Hur ska jag kunna ta hand om barn, gråter varenda dag.

[Grazing]

Nej, jag får inte krascha ibland, det är direkt livsfarligt. Världen går inte under men jag kan göra det.

Just eftersom jag till fullo accepterar hur jag fungerar har jag också accepterat att det bästa är att jag inte blir förälder. För mig men också för mina hypotetiska barn, trots att jag säkerligen skulle älska dem mer än allt annat.

Det är så jag vet det, är så för många. Är så för mig med. Men som sagt igen, med rätt kontaktnät och man vet om det så kan man fixa det iallafall. Som sagt, är man ensam så ja, då är det ett större problem.

Och du vill ju inte ens bli förälder, du har tagit det beslutet att inte bli det. Men nu är det så att andra kanske vill det, andra anser sig klara ut problemen och har såpass bra kontaktnät att det kan fungera ändå trots problemen. Då ska man inte avstå från det, då ser man till att få den hjälpen som behövs för att klara av det. Dock så krävs det ju mycket av personen, men det är fortfarande inte omöjligt. Vissa är beredda att kämpa på det sättet medans vissa inte är det. Allt beror ju på hur mycket man är beredd att offra och kämpa med. Vill man inte så är det okej det med, men att påstå att det inte går, det är fel.

 

[Fenestra]

vi har pratat om det och hans på öräldrar är pensionärer och kan vara barnvakt för det mesta, de är nästan osams om att de vill passa hans syskons barn så ofta de kan, så där finns mycket hjälp.
men vi har inte pratat om ifall han ska vara ledig eller inte.

Det är också viktigt att ha med i beaktande vad som händer om du skulle bli själv. Nu kommer jag väl få skäll för detta med men det kan hända saker som gör att man blir ensam förälder på hel eller deltid.

 

[Raderad medlem 6459]

Nu kommer jag väl få skäll för detta med men det kan hända saker som gör att man blir ensam förälder på hel eller deltid.

Varför skulle du få "skäll" för det? Vi är jättemånga som redan lyft detta i tråden.

 

[hollypolly]

jag ska fråga allt det på måndag, men jag tror jag har rätt till någon form av avlastningshem isåfall eftersom jag har papper på hur jag är , samt delad vårdnad med pappan.

 

[vallhund]

Var har @Dentaku skrivit att hen inte velat bli förälder? Vad jag kan utläsa har hen insett att det inte skulle fungera o anpassat sitt liv efter det.

Att ens skriva "Allt beror ju på hur mycket man är beredd att offra och kämpa med. Vill man inte så är det okej det med, men att påstå att det inte går, det är fel." är riktigt, riktigt kränkande.

 

[aprilmaj]

Lika lite eller lika mycket som att ickediognisticerade utan

Lika lite eller lika mycket som att ickediagnisticerade med "dåliga" erfarenheter ger sin bild. jag upprepar mig återigen som en papegoja, ska ts få en bild utifrån det så ska det vara föräldrar med asperger som svarar henne.

Eller personer som har erfarenhet och kunskap om detta.

 

[vallhund]

Det är också viktigt att ha med i beaktande vad som händer om du skulle bli själv. Nu kommer jag väl få skäll för detta med men det kan hända saker som gör att man blir ensam förälder på hel eller deltid.

Uppenbarligen har du inte läst tråden, vilket är synd, speciellt i långa trådar där man kastar sig in huvudstupa o påstår en massa trams.

 

[Dentaku]

Var har @Dentaku skrivit att hen inte velat bli förälder? Vad jag kan utläsa har hen insett att det inte skulle fungera o anpassat sitt liv efter det.

Tack, @vallhund . Jag känner att jag inte har lust att diskutera längre med en person som vill dra alla personer med AS över en kam. Jag skulle själv aldrig säga att en person med AS inte borde skaffa barn eller inte kan bli en bra förälder, tvärtom. Men jag blir både trött och ledsen när någon å andra sidan hävdar att alla med AS kan skaffa barn så länge bara viljan finns. För mig var det vare sig något lätt eller roligt beslut även om jag är övertygad om att det är rätt.

 

[hollypolly]

Tack, @vallhund . Jag känner att jag inte har lust att diskutera längre med en person som vill dra alla personer med AS över en kam. Jag skulle själv aldrig säga att en person med AS inte borde skaffa barn eller inte kan bli en bra förälder, tvärtom. Men jag blir både trött och ledsen när någon å andra sidan hävdar att alla med AS kan skaffa barn så länge bara viljan finns. För mig var det vare sig något lätt eller roligt beslut även om jag är övertygad om att det är rätt.

du förstår mig precis. det är inte bara att anpassa sig jag måste veta att jag klarar att anpassa mig innan jag tar detta beslut, måste vara tvåhundra procent säker för det är en ny människas liv jag snavarar för och jag vill inte få ett barn som får en mamma som inte mår bra av själva barnet de känner det.

 

[Fenestra]

Uppenbarligen har du inte läst tråden, vilket är synd, speciellt i långa trådar där man kastar sig in huvudstupa o påstår en massa trams.

Vad för trams?
Det är väl många som tycker att det är en viktig aspekt att ta med i det hela.

 

[glömmerallt]

Det är så jag vet det, är så för många. Är så för mig med. Men som sagt igen, med rätt kontaktnät och man vet om det så kan man fixa det iallafall. Som sagt, är man ensam så ja, då är det ett större problem.

Och du vill ju inte ens bli förälder, du har tagit det beslutet att inte bli det. Men nu är det så att andra kanske vill det, andra anser sig klara ut problemen och har såpass bra kontaktnät att det kan fungera ändå trots problemen. Då ska man inte avstå från det, då ser man till att få den hjälpen som behövs för att klara av det. Dock så krävs det ju mycket av personen, men det är fortfarande inte omöjligt. Vissa är beredda att kämpa på det sättet medans vissa inte är det. Allt beror ju på hur mycket man är beredd att offra och kämpa med. Vill man inte så är det okej det med, men att påstå att det inte går, det är fel.

(Min fetning)

Det beror väl helt på vilken betydelse "går" ges i sammanhanget? Att något går behöver ju inte betyda att det går bra. Det är väl föräldraskap som diskuteras? dvs det är barn inblandat och då kanske det kan vara bra att reflektera och tänka igenom saken och inte bara tänka att en själv vill det är liksom skillnad mot en situation där kanske bara en själv riskerar att drabbas om det går dåligt.

 

[Hyacinth]

Nu måste jag jobba ett tag men jag ska försöka förklara vad jag menar.

Jag tycker att de utan barn absolut kan skriva, däremot tycker jag ofta att de som inga barn har många gånger är rätt stoiska i sina åsikter kring hur det är att ha barn och framförallt hur barn ska uppfostras, när man har egna barn så tänjs oftast det där ut. Ja jag mutar mina barn ibland och jag tror inte de växer upp och blir mentalt störda eller seriemördare pga det. *skojar*

Däremot motsätter jag mig att jag inte skulle kunna skriva om mina småbarns år då de är enligt er rosaskimrande och skrivna av mig i ngn heliga moder aspekt.

Ni har dessutom tydligen inte läst vad jag skrivit heller..
TS har bla uttryckt oro över amning och sin kropp, sådana tankar har nog många kvinnor oavsett diagnos eller ej, den stora skillnaden är väl om de skriver det här eller inte.
Då påtalar jag att om inte amning fungerar så finns alternativ, man behöver inte panika över det. Ömma bröst och såriga bröstvårtor är en del av amning som kanske gör att det inte fungerar. Jag skriver också om att träna går oftast alldeles utmärkt.
Men jag skriver också att man är trött ibland, att jag anpassade mig helt efter barnet i bebisperioden, att jag gjorde det jag vill när bebisen vilade. det kan vara en dusch på 10 minuter, det kan vara att läsa ett kapitel i en bok , baka ett bröd eller kanske vila själv eller va man nu vill göra. Nu är det så att jag var ensam med min förste och ibland tycker jag nästan det var enklare än att vara två. Men det är något helt annat.

Jag skriver också att bebisen kan vara gnällig och om man har otur kan de ex få kolik mm..
Skriver också att min upplevelse är att det är när de blir lite äldre som det kan bli mer känslomässigt jobbigt.
Men vi är alla olika, att leva inrutat efter ett barn en kort period är inte särskilt jobbigt för mig men däremot mår jag väldigt dåligt om mina barn är olyckliga pga omständigheter som är svårpåverkade.

Vi är som sagt alla olika.

Jag anser dock att ts har rätt till en nyanserad bild.
Om hon nu inte ska få det enligt er då tycker jag inte att de utan egen erfarenhet av egna barn ska svara utan enbart de med barn och de som arbetar professionellt med barn och familjer. Samt allra helst de föräldrar som själva har asperger.

Jag håller inte alls med. De utan BARN är oftast mina bästa bollplank, de är inte färgade av sina egna fantastiska förmågor till avkommor.
Att man inte har egna BARN innebär inte att man inte förstår dem.

 

[Fenestra]

Eller personer som har erfarenhet och kunskap om detta.

Ja de också absolut! Men jag tror inte att alla här i tråden har det?

Jag förstår faktiskt inte hur folk kan få det till att jag målar upp det som gullinutt och enkelt.
Jag har flertalet gånger skrivit att för mig har det fungerat då jag anpassat mig helt efter bebisen i början.
För mig var det enkelt men för någon som har svårt att anpassa sig blir det helt klart svårare.

 

[aprilmaj]

Ja de också absolut! Men jag tror inte att alla här i tråden har det?

Jag förstår faktiskt inte hur folk kan få det till att jag målar upp det som gullinutt och enkelt.
Jag har flertalet gånger skrivit att för mig har det fungerat då jag anpassat mig helt efter bebisen i början.
För mig var det enkelt men för någon som har svårt att anpassa sig blir det helt klart svårare.

Ja. Vilken relevans har det för ts att höra hur du hade det?

 

[Fenestra]

Jag håller inte alls med. De utan BARN är oftast mina bästa bollplank, de är inte färgade av sina egna fantastiska förmågor till avkommor.
Att man inte har egna BARN innebär inte att man inte förstår dem.

Jag har inte heller sagt att alla barnlösa inte förstår eller inte kan..

 

[Fenestra]

Ja. Vilken relevans har det för ts att höra hur du hade det?

lika mkt relevans som att höra hur svårt det kan bli.. Alla barn får inte kolik, alla har inte ett halvår med sönderhackade nätter..
frågan är väl för ts hur mkt och vilken anpassning hon kan ge.. och där i är väl det svåra.
Men det är nog en fråga som alla borde ställa sig innan man skaffar barn..
Jag tycker att ts ställer många bra frågor och har bra funderingar.

Men jag är långtifrån en perfekt förälder, jag hade tur som inte fick ex kolikbarn.

 

[aprilmaj]

lika mkt relevans som att höra hur svårt det kan bli.. Alla barn får inte kolik, alla har inte ett halvår med sönderhackade nätter..

Tror du inte att det är lätt att föreställa sig de "enkla" bitarna, det som är positivt? Vi blir väl alla matade med det sedan barnsben nästan.

Det är väl snarare det som är svårt, som man behöver fundera över? Och ta ställning till.

 

[Grazing]

(Min fetning)

Det beror väl helt på vilken betydelse "går" ges i sammanhanget? Att något går behöver ju inte betyda att det går bra. Det är väl föräldraskap som diskuteras? dvs det är barn inblandat och då kanske det kan vara bra att reflektera och tänka igenom saken och inte bara tänka att en själv vill det är liksom skillnad mot en situation där kanske bara en själv riskerar att drabbas om det går dåligt.

Det är långt ifrån alla barn har det bra hos "friska" föräldrar utan diagnoser, diagnosen säger liksom fortfarande ingenting hur man kommer klara av saker och ting. Det finns inget rätt och fel med föräldraskap på det sättet. Det finns många sätt man kan vara en bra förälder på. Och har man ett kontaktnät och kan få hjälp när man känner att man behöver det så kan man klara av det bra oavsett.

Och jag tycker det räknas att tänka på barnets bästa när man planerar och förbereder innan. Antagligen förbereder sig mera än "friska" "normala" människor gör som kanske står där oförberedda och blir överrumplade när barnet är mera krävande än väntat.

 

[Fenestra]

Tror du inte att det är lätt att föreställa sig de "enkla" bitarna, det som är positivt? Vi blir väl alla matade med det sedan barnsben nästan.

Det är väl snarare det som är svårt, som man behöver fundera över? Och ta ställning till.

Jag tycker faktiskt att vi i dagsläget matas med mycket om hur krångligt det är.

Jag tror faktiskt att "tidsbrist" är en orsak till att många barn mår dåligt. Så många måsten med jobb, socialt, aktiviteter mm mm

 

[aprilmaj]

Jag tycker faktiskt att vi i dagsläget matas med mycket om hur krångligt det är.

Va? Vi måste leva i olika världar.

Jag tror faktiskt att "tidsbrist" är en orsak till att många barn mår dåligt. Så många måsten med jobb, socialt, aktiviteter mm mm

Jag tror också att tidsbrist är en del i att barn mår dåligt. Men inte den enda.