Hur länge är det rimligt att som vuxen vara som ett barn i förhållande till sina föräldrar?

[Hyacinth]

Mina föräldrar har hjälpt oss alla ekonomiskt på olika vis. Det kan vara vinteroveraller till barnen eller större saker som kontakt med banken eller i mitt fall medlåntagare på dyr bostadsrätt (jag tog över lånen så fort banken sade ok). Vi har alla haft rätt att tycka till vid större prylar, om det påverkar deras förmåga att hjälpa en annan periodvis. Alla har alltid sagt ett rungande JA.

 

[Hyacinth]

Jag avstod alla sådana bidrag, priset var för högt.

Hos oss finns inget pris att betala.

 

[Khasa]

Jag kan nog inte nämna en person som har kunnat stå på helt egna ben - oavsett så kallad klass.

Att föräldrar ger är ett tecken på kärlek imo. Men man får ju göra det smart så att man inte hämmar utan främjar barnens väg mot självförsörjning.

Hyresmarknaden av bostäder håller helt på att gå mot marknadshyror och den utvecklingen kommer med största sannolikhet att fortsätta.

Personer utan tillskott från föräldrar på bostadsmarknaden riskerar att hamna i en dålig spiral där de lägger lönen/lönerna på att betala hyror på 10-25K i månaden.

Lyckat stöd kan även vara att betala ett körkort som underlättar på arbetsmarknaden.

Eller att ge gratis tillgång till semesterbostäder vilket gör att semesterkostnaderna kan minska med 50.000 om året.

 

[Enya]

Jag är å andra sidan barn till mina föräldrar på det ofattbart omogna viset att jag ofta måste behärska mig för att inte ta en titt i deras kylskåp efter något gott. Det tycker jag är så barnsligt att jag blir full i skratt.

Exakt det där gör jag fortfarande! Fast jag säger samtidigt "Mamma, har du något gott hemma?" medan jag står där med kylskåpsdörren i handen och spanar! Och nej, jag skäms inte ett dugg heller! Hon är min mamma och helt och hållet välkommen att glo i min kyl om hon vill och vill hon ha något får hon det! Eftersom hon hjälper mig att handla brukar det slinka ner lite till henne också från mig.

Mamma skulle aldrig få för sig att göra så hos mig, hon är för väluppfostrad för det (stackars henne som har fått mig då!), men min bror är som jag så när han kommer till mig gör han som jag gör hos mamma... och då brukar jag ställa mig bredvid honom, titta in i kylskåpet och säga "jag har ätit upp det goda redan"

 

[Sonic76]

Inte sjutton hade mamma och pappa råd att betala åt oss
Vi alla flyttade ut så fort vi kunde
Att jag ett och ett halvt år senare var utan jobb och a kassa var ju inte deras fel eller problem.
Hade ju kunnat flytta hem iofs men jg ville inte
Dumt beslut i efterhand men

 

[Tassetass]

Mina föräldrar hjälpte mig och mina syskon. Mamma vet jag hade sagt att hon ville hellre ge med varm hand än med kall, och jag kan tänka mig att pappa tänkte likadant. Vi barn har fått körkort, någon fick även en bil, mamma och pappa gick i borgen för min äldsta systers bolån i början, de har sponsrat något garage, låtit flera av oss bo hemma i perioder när (vuxen)livet skitit sig osv osv. Det var aldrig med intentionen att binda oss till dem eller något liknande, och det var inte heller tal om millimeterrättvisa mellan oss syskon; olika barn hade olika behov och jag och mina syskon har aldrig tänkt "Men hen har ju fått ditten och datten".

Nu är båda mina föräldrar borta sedan ganska många år och det enda jag ser att deras generositet resulterat i är att vi fyra ungar står stadigt på egna ben med hjälp av den grund våra föräldrar hjälpte oss med, men nu är det vi som hjälper våra ungar istället (eller, inte jag så mycket än, min är ju bara fyra år).

För mig är det helt naturligt att vi kommer hjälpa dottern med körkort, bil, lägenhet osv i den utsträckning hon behöver det. Behöver hon komma hem för att det skitit sig med sambon så kommer det alltid finnas ett rum till henne, även om hon är 40 och har tre egna knattar med sig. Kanske behöver hon mycket hjälp, kanske ingen alls. Förhoppningsvis växer hon upp till en individ som vill klara sig själv, som strävar efter att lösa det själv, men som vet att om det skiter sig så finns vi alltid, alltid där.

 

[sjoberga]

Fast jag kanner nog inte en enda ungdom som varit "jambordig vuxen" vid 18 ar. For de flesta har det narmat sig "jambordigt vuxen" utan de varsta tonars missar runt 20, och ekonomin ar inte det som varit mest tydligt utan beslutsprocessen hos ungdommen har helt klart behovt lite hjalp for att ungdommen ska se alla vinklar i ett beslut.



Nej, foraldrar ar inte skyldiga att forsorja sina barn efter de fyllt 18, men for mig, och manga andra har, ar det tydligen en sjalvklar sak. Har man agnat 18 ar att lara ett barn att bli en bra vuxen, en som kan fatta egna beslut, en som klarar av ekonomien ... ska man plotsligt inte finnas som sista fallskarm, allt efter formaga, bara for att de fyllt 18?

Sista fallskärm jfrt med sticka till pengar regelbundet. Direkt vid 18 jfrt med glidande skala till kanske 25 år.

Vi pratar om olika saker.

Jag stöder bara de observationer som TS gjort. Det verkar finnas hög korrelation mellan kasst ansvarstagande och hög inblandning av föräldrar i ekonomin och livsbeslut i övrigt, gällande mina observationer. Jag tycker mig kunna se klara orsakssamband. Jag kan bara se vad jag tycker verkar bäst, inte döma ut andras sätt att agera i deras egna liv. Det här är en diskussion , inte några lagförslag.

Jag tänker att ett hårt fall efter dåliga beslut är väldigt nyttigt. Men en sista fallskärm kan alla behöva ha och i många samhällen finns den för alla och i andra krävs bemedlade föräldrar.

 

[vallhund]

https://www.aftonbladet.se/tv/a/293121/arg-brat-dumpade-sin-bmw--nar-han-inte-fick-en-jaguar

 

[_Taggis_]

Men det blir konstigt att tycka att andra gör fel som får hjälp av tex föräldrar om man själv får hjälp av sambo. Jag har många gånger hört just det sägas dvs att andra är osjälvständiga och borde växa upp men själva får de lika mycket hjälp och det anser de vara okej för det är av sambo/partner.

Ja precis det var vad jag menade. Jag lägger ingen värdering i huruvida en bör få hjälp eller ej, jag har ju fått hjälp själv och jag hjälper gärna andra vid behov i den mån jag kan. Vet inte om @Badger möjligen missuppfattade min tanke, men sådan var den...

 

[escodobe]

Hos oss finns inget pris att betala.

Det kan vara så att @vallhund kunde ha hamnat i en liknande situation som i trådstarten .

 

[Hyacinth]

Det kan vara så att @vallhund kunde ha hamnat i en liknande situation som i trådstarten .

Absolut. Men jag tror inte det är drt vanligaste, utan att man utan motkrav hjälper varandra.

 

[Görel]

Bara för att förtydliga eftersom flera skrivit att föräldrars försörjningsplikt upphör när barnet fyller 18 år. I Sverige är man försörjningspliktig för barn som fyllt 18 men inte 21 om de fortfarande går på gymnasiet eller motsvarande.

 

[Raderad medlem 142449]

Sedan jag flyttade hemifrån så har jag stått på egna ben. Har lånat pengar av mamma mellan terminerna då man inte fick CSN och när sommarjobbet betalade i efterskott, men jag betalade alltid tillbaka direkt.

Jag kommer vara hård med mina barn också. Mamma och pappa är ingen bank, när man blir vuxen så ska man ta ansvar.

 

[the_connemara]

Denna trådens engagemang berör mig otroligt djupt. Det bara blinkar som en stark neonskylt i ögonen. Det enda jag kan tänka på är alla som inte har möjligheten att få den där hjälpen som tas upp i tråden. Vissa av sakerna häpnas jag över. Inte för att jag tycker det är negativt i sig utan för att jag blir paff och mer undrar, varifrån kommer alla pengar? Och jag tycker @TinyWiny s frågeställning är jätteintressant (och ber om ursäkt för denna OT men kan bara inte låta bli). Och så tänker jag på en Spartråd här för ett tag sedan. Och så får jag inte ihop det riktigt? Eller så är det precis så som det går ihop? De som har möjlighet att få ekonomisk hjälp är de som har möjlighet att vara ekonomisk hjälp senare i livet? Och då blir jag plötsligt bara bedrövad.

 

[Khasa]

Denna trådens engagemang berör mig otroligt djupt. Det bara blinkar som en stark neonskylt i ögonen. Det enda jag kan tänka på är alla som inte har möjligheten att få den där hjälpen som tas upp i tråden. Vissa av sakerna häpnas jag över. Inte för att jag tycker det är negativt i sig utan för att jag blir paff och mer undrar, varifrån kommer alla pengar? Och jag tycker @TinyWiny s frågeställning är jätteintressant (och ber om ursäkt för denna OT men kan bara inte låta bli). Och så tänker jag på en Spartråd här för ett tag sedan. Och så får jag inte ihop det riktigt? Eller så är det precis så som det går ihop? De som har möjlighet att få ekonomisk hjälp är de som har möjlighet att vara ekonomisk hjälp senare i livet? Och då blir jag plötsligt bara bedrövad.

Varför blir du bedrövad? Tycker det visar på god familjegemenskap att dela med sig.

Visst är det som du säger att många av de som tar emot hjälp ger liknande hjälp till nästa generation.

 

[the_connemara]

Varför blir du bedrövad? Tycker det visar på god familjegemenskap att dela med sig.

Visst är det som du säger att många av de som tar emot hjälp ger liknande hjälp till nästa generation.

Stycke ett: Läst tex min tredje mening igen.

Styckte två: Jag skulle vilja editera till: "Visst är det som du säger att många av de som har möjlighet att ta emot hjälp ger liknande hjälp till nästa generation." Att ens behöva göra den editeringen gör mig också bedrövad.

 

[Hyacinth]

Denna trådens engagemang berör mig otroligt djupt. Det bara blinkar som en stark neonskylt i ögonen. Det enda jag kan tänka på är alla som inte har möjligheten att få den där hjälpen som tas upp i tråden. Vissa av sakerna häpnas jag över. Inte för att jag tycker det är negativt i sig utan för att jag blir paff och mer undrar, varifrån kommer alla pengar? Och jag tycker @TinyWiny s frågeställning är jätteintressant (och ber om ursäkt för denna OT men kan bara inte låta bli). Och så tänker jag på en Spartråd här för ett tag sedan. Och så får jag inte ihop det riktigt? Eller så är det precis så som det går ihop? De som har möjlighet att få ekonomisk hjälp är de som har möjlighet att vara ekonomisk hjälp senare i livet? Och då blir jag plötsligt bara bedrövad.

Så himla sant!
Jag som vet att mina föräldrar kan backa mig vid behov har haft det mycket enklare än partner som Inte haft det så. Vi hade det snålt när jag var barn, numer är mina föräldrar två ensamma vuxna med ok inkomster och min far är bra på att placera pengarna. De har inte kunnat ösa hundratusentals kronor över oss, men de har kunnat hjälpa när det hänt något. Vanlig medelklass, inga superlöner alls.
Jag hoppas jag kommer kunna hjälpa mina barn, men det finns inga garantier alls.

 

[mandalaki]

Denna trådens engagemang berör mig otroligt djupt. Det bara blinkar som en stark neonskylt i ögonen. Det enda jag kan tänka på är alla som inte har möjligheten att få den där hjälpen som tas upp i tråden. Vissa av sakerna häpnas jag över. Inte för att jag tycker det är negativt i sig utan för att jag blir paff och mer undrar, varifrån kommer alla pengar? Och jag tycker @TinyWiny s frågeställning är jätteintressant (och ber om ursäkt för denna OT men kan bara inte låta bli). Och så tänker jag på en Spartråd här för ett tag sedan. Och så får jag inte ihop det riktigt? Eller så är det precis så som det går ihop? De som har möjlighet att få ekonomisk hjälp är de som har möjlighet att vara ekonomisk hjälp senare i livet? Och då blir jag plötsligt bara bedrövad.

Jag håller med dig. Jag har följt tråden dåligt men jag hoppas att många också tar upp att den här hjälpen långtifrån är en självklarhet för alla föräldrar att kunna ge.

 

[Ramona]

Fast hjälpa sina avkommor, oavsett ålder, handlar inte bara om att betala för saker och ting. Det är jättebra att kunna hjälpa till med att betala för körkortet, men det är kanske ännu viktigare att faktiskt kunna övningsköra med barnet så att körkortet inte blir så dyrt. Det är kanske jättekul att kunna bidra med en semesterresa, men det är kanske bättre att vara hund- eller barnvakt under semestern. Att kunna hjälpa till med att betala för ett nytt garage är också superbra, men det kanske uppskattas mer att fy bygg- och renoveringshjälp.

Att hjälpa betyder inte bara monitärt i pengar.

 

[hastflicka]

Nar mina barn jobbade medan de bodde hemma betalade de 25% i "rum & board" och skotte en hel del av de sysslor man har nar man bor (rensa stuprannor, klippa graset, etc, samt sjalvklart stadning och tvatt) Det fanns "monitara mojligheter" att de kunde aka rakmacka, liksom vara vanners barn, men alla hade ungefar samma regler. (Dessutom kravde skolan att de i high school gjorde 100 timmar "community service" for att hjalpa "communitien" n

Samt ... "Sa lange du bor hemma, och eller vi forsorjer dig, har vi sista ordet"
Jag vet en ur "Svensk kolonien" vars son, Johan, var mycket upprord over att de andra hade sa mycket regler och inte fick bestamma sjalva, men alla andra i kompisganget var helt inforstadda i det rimliga i det resonemanget.

Ar man inte vuxen nog vid 18 att sta pa egna ben ekonomiskt ar man inte mogen att ta alla andra ansvar heller. Nu hade mina barn inget emot reglerna egentligen, att hjalpa till med hushallsgoromal var sjalvklart, att tala om var man ar och nar man kommer hem ocksa sjalvklart, liksom alla andra (som Johan uttryckte det) javla regler som de maste halla.