Bukefalos 28 år!

Hur hjälper man "duktiga" barn?

Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Jag hade lätt för mig på ett liknande sätt, och jag tyckte att skolan var så tråkig så att klockorna stannade. När jag var klar med övningarna "i förtid" fick jag fler övningar - av samma typ som de jag redan hade gjort. Jag minns att jag frågade mina föräldrar varför jag som kunde övningarna måste göra fler, medan de som inte kunde slapp.

Jag vet inte om jag direkt tycker att skolan "bromsade" mig, men den gjorde ju heller absolut ingenting för att jag skulle känna att det var meningsfullt att gå dit.

Jag lärde mig successivt att skolka från andra klass, och hade utvecklat konsten till fulländning i högstadiet.

Egentligen ser jag ingen vettig lösning på problemet, om det är ett problem. Alla verkar ju inte uppleva det så. Om problemet är att barnet tycker att det är jobbigt att vara avvikande, är det väl där han behöver stöd. Den känslan känner jag inte igen från mig själv. (Tvärtom.)

Under någon period fick jag skriva egna "böcker" efter att jag blivit klar med uppgifterna, det var ganska okej.

Jag tror att jag hade avskytt skolan oavsett om jag presterat dåligt eller bra. Jag är inte alls säker på att min avsky mot skolan och mina prestationer hängde ihop. De råkade nog bara sammanfalla.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Kl

Jag hade också lätt för mig i lågstadiet. Inte som TS son men jag var som en svamp som sög i mig lärdom.
Jag gjorde ofta färdigt uppgifterna snabbt och låg långt fram i böckerna. Har aldrig känt mig mättad eller skoltrött pga det.
När vi gick i 3 an o forskade om planeter och gjorde scrapbooks om olika djur gick det att anpassa arbetet mer efter individerna. Jag gjorde massor och de som hade svårare gjorde enklare faktaberöttelser och målningar osv.

Det blir nog lättare att individanpassa undervisningen när alla i klassen kan skriva, räkna och läsa.

Förresten ang läsningen så hade vi 3 olika böcker: en lätt, en medel och en svår. Har inte ni det?
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Finns det någon annan som har erfarenhet av så kallade särbegåvade barn? Hur tacklar man problemet bäst enligt er erfarenhet?

Vi jobbade hårt med att förklarar för barnet att det finns annat att lära än bara det som står i böcker.
Umgås med andra barn.
Träna tålamodet med att upprepa samma bokstav om igen.
Så snygga som möjligt eller så många som möjligt på en minut.

I övrigt så var skolan mycket bra på att anpassa sig.
Uppgifterna sattes på rätt nivå och barnet fick flytta upp en klass mellan låg- och mellan-stadiet
Och i högstadiet så fick sonen gå i en skola där studietakten sätts efter eleven - Kunskapsskolan.
Den kan man börja i från 6an.
Rekommenderas.

Att ta hjälp av Mensa är också bra.
De vet allt om det där.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Det där har jag aldrig riktigt fattat, varför leder detta att kunna läsa och räkna innan man börjar skolan till att man tycker allt är tråkigt och skolkar? Jag kunde också läsa och räkna innan jag började skolan, och jag har alltid tyckt skolan var jättekul, man fick ju sitta hela dagarna och greja med matte och svenska - visserligen väldigt lätta övningar då, men ändå kul bara att göra dem, och ganska snart var det ju en och annan detalj som jag inte kunde. Det är ju inte bara att lära sig nya saker som är kul, utan också att kunna göra saker väl, jag tyckte det var rätt kul att kunna lösa alla uppgifter i boken själv, att känna att man var bra på det. Eller se hur snabbt man kunde räkna, hur många tal man hann på en timme, att hinna klart boken, etc.


Därför att det känns fruktansvärt meningslöst att traggla något man redan kan. Man vill lära sig något nytt, inte upprepa samma sak om och om igen. Det finns ingen nytta med det. Man inser redan i tidig ålder att de där extra uppgifterna man får bara syftar till att slå ihjäl tid och inte till att egentligen lära sig något.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Därför att det känns fruktansvärt meningslöst att traggla något man redan kan. Man vill lära sig något nytt, inte upprepa samma sak om och om igen. Det finns ingen nytta med det. Man inser redan i tidig ålder att de där extra uppgifterna man får bara syftar till att slå ihjäl tid och inte till att egentligen lära sig något.

Så minns jag det också. Om någon hade tyckt när jag var nio år att jag skulle se hur många tal jag kunde räkna på en timme, hade jag nog tagit det som något av en förolämpning, tror jag.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Därför att det känns fruktansvärt meningslöst att traggla något man redan kan. Man vill lära sig något nytt, inte upprepa samma sak om och om igen. Det finns ingen nytta med det. Man inser redan i tidig ålder att de där extra uppgifterna man får bara syftar till att slå ihjäl tid och inte till att egentligen lära sig något.

Ja, för Viktor är det verkligen så. Han ifrågasätter nödvändigheten av olika saker till en punkt där många vuxna får svårt att svara honom, helt enkelt därför att han inte anser att vuxna automatiskt vet bäst eller måste åtlydas just för att de är vuxna. Däremot har en mycket stark känsla för rätt och fel, han skulle aldrig göra någon illa med flit, störa andra elever under lektionerna eller uppträda trotsigt för trotsighetens skull. Men han kräver svar och sväljer inga "därför-svar" bara för att de kommer från en lärare. Han dissekerar argument och har inga problem med att underkänna dem och på det sättet riskerar han förstås att ses som ett "jobbigt" barn.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Kl

Jag hade också lätt för mig i lågstadiet. Inte som TS son men jag var som en svamp som sög i mig lärdom.
Jag gjorde ofta färdigt uppgifterna snabbt och låg långt fram i böckerna. Har aldrig känt mig mättad eller skoltrött pga det.
När vi gick i 3 an o forskade om planeter och gjorde scrapbooks om olika djur gick det att anpassa arbetet mer efter individerna. Jag gjorde massor och de som hade svårare gjorde enklare faktaberöttelser och målningar osv.

Det blir nog lättare att individanpassa undervisningen när alla i klassen kan skriva, räkna och läsa.

Förresten ang läsningen så hade vi 3 olika böcker: en lätt, en medel och en svår. Har inte ni det?

Jodå, de har läseböcker med olika svårighetsgrad och han läste ut den svåraste samma dag som han fick hem den... Han skulle gärna bo halvtid på biblioteket om han fick chansen!
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Fast man kan ju alltid lära sig att bli snabbare, skriva snyggare, eller vad det nu är? Man kan se hur många uppgifter man kan göra på fem minuter, hur snabbt man kan göra en uppgift, osv. Sällan har ju läraren dessutom hundratals exakt likadana uppgifter att dela ut, och i många ämnen har man ju arbetsböcker, där uppgifterna varierar lite.

Om man ledsnar så fort man kan något handlar det ju just om det, att man aldrig tål att göra nåt man redan kan utan bara vill ha nytt hela tiden - och då kanske man behöver lite hjälp med att hitta nånting roligt även i arbetsuppgifter som upprepas några gånger. Det är ju rätt mycket i livet man måste upprepa även fast man redan vet hur man gör.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Så minns jag det också. Om någon hade tyckt när jag var nio år att jag skulle se hur många tal jag kunde räkna på en timme, hade jag nog tagit det som något av en förolämpning, tror jag.

Varför det? Var det inte kul att se hur snabb du kunde bli? Jag vill minnas att vi hade räkning på tid ända upp i sexan när jag gick i skolan, hela klassen var involverad i tävlingen, och jag tror inte någon tog det som en förolämpning. Så har jag gjort även i vuxen ålder ibland med tråkiga arbetsuppgifter, t ex hur många boxar hinner jag mocka på 20 minuter, eller hur fort kan jag mocka den här boxlängan. Det är ju ett enkelt sätt att göra enformiga arbetsuppgifter lite mer utmanande.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Jodå, de har läseböcker med olika svårighetsgrad och han läste ut den svåraste samma dag som han fick hem den... Han skulle gärna bo halvtid på biblioteket om han fick chansen!

Ok, men har han inte fått en ny bok då, t ex en egenvald från biblioteket? Läseböckerna är i allmänhet inte anpassade efter barn som redan läser snabbt, det är korta, läsvänliga texter som man plöjer på en eftermiddag om man är van. Men det behöver ju inte vara ett problem, är det meningen att man t ex ska läsa högt ur den kan man ju öva på att göra det fint, även om man redan kan läsa tyst. Och sen kan man ju fortsätta plöja andra böcker på fritiden.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Men återigen, vari ligger nyttan med att läsa en lätt text ännu snabbare? Eller räkna samma typ av tal på tid?
Det spelar ingen roll hur många variationer det finns på temat, man känner ändå igen det och inser att den här uppgiften är likadan som den förra. Det är oerhört frustrerande att vara klar att gå vidare och någon står och bromsar, dessutom utan en vettig förklaring.

Jag har idag inga problem med monotona uppgifter, om det finns en mening och ett syfte. Det skulle dock aldrig hända att jag står och tragglar med någon bara för att.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Den stora nackdelen med att låta barn arbeta med för lätta uppgifter är dock att de inte lär sig anstränga sig. När man sedan då stöter på en verklig utmaning så faller man som ett korthus. Det enda man lärt sig kämpa sig igenom är tråkig monotoni och inte riktigt tankekrävande problem. Man slår i backen som en sten och det beroende på att man inte vet hur man ska göra när det tar emot. Man har ju aldrig upplevt det förut.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Det finns delade meningar om Kunskapsskolan. Den passar nog bra för verkligen självgående och disciplinerade elever då deras undervisning kräver mycket självstudier. Risken med de här barnen är ju att de inte fått någon/inte har behövt någon studieteknik. Den passade tex sällsynt dåligt för min brorson som valde den för att de inte har några läxor, och alltså hade ett obefintligt intresse av skolan. En hel del av deras elever kommer också till gymnasiet med kunskapsluckor.

En idé är kanske att läraren samarbetar med en annan lärare som undervisar i en av de lägre klasserna på mellanstadiet och kan få uppgifter till Viktor därifrån. Att bromsa ett barn låter ju befängt. Om jag vore som ni skulle jag kontakta rektor så att ni tillsammans med henne/honom och läraren kan komma fram till hur ni ska få en bättre skolgång för er pojke. Man upprättar ju åtgärdsprogram för barn i behov av olika sorters stöd, beteendemässigt och inlärningsmässigt. De här barnen behöver ju också "stöd", fast på ett annat sätt. Kan man plocka fram extra uppgifter eller omorganisa undervisningen för ett lågpreaterande barn så måste man väl kunna göra det för ett högpresterande. Att kontakta Mensa verkar också vara en god idé.

Sen tycker jag att det är lite alarmerande att han tröttnade redan dag tre. Det låter nästan som att han redan från början bestämt sig för att skolan inte passade honom. Så tidigt på terminen har ju undervisningen knappt kommit igång. Är det så är det ju jätteviktigt att han får större utmaningar, så att han upptäcker att skolan kan vara rolig.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Den stora nackdelen med att låta barn arbeta med för lätta uppgifter är dock att de inte lär sig anstränga sig. När man sedan då stöter på en verklig utmaning så faller man som ett korthus. Det enda man lärt sig kämpa sig igenom är tråkig monotoni och inte riktigt tankekrävande problem. Man slår i backen som en sten och det beroende på att man inte vet hur man ska göra när det tar emot. Man har ju aldrig upplevt det förut.

Tyvärr är det ju så
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

kl
Jag hade också lätt för mig; lärde mig läsa när jag var 4 och fick dra med mig en kompis till fröken (när jag var 6) och be henne bekräfta att 100*100 är 10000 och inte 1000 eftersom han inte trodde mig...

Jag tycket dock att skolan var jätterolig redan från början, men så hade vi en superbra lärare som anpassade allt efter individen. Vi hade arbetsböcker som användes flitigt. Man fick helt enkelt ett antal sidor i matteboken man skulle räkna, ett antal "KUL-kort" som skulle lösas, ett antal sidor i bänkboken som skulle lösas etc. Blev man klar med allt så sa man till. Det var en kille i klassen som räknade ut matteböcker på löpande band; han fick nya från mellanstadiet istället. Däremot låg jag efter i matte på lågstadiet. Våra böcker bestod av rad efter radmed 10+3, 2+8, 5+6, 10-3 och så småningom 56+7, 103-78 etc. Jag tyckte det var vansinnigt tråkigt, så jag försökte alltid dra på maten så mycket jag kunde för att slippa den... (Fast jag visste att den ju hängde med till nästa vecka) Däremot letade jag alltid igenom matteboken så fort jag fick en ny (när den gamla var uträknad) och letade upp alla läsuppgifter och uppgifter med bilder och räknade ut dem; mycket roligare!

När vi flyttade upp till mellanstadiet fick vi en helt annan typ av bok, med betydligt fler läsuppgifter; plötsligt låg jag långt före de andra. Jag vill minnas att jag var i åttans böcker när vi slutade sexan. Däremot fick jag klara mig ganska mycket själv på mellanstadiet, vilket gjorde att jag kom på en del egna sätt att lösa talen som gjorde att jag fick lära om lite på högstadiet, eftersom mitt sätt inte fungerade när talen blev svårare.

Det måste väl helt enkelt gå att ge honom en svårare mattebok när han är klar med uppgifterna ha har nu? Och låta honom läsa ungdoms-/vuxenböcker? Jag förstår att han tycker det är tråkigt med skolan om inte läraren kan ge honom någon utmaning; mocka boxar är ju något som måste göras för att hästarna ska må bra. Det finns ju ingen anledning att räkna tal (tex) bara för sakens skull... Men att prata med mensa låter som en jättebra idé, då har du ju något att hänvisa till också och behöver kanske inte känna dig lika "jobbig" (Vilket du inte skulle behöva!). Jag ser att jag inte har skrivit så mycket som inte redan står i tråden... Jag ville mest tala om att det kan fungera bra också!

Lycka till!
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Så minns jag det också. Om någon hade tyckt när jag var nio år att jag skulle se hur många tal jag kunde räkna på en timme, hade jag nog tagit det som något av en förolämpning, tror jag.

Men det handlar om att lära sig att hantera omvärlden.
Om man är bra på något så kan man utveckla andra delar.

Att bli uttråkad har inte med vare sig kunskapsnivå eller begåvning att göra.
Det har bara med förmågan att bli uttråkad att göra, vilket är en egen egenskap.
Livet är inte fullt av nya, roliga utmaningar utan ibland så gäller det bara att tröska igenom rutinuppgifter.

Vi kan ta städning som ett exempel, det är ju dödstrist.
Men genom att träna sig i att bli snabb på det så kan man minska tiden man behöver lägga på att städa utan att behöva leva skitigt.
Skapandet av effektiva rutiner och träningen av motoriken ger resultat.

Eller en löpare som springer fort.
Den kan ju springa, inget nytt i det, men för att bli snabb så måste man träna.
Samma sak om och om igen.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Den stora nackdelen med att låta barn arbeta med för lätta uppgifter är dock att de inte lär sig anstränga sig.

Det är ett annat problem.
Och det måste hanteras annars så blir det dåligt.
Och där så kan jag bara rekommendera att söka sig till en skola som kan hantera detta.
Det är fritt skolval nu för tiden, det var det inte på vår tid, så man byter skola om det inte fungerar.

Mitt begåvade barn besökte många skolor innan valet föll på just Kunskapsskolan.
Och barnets pappa flyttade till skolorten för att det hela skulle fungera.
Som förälder till ett begåvat barn så måste man göra vissa egna anpassningar för att det skall fungera bra.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Man får absolut INTE bromsa.
Det blir katastrof.

Det finns delade meningar om Kunskapsskolan. Den passar nog bra för verkligen självgående och disciplinerade elever då deras undervisning kräver mycket självstudier. Risken med de här barnen är ju att de inte fått någon/inte har behövt någon studieteknik. Den passade tex sällsynt dåligt för min brorson som valde den för att de inte har några läxor, och alltså hade ett obefintligt intresse av skolan. En hel del av deras elever kommer också till gymnasiet med kunskapsluckor.

Där så kommer föräldraansvaret in.
I det läget så är det viktigt att barnet har lärt sig vikten av att arbeta sig igenom uppgifterna och göra de där tråkiga rutinuppgifterna.
Prestation är inte bara att lära och förstå fort utan det är också att leverera färdiga uppgifter med hög kvalitet.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

När jag var klar med övningarna "i förtid" fick jag fler övningar - av samma typ som de jag redan hade gjort.

Där så var Kunskapsskolan bra.
När övningarna är klara så kan man gå och göra något annat.
Spela musik med sina kamrater eller skapa konstverk i estet-salarna.
Musik och konst tillhör också skolarbete.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Den stora nackdelen med att låta barn arbeta med för lätta uppgifter är dock att de inte lär sig anstränga sig. När man sedan då stöter på en verklig utmaning så faller man som ett korthus.
Håller helt med, iallafall om jag ser till min egen erfarenhet.

Jag hade oerhört lätt för mig i skolan, lärde mig läsa som femåring och blev sen en snabbläsare som plöjde böcker. Det i sin tur medförde att jag fick lättare i de flesta andra ämnen också, möjligtvis undantaget matte där jag var ganska "normal" och kanske lite slarvig. Jag kan inte minnas att skolan var några som helst svårigheter förrän omkring i mitten av tvåan på gymnasiet (Natur/Matteinriktning) när jag plötsligt inte förstod matteuppgifterna direkt, utan var tvungen att traggla. Problemet var bara att jag aldrig lärt mig studieteknik eller hade disciplinen att sitta länge med samma uppgift när det var jobbigt. Jag klarade mig ett tag men i slutändan innebar min bristande studieteknik ändå ett ras från klara mvg till knappt godkänt i de svårare mattekurserna.

Jag har haft samma "problem" på universitetet, jag har lätt gett upp om det blivit jobbigt och klarade inte riktigt av att läsa en utbildning där 95% bestod av egna studier. Ofta klarar jag mig för att jag har lätt för att snappa upp detaljer och förstå sammanhang, inte för att jag faktiskt har lärt mig allt jag borde.

Lång utläggning, men det jag ville säga är att jag tror det är ganska viktigt att hitta nivåer som passar även barn som har lätt för sig. Inte bara för att man inte ska bli uttråkad i skolan, utan för att det är en stor fördel om man tidigt lär sig att sätta upp mål och arbeta för att få det man vill. (Jämförelsevis har jag en äldre bror som gick ut gymnasiet med högre betyg än jag och är oerhört driven, men han har pluggat sig till alla framgångar, ibland dygnet runt, medan jag fått mycket "gratis").

*kl*
Vad jag kan minnas gick jag genom hela grundskolan, gjorde samma uppgifter som andra och blev helt enkelt "belönad" med att "vara klar". Det var aldrig tal om att göra svårare saker än andra eller att göra "mer" när man gjort det som de andra behövde hela lektionen för att klara.

Jag minns när jag gick i första klass och vi skulle ägna en lektion åt att ringa in specifika bokstäver i tidningar. Jag kunde ju redan läsa och skriva, och min lärare sa till mig att jag inte skulle göra uppgiften eftersom jag redan kunde, men att hon inte hade något annat åt mig heller... Jag fick titta på medan de andra jobbade och jag minns att jag kände mig fruktansvärt utanför.

Idag kan jag ifrågasätta hur en lärare med mer än 30 år bakom sig inte kunde tänka lite kreativt och låta mig göra något som låg en bit längre fram i kursplanen, men då kände jag mig bara negativt särbehandlad, nästan som att straffas för att man redan kunde.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 615
Senast: Araminta
·
Övr. Barn Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför...
2 3
Svar
59
· Visningar
15 090
Senast: Milosari
·
Övr. Barn Min dotter har ärvt intelligens från båda föräldrar och än så länge (femte klass) har hon knappt någonsin behövt läsa på inför prov...
4 5 6
Svar
105
· Visningar
6 760
Senast: Inte_Ung
·
Småbarn Hur vet man om ens barn är ”smartare” än andra barn? Min dotter är 5, blir 6 sent i höst. Hon kan läsa och skriva obehindrat. Skriver...
13 14 15
Svar
291
· Visningar
17 470
Senast: Sedna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundlucka
  • Flämtningar
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp