Jag är mamma till Viktor som är 7 år och går i första klass. Kunskapsmässigt skulle man nog kunna jämföra honom med en genomsnittlig 10-åring, både när det gäller att läsa, skriva och räkna. I matematik ligger han nog ännu högre upp. Räknar tal som 7 x 8, 10/3 och 345-97 i huvudet.
Det kanske inte låter som någonting som borde vara ett problem, men det är det i vissa avseenden. Att hålla Viktor intresserad och stimulerad i skolan har visat sig vara svårt, vilket vi också oroade oss för redan när han gick i förskoleklass. Det är inte alls så att han är jobbig eller uppförs sig illa i klassrummet, han sitter i stället passiv och längtar hela tiden efter att skoldagen ska vara slut. I teorin har alla barn rätt att få undervisning utefter sina egna förutsättningar, men jag är inte dummaren än att jag förstår att det är svårt att anpassa undervisningen efter 20 olika individer med vitt skilda förkunskaper. Vissa barn i klassen kan ännu inte hela alfabetet, medan Viktor gärna och lätt plöjer igenom fem böcker om dagen.
Det märks att hans lärare är frustrerad och inte riktigt vet hur hon ska bemöta varken Viktor eller oss föräldrar. Hon har några gånger uttryckt sig på ett sätt som visar att hon tycker att vi ska försöka bromsa Viktor och exempelvis inte låta honom läsa hemma och att det vore en bättre lösning än att skolan erbjuder honom utmaningar som passar honom. För mig ter dig sig orimligt att förbjuda en bokälskande sjuåring att läsa och det kommer jag heller inte att göra, men jag vet inte heller vad jag ska göra för att han ska trivas i skolan och inte bli skoltrött redan innan han börjat mellanstadiet.
Hur ska man hantera "duktiga" barn i skolan? Vad kan man kräva som förälder och vad kan vi föräldrar göra hemifrån för att stötta vår son så mycket vi kan? Tilläggas bör att han definitivt inte lider av prestationshets eller liknande, men han är väldigt vetgirig och läser gärna böcker om schack och andra strategispel, något som han också är minst sagt förtjust i att spela. Han slukar kunskap med en aldrig sinande frenesi, men upplever skolan mer eller mindre som ett fängelse där han tvingas skriva samma bokstav sida upp och sida ner.
Finns det någon annan som har erfarenhet av så kallade särbegåvade barn? Hur tacklar man problemet bäst enligt er erfarenhet?
Det kanske inte låter som någonting som borde vara ett problem, men det är det i vissa avseenden. Att hålla Viktor intresserad och stimulerad i skolan har visat sig vara svårt, vilket vi också oroade oss för redan när han gick i förskoleklass. Det är inte alls så att han är jobbig eller uppförs sig illa i klassrummet, han sitter i stället passiv och längtar hela tiden efter att skoldagen ska vara slut. I teorin har alla barn rätt att få undervisning utefter sina egna förutsättningar, men jag är inte dummaren än att jag förstår att det är svårt att anpassa undervisningen efter 20 olika individer med vitt skilda förkunskaper. Vissa barn i klassen kan ännu inte hela alfabetet, medan Viktor gärna och lätt plöjer igenom fem böcker om dagen.
Det märks att hans lärare är frustrerad och inte riktigt vet hur hon ska bemöta varken Viktor eller oss föräldrar. Hon har några gånger uttryckt sig på ett sätt som visar att hon tycker att vi ska försöka bromsa Viktor och exempelvis inte låta honom läsa hemma och att det vore en bättre lösning än att skolan erbjuder honom utmaningar som passar honom. För mig ter dig sig orimligt att förbjuda en bokälskande sjuåring att läsa och det kommer jag heller inte att göra, men jag vet inte heller vad jag ska göra för att han ska trivas i skolan och inte bli skoltrött redan innan han börjat mellanstadiet.
Hur ska man hantera "duktiga" barn i skolan? Vad kan man kräva som förälder och vad kan vi föräldrar göra hemifrån för att stötta vår son så mycket vi kan? Tilläggas bör att han definitivt inte lider av prestationshets eller liknande, men han är väldigt vetgirig och läser gärna böcker om schack och andra strategispel, något som han också är minst sagt förtjust i att spela. Han slukar kunskap med en aldrig sinande frenesi, men upplever skolan mer eller mindre som ett fängelse där han tvingas skriva samma bokstav sida upp och sida ner.
Finns det någon annan som har erfarenhet av så kallade särbegåvade barn? Hur tacklar man problemet bäst enligt er erfarenhet?
så då fick man välja egna böcker att läsa efter att man gjort klart läxböckerna.
