Betslingsproblem eller gymnastikproblem?
Tillsammans med Torbjörn Lundström, klinikchef på Djurtandvårdskliniken i Söderköping, tittar Anders mycket på betsling och han förespråkar att man växlar sin betsling med jämna mellanrum för att minska risken för skador i hästens mun. Dessutom är det viktigt att bettet passar hästens anatomi.
- På 1800-talet hade man speciella munmätare, det kanske inte vore så dumt att ta upp det igen, säger han.
Samtidigt är det så att många betslingsproblem egentligen är gymnastikproblem, att hästen inte använder sina bakben och sin rygg. När den sedan blir lösgjord försvinner problemen i munnen. I sådana fall spelar det ingen roll hur många olika bett man prövar. Ofta kan det bli lite bättre i två veckor, sedan återkommer problemen eftersom hästen fortfarande inte är genomarbetat och lösgjord.
- Hästen bestämmer om bettet funkar och instruktören måste kunna läsa hästens reaktioner, säger Anders.
Alla hästar får skador i munnen
I princip alla hästar får någon gång skador i sina munnar av bettet. Det finns studier på hästar som visar att 80 procent har sårskador i munnen. Och det är ingen skillnad på om hästen rids av en duktig professionell ryttare eller en skogsmulleryttare, de får skador ändå.
- Det viktiga är att vi är medvetna om att vi inte kan stoppa metall i munnen och dra åt nosgrimman utan att det händer något, säger Torbjörn Lundström.
Både han och Anders rekommenderar att man växlar mellan ett ledat bett, ett oledat bett och ett bettlöst alternativ på sin häst. Att bara rida bettlöst är inte optimalt, även de hästarna uppvisar nämligen skador i sina munnar.
- Om man har tre alternativ som man varvar minskar skaderisken med 50 procent, säger Torbjörn.
Hästar ska inte heller tugga på bettet, utan mjukt suga på det.
- Inget däggdjur mår bra av att tugga på metall, säger Torbjörn.
Parerstänger
För några år sedan var de så kallade Myler-betten väldigt populära, men både Anders och Torbjörn anser att de oftast har för stora portar och att bettet viker sig runt lanerna. Bettet trycker mot tungan och hästen försvarar sig då genom att lägga tungan på fel sida och vips så trycker bettet direkt på lanerna. Det blir tryckskador och i förlängningen vävnadsdöd i hästens mun, vilket ger sår.
På hopphästar och jakthästar kan man ibland behöva bett med parerstänger, helt enkelt för att få bettet att ligga stilla i munnen. Bett med stor tungfrihet ger ofta tryck på lanerna. När det gäller nosgrimmor så föredrar Anders den gamla hederliga remontgrimman. Om hästen kryper bakom bettet så kan man hissa upp grimman och fästa tömmen i ringarna, tipsar han.