Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har nog nästan aldrig varit med om inneskor i ett vanligt hem faktiskt! De allra flesta jag känner går i strumplästen hemma. Däremot om det är fest i hyrda lokaler brukar folk ha skor, men då är det vanliga, hyggligt rena finskor som används. Att ta med finskor att byta till förekommer om det t. ex. är mycket snö, lera eller liknande som gör det opraktiskt att ha finskorna ute.
Jag får kanske revidera mig lite, kom på att jag själv för tillfället myser runt i stickade, fluff-fodrade tossor pga kalla golv. Det är dock inget jag skulle räkna som en del av finklädsel.:p
 
Nu så handlar det om ett sätt att tänka.
Om en vana och ett kulturellt mönster.
Ingen är egentligen förhindrad att tänka så men om man inte har vanan inne så blir det svårare.
Om man dessutom föraktar studier och överklass så blir det oerhört svårt.

Du anser möjligen att det är så. Det anser inte jag. Oavsett så tycker jag att ditt tidigare påstående saknade uppenbara faktorer som möjliggjorde det där "tänkandet" du refererar till.
 
Tycker ni att man som mer priviligierad individ bör ha större tålighet mot mindre välriktat förakt från andra mindre priviligierade? Med tanke på klassföraktet uppåt. Jag håller med om att det inte är positivt och att det är polariserade men samtidigt så har man ju som mer priviligierad en möjlighet att mer "luta sig tillbaka" eller?

Ja, det tycker jag. Ungefär jämförbart med rasism mot svarta och rasism mot vita. Det sistnämnda bör rimligtvis vara ganska lätt att borsta av sig och det förstnämnda förtjänar en plats i helvetet. Men det betyder inte att jag kommer heja på klassförakt mot överklassen eller låta det passera utan en kommentar. Jag tycker som sagt inte att förakt bör ha en plats i samhället överlag och om man nu anser att överklassen tillskriver underklassen negativa egenskaper så behöver man ju inte göra samma fel då. Jag kan inte se varför förakt och polarisering skulle uppmuntras överlag.
 
Vad gör man med insikt om ett privilegie? Till att börja med är medvetenhet i sig ett steg i rätt riktning. Om man tror att "alla har sammma möjligheter till högre studier" så har man inte insikt i sitt privilegie.

Insikten gör att man kan ha förståelse för att andra grupper/individer har andra förutsättningar - utan att det är värderande av deras insats.

Det gör att man kan jobba aktivt för att öka acceptansen för andra klasser sin umgängeskrets, kanske ha andra glasögon på sig i söknadet av anställda osv.

Det gör att man kan ha en förståelse för att människor hamnar i en sits där de inte har ett socialt skyddsnät utan är beroende av hjälp från myndigheter.
 
Det som är allmängiltigt är vi har en överklass, en priviligierad elit som har det bäst ställt av alla, de lever längre, har bäst utbildning, bäst bostäder, intressantaste jobben, den bästa tillgång till precis allting. Nog kan du väl förstå mitt raljerande ur min frustration över att samhället är för jäkla orättvist?

@monster1 svarade väldigt bra på ditt inlägg. Och nej, jag kan inte förstå din frustration över att det finns folk som har det "för bra". Jag hade förstått frustrationen om den gällde att det finns människor som har det väldigt dåligt!
 
@monster1 svarade väldigt bra på ditt inlägg. Och nej, jag kan inte förstå din frustration över att det finns folk som har det "för bra". Jag hade förstått frustrationen om den gällde att det finns människor som har det väldigt dåligt!

Du kan inte alls förstå frustrationen över att en mycket liten procent av världens befolkning sitter på nästan 90% av jordens tillgångar?

2017 rapporterade man att endast åtta personer äger halva världen. Är det inte nog att vara frustrerad över?
 
Jag har hört det men ... Jag förstår inte riktigt hur :o Jag menar, utbildning är fortfarande gratis. Kan du ge något konkret exempel på varför det inte skulle gå idag? Är det för att bostad kostar för mycket för studenterna? Eller finns det någon slags förändrad attityd mot utbildning hos de lägsta klasserna?
Det är för att skolan blivit mer ojämlik och det numera är en större fördel att ha föräldrar med böcker hemma som hjälper än tidigare. Det i sin tur sägs bero på den nya pedagogiken som inte vill fokusera så mycket på katederundervisning och rena ämneskunskaper utan gärna vill ha mycket eget arbete och självdriv och att "förstå" dvs babbla om vad man gjort (en fin teckning i bilden duger inte utan man måste kunna berätta vad man uttrycker med den).

Och eftersom många barn inte har självdriv så blir det en jättefördel att ha föräldrar som driver på hemifrån och hjälper. Och som kanske tycker att barnet ska kunna det och det och då rätt och slätt gräver fram något ur garderoben och lär dem trots att det inte ingår. De föräldrar som om läraren säger att det är läxfritt köper en egen bok och gör egna läxor, de föräldrar som om läraren säger att läxan är frivillig säger nu gör vi den ändå.

Det har varit flera program på P1, Studio 1, om det här. Iofs med jurist och ekonomföräldrar som försöker förstå vad barnen egentligen ska kunna om världsekonomin. Till och med en professor som analyserat läroplaner och konstaterat att inte ens universitetsstudenter förväntas ha denna förståelse som nioåringarna ska ha. Men det som de här juristerna och ekonomerna vänder och vrider på för att försöka hjälpa sina barn, där kastar andra barn bara in handsken och ger upp.

Så det är visat klart och tydligt att skolan nu aktivt ger ökade klyftor när skolan förr var själva verktyget för att sluta klyftorna och ge klassresa. Den gav då sådant stöd och var så tydlig att det var lättare. Samtidigt sjunker ju resultaten även för de duktigaste och mest drivna eleverna så ingen har egentligen en fördel. Även om vissa har en mindre stor nackdel.
 
Senast ändrad:
@monster1 svarade väldigt bra på ditt inlägg. Och nej, jag kan inte förstå din frustration över att det finns folk som har det "för bra". Jag hade förstått frustrationen om den gällde att det finns människor som har det väldigt dåligt!

Precis så. Varför jag alltid varit för vårt välfärdssystem och tycker att vi måste utveckla det ytterligare. De som har det sämst ställt måste få bättre skydd och bättre möjligheter, och de som har det bäst ställt ska också bidra med mer för att jämna ut klassklyftorna. I kombination av statligt och kommunalt ägande som gör att det inte ska gå att köpa sig till vad som helst och hur mycket som helst. Utöver det struntar jag lite i hur väl ställt folk har det.
 
Du kan inte alls förstå frustrationen över att en mycket liten procent av världens befolkning sitter på nästan 90% av jordens tillgångar?

2017 rapporterade man att endast åtta personer äger halva världen. Är det inte nog att vara frustrerad över?

Fast överklassen är väl betydligt större än denna lilla procent som inkluderar dessa åtta personer? Ingen anledning att förakta en gammal änka i sin villa på Djursholm, tänker jag. Hon kan ju inte riktigt råda över dessa åtta personer.

Nu är väl såklart vissa rika riktiga svin, likväl som att vissa i arbetarklassen är riktiga svin, men man ska inte heller glömma bort att många med pengar för mycket för välgörenhet. Jag kan exempelvis inte se att dessa personer förtjänar förakt:
https://www.svd.se/har-ar-rikingarna-som-ger-bort-tusentals-miljarder
 
Precis så. Varför jag alltid varit för vårt välfärdssystem och tycker att vi måste utveckla det ytterligare. De som har det sämst ställt måste få bättre skydd och bättre möjligheter, och de som har det bäst ställt ska också bidra med mer för att jämna ut klassklyftorna. I kombination av statligt och kommunalt ägande som gör att det inte ska gå att köpa sig till vad som helst och hur mycket som helst. Utöver det struntar jag lite i hur väl ställt folk har det.

Ja, exakt! Jag tycker också att vårt välfärdssystem är bra och förtjänar att utvecklas, men anser också att det i första hand skall vara till för att "lyfta" dem som har det sämst. Det finns inget egenvärde, tycker jag, i att "klämma åt" de som har det bäst ställt, men självklart kan och skall de bidra mer till det som är gemensamt i vårt samhälle.

Jag tycker nog egentligen inte att det är klyftor som sådana - om man med klyftor menar inkomstskillnader - som är problemet, utan att det finns människor som aldrig tar sig ur ett socioekonomiskt utanförskap.
 
Fast överklassen är väl betydligt större än denna lilla procent som inkluderar dessa åtta personer? Ingen anledning att förakta en gammal änka i sin villa på Djursholm, tänker jag. Hon kan ju inte riktigt råda över dessa åtta personer.

Nu är väl såklart vissa rika riktiga svin, likväl som att vissa i arbetarklassen är riktiga svin, men man ska inte heller glömma bort att många med pengar för mycket för välgörenhet. Jag kan exempelvis inte se att dessa personer förtjänar förakt:
https://www.svd.se/har-ar-rikingarna-som-ger-bort-tusentals-miljarder
Då får vi hoppas att rikingarna röstar på V som vill förhindra skatteflykt för miljarder kronor till skatteparadis. Ca 13 miljarder per år om jag minns rätt.
 
Du kan inte alls förstå frustrationen över att en mycket liten procent av världens befolkning sitter på nästan 90% av jordens tillgångar?

2017 rapporterade man att endast åtta personer äger halva världen. Är det inte nog att vara frustrerad över?

Nu var det ju kanske inte dessa åtta personer som jag främst syftade på när jag sade att jag inte finner anledning att bli frustrerad över att det finns folk som har det "för bra", men i princip gäller mitt resonemang även dem, så nej, det gör mig inte frustrerad.

Jag tycker att det finns mycket annat i världen att vara frustrerad eller arg över. Men i mitt fall gäller frustrationen människor som svälter, inte har rent vatten, ser sina barn dö, själva dör i meningslösa krig osv. Det måste väl vara mycket viktigare att hjälpa dessa människor än att minska de rikas rikedom? (för övrigt finns det ju en hel del rika människor som faktiskt gör en hel del i den vägen genom att donera stora summor, starta stiftelser till välgörande ändamål etc)
 
Ja, exakt! Jag tycker också att vårt välfärdssystem är bra och förtjänar att utvecklas, men anser också att det i första hand skall vara till för att "lyfta" dem som har det sämst. Det finns inget egenvärde, tycker jag, i att "klämma åt" de som har det bäst ställt, men självklart kan och skall de bidra mer till det som är gemensamt i vårt samhälle.

Jag tycker nog egentligen inte att det är klyftor som sådana - om man med klyftor menar inkomstskillnader - som är problemet, utan att det finns människor som aldrig tar sig ur ett socioekonomiskt utanförskap.

Jag tänker likadant. Det som kan sticka i ögonen för mig är däremot fenomenet att kunna köpa sig vad som helst. Mark, exempelvis, varför det är fantastiskt att vi i Sverige har allemansrätt och strandskydd. Jag skulle tycka att det vore hemskt synd om vi hade markägare som blockerade upp stora områden och strandremsor från allmänheten. Så då är det ju fantastiskt att vi har det skydd som vi har här.

Jag tänker att det är skillnad på att en människa har det väl ställt, och att en människa har det väl ställt på bekostnad av andra. En bolagsägare som blir rik på att ha underbetald och sönderstressad personal är fel, eller en markägare som köper upp en populär familjestrand och sätter upp stängsel för allmänheten för att kunna ha sina egna BBQ fester där är ytterst moraliskt tveksamt. Människor som tar för sig på bekostnad av andra gör mig frustrerad överlag, oavsett om de gör det med pengar som medel eller något annat. Att någon växt upp i en akademikerfamilj och åkt räkmacka genom studier och välbetalda jobb stör mig inte så länge denne är medveten om sitt privilegium.
 
Tycker det blev ett jättetydligt exempel! Jag vet inte ens vilka skor du avser. Troligtvis hörde ett par klackskor som var paj efter en utekväll (som för mig inte innefattar taxi utan en hel massa promenerande och buss för att ta sig fram) dit eftersom det inte var någon klack kvar. Tror inte mina föräldrar känner till det heller. Har man dem i en påse då? Jag brukar mest behöva ha plats till varma kläder, paraply och reflexväst för att gå till bussen som tar mig in till stan och oroar mig för regn och att grusvägen stänker då lera på baksidan av benen hur försiktigt man än går, jag har drygt 1 km :cautious:

Det är de däringa klackskorna som du kunde burit i en liten kasse, eller ett par ballerina. Så du slapp få ont i fötterna. (gammelmormor hade en speciell söt en för det, jag tar anything goes eller mosar ned dem i handväskan).

@MiniLi det är det inte alls det för man tar väl inte på sig skor om ingen annan (/värdinnan) har det, det skulle ju se bra knasigt ut. Om man inte är hemma hos sina bästa kompisar såklart, då gör man som man vill :D.
 
Tycker ni att man som mer priviligierad individ bör ha större tålighet mot mindre välriktat förakt från andra mindre priviligierade? Med tanke på klassföraktet uppåt. Jag håller med om att det inte är positivt och att det är polariserade men samtidigt så har man ju som mer priviligierad en möjlighet att mer "luta sig tillbaka" eller?

Mja alltså. Jag kan nog tycka det kan accepteras på strukturell nivå men jag tar helt klart illa upp om förakt kastas på mig som person. Jag förstår inte riktigt vad det är att förakta? Problematisera ja, inse privilegium ja men förakt? Varför är jag värd att föraktas bara för att jag är född in i något jag inte kan hjälpa? Eller har det yrke jag har?
 
Det är för att skolan blivit mer ojämlik och det numera är en större fördel att ha föräldrar med böcker hemma som hjälper än tidigare. Det i sin tur sägs bero på den nya pedagogiken som inte vill fokusera så mycket på katederundervisning och rena ämneskunskaper utan gärna vill ha mycket eget arbete och självdriv och att "förstå" dvs babbla om vad man gjort (en fin teckning i bilden duger inte utan man måste kunna berätta vad man uttrycker med den).

Och eftersom många barn inte har självdriv så blir det en jättefördel att ha föräldrar som driver på hemifrån och hjälper. Och som kanske tycker att barnet ska kunna det och det och då rätt och slätt gräver fram något ur garderoben och lär dem trots att det inte ingår. De föräldrar som om läraren säger att det är läxfritt köper en egen bok och gör egna läxor, de föräldrar som om läraren säger att läxan är frivillig säger nu gör vi den ändå.

Det har varit flera program på P1, Studio 1, om det här. Iofs med jurist och ekonomföräldrar som försöker förstå vad barnen egentligen ska kunna om världsekonomin. Till och med en professor som analyserat läroplaner och konstaterat att inte ens universitetsstudenter förväntas ha denna förståelse som nioåringarna ska ha. Men det som de här juristerna och ekonomerna vänder och vrider på för att försöka hjälpa sina barn, där kastar andra barn bara in handsken och ger upp.

Så det är visat klart och tydligt att skolan nu aktivt ger ökade klyftor när skolan förr var själva verktyget för att sluta klyftorna och ge klassresa. Den gav då sådant stöd och var så tydlig att det var lättare. Samtidigt sjunker ju resultaten även för de duktigaste och mest drivna eleverna så ingen har egentligen en fördel. Även om vissa har en mindre stor nackdel.
Huh. Jag förstår verkligen vad du menar.
Jag försökte läsa vidare på universitetet men läsebördan var alldeles för tung för mig som kom direkt från gymnasiet. Jag varken hann med eller förstod allt. Tappade på riktigt suget att läsa böcker pga det. Fick hoppa av och försöka hitta ett jobb istället. (Fast jag tänkte ju att det var bara mitt fel, det var/är ju jag som är bara "för dum" för att läsa vidare.)

Och jag minns från grundskolan hur man satt där med en matteläxa som inte föräldrarna förstod och man skulle försöka klura ut saken själv :crazy:

Tråkigt om det är så, att skolan har förändrats till det sämre så att barn inte kan klara skolan på egen hand.
 
Nu var det ju kanske inte dessa åtta personer som jag främst syftade på när jag sade att jag inte finner anledning att bli frustrerad över att det finns folk som har det "för bra", men i princip gäller mitt resonemang även dem, så nej, det gör mig inte frustrerad.

Jag tycker att det finns mycket annat i världen att vara frustrerad eller arg över. Men i mitt fall gäller frustrationen människor som svälter, inte har rent vatten, ser sina barn dö, själva dör i meningslösa krig osv. Det måste väl vara mycket viktigare att hjälpa dessa människor än att minska de rikas rikedom? (för övrigt finns det ju en hel del rika människor som faktiskt gör en hel del i den vägen genom att donera stora summor, starta stiftelser till välgörande ändamål etc)

Du tänker att det finns noll samband mellan att miljoner lever i fattigdom och dör i svält medan ett fåtal kontrollerar all världens tillgångar? Om tillgångarna var mer jämnt fördelade så hade nog världen sett annorlunda ut, men visst, det är bara en gissning.

Ja, det finns mycket i världen att vara arg och frustrerade över. Man kan vara arg och frustrerad på olika saker, samtidigt. Tursamt nog.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Har tänkt på detta rätt mycket på senaste tid, av anledningar som jag kommer att nämna nedan. Vet inte egentligen varför jag skriver...
2
Svar
33
· Visningar
5 083
Senast: warg
·
Skola & Jobb Jag läser då och då på Buke att folk skriver saker kring samhällsklasser. Och jag är då ärligt nyfiken på vad det är som avgör vilken...
10 11 12
Svar
239
· Visningar
16 195
Senast: Petruska
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp