Hur länge har ni väckt era barn på morgonen?

[Badger]

Nja att tonåringen ska bli av med sitt CSN är ju en rätt hård konsekvens och något som förts upp som ett rimligt straff och som då skulle motivera tonåringen att sova bättre och kunna gå upp tidigare.

CSNs vara eller icke vara är ju inte förälderns "straff" om man inte menar att föräldern straffar genom att inte tjata på morgonen eller kvällen.

CSN styrs ju av närvaro på skola helt enkelt.

Jag vidhåller att det större "straffet" som föräldern då ger barnet är att föräldern inte ger barnet sin skolgång.

Men jag har svårt att se det som straff per se. Tänker att straff torde vara en aktiv handling snarare än ett passivt icke handlande.

Och iom att konsekvensen -missade skola, dröjer några år och konsekvensen -man måste tigga pengar av mamma till fika kanske inte känns så blodig så.

Ett straff vore väl med att om du inte kommer till skolan i tid så får du diska?
Även -dra internetsladden/klickar av wifi klockan 22 är ju mer av bara en rimlig åtgärd?

 

[Libbsticka]

CSN är inget straff utan en naturlig konsekvens. Som vuxen får vi ju lägre lön om vi inte kommer till arbetet även på grund av legitima anledningar som sjukdom. Jag tror att man gör barnen en stor otjänst av att skydda dem för mycket för då kommer vuxenlivet bli ett allt för stort steg som de kan få problem att hantera.

Jag skulle också sätta internet och telefon på timer. Han behöver ju uppenbart ett större stöd för att hantera sina rutiner.

 

[clusia]

Nja att tonåringen ska bli av med sitt CSN är ju en rätt hård konsekvens och något som förts upp som ett rimligt straff och som då skulle motivera tonåringen att sova bättre och kunna gå upp tidigare.

Nej det är en helt rimlig konsekvens av att inte sköta sin skolgång. Precis som frånvaro från jobbet resulterar i lägre lön.

Att lägga undan mobil/dator i tid för att (med större sannolikhet) kunna somna i tid och orka gå upp är en helt rimlig konsekvens om man går lägger sig för sent.

Jag tycker det ingår i konceptet växa upp att lära sig hantera sånna saker och det är föräldrars skyldighet att hjälpa sina barn att re ut det.

 

[Hermelin]

Från gymnasiet tyckte vi att de fick ta eget ansvar för att hålla ordning på sina tider och komma upp själva.

 

[Tuvstarr]

Tidigare i veckan väckte min dotter mig, annars hade jag försovit mig. I morse var det sonens tur att väcka mig Ja, jag är orimligt trött just nu, och tänker, bara några minuter till...

 

[Lingon]

CSNs vara eller icke vara är ju inte förälderns "straff" om man inte menar att föräldern straffar genom att inte tjata på morgonen eller kvällen.

CSN styrs ju av närvaro på skola helt enkelt.

Jag vidhåller att det större "straffet" som föräldern då ger barnet är att föräldern inte ger barnet sin skolgång.

Men jag har svårt att se det som straff per se. Tänker att straff torde vara en aktiv handling snarare än ett passivt icke handlande.

Och iom att konsekvensen -missade skola, dröjer några år och konsekvensen -man måste tigga pengar av mamma till fika kanske inte känns så blodig så.

Ett straff vore väl med att om du inte kommer till skolan i tid så får du diska?
Även -dra internetsladden/klickar av wifi klockan 22 är ju mer av bara en rimlig åtgärd?

Jag tror inte på att som förälder straffa 17-åringar. Om mindre än ett år är 17åringen myndig och kan göra som hen vill. Om man använder straff istället för att låta ungdomen möta de verkliga konsekvenserna så lär de sig inget, eller iaf fel saker.

Jag har en snart 16-åring och det är främmande för mig att jag skulle straffa henne. Prata och resonera med, ja. Sätta regler, absolut. Men straff tror inte på. Naturliga konsekvenser ja.

T.ex. missar man för mycket skola får man inte CSN. Jag som förälder kommer inte ge ungdomen pengar om de tar slut. Hen har tak över huvudet, kläder att ha på sig och mat på bordet.

 

[Badger]

Jag tror inte på att som förälder straffa 17-åringar. Om mindre än ett år är 17åringen myndig och kan göra som hen vill. Om man använder straff istället för att låta ungdomen möta de verkliga konsekvenserna så lär de sig inget, eller iaf fel saker.

Jag har en snart 16-åring och det är främmande för mig att jag skulle straffa henne. Prata och resonera med, ja. Sätta regler, absolut. Men straff tror inte på. Naturliga konsekvenser ja.

T.ex. missar man för mycket skola får man inte CSN. Jag som förälder kommer inte ge ungdomen pengar om de tar slut. Hen har tak över huvudet, kläder att ha på sig och mat på bordet.

Nu låter du som att jag propagerar för straff?
Vilket jag inte har gjort någonstans i tråden. Snarare protesterat mot.

Jag har aldrig använt straff i någon ålder. Låtit konsekvenser hända, absolut, blivit sur absolut, men orelaterade straff har inte jag betraktat som speciellt effektiva. (aldrig dragit in ngn X eller Y, eller låtit vanlig veckopeng bero på hemsysslor.)

Jag tycker också att jag var hyggligt tydlig i min post att jag betraktar det som en knasig idé att låta sitt barn förstöra sin skolgång som konsekvens för att hen inte lyckas ta sig ur sängen.

Utan självklart är det tjat tills barnet går upp och sedan, konsekvens, hädanefter får man lägga sig klockan 10. Och som 17 är det ju precis som du säger bara ett år kvar att lära sig det på, om man inte går gymnasiet och föräldrarna har ett försörjningsansvar ett litet tag till.

Men att CSN indraget inte är ett straff är ju helt självklart. Föräldrarna har påverkan på den konsekvensen. (och jag vet inte ens om jag är för att det dras in av myndigheterna) Och indraget CSN är ju långt ifrån den värsta konsekvensen av att inte gå till skolan. Den värsta konsekvensen av att inte gå till skolan är att man inte var i skolan.

 

[Milosari]

Men alltså tonåringen förstår väl helt säkert att det är dåligt att bli av med CSN och att föräldrarna är väldigt missnöjda. Trots det klarar inte tonåringen att komma upp i tid pga för trött. Jag tänker att det är rätt långsökt att ännu värre konsekvenser (aka straff) inte är den bästa motiveringen till att få bättre sömn.

Jag tycker som sagt att man behöver hjälpa tonåringen till bättre sömn. Inte genom att rycka sladden till routern vilket känns som 100 % bestämmande och 0 % samarbete utan genom att prata om det som en lösning för att hjälpa tonåringen att vakna utvilad. Sen är det klart att allt inte är diskuterbart, men innan man trycker över en massa ansvar på en tonåring som uppenbarligen inte är förmögen att hantera detta så får man kanske hjälpa till att få in bättre rutiner kring sömnen.

Sen är jag helt enig med dig @Badger att den största konsekvensen är missad skolgång och att dessa är svåra att överblicka för en tonåring. Att inte komma in på den utbildning man vill pga dåliga betyg kan ju få konsekvenser i väldigt många år.

 

[Badger]

Men alltså tonåringen förstår väl helt säkert att det är dåligt att bli av med CSN och att föräldrarna är väldigt missnöjda. Trots det klarar inte tonåringen att komma upp i tid pga för trött. Jag tänker att det är rätt långsökt att ännu värre konsekvenser (aka straff) inte är den bästa motiveringen till att få bättre sömn.

Jag tycker som sagt att man behöver hjälpa tonåringen till bättre sömn. Inte genom att rycka sladden till routern vilket känns som 100 % bestämmande och 0 % samarbete utan genom att prata om det som en lösning för att hjälpa tonåringen att vakna utvilad. Sen är det klart att allt inte är diskuterbart, men innan man trycker över en massa ansvar på en tonåring som uppenbarligen inte är förmögen att hantera detta så får man kanske hjälpa till att få in bättre rutiner kring sömnen.

Sen är jag helt enig med dig @Badger att den största konsekvensen är missad skolgång och att dessa är svåra att överblicka för en tonåring. Att inte komma in på den utbildning man vill pga dåliga betyg kan ju få konsekvenser i väldigt många år.

Ja håller med. Rycka sladden tänker jag mig att de flesta tänker sig först sker efter ganska många tjatmatcher om att man verkligen måste gå och lägga sig. (och sannolikt på ett betydligt yngre barn)

 

[Luff]

Här kommer proffset.
Jag har cirkus 120 tonåringar på internatet jag jobbar på. Varje år har vi 2-4 stycken som behöver hjälp med väckning. Och det är oftast 1-2 av dom som är lite låga och trötta överlag. Dom behöver ofta hjälp av elevhälsoteamet. De andra är experter på att somna om och snoooza och så hoppsan så är klockan mycket. Den sista gruppen brukar rätta till sig av en CSNvarning.

 

[TinyWiny]

Jag blir galen snart, varje förbannade morgon springer jag mellan 6 åringen, 13 åringen och 17 åringen för att få upp dem på morgonen.
6 åringen är den som är lättast att få upp och som gör sig klar i tid (oftast) utan tjat. Men tonåringarna...
Jag får tjata och tjata och tjata. 13 åringen har blivit lite bättre, men äldsta är hopplös att få iväg i tid. Som idag när han återigen är trött för att han var uppe halva natten istället för att sova. Han behöver åka med bussen 07.19, han gick ut genom dörren nu kl 08.23.
Efter att jag tjatat hela morgonen. Han har fått varning av skolan att hans csn försvinner ändå händer inget. Han trivs i skolan och med klassen, är nöjd över valet av gymnasielinje osv.

De är fullt kapabla att ställa larm och gå upp, men de gör det inte.
Spelar ingen roll vad jag säger. Väcker jag dem inte och låter de bli sena, så åker de inte iväg till skolan öhvt.
Vad tusan gör jag? Jag orkar inte fortsätta såhär längre, jag själv ska ju iväg till mitt i tid också.

Någonstans när de var 13 och 15 slutade jag gå in till dem och väcka. Hojtade från nedervåningen och frågade om de var vakna när det var en halvtimme kvar innan vi behövde åka och det var tyst. Då visste de att det var bråttom.
Vid 16 och 18 väckte jag inte alls om det inte var uppenbart att de hade försovit sig. Tvärtom fick de tjoa på mig som var i stallet när de var klara och ville åka.

Jag gjorde det här stegvis. Jag ser barndomen som tid för träning och en tid när konsekvenserna inte blir som om man varit vuxen. Skyddsnätet, dvs jag i det här fallet, fångar upp långt innan fallet men istället för fall pratade vi om vad konsekvenserna kunde blivit och vad man kan göra för att förhindra att det blir så. De sov som om de blivit sövda båda två. Den ena värre än den andra. Dammsuga under sängen var inga problem och jag var väldigt kreativ i mitt väckande under deras uppväxt. Men ju äldre de blev desto mer eget ansvar fick de ta. Ena hade stereon på timer. Svårt att fortsätta sova när Kiss vrålar en i öronen och man måste gå upp för att stänga av. Hens egen idé. Den andre valde flera väckningar med olika typer av anordningar. Att de var två och att båda kom försent om en var sen gjorde att de också sa till varandra. Hög motivation att gå till skolan gjorde såklart också sitt till.

Jag tror att man måste prata prata och prata. Reda ut och kolla upp, vad fungerar, vad fungerar inte, varför fungerar det inte, hur gör vi istället? För alla är individer. Det kvittar hur andra gör (även om det såklart kan ge en idéer värda att prova) det gäller att hitta vad som funkar för individen.

 

[Sel]

För mig var lösningen att skaffa häst. Från första dagen jag fick hem min egen häst och var tvungen att ta hand om henne före skolan försov jag mig aldrig mer. Jag var trött och det var jävligt, slängde tekoppen i soporna, duschade med sockarna på och glömde vid något tillfälle att öppna toalocket men upp kom jag!

Skämt åsido förstås, jag menar också att man måste komma fram till rätt sorts lösning på problemet för som det är nu funkar det ju uppenbarligen inte. Inte bara för skolgången, men fy vad det måste slita på relationerna också. Det finns få saker så själadödande som att alltid måsta vara tråkig och tjata på folk/bli tjatad på.

 

[IngelaH]

Tänkte just föreslå en sån, tror den låter extra mycket om man ställer den på en plåt.

När pappa skulle upp, hade han en sån klocka stod i en plåtbunke. Både mamma och jag hoppade ur sängarna i givakt, jag låg två rum längre bort - när jag var hamma på helgerna. .

 

[Inte_Ung]

Vad tusan gör jag? Jag orkar inte fortsätta såhär längre, jag själv ska ju iväg till mitt i tid också.

Säger just det.
Att du inte vill längre.
En del i att växa upp och bli vuxen handlar om att ta hänsyn till andra och deras behov.
Så länge som du "fixar allt" så att de kan slappna av och glida runt, så gör de just det.
Slappnar av och glider runt.
Vädja till deras empati att du behöver din tid och energi för dig och ditt.

En intressant sak som jag har upptäckt med min sambo är att när jag är hemma så sover han djupare och jag kan behöva väcka honom när han skall upp.
Men när jag är borta, jag bor nästan halvtid på min gård, så klarar han sig själv.
Men han är väldigt trött första dagarna efter att jag har kommit hem.
Han är alltså vuxen men litar ändå mentalt på att jag väcker honom när han måste upp.
Vilket gör att han sover djupare och bättre i den tryggheten.
Jag tror därför att det är delvis psykologiskt att det blir för er som det blir.

 

[Lingon]

Säger just det.
Att du inte vill längre.
En del i att växa upp och bli vuxen handlar om att ta hänsyn till andra och deras behov.
Så länge som du "fixar allt" så att de kan slappna av och glida runt, så gör de just det.
Slappnar av och glider runt.
Vädja till deras empati att du behöver din tid och energi för dig och ditt.

En intressant sak som jag har upptäckt med min sambo är att när jag är hemma så sover han djupare och jag kan behöva väcka honom när han skall upp.
Men när jag är borta, jag bor nästan halvtid på min gård, så klarar han sig själv.
Men han är väldigt trött första dagarna efter att jag har kommit hem.
Han är alltså vuxen men litar ändå mentalt på att jag väcker honom när han måste upp.
Vilket gör att han sover djupare och bättre i den tryggheten.
Jag tror därför att det är delvis psykologiskt att det blir för er som det blir.

Jag håller helt med! Jag tror också på att var ärlig i den här situationen. Det är inte fel att som förälder säga "Jag vill hjälpa dig men jag orkar inte när du inte samarbetar. Så nu kommer jag sluta."

 

[Inte_Ung]

En av våra har fått börja skolan en timme senare. Det gick helt enkelt inte att få upp honom i tid. Nu flyter allt på jättefint och han sköter det helt själv. Han är 15 år gammal och det har varit problem med att komma upp i över två år och det blev bara värre och värre. Det är bara en torsdag varannan vecka som de inte kunde ändra men han fixar det galant. Hans dygnsrytm var inte samma som vår. Problemet var att det inte hjälpte att gå och lägga sig tidigt. Han somnade inte ändå. Vi försökte i flera år innan vi gav upp och skolan ändrade på hans schema i stället.

Ovanstående hjälper kanske inte dig rakt av men om det verkligen inte fungerar kanske man får titta på andra lösningar?

Jag funderar på hur det då skulle fungera med en tidsomställning vid resor?
Där flyttar man ju dygnet fram och tillbaka på en massa olika sätt.
Vad är det som gör att inte en tidsomställning hemma utan resa skulle fungera?
Vilken mekanism gör att just den individen inte kan flytta på sitt dygn?

 

[Lingon]

Jag funderar på hur det då skulle fungera med en tidsomställning vid resor?
Där flyttar man ju dygnet fram och tillbaka på en massa olika sätt.
Vad är det som gör att inte en tidsomställning hemma utan resa skulle fungera?
Vilken mekanism gör att just den individen inte kan flytta på sitt dygn?

Det är jag också nyfiken på. Vad är det som gör att jag vaknar nästan samma tid varje dag oavsett om jag ska upp till jobbet tidigt eller är ledig? Min man kan ha sovmorgon. Hans kropp säger inte till honom att vakna kl 6 en lördag bara för att väckarklockan ringer kl. 6 måndag-fredag. Men min kropp gör det. Är jag uppe längre en fredag så sover jag inte längre på lördagen för det. Nä, för min kropp tycker att man ska vakna kl 6 för det gör den måndag-fredag. Punkt. Sjukt störigt!

Jag har aldrig rest så långt att jag behövt ställa om dygnet så jag vet inte hur jag skulle reagera. Men förmodligen hade det blivit jobbigare för mig att ställa om än för min man.

 

[Inte_Ung]

Så den riktiga effekten är för långt bort för att en tonårings hjärna ska kunna greppa den.

Nejdå, inte alls.
De kan definitivt förstå sambandet "sköta skolan nu - få drömjobbet sedan".

Det kan ju vara det här som man behöver jobba på litet för att komma vidare.
Med din inställning till tonåringar (och barn) så blir det svårt att avkräva dem eget ansvar för sitt dagliga liv.
De är faktiskt inte det minsta korkade på det sättet.
Så att vädja till deras intellekt och framtidsdrömmar fungerar faktiskt.

Barn börjar tidigt med "vad vill du bli när du blir stor?"

 

[Tora]

Jag funderar på hur det då skulle fungera med en tidsomställning vid resor?
Där flyttar man ju dygnet fram och tillbaka på en massa olika sätt.
Vad är det som gör att inte en tidsomställning hemma utan resa skulle fungera?
Vilken mekanism gör att just den individen inte kan flytta på sitt dygn?

Jag gissar att det hade varit samma problem som här när man tappar en timme vid vinter-/sommartid där man förlorar en timme. Inget problem åt andra hållet men även där justeras den inre klockan efter ett tag i förhållande till tiden där han är. Den inre klockan ställer ju om till slut men den är ju i förhållande till hur tiden är i respektive tidzon. Funkar man inte innan 09:00 så gör man inte det oavsett var på jorden man är. Det vill säga en kvällsmänniska blir inte en morgonmänniska bara för att man byter tidzon (även om man kan vara det ett tag beroende på till vilken tidzon man bytt tills den inre klockan ställt om, sen får man ju samma problem igen).

 

[Tora]

Nejdå, inte alls.
De kan definitivt förstå sambandet "sköta skolan nu - få drömjobbet sedan".

Det kan ju vara det här som man behöver jobba på litet för att komma vidare.
Med din inställning till tonåringar (och barn) så blir det svårt att avkräva dem eget ansvar för sitt dagliga liv.
De är faktiskt inte det minsta korkade på det sättet.
Så att vädja till deras intellekt och framtidsdrömmar fungerar faktiskt.

Barn börjar tidigt med "vad vill du bli när du blir stor?"

Fast så fungerar det inte för alla. För vissa är det extremt viktigt att belöningen är tätt inpå annars fungerar det inte. Framförallt för barn vars hjärnor inte är utvecklade till fullo. Lägg dessutom till någon form av problematik och du har en person som bara kan se nyttan av snabba belöningar. Detta hur man reagerar på långsiktiga belöningar har man kunnat se skillnader i vilka delar av hjärnan som aktiveras. Det ser helt olika ut för de som inte har nytta av långsiktiga belöningar jämfört med de som kan. Jag tycker inte det är det minsta konstigt att en 15-åring inte kan ”leva på en belöning som kommer om flera år”.

Exempel: en sommar för mina barn är en evighet, för mig är det ingenting. Så något som händer om fem år är inte riktigt greppbart på dem som det är för mig.