag var 35 när jag fick barn och mina föräldrar är numera pensionärer. Helt perfekt ålder enligt mig, de kan ju ofta ställa upp med lämning och hämtning! Vi umgås mycket ofta och jag kan inte se att de skulle önska att hålla avstånd. Jag tror att det är väldigt individuellt. Pappa är i riskgrupp pga fetma och relaterade sjukdomar men skulle aldrig låta bli att vara barnvakt pga sjukt barn.

Umgås som sagt mycket med min väninnas familj också, hennes mamma gick bort i aggressiv cancer i somrad men var in i det sista glad för att passa sina barnbarn. Pappan hjälper till dagligen. "Morbror" (gammal vän till familjen) är också drygt 70 och honom träffar vi varje vecka på livliga middagar.