Jag blir snart galen!

Sv: Jag blir snart galen!

Du ska inte behöva ta ledigt ifrån jobbet för att klara rehaben. Då har du rätt att få vara sjukskriven. Du ska ju inte behöva förlora pengar för att du behöver rehab. Du måste söka upp en ny läkare och förklara läget så att du iallafall blir sjukskriven när du ska ha rehabilitering.
 
Sv: Jag blir snart galen!

+ ameo

Jag ska träffa en ny läkare till veckan och förklara hur det ligger till.. Få se vad den läkaren har att säga. Det är drygt att behöva ta ledigt från jobbet, och just nu har vi mycket att göra så chefen vill inte att jag är borta så mycket = åka direkt till jobbet efter varje bassängträning. :(
 
Sv: Jag blir snart galen!

Sjukgymnastbesök idag. Vet inte riktigt hur jag ska tycka eller känna. Min sjukgymnast sa att detta var det näst sista besöket för min del, för det blir ingen direkt förbättring. Akupunktur skippade vi idag med tanke på hur jag mådde sist. Istället ska jag få låna en TENS-apparat och prova i en månad samtidigt som jag fortsätter med bassängträningen. Sjukgymnasten tyckte att jag har några symptom liknande fibromyalgi, men det krävs ju en hel del tester innan man vet om det är det. Ska till en ny läkare till veckan, får se vad den läkaren har att säga.

Så ja, ska jag skratta eller gråta? Jag hoppas verkligen att tens-apparaten fungerar så jag får lite mer sömn. Börjar bli less nu...
 
Sv: Jag blir snart galen!

Ge inte upp än. Det finns massor mer att göra. Be att få en remiss till en erkänt duktig smärtläkare och ge dig inte förren du har vad du själv tycker är ett drägligt liv. Innan du har det så reser du dig varenda gång du har fallit (för falla får man, man får gråta och förbanna sitt öde men man måste resa på sig igen också) och söker nya vägar tills du hittar någon som faktiskt kan och vill hjälpa dig. Jag fick höra av ett smärtteam att det fanns inget mer att göra för mig och jag gick hem helt knäckt och undrade hur tusan jag skulle orka fortsätta leva men efter att ha haft turen att träffa rätt läkare sju år efter olyckan som förändrade mitt liv så kan jag faktiskt överleva idag. Vi provade olika läkemedel och olika kombinationer i fem år innan vi hittade något som faktiskt tar så mycket smärta att jag klarar av att hantera resten och visst var det jättejobbigt när vi höll på och provade men jag minns fortfarande känslan när jag för första gången tog den medicinen som idag är min livräddning. Så underbart det var att smärtan äntligen lugnade ner sig och inte vrålade så fruktansvärt i kroppen utan att det helt plötsligt blev hanterbart. Jag har hittat min rytm i livet och även om jag självklart hoppas få tillbaka det liv jag hade innan olyckan så har jag idag ändå såpass smärtlindring att jag inte önskar att jag bara dog längre.

Tens kan göra underverk och jag hoppas verkligen att det gör det för dig med. Har du provat spikmatta? Många har väldigt stor nytta utav det med och de finns att köpa billigt lite här och var nuförtiden. Om inte annat så kan kanske spikmattan ge dig den avslappningen du behöver så att du får mer och bättre sömn.

Ge dig inte. Du kommer hitta en väg som du känner ändå fungerar även om det kanske inte är den vägen du tror idag.

Peppkramar!
 
Sv: Jag blir snart galen!

Tack!

Spikmatta ska jag få låna och testa av familjen och sedan får jag tens-apparaten på fredag. Jag hoppas innerligt att det hjälper, för jag blir galen på detta!
 
Sv: Jag blir snart galen!

Läkarbesök idag. Träffade ytterligare en ny läkare, som var betydligt bättre. Han trodde inte det var diskbråck, men han lät lite oroad när han klämde och kände igenom hela kroppen. "Du är ju spänd i varenda muskel, varenda muskelfäste över hela kroppen". Fruktansvärt spänd är jag tydligen. Finns inget botemedel förutom att han tyckte att jag skulle ha ett träningsprogram att göra varje dag förutom bassängträningen samt att han har skrivit ut smärtstillande + muskelavslappnande.

Så nu ska jag knapra i mig Citodon, Paraflex, Diklofenak och långtidsverkande Alvedon 665 mg. Jippi. Känner mig nästan som en narkoman :o men jag hoppas verkligen att jag får sova!
 
Sv: Jag blir snart galen!

Så nu ska jag knapra i mig Citodon, Paraflex, Diklofenak och långtidsverkande Alvedon 665 mg. Jippi. Känner mig nästan som en narkoman :o men jag hoppas verkligen att jag får sova!
Äh, narkoman blir du inte på de där tabletterna! ;) Det blir bara en vana att äta dem ett antal gånger/dag och mår man bättre av det så ska man inte gå runt och må dåligt av att man äter en massa mediciner.

(som blivande farmaceut blir jag bara lite nyfiken på om du fått information om att du har samma substans (paracetamol) i Alvedon och Citodon och att du måste räkna ihop dem för att inte överskriva maxdos/dygn - svara om du vill men du behöver inte...)
 
Sv: Jag blir snart galen!

På mina citodon står det tas EJ ihop med pamol (det var mina paracetamol) jag tar mina i kombo med naproxen.Har ischias.
Även våran egen underbara "forumdoktor" sa det samma.
 
Senast ändrad:
Sv: Jag blir snart galen!

På mina citodon står det tas EJ ihop med pamol (det var mina paracetamol) jag tar mina i kombo med naproxen.Har ischias.
Även våran egen underbara "forumdoktor" sa det samma.
BRA!

Lite överkurs är att man kan byta ut en citodon mot en pamol/panodil/Alvedon och ta en av varje ihop. Men inte mer än 2x500mg paracetamol/gång
Det är lite svårare när man äter den långtidsverkande Alvedonen, som ts har fått.
 
Sv: Jag blir snart galen!

Det beror ju givetvis på hur stort behovet av smärtlindring är. När jag själv tar Citodon så tar jag vanligtvis EN plus en Panodil, vid ett tillfälle, bara för att få lite extra skjuts nån gång vid extremt behov. Jag mår inget bra av Citodonet utan det är verkligen bara en extra-vid-behov-tablett för mig.
 
Sv: Jag blir snart galen!

+ dobbis

Både läkaren och damen på apoteket meddelade detta, jag får absolut inte ta både citodon + alvedon samtidigt. Så alvedon tas endast på morgonen, och citodon på kvällen innan sängdags.

Fick sova hela 8 timmar inatt, tack vare citodon! :bow:

(Och jag vet att jag inte blir narkoman på de tabletterna, men just nu känner jag mig som en sådan när jag är alldeles blå i armvecket efter alla stick från blodtagningen igår samt med en överfylld medicinlåda hemma, och med världens ringar under ögonen.. :o ;))
 
Tänkte uppdatera lite om läget:

Jag börjar se ett mycket svagt ljus i mörkret!

Jag kan röra på mig lite mer, vissa nätter sover jag bra (mellan 6-8 h) medan vissa nätter sover jag mindre bra. Tar fortfarande Citodon till natten tillsammans med paraflex, men har minskat tablettintaget på dagtid och "biter ihop" när det är som värst. Blir jättedålig av diklofenaken så den har jag fått skippa helt.

Jag klarar av att jobba heltid, men får emellanåt problem med smärta. Kan bland annat inte stå upp och jobba, då får jag direkt ont i nacken och ut i armarna. Jag antar att det kan bero på spänningar eller något sånt, då jag inte känner samma sak när jag står och diskar till exempel. Sitter jag still för länge får jag ont. Har bett om en ny stol på jobbet, men då krävdes intyg från sjukgymnasten - och min sjukgymnast skriver inte såna intyg tydligen, då jag jobbar för en arbetsgivare som min sjukgymnast inte gillar och hon tycker att jag borde byta yrke eller utbilda mig vidare istället.

Tens-apparaten har jag haft i en månad, men det gjorde tyvärr allting värre ju mer den användes. Så den ska lämnas tillbaka till veckan.
Bassängträningen går fram och tillbaka, ibland är det jätteskönt och ibland får jag så ont att jag bara vill lägga mig ner och gråta. Sjukgymnasten rekommenderade att jag skulle börja simma, så nu har jag faktiskt köpt hem en ny baddräkt och ska göra premiär i badhuset snart. Ridningen går det sådär med, rider ungefär 3 gånger i veckan, endast skritt blir det. Ibland går det bra, ibland gör det ont. Funderar på att byta ut sadeln mot en med smalare midja och se om det kan hjälpa. Sjukgymnasten tyckte att jag skulle lägga ned ridningen för den skulle bara förvärra allting, men det är ju en del av mitt liv.

Men jag kan utföra hushållssysslor om jag tar det i min egna takt, tar många vilopauser och undviker saker som jag vet gör ont. Så ja, jag börjar se ett svagt ljus i mörkret men jag vet att det är en lång väg kvar att gå och jag tror inte att jag kommer bli fullt återställd heller så jag försöker lära mig att leva med detta.
 
Jag rekommenderar besök hos en naprapat. De jobbar med nerver och muskelfästen/muskler. Behandlingen är inte jätteskön, men man känner stor skillnad snabbt. Efter att jag börjat hos naprapat har jag kunnat länga mina stigläder tex då vi jobbat med höft och bäcken. Sadeln har dessutom slutat halka snett.
Säger inte att det är en mirakelkur i ditt fall, men du borde absolut prova. Den jag går hos är kombinerad sjukgymnast/naprapat och knäcker lite låsningar så man får allt i ett.
 
Har bett om en ny stol på jobbet, men då krävdes intyg från sjukgymnasten - och min sjukgymnast skriver inte såna intyg tydligen, då jag jobbar för en arbetsgivare som min sjukgymnast inte gillar och hon tycker att jag borde byta yrke eller utbilda mig vidare istället.

Det där blir jag lite förbannad av att läsa. Det ska inte spela någon roll om din sjukgymnast gillar eller inte gillar din ag. Sjukgymnasten ska inte tycka en massa saker utan bara göra sitt jobb. Det är du som ska bestämma om du ska byta eller inte. Din sjukgymnast har inte med saken att göra. Det är ju endast om jobbet påverkar din hälsa som sjukgymnasten kan ha rätt att säga något om det.
 
Enligt min sjukgymnast har jag blivit snedare i ryggen nu pga behandlingen hon ger mig. Idag var hon inne på att jag kanske borde sluta med hästar också (hon är heller inget fan av hästar) och att det kommer ta år innan jag är helt återställd. Men det lyckades hon inte övertala mig till iaf, någonting positivt som gör mig komplett vill jag ha kvar i mitt liv.

Har fått ett träningsprogram som går ut på att stärka musklerna i bäckenet samt magen som jag ska köra varje dag nu då jag är extremt svag i varenda muskel för tillfället.

Sedan har hon inte lyckats få mig att byta jobb heller, det är inte hennes uppgift att få mig att byta jobb. Däremot har jag samtal med arbetsgivaren nästa vecka och tänker då ta upp att jag behöver en bättre stol för min rygg och höra om de kan ordna det utan intyg från sjukgymnast.

Sen påpekade hon att jag har exakt samma problem som gravida som har foglossning, så hon frågade om jag är helt säker på att jag inte är gravid.. Det fick mig att börja fundera om jag kommer klara av att bli gravid i framtiden, med tanke på alla problemen jag har redan. Nu har inte jag planerat att bli gravid inom de närmsta åren, först ska jag hitta en lämplig partner också - och sedan får jag börja fundera på detta. Men det gav mig en rejäl tankeställare - hur blir det i framtiden? Nåväl, mitt största fokus just nu är att bli 100% återställd!
 
En liten uppdatering om läget..

Efter en helg i huvudstaden så är jag riktigt ledsen. Problemen blir bara fler och smärtan är värre än någonsin. Gick runt på stan igår, emellanåt satt vi på caféer o restauranter för att vila (och äta god mat! ;)) och ändå hade jag så ont i båda höfterna att jag inte kunde gå normalt.

I fredags var jag på konsert vilket innebar att jag stod upp några timmar. Det var tydligen för mycket för mig, och det slutade med att jag fick hänga över min vän på vägen hem för att det skulle underlätta lite grann, men den smärtan jag hade har jag aldrig upplevt förut. Jag hade så ont att jag knappt kunde sova och fötterna var jätte uppsvällda (vilket de aldrig blir..) Smärtan sitter i höfterna, hela ländryggen samt baksida lår och även ibland ända ner till fötterna samt under fötterna men det är höfterna som är värst, det går knappt att beskriva smärtan.

Min sjukgymnast kan inte göra något mer nu längre, så imorgon ska jag besöka en annan sjukgymnast då den nuvarande sjukgymnasten vill ha en second opinion, kan inte den nya sjukgymasten hitta en lösning blir det tillbaka till läkare för 4-5-6 gången (håller knappt räkningen längre) och då hoppas jag att jag kan få en remiss till en smärtklinik eller liknande som vill utreda mig.

Hittills har jag testat:
* Tens-apparat - blev sämre av den
* Akupunktur - fruktansvärt, blev sängliggande 24 h efteråt..
* Värmedyna - ännu värre, då kan jag knappt röra mig efteråt.
* Rehabprogram i varmvattensbassäng - helt ok, ibland är det skönt och ibland har jag riktigt ont.
* Spikmatta - bara testat ett fåtal gånger, men samma sak där. Smärta efteråt.
* Brett band/bälte runt höfterna för att "hålla ihop dem" - helt ok till en början, sedan smärta igen.
* Rehabprogram hemma - hjälper lite grann ibland.

Samt att högra höften samt bäckenet är röntgat och de finner inget fel. Att ligga rakt ned med bara en tunn kudde under huvudet går heller inte, det har sjukgymnasten sett ett antal gånger när jag fått ligga på sängen för att hon ska undersöka mig, jag kan inte riktigt lägga ned vänster höft för det gör ont men två tjocka kuddar så huvudet kommer upp högre går bättre.. :confused:

Vet dock inte om detta har något samband med höft/ryggproblemen, men har även märkt att knäna värker om jag har tunna byxor/kjol/klänning samt vid kyla kan jag inte hålla fingrarna raka pga smärta, måste knyta nävarna för att undgå smärta.

Jag börjar inse allt mer att kanske min sjukgymnast har rätt, kanske ridningen inte är så bra för mig ändå. Så jag funderar faktiskt på om jag ska prova låna en körhäst/ponny och se om det kanske går bättre så behöver jag inte sluta med hästar helt. Min nuvarande häst kan jag ställa av eller låta någon annan rida på så länge.
 
Har du prövat något som heter finsk djupmassage?
Efter att haft helt olösliga problem med min rygg, som varken naprapater, kiropraktorer eller sjukgymnaster kunnat göra nåt åt, och jag accepterat mig som en med oduglig rygg som bara krampat ihop till en något som mycket väl kunde vara en steloperad marmorskiva kom jag till rätt kille.
Och nu, sju år senare, är jag 100% återställd.

Mina problem var muskulära, och det tror jag många andras är också.
 
Har du prövat något som heter finsk djupmassage?
Efter att haft helt olösliga problem med min rygg, som varken naprapater, kiropraktorer eller sjukgymnaster kunnat göra nåt åt, och jag accepterat mig som en med oduglig rygg som bara krampat ihop till en något som mycket väl kunde vara en steloperad marmorskiva kom jag till rätt kille.
Och nu, sju år senare, är jag 100% återställd.

Mina problem var muskulära, och det tror jag många andras är också.

Finsk djupmassage har jag aldrig hört talas om faktiskt, var tvungen att googla! Det kan vara ett alternativ att testa, tack för tipset! :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej Bukedoktorn Kvinna. ålder 42 år Normal kroppsbyggnad, ingen tidigare sjukdomshistorik värt att nämna. Gymmar inte, men är mycket...
2
Svar
20
· Visningar
980
Senast: tott
·
Kropp & Själ Vart vänder man sig när man inte kan få hjälp av vården? Jag fungerar inte på arbetet, min hjärna lägger av och den står liksom och...
2
Svar
38
· Visningar
1 906
Kropp & Själ Jag har haft ont i ländryggen i några år nu på morgonen när jag vaknat (stel och öm i musklerna ffa) men det har blivit så att säga...
Svar
14
· Visningar
549
Senast: Ramona
·
Kropp & Själ Jag har haft en arbetsterapeut på plats för att hjälpa mig med min hjärntrötthet och hur jag ska hantera mitt arbete på den nivå jag...
Svar
18
· Visningar
864
Senast: BernT
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Vildkattungar
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp