Övr. allmänt Hur lärde du dig om hushållsekonomi? (utbruten från Billigt och lättlagat i matlåda?)

Jag föreställer mig att det där med hur man klarar sig beror mer på personlighet än hur mycket pengar man haft tillgång till. Man kan precis lika gärna tänka sig att den som är van vid tryggheten i att ha en rejäl buffert i föräldrarna själv skaffar en bra buffert den dagen föräldrarna inte finns, medan den som lärt sig leva ur hand i mun är trygg i att det funkar för det mesta. För det är nog få som på riktigt tror att pengar alltid automagiskt kommer flöda in på kontot.
 
En av farorna med att alltid få extrapengarnågonstans ifrån - är väl att det blir svårt att klara sig om något händer?

Jag skulle vara ett nervvrak om jag inte hade full koll på ekonomin. Jag har inga släktingar i livet (jo en avkomma men never ever att jag ber hen om pengar!!!) så om pengarna tar slut så är de slut. Finito.
Det är ju om man inrättar sig efter extrapengarna, så de ingår i ens grundbudget att de ska komma.
Och inte har en strategi för att på kort varsel kunna skala ner radikalt. Eller mental beredskap för att hantera den sönkta levnadsstandarden.

Ifall man planerar att klara sig utan dem och sedan hanterar dem som oväntade lottovinster när de dyker upp så är de inte farliga. Det är väl just det som dessa unga ovana som aldrig har tänkt tillräckligt om trygghetsaspekten i sin budget inte gör.
 
Men tänk såhär då @Dressyrtjejen_97. Om din häst skulle bli skadad och din pappa säger nej till behandling va gör du då? För det är ju risker man får ta när man lever på någon annan.

I övrigt tycker jag det är superbra att du faktiskt vill göra egen mat. Och jag tycker du borde fortsätta med det efter praktiken och låta dina föräldrar slippa kökstjänst minst en gång i veckan.
 
Jag förstår inte den här diskussionen. Jag tycker att det ger sig av sig själv - man går in i affären och handlar. Man ser vad varorna kostar eftersom priser och jämförpriser ska finnas.
Är det raketforskning att begripa att en linsgryta och en entrecote kostar olika per person?
Nej? Men det kan vara ganska lätt att köpa entrecote istället för linser för att man har råd just nu?

Jag har en relativt god inkomst och sköter min egen ekonomi, men visst kan jag leva efter kung i baren efter att lönen har kommit in på kontot ibland. Eftersom jag har egen ekonomi och inkomsten inte är oändlig kan det ju straffa sig lite i slutändan, men disciplin har jag inte alltid. Och hur lätt - tekniskt sett - är det inte nuförtiden att flytta över pengar (siffror!) mellan konton när man står där och vill spendera.

Jag vet inte, men jag tänker att det ofta kan vara det som blir ett ekonomiskt problem i slutändan. Att det är för lätt att spendera - OCH att i samband med det fylla på kontot. Och då inte nödvändigtvis genom att flytta sina egna pengar mellan sina egna konton ... Det är det som är faran om man inte någonstans lär sig hur att hantera sin ekonomi, tänker jag.
 
Allmän reflektion:

Oavsett vad man har för bild av @Dressyrtjejen_97 s hemmasituation och ekomomitänk osv, så handlar väl inte tråden om henne tänker jag.

Svar på ämnet:
Jag är född 72 och vi hade i hemkunskapen ang budget, matpengaberäkning etc några lektioner. Dock är det knappast det som avgjort hur jag sedan i ungdomen och vidare som vuxen lärt mig att hantera min egen ekonomi.
 
När jag gick i högstadiet så blev vi uppdelade i mindre grupper där vi fick en viss summa pengar att handla mat för. Av detta skulle vi tillaga en trerätters måltid. Ett annat stort projekt var att det slumpmässigt delades ut ritningar på lägenheter och så fick alla varsin budget (skiljde rätt mycket, så vissa var "rika" och andra fick vända på slantarna). Sedan åkte vi till Ikea och tittade på möbler för att få en uppfattning om priser samt hur mycket det ryms i en liten lägenhet m.m. Därefter skulle vi inreda vår påhittade lägenhet, rita upp hur den skulle möbleras samt skriva upp var allt kom ifrån och hur mycket det kostade.
Det var både roligt och lärorikt 😊
 
Jag minns inte att vi hade några inslag av ekonomi i hemkunskapen - vi borde ha haft det, men minns det inte. Vi lärde oss grunderna i matlagning, helt enkelt.

Jag flyttade tidigt hemifrån och disponerade barn/studiebidrag själv. Senare blev det CSN, varvat med lön. Då lärde jag mig leva billigt, så det blev något över till "roligare" konsumtion. Längs vägen lärde jag mig allt mer om matlagning; klarar numera både att koka soppa på en spik och att tillreda en stek.

En viss trygghet fanns, jag visste att om det skulle skita sig skulle mina föräldrar ha ställt upp, men aldrig att de hade matat på mitt konto på regelbunden basis.
 
På hemkunskapen lagade vi mest mat men hade även teori, tror ca 1h teori + 1,5-2h matlagning. Det jag minns bäst är ”IKEA-övningen” som flera nämnt i tråden.
På matten i gymnasiet skulle vi lära oss grunderna i excel, och övningarna var ofta kopplade till privatekonomi, ex göra en budget.

Annars har all min kunskap om privatekonomi kommit från min mamma. Hon har lärt mig betala räkningar, hushålla med pengar, vilka saker som är okej att ta på avbetalning (glasögon, dator) och vilka som ska sparas till (resor, ”villhöver”-saker) osv. Hon har även samma koncept till mig som hennes föräldrar har till henne, vi lånar inte ut ”rena pengar” men betalar gärna en räkning som sen betalas av, alltså att bidra till faktiska saker.
Under min uppväxt har jag aldrig haft vecko- eller månadspeng, men det har liksom aldrig riktigt behövts då jag lärt mig pengars värde ändå samt tidigt började jobba själv.
 
Jag hade 5a i hemkunskap men det vi lärde oss om hushållsekonomi var att saker kostar pengar. Jag har inte förträngt eller glömt att det var mer avancerat än så.
Samma här typ. Skrev ngt arbete om födoämnesallergi för att kompensera för bränd fiskgratäng och klumpig chokladsås till köpeglassen. Och ett och annat matkrig.
 
Jag är 40 och jag måste erkänna att jag aldrig har kunnat förlika mig med hur dyrt ost är.

Men du och tex @Dressyrtjejen_97 som inte lagat mat eller handlat hemma, hur har det egentligen funkat?

Var era föräldrar alltid hemma? Reste dom aldrig bort, gått på fest, jobbat sent eller något utan er?

Vad händer om ni kommer m
Hem 19.30 en lördag och är hungriga?

Har dom alltid haft tid att handla?

Jag kan liksom knappt föreställa mig hur det där funkar?
Mackor.
Hönökakspizza.
Makaroner med cheddarostskivor.
Makrillfilé och ost på barkis i micro.
Glass.
Gorbys piroger.
Kall falukorv med ketchup.

Pommes strips på plåt i ugnen och massor av ketchup.
Konserver med cocktailbär.
Frukt.
Hästens morötter.

Så typ såg mina ensamma sommarveckor ut som tonåring när resten av familjen rest iväg och jag var hemma och sommarjobbade (och festade upp pengarna jag fått till mat).

Senast för tre veckor sedan tvingades jag googla ”hur koka potatis”. Mindes inte om kokas upp med vattnet eller läggs i när vattnet kokar.
 
Född i början av 80-talet och vi hade viss ekonomi på hemkunskapen. Utöver tvättsymboler, prova stryka mm. Och laga olika mat.
Det var liksom kunskap om hur hemmet fungerar, typ.
 
Mackor.
Hönökakspizza.
Makaroner med cheddarostskivor.
Makrillfilé och ost på barkis i micro.
Glass.
Gorbys piroger.
Kall falukorv med ketchup.

Pommes strips på plåt i ugnen och massor av ketchup.
Konserver med cocktailbär.
Frukt.
Hästens morötter.

Så typ såg mina ensamma sommarveckor ut som tonåring när resten av familjen rest iväg och jag var hemma och sommarjobbade (och festade upp pengarna jag fått till mat).

Senast för tre veckor sedan tvingades jag googla ”hur koka potatis”. Mindes inte om kokas upp med vattnet eller läggs i när vattnet kokar.
Inte för att jag i vuxen ålder någonsin behövt erinra mig hur jag kokar potatis 😎😂

Men som tonåring med föräldrarna bortresta och man sommarjobbade hemma och redde sig själv så som sagt, inte sjutton handlade det om några avancerade rätter man varesig lagade till själv eller hade förberett i frysen av föräldrarna liksom . Oavsett hur man spenderade pengarna 👍
 
Jag har också varit med om att vänner säger att de inte har råd för att sedan hitta på något annat roligt en vecka senare.
Då känns det bättre om de säger att de prioriterar annat. Tycker det är en jäkla skillnad.
Det där är ju bara en fråga om språkbruk. "Jag har inte råd" betyder just "det finns inte pengar till det". För någon kanske det innebär att det inte finns en krona någonstans, för en annan kan det betyda "mitt köputrymme räcker inte till det där just nu". Har man bokat in något kostsamt en månad får man rimligtvis tacka nej till andra saker, de flesta har inte obegränsade tillgångar.

Eller tycker du det är en vansinnig skillnad mellan någon som har pengar på sparkontot och en annan som har noll i kapital men mycket i ägande? Det är ingen som begär att folk ska sälja huset innan de får säga "jag har inte råd", trots att det kan vara värt många gånger mer än de flestas buffertkonton.
 
Åh kommer ihåg när jag lärde mig hur lång tid det tar att koka potatis. En sån dag jag och min bror var hemma ensamma (rätt sällsynt dock som sagt) och den tog ju evigheter på sig!

Det är ju inte hemkunskap som har gett mig mest heller. Men genom att ha en ungefärlig budget att förhålla sig till och där är det ju nyttigt att veta vad som är normalt att kunna klara sig på.
 
Jag har ett buffertkonto som jag kan föra över pengar från om det som hamnat på lönekontot skulle ta slut i förtid. Det gör mig tryggare men inte mer slösaktig vad jag märkt.
Jag har inget buffertkonto, har aldrig haft nåt heller men trots det finns det ekonomiska resurser om det skulle behövas.

När jag växte upp körde jag Dagens Nyheter på söndagarna och dom pengarna gick till soppa och reservdelar till moppen annars hade jag fått cykla i ur och skur till verkstadsskolan som låg i andra änden av stan. När jag gått klart utbildningen och innan lumpen hade jag enbart 3-månaders AMS-jobb, alltså gick jag arbetslös 9 månader per år med ett lågt KAS-belopp men financierade min ekonomi genom att laga andras bilar hemma i garaget, jag lagade mycket rost och tom. lackade bilar där trots att jag ingen utbildning hade i detta då jag var utbildad på enbart maskinbearbetning. När jag muckade från lumpen köpte jag en svarv för muckarbidraget som dom andra söp upp, sen fick jag jobb på Volvo-BM och varken jobb eller annat har saknats, vill man bara jobba så finns det precis hur mycket som helst att göra och "kan inte" finns inget som heter men däremot "vill inte". Man måste vara kreativ och se möjligheterna istället för att sitta på arslet och bara se svårigheterna.
 
Jag har inget buffertkonto, har aldrig haft nåt heller men trots det finns det ekonomiska resurser om det skulle behövas.

När jag växte upp körde jag Dagens Nyheter på söndagarna och dom pengarna gick till soppa och reservdelar till moppen annars hade jag fått cykla i ur och skur till verkstadsskolan som låg i andra änden av stan. När jag gått klart utbildningen och innan lumpen hade jag enbart 3-månaders AMS-jobb, alltså gick jag arbetslös 9 månader per år med ett lågt KAS-belopp men financierade min ekonomi genom att laga andras bilar hemma i garaget, jag lagade mycket rost och tom. lackade bilar där trots att jag ingen utbildning hade i detta då jag var utbildad på enbart maskinbearbetning. När jag muckade från lumpen köpte jag en svarv för muckarbidraget som dom andra söp upp, sen fick jag jobb på Volvo-BM och varken jobb eller annat har saknats, vill man bara jobba så finns det precis hur mycket som helst att göra och "kan inte" finns inget som heter men däremot "vill inte". Man måste vara kreativ och se möjligheterna istället för att sitta på arslet och bara se svårigheterna.
Det är väl lite onödigt att klandra andra för att de inte väljer att svartjobba.
 
Det är väl lite onödigt att klandra andra för att de inte väljer att svartjobba.
Det, och så finns det vissa av oss som visst inte alls kan pga t ex funktionshinder. Är så förbannat trött på denna jobbhets som finns i samhället. Jävla dumheter rent ut sagt att sitta och tycka att det bara är att dra tummarna ur, som att den enda tänkbara anledningen att man inte jobbar är för att man är lat. Iofs inte förvånande att se såna resonemang från just den här användaren... :down:
 
Jag är född på 80-talet och hemkunskapen var bara matlagning utom en gång då vi pratade kostcirkeln och en gång när vi fick öva på att stryka handdukar. Helt värdelöst för jag hatade att laga mat så jag tog inte till mig något av lektionerna. När jag flyttade hemifrån som 20-åring kunde jag knappt koka pasta och hade ingen aning om hur långt studiemedlen skulle räcka, så jag tog reda på vad som var billigt och lärde mig långsamt en rätt i taget. Första månaden åt jag typ bara stuvade makaroner för det var det första jag lärde mig. Tio år senare är jag bra på att använda bra och billiga råvaror men har inte ätit stuvade makaroner sen första året som student :p
 
Det där är ju bara en fråga om språkbruk. "Jag har inte råd" betyder just "det finns inte pengar till det". För någon kanske det innebär att det inte finns en krona någonstans, för en annan kan det betyda "mitt köputrymme räcker inte till det där just nu". Har man bokat in något kostsamt en månad får man rimligtvis tacka nej till andra saker, de flesta har inte obegränsade tillgångar.

Eller tycker du det är en vansinnig skillnad mellan någon som har pengar på sparkontot och en annan som har noll i kapital men mycket i ägande? Det är ingen som begär att folk ska sälja huset innan de får säga "jag har inte råd", trots att det kan vara värt många gånger mer än de flestas buffertkonton.
Ja, jag tycker helt enkelt att det är dåligt språkbruk.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp