Intuitivt ätande

[vemsomhelst123]

Jag törs lova dig att jag haft fler och större blodsockerfall än vad du har haft men det här som ingen betydelse. Din upplevelse gör ju att du måste äta på det sätt du mår bra på.

Ändå har jag lite svårt för att förstå hur intuitivt ätande funkar i praktiken, för barn i förskola t ex (men man kanske får mellis när man vill ha och behöver? Och slipper äta lunch om man inte är sugen?) men också som det beskrivs här med gemensamma måltider eller när man inte hinner äta av någon anledning. Men jag har ett annorlunda liv vad gäller ätandet, och har ofta ätit utan hunger och tvärtom inte kunnat äta när jag är hungrig. Och för mig funkar det med, jag mår inte dåligt och verkar vara normal frisk jag med.

Delvis kl; Jag förstår inte heller riktigt. Jag tänker att det viktigaste är att avstigmatisera maten och har sett på nära håll hur svårt det blir när man som barn drabbas av diabetes typ 1 vilket jag antar du har. Men att ändå måltiden i sig är en trevlig stund när man får till det. Jag tror många (friska) barn faktiskt har någon typ av intuitivt ätande då jag tycker många små barn är lite som ormar, de kan äta extrema mängder i perioder och knappt något alls i perioder. För vårat barn har det gått väldigt hand i hand med mycket söm och mycket växande. Men då pratar vi mat, inte som den influencer som jag fått upp i mitt flöde som har ett helt skafferi med godis, chips och annat som inte är mat..
Jag hade inte kunnat äta intuitivt, jag kan gå hela dagen utan mat ibland när jag jobbar hemma eftersom jag glömmer att äta. Jag blir inte hungrig utan oftast bara illamående när jag inte ätit på länge. Tänker att en ätstörning i tonåren kanske stökade till mitt intuitiva ätande. Oavsett tycker jag inte någon (vuxen eller barn) behöver äta sötsaker och snacks intuitivt, mat däremot

 

[vemsomhelst123]

De flesta har aktiviteter när de börjar första klass. I tonåren sköter man det ju för det mesta själv både att äta innan och att ta sig till sin aktivitet. Men innan dess får man hjälp av föräldrar vad det verkar. Hämtas, utfodras, skjutsas till aktiviter den ena hit den andra dit. Bor också på liten ort.
Jag upplevde personligen inte ätande gemensam som en särskilt trevlig aktivitet en korsning mellan ett förhör och en stressig matupplevelse. När jag blir bjuden på middag hos folk som har barn är det oftast kaotiskt, rörigt och ganska mycket tjafs. Jag förstår nog inte grejen alls faktiskt, varför det är viktigt. Det verkar mest vara en orsak till stress och gräl att alla ska äta samtidigt vid en viss tid.

Aktiviteterna i första klass är ju sällan så sena så man inte kan äta mat efter. Jag tycker oftast vi har rätt trevligt med matbordet med barnen.

 

[JohannaB]

Men enligt vad jag läser om hunger så är det en kroppslig reaktion på att blodsockret sjunker. Måste inte du som diabetiker äta när ditt blodsocker sjunker? Jag trodde det var viktigt, för att man annars riskerade just blodsockerfall på allvar.
Sug tänker jag är en annansak och det är ju det man måste reda ut om man ska äta intuitivt vad som är vad och vad man ska agera på och inte. Att äta för att man är uttråkad är ju inte att lyssna på sin kropp .

Det funkar inte riktigt så, vi äter saker som tas upp i blodet och sen låter insulin det lagras i cellerna.
Högt blodsocker är den värsta typen av svält för en diabetiker, inget socker når cellerna pga insulinbrist och istället bryta fett ned för att skapa energi men hjärnan är väldigt dålig på att äta fettsyror. Av högt blodsocker går man alltså ned i vikt, men kroppen svälter ihjäl och hjärnan funkar inte.

Så det är mer komplext än att blodsocker går upp eller ned och att det gör så att man känner sig mätt eller hungrig. I den friska kroppen kan man fasta länge och blodsockret kommer hållas normalt tack vare att fett bryts ned och glykogen frisätts men du kommer ändå bli hungrig. Men vi förklarar gärna hunger med lågt blodsocker, och då skulle man teoretiskt snabbt bli mätt på en sockerbit (som tas upp fort och lätt) men så är det ju inte.

 

[JohannaB]

Spädbarn har ju förresten ett helt intuitivt ätande. De bryr sig inte om klockan är 3 på natten eller om de just ätit utan de äter (och kräver mat) när de är hungriga så där funkar det ju.
Sen finns det barn som måste ”trugas” att äta, för att de inte äter så mycket som de borde, men jag vet inte om det är ett måste eller ett önskemål om att följa kurvan?
Fast även om de trugas att äta kan man ju inte tvinga dem.

 

[corzette]

Det funkar inte riktigt så, vi äter saker som tas upp i blodet och sen låter insulin det lagras i cellerna.
Högt blodsocker är den värsta typen av svält för en diabetiker, inget socker når cellerna pga insulinbrist och istället bryta fett ned för att skapa energi men hjärnan är väldigt dålig på att äta fettsyror. Av högt blodsocker går man alltså ned i vikt, men kroppen svälter ihjäl och hjärnan funkar inte.

Så det är mer komplext än att blodsocker går upp eller ned och att det gör så att man känner sig mätt eller hungrig. I den friska kroppen kan man fasta länge och blodsockret kommer hållas normalt tack vare att fett bryts ned och glykogen frisätts men du kommer ändå bli hungrig. Men vi förklarar gärna hunger med lågt blodsocker, och då skulle man teoretiskt snabbt bli mätt på en sockerbit (som tas upp fort och lätt) men så är det ju inte.

Va ? Jag får som jag sa blodsockerfall ibland när jag glömmer äta. Men det är kanske om jag slår ut tillfällena max 1 gång i månaden... I övrigt blir jag bara hungrig som vilken annan människa som helst. Då kan jag mkt riktigt vänta med att äta. Men du kan ju inte påstå att hungerkänsla är lika med blodsockerfall. Det ena går att bemästra, äta just då eller vänta x tidsperiod. Men blodsockerfall kan du ju inte tänka "äh jag väntar med att äta tills x tid". Det är ju olika signaler från kroppen... Det ena kan vänta. Det andra inte.

Jag har inte diabetes så inte den problematiken...

 

[Imogen]

Va ? Jag får som jag sa blodsockerfall ibland när jag glömmer äta. Men det är kanske om jag slår ut tillfällena max 1 gång i månaden... I övrigt blir jag bara hungrig som vilken annan människa som helst. Då kan jag mkt riktigt vänta med att äta. Men du kan ju inte påstå att hungerkänsla är lika med blodsockerfall. Det ena går att bemästra, äta just då eller vänta x tidsperiod. Men blodsockerfall kan du ju inte tänka "äh jag väntar med att äta tills x tid". Det är ju olika signaler från kroppen... Det ena kan vänta. Det andra inte.

Jag har inte diabetes så inte den problematiken...

Grejen är väl att friska personer inte sällan slänger sig med ”blodsockerfall” när de är hungriga, trötta, gnälliga eller lite kombo av allt möjligt. Dessa sk blodsockerfall är ju på inget sätt farliga att ignorera och en frisk kropp har backupsystem för att lösa problemet. Det gissar jag var vad @JohannaB menade med att hunger förklaras med låg blodsocker.

Däremot om man som du gjort gastric bypass finns ju en ökad problematik och ökad risk för ”riktig” hypoglykemi. Så det du menar med dina blodsockerfall är ju inte samma sak som när gemene icke diabetiker gör det

 

[vemsomhelst123]

Va ? Jag får som jag sa blodsockerfall ibland när jag glömmer äta. Men det är kanske om jag slår ut tillfällena max 1 gång i månaden... I övrigt blir jag bara hungrig som vilken annan människa som helst. Då kan jag mkt riktigt vänta med att äta. Men du kan ju inte påstå att hungerkänsla är lika med blodsockerfall. Det ena går att bemästra, äta just då eller vänta x tidsperiod. Men blodsockerfall kan du ju inte tänka "äh jag väntar med att äta tills x tid". Det är ju olika signaler från kroppen... Det ena kan vänta. Det andra inte.

Jag har inte diabetes så inte den problematiken...

Men ett blodsockerfall kräver ju socker, tex en dextrosol, så är det ju löst sen. Det har ju inget med hunger att göra?

 

[JohannaB]

Men ett blodsockerfall kräver ju socker, tex en dextrosol, så är det ju löst sen. Det har ju inget med hunger att göra?

Det beror lite på. Kroppen har system för att själv lösa låga blodsocker med, dels det självklara (minska insulintillförsel) men sen frisätts adrenalin som frigör glykogen och så går blodsockret upp av det. Nu vill man ju helst bli påverkad eller medvetslös av låga blodsocker och för en diabetiker som ”överdoserat” insulin kan mängden insulin vara så stor att kroppen inte klarar kompensera det.

Dextrosolen kan dessutom orsaka nästa blodsockerfall hos en frisk person, snabba kolhydrater frisätter insulin som verkar längre än vad dextrosolen gör = snabb uppgång i blodsocker och ett nytt fall av blodsockret efter en stund.

Men grundregeln är såklart att någon som säger sig ha lågt blodsocker genast ska få i sig snabba kolhydrater. Det kan vara en diabetiker med en överdosering av insulin och hypoglykemier kan vara livsfarliga.

 

[JohannaB]

Missade ett inte ovan såg jag, man vill INTE bli påverkad eller medvetslös förstås.

Ska jag hoppa in på det som kallas ”sen dumpning” eller postprandial hypoglykemi som en del gastric bypass opererade drabbas av så beror det, tror man, på ett för stort insulinpåslag för det man äter. Sen finns det lite andra teorier med vad det kan bero på men man får iaf för lågt blodsocker 1-3 timmar efter mat och lösningen på det är för de flesta att dra ned på kolhydraterna i det man äter (för att inte få så stort insulinpåslag) och äta lite och ofta.

MEN både diabetes typ 1 och hur man äter efter en operation har väldigt lite med intuitivt ätande att göra för det första, och med barn för det andra.

Sidodiskussionen uppstod för att jag beskrev mitt ”sjuka” ätande, och att jag har svårt föreställa mig hur intuitivt ätande fungerar. Fått flera bra tips om det, men ser också att det är fler än jag (t ex efter GBP operation) som måste tänka innan man äter (och ibland tvingas äta när man inte vill eller avstå när man vill). Och medskick till dem som inte lyckas få till intuitivt ätande är ju att de flesta av oss ändå inte drabbas av ätstörningar och blir rätt normala ändå

 

[Milosari]

Herregud vad man kan komplicera något så enkelt som att få i sig käk. Alltså individualism i all ära, men ska ungarna ha en chans att passa in i samhället så får de kanske helt enkelt lära sig att anpassa sig. Nej det är kanske inte det absoluta önskeschemat, men ganska få saker i livet är ju exakt rätt. Det finns ett gott nog.

Jag är helt övertygad om att man gör barn en björntjänst/överför ätstört beteende genom att komplicera mat och ätande så till den milda grad att man sätter titlar på olika preferenser.

Jag anser också att det är en del av föräldraansvaret att lära barnen copingstrategier när det bästa för kollektivet inte är det bästa för individen. Visst finns det alltid undantag, några få barn har på riktigt rätt stora problem att få i sig tillräckligt med näring. Men det stora flertalet barn behöver bara vänja sig.

 

[dobbis]

Herregud vad man kan komplicera något så enkelt som att få i sig käk. Alltså individualism i all ära, men ska ungarna ha en chans att passa in i samhället så får de kanske helt enkelt lära sig att anpassa sig. Nej det är kanske inte det absoluta önskeschemat, men ganska få saker i livet är ju exakt rätt. Det finns ett gott nog.

Jag är helt övertygad om att man gör barn en björntjänst/överför ätstört beteende genom att komplicera mat och ätande så till den milda grad att man sätter titlar på olika preferenser.

Jag anser också att det är en del av föräldraansvaret att lära barnen copingstrategier när det bästa för kollektivet inte är det bästa för individen. Visst finns det alltid undantag, några få barn har på riktigt rätt stora problem att få i sig tillräckligt med näring. Men det stora flertalet barn behöver bara vänja sig.

Jag håller med dig,jag är ett av dom barnen vars mamma lagat annan mat mm åt mig, som vuen är jag selektiv ätare och duktigt kräsen .mao inget jag tackar henne för nu

 

[Midsommarblomster]

Jag håller med dig,jag är ett av dom barnen vars mamma lagat annan mat mm åt mig, som vuen är jag selektiv ätare och duktigt kräsen .mao inget jag tackar henne för nu

Jag tänker att det där är väldigt olika. Jag vet flera som har jobbiga minnen från att ha behövt äta mat som varit svår att svälja, särskilt från generationer där man alltid skulle äta upp allt på tallriken utan frågor. Så jag tänker att det nog är svårt att hitta en allmän sanning kring detta.

 

[Imogen]

Jag håller med dig,jag är ett av dom barnen vars mamma lagat annan mat mm åt mig, som vuen är jag selektiv ätare och duktigt kräsen .mao inget jag tackar henne för nu

Fast det är ju knappast så enkelt som att om man bara tvingas att äta mat som barn, så kommer man att äta allt som vuxen.

(Sen menar jag inte att man ska laga särskild mat till sitt kräsna barn rakt av heller, mer att allt inte är så svart eller vitt)

 

[Palermo]

Jag håller med dig,jag är ett av dom barnen vars mamma lagat annan mat mm åt mig, som vuen är jag selektiv ätare och duktigt kräsen .mao inget jag tackar henne för nu

Jag var galet kräsen som liten. Det togs det hänsyn till. Idag äter jag i princip allt.

Sen vet ju varken föräldrarna eller barnet hur det hela kommer att falla ut senare. Det vanligaste verkar väl vara stt kräsenheten växer bort, oavsett föräldrarnas metod när man är liten.

 

[animalasia]

Jag var galet kräsen som liten. Det togs det hänsyn till. Idag äter jag i princip allt.

Sen vet ju varken föräldrarna eller barnet hur det hela kommer att falla ut senare. Det vanligaste verkar väl vara stt kräsenheten växer bort, oavsett föräldrarnas metod när man är liten.

Jag tänker att man inte ska göra en höna av en fjäder. Försöka göra matsituationen till en trevlig stund och förhoppningsvis äter alla de de behöver. Jag har arbetat på förskola i tjugo år och mött otaliga föräldrar som har varit oroliga för att deras barn ska äta på förskolan. Endast ett barn har vi fått hitta en special lösning till och då blev det pannkakor varje dag. Annars har de andra barnen lärt sig snabbt att vi sitter tillsammans och äter samt pratar om vad som hänt under förmiddagen. Det har varit en höjdpunkt på dagen.

 

[Palermo]

Jag tänker att man inte ska göra en höna av en fjäder. Försöka göra matsituationen till en trevlig stund och förhoppningsvis äter alla de de behöver. Jag har arbetat på förskola i tjugo år och mött otaliga föräldrar som har varit oroliga för att deras barn ska äta på förskolan. Endast ett barn har vi fått hitta en special lösning till och då blev det pannkakor varje dag. Annars har de andra barnen lärt sig snabbt att vi sitter tillsammans och äter samt pratar om vad som hänt under förmiddagen. Det har varit en höjdpunkt på dagen.

Ungefär så, ja.

 

[Imogen]

Jag tänker att man inte ska göra en höna av en fjäder. Försöka göra matsituationen till en trevlig stund och förhoppningsvis äter alla de de behöver. Jag har arbetat på förskola i tjugo år och mött otaliga föräldrar som har varit oroliga för att deras barn ska äta på förskolan. Endast ett barn har vi fått hitta en special lösning till och då blev det pannkakor varje dag. Annars har de andra barnen lärt sig snabbt att vi sitter tillsammans och äter samt pratar om vad som hänt under förmiddagen. Det har varit en höjdpunkt på dagen.

Visst är det så. Vi har också verkligen försökt fokusera på att barnen långsiktigt ska tycka att det är trevligt att äta mat med familjen.

Samtidigt får man ju i jämförelsen med förskolan ta med att det är en annan situation, inte bara i matsituationen utan i många situationer på förskolan. Gruppdynamik, annan relation med pedagoger än föräldrar osv. Jag känner ett par av pedagogerna på vår förskola även privat numera och vi har ofta pratat om det där. Och att vad de gör med barnen på förskolan inte alls fungerar hemma med deras egna barn osv. Sen kan man ju givetvis hämta massor med inspiration från förskolan. Men man kanske inte ska bli alltför besviken om det inte är applicerbart rakt av (Menade inte att du påstod det heller, spann vidare lite).

 

[corzette]

Jag var galet kräsen som liten. Det togs det hänsyn till. Idag äter jag i princip allt.

Sen vet ju varken föräldrarna eller barnet hur det hela kommer att falla ut senare. Det vanligaste verkar väl vara stt kräsenheten växer bort, oavsett föräldrarnas metod när man är liten.

Jag va inte "galet kräsen" men åt nog allt som serverades i skolan. Är "dagisbarn" och en sån där som gillade leverbiffarna, pölsa, lappskojs och blodpuddingarna va även de en stor favvo på skolan. (80 talet)

Har ALDRIG ätit och äter än idag INTE räkor, skaldjur, sill eller fiskbullar. (Fiskbullar åt jag som liten men inte sen tonåring)
Så fisk undviks i möjligaste mån. Jag kan äta rökt fisk i små mängder, panerad fisk i små mängder. Men tål inte lukten av fiskpinnar. Är inte det minsta allergisk, aldrig blivit tvingad att äta det (vad jag minns) utan det har ändå bara blivit ett aktivt val att inte äta "mat från havet" typ. Vilket är roligt när det "svenska köket" i stort sett enligt alla ska va så "havsbaserar" (sill, strömming, lax, abborre och så vidare).
På alla "högtider" äter jag enbart köttbaserade produkter, så i stället för sill och potatis blir det köttbullar/prinskorvar och potatis. Så är ju inga problem oavsett vart man är. Inte ens kräftskivor är ett problem, jag äter västerbottenostpaj och sallad om det inte serveras annat. Även det en sen debut förvisso då jag i hela mitt liv enbart ätit hushållsost typ Enda "mögelost" jag kan äta är brie.

"Alla" (icke familj) har alltid tyckt just "du måste smaka innan du säger nåt" men de har inte lyckats. Jag har enormt av utbud ändå utan att behöva "lära mej" äta mer mat. Med det sagt åt jag min första avokado 2010 (30+ år gammal) ...
Dricker inte vin eller kaffe. Det är väl det som många numer är mer förbryllande då det ju är "det vanliga" att dricka.

 

[Lalinea]

Jag var galet kräsen som liten. Det togs det hänsyn till. Idag äter jag i princip allt.

Sen vet ju varken föräldrarna eller barnet hur det hela kommer att falla ut senare. Det vanligaste verkar väl vara stt kräsenheten växer bort, oavsett föräldrarnas metod när man är liten.

Samma här jag var ätstörd som barn på den nivå att jag fick dropp på sjukhuset.
Som tonåring var jag kräsen men åt det jag tyckte om med god aptit.

Som vuxen äter jag i princip allt.