Hur lär man sig att leva ensam?

[AbsolutEnsam]

Tack för ditt svar! Ja, tror det går nog att lösa. Vi löste sist med kvinnliga boendestödjare när jag hade det för några år sedan. Men jag vill bara inte vara till besvär känner jag. Dumt jaga vet! Men det kanske blir bättre den här gången! Hoppas det! SkaKolla upp det!

 

[parellikusken]

Måste du bo i eget boende då?
Tänker att det finns stödboende för de med rätt omfattande psykisk ohälsa.
Jag blev erbjuden det under en svår tid i mitt liv, men tackade nej av olika orsaker.

 

[Eurydome]

Jag tycker att du tänker väldigt klokt när du funderar kring att det vore bra för dig att bli mer självständig från dina föräldrar.

Jag förstår att du är glad och tacksam över dem, men att klara saker själv, att ha ett eget boende (alltså inte bo med sina föräldrar), att ställas inför utmaningar och ta sig igenom dem gör att man växer som människa. Självklart kan du behöva stöd och det finns stöd att få!

Du skulle exempelvis kanske kunna få en kontaktperson - en person som du kan träffa några gånger i veckan och hitta på sånt som du tycker om, kanske fika, cykla, promenera, gå och simma eller något annat.

Eller, som @parellikusken skriver, så kanske du är berättigad till ett stödboende.

Om du ringer till kommuen och berättar ditt ärende så kan de hjälpa dig rätt!

 

[escodobe]

Tack för ditt svar! Ja, tror det går nog att lösa. Vi löste sist med kvinnliga boendestödjare när jag hade det för några år sedan. Men jag vill bara inte vara till besvär känner jag. Dumt jaga vet! Men det kanske blir bättre den här gången! Hoppas det! SkaKolla upp det!

Min erfarenhet av boendestödjar att majoriteten är kvinnor, så oddsen är nog bra att det går att lösa.
Boendestödjarna där jag jobbat (jag är alltså inte boendestödjare själv) är helt otroliga tusenkostnärer när det gäller stöd.

 

[AbsolutEnsam]

Måste du bo i eget boende då?
Tänker att det finns stödboende för de med rätt omfattande psykisk ohälsa.
Jag blev erbjuden det under en svår tid i mitt liv, men tackade nej av olika orsaker.

Tack för ditt svar!

Tack för du skrev om stödboende! Jag har enbart hört talas om det på nätet. Har funderat på att det kanske vore den bästa lösningen för mig. Vill helst inte bo själv, utan gärna eget men ändå kontakt/hjälp av andra personer.

Vet du hur man ansöker om stödboende? Vem pratar man med för veta mer? Måste man inte ha sjukpension för att kunna få boende? Tänkte på ekonomin. Undrar hur mycket det kostar bara.

Tack!

 

[AbsolutEnsam]

Jag tycker att du tänker väldigt klokt när du funderar kring att det vore bra för dig att bli mer självständig från dina föräldrar.

Jag förstår att du är glad och tacksam över dem, men att klara saker själv, att ha ett eget boende (alltså inte bo med sina föräldrar), att ställas inför utmaningar och ta sig igenom dem gör att man växer som människa. Självklart kan du behöva stöd och det finns stöd att få!

Du skulle exempelvis kanske kunna få en kontaktperson - en person som du kan träffa några gånger i veckan och hitta på sånt som du tycker om, kanske fika, cykla, promenera, gå och simma eller något annat.

Eller, som @parellikusken skriver, så kanske du är berättigad till ett stödboende.

Om du ringer till kommuen och berättar ditt ärende så kan de hjälpa dig rätt!

Tack snälla! Jag känner nu när du skriver att jag tänker rätt angående frigörelsen från föräldrarna, att det är viktigt för kunna växa som person. Jag vacklar ständigt om jag fixar eget boende ellr inte. Mitt nya boende har föräldrarna hjälpt till att skaffa ( hyresrätt) och kommer hjälpa till lite också. Vet inte hur dom ställer sig till stödboende. Dom tycker att jag kan bo i både i lägenheten o hos dom. Dom är nog mest rädda att jag ej klarar mig själv pga. Mitt mående.

Men ska kolla upp vad som behövs för uppfylla kraven för stödboende. Kommunen var ju bra att kolla upp! Tack!

 

[AbsolutEnsam]

Min erfarenhet av boendestödjar att majoriteten är kvinnor, så oddsen är nog bra att det går att lösa.
Boendestödjarna där jag jobbat (jag är alltså inte boendestödjare själv) är helt otroliga tusenkostnärer när det gäller stöd.

Tack, det känns lugnare nu att det kanske går att lösa på nåt vänster! Hittills har dom jag träffat varit toppen!

 

[parellikusken]

Tack för ditt svar!

Tack för du skrev om stödboende! Jag har enbart hört talas om det på nätet. Har funderat på att det kanske vore den bästa lösningen för mig. Vill helst inte bo själv, utan gärna eget men ändå kontakt/hjälp av andra personer.

Vet du hur man ansöker om stödboende? Vem pratar man med för veta mer? Måste man inte ha sjukpension för att kunna få boende? Tänkte på ekonomin. Undrar hur mycket det kostar bara.

Tack!

Jag har dålig koll på det, men jag fick rådet från psykiatrin att söka der via kommunen. Men gick inte vidare med det då jag inte ville.
Men har du någon kontakt på kommunen eller kanske kan få hjälp av en kurator på psyk?

 

[Tantan]

Tack för ditt svar!

Tack för du skrev om stödboende! Jag har enbart hört talas om det på nätet. Har funderat på att det kanske vore den bästa lösningen för mig. Vill helst inte bo själv, utan gärna eget men ändå kontakt/hjälp av andra personer.

Vet du hur man ansöker om stödboende? Vem pratar man med för veta mer? Måste man inte ha sjukpension för att kunna få boende? Tänkte på ekonomin. Undrar hur mycket det kostar bara.

Tack!

Via socialtjänsten, du måste få ett beslut på boende.
Jag jobbar inom socialpsykiatrin på ett boende med särskild service. Alla har egna lägenheter och man väljer själv om man vill ta emot stöd eller ej. Man kan välja bara kvinnlig personal, men ibland innebär det att man inte kan få sin insats den dagen då vi är 50/50 män och kvinnor. Vi har allt från inga insatser till många. Helt individstyrt.

 

[AbsolutEnsam]

Jag har dålig koll på det, men jag fick rådet från psykiatrin att söka der via kommunen. Men gick inte vidare med det då jag inte ville.
Men har du någon kontakt på kommunen eller kanske kan få hjälp av en kurator på psyk?

Tack! Kan kolla med biståndshandläggaren via socialpsykiatri kom jag på när jag läste det du skrev!

 

[AbsolutEnsam]

Via socialtjänsten, du måste få ett beslut på boende.
Jag jobbar inom socialpsykiatrin på ett boende med särskild service. Alla har egna lägenheter och man väljer själv om man vill ta emot stöd eller ej. Man kan välja bara kvinnlig personal, men ibland innebär det att man inte kan få sin insats den dagen då vi är 50/50 män och kvinnor. Vi har allt från inga insatser till många. Helt individstyrt.

Tack för ditt svar!
Det låter ju toppen med egen lägenhet men ändå stöd av personal om man vill!
Vet du om man måste ha sjukpension för att kunna ansöka om boendet? Har sjukpenning sedan många år tillbaka. Vad kostar boendet?

 

[Red_Chili]

Tack för ditt svar! Ja, tror det går nog att lösa. Vi löste sist med kvinnliga boendestödjare när jag hade det för några år sedan. Men jag vill bara inte vara till besvär känner jag. Dumt jaga vet! Men det kanske blir bättre den här gången! Hoppas det! SkaKolla upp det!

Nu vet jag inte hur mycket boendestöd det kan vara aktuellt med i ditt fall, men i min kommun fungerar det iaf så att man har en specifik boendestödjare (eller flera om man behöver så mycket hjälp att det täcker upp mer än en heltidstjänst). Är den personen sjuk/ledig, då kan man välja ifall man vill ha en vikarie eller inte.

 

[Tantan]

Tack för ditt svar!
Det låter ju toppen med egen lägenhet men ändå stöd av personal om man vill!
Vet du om man måste ha sjukpension för att kunna ansöka om boendet? Har sjukpenning sedan många år tillbaka. Vad kostar boendet?

Där jag jobbar är det ganska stora, rätt nya lägenheter så de är dyra.
Det finns i markplan, i vanliga hyreshus mm.
Ligger i vanliga bostadsområden, syns inte på utsidan att det är ett boende. Alla rår sig själva, vi stöttar. Vi har en gemensamhetslägenhet där man kan vara på kvällen (7 dagar i veckan), spela spel, pyssla, se på tv, prata eller bara vara, på andra ställen finns andra lösningar.
Du måste inte ha sjukpenning för att beviljad ett boende, men det är vanligast. Det finns dock de som har helt vanliga jobb men ändå behöver stöd.

 

[AbsolutEnsam]

Till er alla som har svarat: Tack! Nu känns det inte lika bottenlöst längre. Det finns kanske hopp för mig med!

Har pratat med föräldrarna och jag behöver inte flytta rakt av till eget i höst. Utan ta det det stegvis. Bo både hemma hos dom och förhoppningsvis kunna klara av att bo i lägenheten i framtiden. Just nu känns det som den bästa lösningen för mig.

Men funkar det inte så vet jag vart jag ska vända mig till tack vare er!

 

[Snubbelfot]

Tänkte på en grej, du berättade att du inte kör bil och hittills har varit beroende av att dina föräldrar skjutsar dig. Fungerar det för dig att cykla? Dels skulle det kunna ge dig en större självständighet och frihet överlag - med cykel kan man ju ta sig rätt långt och ibland snabbare än med bil. Dels kanske själva cyklingen skulle kunna bli en rolig och glädjefylld grej i sig självt?

Har du alla hjälpmedel du kan tänkas behöva utifrån hörselnedsättningen? Kanske en dum fråga, men det är inte alldeles ovanligt att energibrist och annat gör att man inte utforskat alla möjligheter där. En närstående till mig har en hörselnedsättning som h*n lärt sig acceptera men som i praktiken medförde en del begränsningar. Med rätt hjälpmedel var det många saker som blev mycket lättare i vardagen.

 

[Krystalline]

Någon som vet om man kan få färdtjänst fast man bor i stan? Vilka krav ställs på en? Hur fungerar det? O vad kostar det?

Jag har färdtjänst till och från jobbet (DV). I västra götaland.
Det kostar mig inget alls, och om jag vill får jag åka 10 andra resor per månad till kostnad av vanlig bussbiljett, men det har jag aldrig gjort pga okända bilar och chaufförer

Det ställs inga krav på mig alls. Behöver jag boka av gör jag bara det med ett sms, inga problem. Eller ja, antar att kravet är att jag har en DV som jag inte kan ta mig till utan dem, förstås!

 

[AbsolutEnsam]

Tänkte på en grej, du berättade att du inte kör bil och hittills har varit beroende av att dina föräldrar skjutsar dig. Fungerar det för dig att cykla? Dels skulle det kunna ge dig en större självständighet och frihet överlag - med cykel kan man ju ta sig rätt långt och ibland snabbare än med bil. Dels kanske själva cyklingen skulle kunna bli en rolig och glädjefylld grej i sig självt?

Har du alla hjälpmedel du kan tänkas behöva utifrån hörselnedsättningen? Kanske en dum fråga, men det är inte alldeles ovanligt att energibrist och annat gör att man inte utforskat alla möjligheter där. En närstående till mig har en hörselnedsättning som h*n lärt sig acceptera men som i praktiken medförde en del begränsningar. Med rätt hjälpmedel var det många saker som blev mycket lättare i vardagen.

Hej och tack för ditt svar!

När det gäller att ta cykel, borde jag kunna det om jag inte fick lätt ”yrsel” ibland. Blir väldigt osäker på hur det blir med balansen då tyvärr. Är säkert en biverkning av någon av medicinerna jag äter. Har inte cyklat på väldigt länge! Sedan är jag sådan person som svettas otroligt mycket också. Även det en biverkning har jag hört plus nerverna också förstås. Men jag borde testa igen lite försiktigt och se kanske? Tack för tipset iallafall!

Hörselnedsättningen har jag hjälpmedel i form av hörapparater. Nya dessutom tack vare att de gamla var uttjänta. Nu har jag blåtand i hörapparaterna och kan streama direkt i dom från mobilen. Så det har underlättat mycket! Tacksam för det! Men det är det enda hjälpmedlet jag har för hörseln. Undrar om det finns mer hjälpmedel för det?

Jag önskar däremot att skaffa dörrklocka med ljus och ljud för att inte missa om någon ringer på dörrren.( Tidigare var mina hundar mina hjälpmedel när det gällde att varna om det kom någon. Dom gjorde det utan att jag behövde lära dom det, de märkte nog att jag hörde dåligt haha ) dessutom är jag ljudkänslig och lättskrämd av mig pga. Hörseln. Hör ej elssparkcyklar el vanliga cyklister heller för den delen ute. Måste kolla överallt när jag ute med någon. Själv är jag rätt skraj av mig. Finns det något man kan signalera om att man hör dåligt tänker jag? När man är ute själv? Synen är bra iallafall så det är jag är glad över! Använder synen hela tiden och tar väldigt många intryckt när jag är ute med någon. Kanske därför jag trött jämt när jag är ute och tränar i miljöer med någon.?

Vet du vilka hjälpmedel din vän har för hörseln som har underlättat för personen?

 

[AbsolutEnsam]

Kom på att jag vill bara förtydliga att jag är väldigt tacksam över att ha hjälp av föräldrarna utan dom skulle jag inte klarat mig i livet! Vi har en bra relation . men i bland känner jag press från samhället att jag borde klara mig själv och bo själv pga. Min ålder. Känner enorm stress över att jag är annorlunda än andra i min ålder..

Sedan är det väldigt tryggt och bo hemma i föräldrahemmet just för jag svårt med förändringar och rädsla för det okända därute. Jag har det bra här. Blir bara ibland trött på mig själv bara…

Uppskattar alla era inlägg, så ni vet det!