Hur länge vågar man vänta?

[Imogen]

Du citerar henne? och skriver exempelvis

"Men om jag har fattat det rätt så är enligt dig idealbilden för ett jämställt förhållande när det gäller hushållsarbete att båda parter gör allting tillsammans samtidigt? Att avvika från detta är en riskfaktor för jämställdheten som man måste förhålla sig till?

Jag måste isf fråga om du känner något som lever såhär? Som gör varenda hushållssyssla tillsammans?"

MiniLi har inte skrivit att man ska göra all hushållssysslor tillsammans, så jag undrar igen: Exakt var skriver hon att par ska göra varenda hushållssyssla TILLSAMMANS?

Varken MiniLi eller någon annan har skrivit att de har åsikter om vad andra par ska göra TILLSAMMANS. Och jag har inte påstått det. Så jag vet inte varför du hänger upp dig på det.

Vad MiniLi däremot har skrivit är han hon och hennes partner städar lägenheten tillsammans och lagar mat tillsammans. Hon har också skrivit att en uppdelning i stil med att den ene städar ena gången och den andre städar andra gången är en "oerhörd riskfaktor som få kan hantera".

Jag spann vidare på det resonemanget och försökte bena ut när den här oerhörda riskfaktorn utlöstes, eftersom jag själv har svårt att se det som en riskfaktor öht. Det betyder inte att allt jag skriver är något MiniLi har sagt. Mina frågor var såklart frågor för MiniLi att bekräfta eller förneka, inte påståenden som jag menar hon har skrivit. Det har hon sen gjort och jag förstår vad hon menar även om jag inte håller med.

 

[Imogen]

Då får man nog så lov att faktiskt dokumentera och kontrollera så det är varannan gång. Annars kommer det där "ungefär varannan gång" snart glida iväg utan att någon märker det.

Oavsett vad det är (alltså inte unikt för könsuppdelning och sysslor) människor ska passivt observera så kommer det att glida. Det är väl just en av de där riskfaktorerna @MiniLi ser? Det är kanske en personlighetsfråga, men jag tror nog inte det för många skulle kännas mer naturligt och enkelt att föra tidsdokumentation över vardagen än att göra så mycket som möjligt gemensamt.

Jo om man tycker att millimeterrättvisan är så viktigt så måste man nog det. På samma sätt som att man nog får lov att dokumentera och kontrollera när man städar huset "tillsammans" att den ena inte bara har städat ett rum under tiden den andre hunnit fyra. Att den ena inte alltid får skura toaletterna medan den andre sorterar lite saker på en hylla. Jag ser inte varför det skulle vara ett bättre recept på framgång än att dela upp tillfällena mellan sig.

 

[Monstermom]

Jo om man tycker att millimeterrättvisan är så viktigt så måste man nog det. På samma sätt som att man nog får lov att dokumentera och kontrollera när man städar huset "tillsammans" att den ena inte bara har städat ett rum under tiden den andre hunnit fyra. Att den ena inte alltid får skura toaletterna medan den andre sorterar lite saker på en hylla. Jag ser inte varför det skulle vara ett bättre recept på framgång än att dela upp tillfällena mellan sig.

Läste du vad jag skrev? Alls?

Det handlar inte ett dugg om millimeterrättvisa, det handlar om att uppdelningen kommer att glida utan att man har en aning om att det händer. Inbillar man sig att man är immun är man naiv. Oavsett ämne.

 

[Imogen]

Läste du vad jag skrev? Alls?

Det handlar inte ett dugg om millimeterrättvisa, det handlar om att uppdelningen kommer att glida utan att man har en aning om att det händer. Inbillar man sig att man är immun är man naiv. Oavsett ämne.

Ja? Jag menade inte att du anser att millimeterrättvisa ska råda. Men det handlar väl visst om millimeterrättvisa. även om man inte tycker att millimeterrättvisan i sig är viktig, så beskrevs den ju av dig som en förutsättning för att en "uppdelad" städning skulle fungera. "Och jag ser inte att det skulle vara en bättre gardering att städa tillsammans utan det finns precis samma risk.I det här exemplet.

Jag håller helt med dig om att man är naiv om man tror att man är immun. och jag tror inte heller att det är lätt att uppnå ett exakt jämställd lika uppdelning av hushållssysslorna. Frågan är ju hur man förhåller sig till det.

 

[BernT]

Varken MiniLi eller någon annan har skrivit att de har åsikter om vad andra par ska göra TILLSAMMANS. Och jag har inte påstått det. Så jag vet inte varför du hänger upp dig på det.

Vad MiniLi däremot har skrivit är han hon och hennes partner städar lägenheten tillsammans och lagar mat tillsammans. Hon har också skrivit att en uppdelning i stil med att den ene städar ena gången och den andre städar andra gången är en "oerhörd riskfaktor som få kan hantera".

Jag spann vidare på det resonemanget och försökte bena ut när den här oerhörda riskfaktorn utlöstes, eftersom jag själv har svårt att se det som en riskfaktor öht. Det betyder inte att allt jag skriver är något MiniLi har sagt. Mina frågor var såklart frågor för MiniLi att bekräfta eller förneka, inte påståenden som jag menar hon har skrivit. Det har hon sen gjort och jag förstår vad hon menar även om jag inte håller med.

Om någon säger sig dela på uppgifterna som du skriver (en gång var typ) och är nöjd med det och känner sig jämställd, då känns det väldigt märkligt och mästrande att komma med kommentarer som att det är en "oerhörd riskfaktor som få kan hantera" som @MiniLi gjort. Lite översittaraktigt typ "ja du tror att du har det jämställt men det har du inte pga blabla och samhället blabla" som om inte personen/paret själv kan få avgöra.

Jag håller med @Ray och @ako här i tråden så behöver inte upprepa allt de skrivit, blir ju lite tjatigt.

 

[Petruska]

Klart det har med omtanke att göra.
Men en av oss är mer omtänksam känner jag särskilt när det gäller obekväma uppgifter i dåligt väder. Är det bara jag som har det så?

Det är det säkert inte. Men en del av oss försöker aktivt att undvika att sysslor blir genuskodade oss emellan, även då de är det i samhället i stort.

En riskfaktor för jämställdhet som jag har noterat, är att mannen står för "service" och "hjälpsamhet", medan kvinnan håller ihop basfunktionerna. Det vill jag helst undvika.

 

[Ray]

Det är det säkert inte. Men en del av oss försöker aktivt att undvika att sysslor blir genuskodade oss emellan, även då de är det i samhället i stort.

En riskfaktor för jämställdhet som jag har noterat, är att mannen står för "service" och "hjälpsamhet", medan kvinnan håller ihop basfunktionerna. Det vill jag helst undvika.

Jag tror ju att inga förhållanden alls -oavsett om det är kön inblandat eller man är jobbkollegor eller bor i kollektiv (vilket jag för övrigt gjort mycket) bygger på att alla har samma roll.
Man tar alltid olika roller för att få det att flyta smidigt. När jag bott med kvinnliga sambos har vi absolut inte varit jämbördiga i hemmet.
Även i samma kön är man olika och inte helt jämställda.

Sen erkänner jag att jag är så glad att slippa rensa fisk i snön- gör gärna varm eld istället.
Och går hellre med hundarna i solsken än ösregn. Jag vet inte om det är könsnormativt- personliga olikheter eller bara normal bekvämlighet

 

[Petruska]

Jag tror ju att inga förhållanden alls -oavsett om det är kön inblandat eller man är jobbkollegor eller bor i kollektiv (vilket jag för övrigt gjort mycket) bygger på att alla har samma roll.
Man tar alltid olika roller för att få det att flyta smidigt. När jag bott med kvinnliga sambos har vi absolut inte varit jämbördiga i hemmet.
Även i samma kön är man olika och inte helt jämställda.

Sen erkänner jag att jag är så glad att slippa rensa fisk i snön- gör gärna varm eld istället.
Och går hellre med hundarna i solsken än ösregn. Jag vet inte om det är könsnormativt- personliga olikheter eller bara normal bekvämlighet

Precis. Och där ser jag alltså en poäng med att undvika just genuskodad fördelning av roller och sysslor.

 

[Ray]

Precis. Och där ser jag alltså en poäng med att undvika just genuskodad fördelning av roller och sysslor.

Till påsk lovar jag att rensa fisk och tvätta händerna med snö för "värmens skull".
Ska tänka på saken i alla fall...

 

[mandalaki]

Klart det har med omtanke att göra.
Men en av oss är mer omtänksam känner jag särskilt när det gäller obekväma uppgifter i dåligt väder. Är det bara jag som har det så?

Men alltså - vad har väder med jämställdhet att göra? Det låter som skämtteckningar från cirka 1920 där män la ut sina rockar över vattenpölar för att kvinnor inte skulle bli blöta om fötterna.

 

[Badger]

Ett annat alternativ är ju att man diskar, tvättar, bakar, lagar mat och allt vad det kan vara ungefär varannan gång. Att mamma inte alltid bakar och pappa inte alltid diskar. Att barnen ska få med sig att alla hushållssysslor både görs av män och kvinnor tycker jag är jätteviktigt! Men varför man ska göra dem samtidigt förstår jag inte poängen med.

Tja jo så kan man ju göra såklart. Och borde göra i alla fall.

Men hänga tvätt tillsammans och så är ju inte krångligt om man vill. Vi tvättade alltid tillsammans när vi hade tvättstuga. Men min man är så krånglig med sina färgindelningar och så noga så det blir att jag gör det själv oftast nu -dvs mular in lite kläder i maskinen, även om vi hänger den tillsammans ofta.

Så jag ser inget problem med att göra saker tillsammans om man vill det. Men jag kan se problem med att ofta göra samma sak enligt en indelning, trots att jag gör så själv.

Att göra allt varannan gång är ju bra såklart!

Men det kräver att en inte älskar att baka och en inte älskar att laga mat utan en kan tänka sig att bara baka väldigt sällan till varannan födelsedag, aldrig bröd och den andre kan tänka sig att våga sig på fyra olika kakor och tårta varannan. Eller så får ingen baka utom för pulverpaket utan båda köper till födelsedagar. Samtidigt får den ene laga enkel mat och den andre försöker lära sig göra hemgjord aioli, eller så förbjuds hemgjord aioli. Samma med trädgård, om man kan komma överens om att bara ha en pallkrage och den trädgårdsintresserade får helt enkelt låta bli den varannan vecka, inga rosor får köpas.

(Klart jag lagar mat ibland, eller varje vecka allra minst, annars skulle vi ju svälta när pappa inte var hemma, men det var länge sedan A fick hjälpa mig. Klart min man bakar ibland, om än med pulverpaket, bara för att visa att han "kan", en vacker dag vågar han nog avancera till sockerkaka. Men A ser direkt att det är pulverpaket inte "riktig bakning" han försökte med att man bakar med mamma och lagar mat med pappa så nu har vi fått justera lite.)

Kort sagt det är därför jag inte tycker att man bara måste fejka hobbies eller ge upp dem, det måste räcka med att kunna uppmuntra barnen till dem och ändå försöka göra dem till personlig smak inte feminint/manligt på något vis.

Alltihop är såklart nedrans mycket enklare om ingen i familjen tycker om trädgård, meka, bygga, träslöjd, sy, sticka, knyppla, baka, laga mat osv.

 

[Jenka]

Har börjat fundera på samma (?) som @Badger senaste dagarna.
Risken är väl rätt stor att meka bil blir ett killgöra i sonens ögon. Sambons och halva hans (manliga) bekantskapskrets stora intresse. Jag är inte intresserad och kan inget om det.

En bekant (jämnårig med mig) skrattade högt när vi var små och min mamma tog fram en skruvmejsel för att laga/skruva åt nåt litet. I hans ögon helt orimligt att mammor kunde göra sånt. Tror knappast det har med värderingar hos hans föräldrar att göra, men återigen: vad barnen ser.
Skruva möbler och leksaker är ju enkelt gjort framför sonen. Bilen har jag inte kommit fram till något vettigt än.

 

[Hyacinth]

Har börjat fundera på samma (?) som @Badger senaste dagarna.
Risken är väl rätt stor att meka bil blir ett killgöra i sonens ögon. Sambons och halva hans (manliga) bekantskapskrets stora intresse. Jag är inte intresserad och kan inget om det.

En bekant (jämnårig med mig) skrattade högt när vi var små och min mamma tog fram en skruvmejsel för att laga/skruva åt nåt litet. I hans ögon helt orimligt att mammor kunde göra sånt. Tror knappast det har med värderingar hos hans föräldrar att göra, men återigen: vad barnen ser.
Skruva möbler och leksaker är ju enkelt gjort framför sonen. Bilen har jag inte kommit fram till något vettigt än.

Vi betalar för att nån annan ska meka bil. Ingen av oss kan eller har intresse. Eller, jag stoltserar med att kunna byta vindrutetorkarblad...
men vi är fantastiskt ohändiga båda två. Partner har precis skruvat ihop en Billy-bokhylla med dörrar på drygt tre timmar, 1/2 flaska vin och en lånad kofot som hammare för det hittade vi ingen. Och vi fnissar (lite hysteriskt) åt att det är två kvar att sätta ihop... den händigaste vi känner är kvinna, hon kommer ibland med sin slagborr och hjälper oss. Vi byter typ glödlampor, resten är kaos. På landet chansar vi och testar, men jag gör generellt mer tunga sysslor och partner mer hushållssysslor. Det är nog för att jag hade landet innan partner kom in i bilden, så jag gör det automatiskt. Jag vill väldigt gärna kunna själv, och jag kräver att få öva vilket partner bara är glad över. Hen skådar hellre fågel än gräver rabatter eller spikar panel.

 

[Badger]

Har börjat fundera på samma (?) som @Badger senaste dagarna.
Risken är väl rätt stor att meka bil blir ett killgöra i sonens ögon. Sambons och halva hans (manliga) bekantskapskrets stora intresse. Jag är inte intresserad och kan inget om det.

En bekant (jämnårig med mig) skrattade högt när vi var små och min mamma tog fram en skruvmejsel för att laga/skruva åt nåt litet. I hans ögon helt orimligt att mammor kunde göra sånt. Tror knappast det har med värderingar hos hans föräldrar att göra, men återigen: vad barnen ser.
Skruva möbler och leksaker är ju enkelt gjort framför sonen. Bilen har jag inte kommit fram till något vettigt än.

Jo det är ett problem, men jag kan ju tex inte sluta rida för att A inte ska få känslan av att ridning är för kvinnor. Utan mer visa honom män som rider och läsa böcker om killar som rider.
(Som tur är var majoriteten män vid min förra ridklubb, som synd är så är det verkligen inte så på ridskolan. Men det finns enstaka. Tyvärr verkar dock barnen i skolan hävda att hästar är för flickor enbart. (tycker det är jättekonstigt, varför i hela fridens dar börjar alla småflickor till mammor som hatar hästar rida, mammorna liksom tar dem i nackskinnet och häver iväg dem till stallet. Medan pojkar till mammor som rider inte kan börja. Sitter i skolans väggar? Är det något de ser på TV?)

Kan man inte kompensera genom böcker om tjejer som mekar och råka ta hem honom till en väninna som mekar bilen en gång. Jag anstränger mig lite extra och har satt på nya trampor på cykeln, gått till cykelverkstad tillsammans och hm typ visat motorn och fyllt på olja, kylarvätska och spolarvätska när han sett.

För som sagt, meka bilar är faktiskt ett ganska specifikt intresse egentligen. Jag känner totalt en man som kan meka bil och han är känd för att kunna just det. Det är definitivt inte normen att kunna, men säkert kul om man kan. (min man, min mans vänner, min pappa, min pappas bröder, mina väninnors män (med ett undantag) ingen av dem kan meka en bil, flertalet skulle inte ens kunna byta däck. Min egen man har inte körkort. Så det är faktiskt speciellt att kunna meka med bilar, inte manlig standardkunskap som man skulle kunna tro här på forumet ibland )

En väldigt intressant grej som kan vara mer av en händelse. Men min son har aldrig varit mer än normalt intresserad av bilar, ytterligare ett föremål, där är en ko i plast, där är en bil. Inte sådär tokgalen som vissa småbarn är. Tror det beror på att bilen inte är ett heligt manligt tokspeciellt föremål hemma hos oss samtidigt som det är ett heligt pojkigt föremål i samhället.

 

[Jenka]

Jo det är ett problem, men jag kan ju tex inte sluta rida för att A inte ska få känslan av att ridning är för kvinnor. Utan mer visa honom män som rider och läsa böcker om killar som rider.
(Som tur är var majoriteten män vid min förra ridklubb, som synd är så är det verkligen inte så på ridskolan. Men det finns enstaka.)

Kan man inte kompensera genom böcker om tjejer som mekar och råka ta hem honom till en väninna som mekar bilen en gång. Jag anstränger mig lite extra och har satt på nya trampor på cykeln, gått till cykelverkstad tillsammans och hm typ visat motorn och fyllt på olja när han sett.

För som sagt, meka bilar är faktiskt ett ganska specifikt intresse egentligen. Jag känner totalt en man som kan meka bil och han är känd för att kunna just det. Det är definitivt inte normen att kunna, men säkert kul om man kan. (min man, min mans vänner, min pappa, min pappas bröder, mina väninnors män (med ett undantag) ingen av dem kan meka en bil, flertalet skulle inte ens kunna byta däck. Min egen man har inte körkort. Så det är faktiskt speciellt att kunna meka med bilar, inte manlig standardkunskap som man skulle kunna tro här på forumet ibland )

En väldigt intressant grej som kan vara mer av en händelse. Men min son har aldrig varit mer än normalt intresserad av bilar, ytterligare ett föremål, där är en ko i plast, där är en bil. Inte sådär tokgalen som vissa småbarn är. Tror det beror på att bilen inte är ett heligt manligt tokspeciellt föremål hemma hos oss samtidigt som det är ett heligt pojkigt föremål i samhället.

Ja, precis, jag menar inte att man ska lägga av med sina intressen. Böcker och fylla olja var en bra idé.

 

[Mischmasch]

Apropå det här med manliga och kvinnliga intressen. När jag var på BVC sist så pratade sköterskan och läkaren om någon studie som gjorts på apungar där det syntes tydligt att honorna fördrog att leka med dockor och hanarna med bollar. Och att det var så fantastiskt hur det liksom var "kodat i oss rent biologiskt" och hur honorna övar på sin mammaroll redan som små. Någon som vet vilken studie dom pratade om?

Jag drog slutsatsen att jag måste vara nåt slags missfoster som aldrig tyckt om dockor eller barn som liten och definitivt inte "lekt mamma". Var däremot tokig i gosedjur, annars var det knallpulverpistoler, diverse hästlekar och hemmagjorda pilbågar.

 

[AraSlei]

Ska man gå på manliga och kvinnliga intressen lär väl våra ungar få manligt kodade intressen. Jakt och bilar, typ

 

[Badger]

Apropå det här med manliga och kvinnliga intressen. När jag var på BVC sist så pratade sköterskan och läkaren om någon studie som gjorts på apungar där det syntes tydligt att honorna fördrog att leka med dockor och hanarna med bollar. Och att det var så fantastiskt hur det liksom var "kodat i oss rent biologiskt" och hur honorna övar på sin mammaroll redan som små. Någon som vet vilken studie dom pratade om?

Jag drog slutsatsen att jag måste vara nåt slags missfoster som aldrig tyckt om dockor eller barn som liten och definitivt inte "lekt mamma". Var däremot tokig i gosedjur, annars var det knallpulverpistoler, diverse hästlekar och hemmagjorda pilbågar.

Ja jag läste den. Vad jag minns så föredrog alla apbarn den mjuka hunden och plastgrytan var rosa, samma färg som små apbarn i den aprasen hade i ansiktet för att bli omhändertagna. Dockan var inte jättepoppis hos någon. Forskarna teoretiserade lite över att det kunde vara färgen på grytan snarare än funktionen som möjlig matlagning (den var iofs av plast och aporna brukade inte använda eld lite oavsett) som gjorde att apflickorna gillade den.

Fanns någon mer undersökning där jag faktiskt har för mig att pojkaporna föredrog bollen eller bilen, minns inte och flickorna dockan men det var väldigt på marginalen, där återigen ingen egentligen ville ha dockan.

(Dessutom tycker jag att om de ska hålla på sådär måste de ha mer funktion på sakerna och mindre barnlek. Och testa olika varianter, är det ytan, hjulen, färgen som lockar. Dvs flera "bilar" i olika färger och fluffighetsgrad, flera "dockor" som liknar alltifrån apbarn till hundar och i olika färger osv. Annars riskerar de säga att aporna föredrar någonting de inte föredrar. Dvs de tror funktion, men det var färg eller form.)

Jag har dock läst en teori som känns lite trovärdig, att pojkar och flickor faktiskt är lite kodade till att uppmärksamma vad deras mamma/pappa kvinnor/män gör och försöka likna "sitt" kön. (vilket kanske också skulle kunna förklara vad som reagerar om man är kodad för att efterlikna ett kön man inte har mellan benen. Kom jag på/hittade på lite spontant bara när jag skrev.)

 

[ako]

Jo det är ett problem, men jag kan ju tex inte sluta rida för att A inte ska få känslan av att ridning är för kvinnor. Utan mer visa honom män som rider och läsa böcker om killar som rider.
(Som tur är var majoriteten män vid min förra ridklubb, som synd är så är det verkligen inte så på ridskolan. Men det finns enstaka. Tyvärr verkar dock barnen i skolan hävda att hästar är för flickor enbart. (tycker det är jättekonstigt, varför i hela fridens dar börjar alla småflickor till mammor som hatar hästar rida, mammorna liksom tar dem i nackskinnet och häver iväg dem till stallet. Medan pojkar till mammor som rider inte kan börja. Sitter i skolans väggar? Är det något de ser på TV?)

Kan man inte kompensera genom böcker om tjejer som mekar och råka ta hem honom till en väninna som mekar bilen en gång. Jag anstränger mig lite extra och har satt på nya trampor på cykeln, gått till cykelverkstad tillsammans och hm typ visat motorn och fyllt på olja, kylarvätska och spolarvätska när han sett.

För som sagt, meka bilar är faktiskt ett ganska specifikt intresse egentligen. Jag känner totalt en man som kan meka bil och han är känd för att kunna just det. Det är definitivt inte normen att kunna, men säkert kul om man kan. (min man, min mans vänner, min pappa, min pappas bröder, mina väninnors män (med ett undantag) ingen av dem kan meka en bil, flertalet skulle inte ens kunna byta däck. Min egen man har inte körkort. Så det är faktiskt speciellt att kunna meka med bilar, inte manlig standardkunskap som man skulle kunna tro här på forumet ibland )

En väldigt intressant grej som kan vara mer av en händelse. Men min son har aldrig varit mer än normalt intresserad av bilar, ytterligare ett föremål, där är en ko i plast, där är en bil. Inte sådär tokgalen som vissa småbarn är. Tror det beror på att bilen inte är ett heligt manligt tokspeciellt föremål hemma hos oss samtidigt som det är ett heligt pojkigt föremål i samhället.

Kloka tankar tycker jag!
Detta med bilar till killar o dockor till tjejer uppfattar jag som något som lever kvar hos framförallt den äldre generationen, och vet man med sig att ex vis mor/ farföräldrar gärna köper "könskodade" leksaker o present kan man ju själv se till att köpa tvärtemot - så blir det en bra mix .

Våra ungar har aldrig varit speciellt intresserade av bilar, de har lekt med dem som bollar typ, men alla tre har någon period absolut varit intresserade av dock- och familjelekar.
På förskolan leker alla barn just nu väldigt mycket familj- de lägger dockor o lagar mat allihop. Om några veckor vill de bygga kojor i stället.

Självklart ska man tänka på att vissa saker av tradition viss könskod, men samtidigt tycker jag att man ska se alla som individer- människor; inte bara representanter för sitt kön.

 

[Jenka]

Ja jag läste den. Vad jag minns så föredrog alla apbarn den mjuka hunden och plastgrytan var rosa, samma färg som små apbarn i den aprasen hade i ansiktet för att bli omhändertagna. Dockan var inte jättepoppis hos någon. Forskarna teoretiserade lite över att det kunde vara färgen på grytan snarare än funktionen som möjlig matlagning (den var iofs av plast och aporna brukade inte använda eld lite oavsett) som gjorde att apflickorna gillade den.

Fanns någon mer undersökning där jag faktiskt har för mig att pojkaporna föredrog bollen eller bilen, minns inte och flickorna dockan men det var väldigt på marginalen, där återigen ingen egentligen ville ha dockan.

(Dessutom tycker jag att om de ska hålla på sådär måste de ha mer funktion på sakerna och mindre barnlek. Och testa olika varianter, är det ytan, hjulen, färgen som lockar. Dvs flera "bilar" i olika färger och fluffighetsgrad, flera "dockor" som liknar alltifrån apbarn till hundar och i olika färger osv. Annars riskerar de säga att aporna föredrar någonting de inte föredrar. Dvs de tror funktion, men det var färg eller form.)

Jag har dock läst en teori som känns lite trovärdig, att pojkar och flickor faktiskt är lite kodade till att uppmärksamma vad deras mamma/pappa kvinnor/män gör och försöka likna "sitt" kön. (vilket kanske också skulle kunna förklara vad som reagerar om man är kodad för att efterlikna ett kön man inte har mellan benen. Kom jag på/hittade på lite spontant bara när jag skrev.)

Vet du vad den hette/var den hittas? Låter intressant

Alltså, instinktiva beteenden som att ta hand om avkomman är ju genetiskt och det kan säkert tränas på redan som ungar precis som många andra beteenden. Men en plastgryta känns svår att få in i sammanhanget öht.
Och hur vi vill att mänskliga samhällen ska se ut, oavsett genetik.