LindgrenV
Trådstartare
Tio år gammal var jag, när jag författade detta brev. Jag hade haft Sofia som foderhäst i ett år, och det lutade mot att lämna tillbaka henne eftersom det var dyrt att hyra henne från år till år. Det började närma sig min födelsedag och jag var ju desperat till att få behålla henne. Som tioåring har man ju inte så mycket makt. Så jag fattade pennan och fann min manipulativa övertalningsförmåga. Kort sagt; tryckte på mormors svaga punkter.
Mormor hittade detta häromdagen och vi har skrattat och förfärats åt denna livsavgörande önskelista. Detta är ju ett hästforum, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av denna mörka sida av mig själv så att ni också kan läsa, skratta, gråta eller förfäras
Brevet var handskrivet, men jag har tagit med alla stavfel
Kan ju nämna lite sådär i förbigående att min bror aldrig haft det minsta intresse för Sofia. Men det är väl klart att man tar till alla tillgängliga medel när man är desperat
Mormor hittade detta häromdagen och vi har skrattat och förfärats åt denna livsavgörande önskelista. Detta är ju ett hästforum, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av denna mörka sida av mig själv så att ni också kan läsa, skratta, gråta eller förfäras
Brevet var handskrivet, men jag har tagit med alla stavfel
Kan ju nämna lite sådär i förbigående att min bror aldrig haft det minsta intresse för Sofia. Men det är väl klart att man tar till alla tillgängliga medel när man är desperat
Senast ändrad:
