Det kommer ur kampen om makt över resurserna.
Även djur skaffar sig revir.
Det är inbyggt i generna.
Tävla, vinna, vara bäst, ha mest o.s.v.
Drömmen om att ha en fin bil kommer att ta död på oss om inte vattentoaletterna gör det.
F.ö. så kommer vi alla att gå under när de pollinerande insekterna dör ut.
Vår kultur är extremt noggrann med att göra oss alla övertygade att det är inbyggt i generna, för då kommer vi fortsätta drömma och visualisera på det sätt du beskriver.
Delvis knapplån: Många av de problem vi har med hur vi behandlar planeten vi bor på ser jag stammar från hur vi lär våra barn att de inte har rätt att bestämma över sina egna kroppar (under hela uppväxten får alla krama, nypa kind, hissa i vädret, sätta i knät oavsett om barnet vill eller inte, för att sedan när barnet blivit 13 eller 15 tala om för dem att de inte får låta personer göra saker de inte vill med dem.) När vi redan lärt in ett beteende där ungdomen inte längre ens vet skillnad på sina egna behov och omvärldens förväntningar, ber vi den skydda sina behov. Det finns otaliga paralleller i utbildning, uppfostran, slaveri, kolonialism.
Grundproblemet kan uttryckas som att vi genom vår kultur totalt blandat samman behov och begär samt förmågan att identifiera och särskilja de två. Det gör att väldigt många lever i olika typer av ekorrhjul/misär (med eller utan stora resurser, för även om vi materiellt SKULLE kunna tillgodose våra behov är de så förväxlade med begär/ambition att vi alltid tror vi behöver mer) och heller inte kan se en annan verklighet, eftersom all energi, initiativkraft och uppfinningsrikedom går till att reproducera vår nuvarande uppfattning om verkligheten.
Jag tror det finns sätt för hela världens nuvarande befolkning att leva gott i ett samhälle som är tekniskt enklare än västvärlden men mänskligt mer utvecklat än världen som helhet är i nuläget.
Att vi har en sådan konstant uppsjö av intryck, att vi är konsumenter i så otroligt mycket högre grad än producenter gör också att vi inte har vanan att producera egna visioner, utan mest är lärda att konsumera existerande visioner/syner på utfall. Det är en viktig förändring att skapa i sitt eget liv och i samhället.
Något som varit obehagligt för mig att uppleva senaste 1,5 året som sjuk är att min frihet att leva icke-normativt på de sätt som jag vill och som gör att jag maxar mitt bidrag till omställning till en (inte bara hållbar utan) regenerativ kultur, är otroligt beroende av fysisk förmåga. Jag kan inte välja enbart lokalproducerad mat. Jag kan inte producera min egen mat. Jag kan inte leva utan inne-(vatten)toa. Jag kan inte välja enbart förpackningsfri mat. Det suger. Det krävs resurser som ork/styrka/uthållighet/mental kapacitet/pengar för att orka ställa om, framför allt när det är utanför normen.
Det finns flera intressanta tänkare/böcker som visar att vi inte alls är genetiskt programmerade för (enbart) konkurrens och vikten av att kunna tänka sig något annat än det rådande narrativet. Jag vill verkligen rekommendera tex Climate - a new story av Charles Eisenstein och From what is to what if av Rob Hopkins.