Jag jobbar inom en administrativ serviceorganisation och en av cheferna jag servade frågade mig "Vad kan du hjälpa mig med som inte AI kan?!"
Jag tyckte att det var en intressant fråga - rent uppenbart är ju att jag kan flytta möbler, fixa och fylla på fika, plocka fram och plocka undan saker och vara mötesvärdinna med koll - men största delen av min tid sköter jag mina uppgifter framför datorn, och de uppgifterna kanske AI kan sköta?
Jag frågade faktiskt AI vad en mänsklig administratör har för fördelar framför AI...

Svaret var intressant och handlade framför allt om mellanmänskliga relationer, dvs mänskligt bemötande, att kunna svara upp på den andres känslor, ge folk emotionell stöttning, arbeta proaktivt efter behov som jag vet att just den specifika personen har, anpassa mig efter den personlighet jag servar och att kunna minnas och anpassa min service efter komplexa samband av tidigare händelser, erfarenheter och behov (och även efter vad som sagts i fikarummet...).
Flera chefer jag jobbar för har sagt att de hellre frågar mig än AI för att de tycker att jag ger bättre, mer relevant och mer personlig hjälp.
Personligen tycker jag att AI håller ganska låg kvalitet i sin "hjälp" än så länge, men det kanske är jag som är kass på att prompta...
Nya innovationer motiveras ofta med att de ska frigöra så mycket tid för alla, som att det skulle vara nåt bra. Men jag förstår inte riktigt det resonemanget... Varför är folk i så fall fortfarande så stressade, om nu all modern teknik skulle ha frigjort så mycket tid? Och visst - blir jag av med jobbet får jag ju väldigt mycket tid över, men vad ska jag göra med den tiden i ett samhälle som bygger på att man måste lägga sin tid på att jobba för att skrapa ihop pengar för att kunna överleva?
