Jag tror att inget händer för att det är så oerhört omfattande att det svårt att greppa. "Inget" är väl visserligen en överdrift, jag själv tänker mer och mer på miljön för varje år som går och människor runtom mig har börjat flyga mindre och äta vegetariskt. Det är lätt att tänka att ingenting händer eftersom situationen fortsätter att förvärras, men medvetenheten är ändå på väg anser jag, om än i för låg hastighet mot vad som behövs.
Det är enkelt att säga att man ska sopsortera, köpa begagnat, sluta åka bil och flyga, äta vegetariskt. Men det vi pratar om är ju att släppa en stor del av de värden och livsstil som vi växte upp med. Att jobba hårt för att kunna köpa ett fint hus och åka på spännande semestrar. I min mening måste vi ändra roten till problemet, inte bara plocka bort saker på toppen. I ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle där vi har lärt oss att konsumtion är lycka så måste vi liksom montera ner det inom oss, i grunden. Det är JÄTTESVÅRT, men jag tror att det är den enda hållbara lösningen. Så länge saker känns som en stor uppoffring så kommer vi göra begränsat av dem och mer eller mindre "drabbas" av det. När motivationen, lyckan och vardagen ser annorlunda ut på ett naturligt sätt så kanske vi börjar komma någonstans.
Ett annat problem jag ser är vårt hektiska leverne. Jag har bestämt mig tusen gånger om att aldrig köpa take-away igen. Men mellan jobb, träning, hund och vardagsbestyr upplever jag ibland att jag inte hinner med att laga mat. Jag hinner inte stanna upp och lägga upp en miljöplan för mitt liv. Jag hinner inte ens ta in läget med klimatkrisen. Vi, och jag, springer bara. Hur ska vi kunna göra hållbara och smarta val när livet bara rusar och alla dåliga val sträcker ut sina händer från varenda butik man går förbi?
Sen kan jag också förstå uppgivenheten hur liten man är som människa att påverka. Jag vet, såklart, att någon måste ta ledningen och jag vet att "alla andra" inte är ett legitimt argument för något alls. Men vetskapen att jag skulle kunna ge upp flyg för resten av livet, odla och laga egen mat och enbart köpa begagnat, cykla fler mil om dagen... men rubrikerna kommer vara desamma. Läget kommer vara detsamma. Den tanken äter upp mig ibland.
Jag skriver såklart inte där här för att hitta ursäkter, utan för att identifiera vad det är som är så svårt hos mig själv - så att jag kan ändra det.