Klass

[vallhund]

Jag har funderat kring om klass idag handlar om kunskaper. Kunskaper kring hur samhället fungerar, vilka rättigheter man har, möjligheter, skyldigheter. Man vet var man vänder sig när man har olika problem. Vilket stöd man kan få från samhället.

I mitt jobb som socialsekreterare kommer jag i kontakt med människor som inte vet vilka situationer de kan få hjälp i eller varifrån de kan få stöd. De har inte koll på vilka lagar som gäller inom t ex familjerätt. De vet inte vilka olika samhällsfunktioner som finns. Detta gör att de blir förlorare i många situationer eftersom de inte kan fatta de mest gynnande besluten för dem själva och sina familjer.

Tänkte på exemplet med vuxna människor som inte studerat för att de inte visste att det fanns CSN lån.

 

[Voeux]

Den typen av klasskillnader du beskriver här har jag aldrig upplevt utom i någon Charles Dickens bok.

Jo då. Utöver att jag sett det hos skolkamrater i min uppväxt så träffade jag många när jag arbetade med komvux för ett antal år sedan. Invandrare dels, men även svenskfödda som ofta kom från stökiga hemförhållanden och därmed inte klarat av gymnasiet under de år som de borde. Så de kom in senare, och grät när de klarat av 1,5 års yrkesgymnasie och kunde börja jobba som uska eller barnskötare. ”Jag trodde aldrig jag skulle klara skolan” sa de medan tårarna rann, för de hade de fått höra. Eller trott om sig själva. Tamefan det finaste jobb jag haft.

Under min egen skoltid hade jag klasskamrater som ansvarade för hemmet och sina småsyskon, så det va inget hänga med kompisarna efter skolan utan bumbs hem eller hämta på förskolan först. Mamma var ensamstående och jobbade sent. Jag tror inte de såg en akademisk utbildning som någon möjlighet utan jobb, så de kunde hjälpa familjen ekonomiskt så fort de kunde. De tillhör än idag en annan klass än mig, som hade andra förutsättningar.

 

[Sonic76]

Jag tycker det är coolare att se personer nöja sig med sin bil trots att den har x antal år på nacken än att se en familj där man vet att de vuxna har ”vanliga” jobb där man inte tjänar mer än någon annan åka runt i varsin ny bil. Och förmodligen ha x antal hundra tusen i lån... på bilar som alltid är förlustaffärer.

Pappas.kommentar på en camping var klockren
Vi kom med vår combicamp
Fällde upp den bredvid en massa husvagnar och en " dam" fällde kommentaren: ska vi ha sånt här pack här?
Pappas replik blev rappt: jag har iaf betalat min
Sen åkte vi till en annan camping

 

[Görel]

Jo då. Utöver att jag sett det hos skolkamrater i min uppväxt så träffade jag många när jag arbetade med komvux för ett antal år sedan. Invandrare dels, men även svenskfödda som ofta kom från stökiga hemförhållanden och därmed inte klarat av gymnasiet under de år som de borde. Så de kom in senare, och grät när de klarat av 1,5 års yrkesgymnasie och kunde börja jobba som uska eller barnskötare. ”Jag trodde aldrig jag skulle klara skolan” sa de medan tårarna rann, för de hade de fått höra. Eller trott om sig själva. Tamefan det finaste jobb jag haft.

Under min egen skoltid hade jag klasskamrater som ansvarade för hemmet och sina småsyskon, så det va inget hänga med kompisarna efter skolan utan bumbs hem eller hämta på förskolan först. Mamma var ensamstående och jobbade sent. Jag tror inte de såg en akademisk utbildning som någon möjlighet utan jobb, så de kunde hjälpa familjen ekonomiskt så fort de kunde. De tillhör än idag en annan klass än mig, som hade andra förutsättningar.

Jag har sett detsamma, både under min egen uppväxt och i mitt arbete som socialsekreterare.

 

[Snowball]

Sämre vård och dör tidigare? Pratar vi fortfarande Sverige nu? Vem är det som präntar in att man är mindre värd och på vilket sätt?

https://www.cancerfonden.se/nyheter/fokus-pa-ojamlik-cancervard-i-arets-rapport
https://www.arbetarbladet.se/artike...ill-lakaren-ryms-klassamhallet-i-ett-enda-rum

 

[monster1]

Jo då. Utöver att jag sett det hos skolkamrater i min uppväxt så träffade jag många när jag arbetade med komvux för ett antal år sedan. Invandrare dels, men även svenskfödda som ofta kom från stökiga hemförhållanden och därmed inte klarat av gymnasiet under de år som de borde. Så de kom in senare, och grät när de klarat av 1,5 års yrkesgymnasie och kunde börja jobba som uska eller barnskötare. ”Jag trodde aldrig jag skulle klara skolan” sa de medan tårarna rann, för de hade de fått höra. Eller trott om sig själva. Tamefan det finaste jobb jag haft.

Under min egen skoltid hade jag klasskamrater som ansvarade för hemmet och sina småsyskon, så det va inget hänga med kompisarna efter skolan utan bumbs hem eller hämta på förskolan först. Mamma var ensamstående och jobbade sent. Jag tror inte de såg en akademisk utbildning som någon möjlighet utan jobb, så de kunde hjälpa familjen ekonomiskt så fort de kunde. De tillhör än idag en annan klass än mig, som hade andra förutsättningar.

Nu tror jag att du svarar på något annat än det jag frågade om angående att inte ha böcker hemma eller någonsin varit på teater tex.

 

[monster1]

Jo då. Utöver att jag sett det hos skolkamrater i min uppväxt så träffade jag många när jag arbetade med komvux för ett antal år sedan. Invandrare dels, men även svenskfödda som ofta kom från stökiga hemförhållanden och därmed inte klarat av gymnasiet under de år som de borde. Så de kom in senare, och grät när de klarat av 1,5 års yrkesgymnasie och kunde börja jobba som uska eller barnskötare. ”Jag trodde aldrig jag skulle klara skolan” sa de medan tårarna rann, för de hade de fått höra. Eller trott om sig själva. Tamefan det finaste jobb jag haft.

Under min egen skoltid hade jag klasskamrater som ansvarade för hemmet och sina småsyskon, så det va inget hänga med kompisarna efter skolan utan bumbs hem eller hämta på förskolan först. Mamma var ensamstående och jobbade sent. Jag tror inte de såg en akademisk utbildning som någon möjlighet utan jobb, så de kunde hjälpa familjen ekonomiskt så fort de kunde. De tillhör än idag en annan klass än mig, som hade andra förutsättningar.

Det kanske inte finns en enda bok i hemmet, man har aldrig ens sett en teater.

. Det var det jag reagerade på, det kändes onödigt och att det målade upp en bild av att människor ur arbetarklass automatiskt inte hade någon koll på kultur. Min sambo är ju nysvensk och är del av den moderna arbetarklassen, min förra sambo var svensk men också ur arbetarklassen som den definieras eller vad som kan beskrivas som socioekonomiskt utsatta familjer. Jag har även vänner från min barndom eftersom vi gick alla tillsammans både de från miljonprogrammet och de radhusområdena/villorna så var det en blandad grupp. Jag upplevde aldrig deras hem som kulturfattigare än mitt eget. Men det är klart om man kommer från ett land där man inte fått lära sig läsa och skriva så kanske det är så, det är inget som är signifikant för just arbetarklass. Däremot så upplevde jag att med min första sambo att hans föräldrar tyckte han skulle "nöja" sig med saker och inte förhäva sig genom att byta jobb etc. Bland de nya svenskarna så verkar det beror på om föräldrarna har studerat akademiskt hur barnen gör, även om de själva halkat ned på samhällsstegen i och med sin flykt.

 

[monster1]

. Det var det jag reagerade på, det kändes onödigt och att det målade upp en bild av att människor ur arbetarklass automatiskt inte hade någon koll på kultur. Min sambo är ju nysvensk och är del av den moderna arbetarklassen, min förra sambo var svensk men också ur arbetarklassen som den definieras eller vad som kan beskrivas som socioekonomiskt utsatta familjer. Jag har även vänner från min barndom eftersom vi gick alla tillsammans både de från miljonprogrammet och de radhusområdena/villorna så var det en blandad grupp. Jag upplevde aldrig deras hem som kulturfattigare än mitt eget. Men det är klart om man kommer från ett land där man inte fått lära sig läsa och skriva så kanske det är så, det är inget som är signifikant för just arbetarklass. Däremot så upplevde jag att med min första sambo att hans föräldrar tyckte han skulle "nöja" sig med saker och inte förhäva sig genom att byta jobb etc. Bland de nya svenskarna så verkar det beror på om föräldrarna har studerat akademiskt hur barnen gör, även om de själva halkat ned på samhällsstegen i och med sin flykt.

Ja alltså om man inte kan läsa och skriva så hamnar man nog i de lägre samhällsklasserna eftersom man får svårt att ta sig in i samhället eftersom så mycket bygger just på läskunnighet och skriftspråk. Men det är inte en majoritet av arbetarklassen som har det problemet det är inte anledningen till att man inte väljer att läsa vidare.

 

[durachiny]

Man har inte samma vana av att ifrågasätta auktoriteter o be om begripliga förklaringar till varför man får en viss behandling t ex.

Ja det stämmer säkerligen men då blir det inte att man får sämre vård som en effekt av att man är lågutbildad utan pga något lågutbildade oftare inte har eller gör.

 

[vallhund]

Ja det stämmer säkerligen men då blir det inte att man får sämre vård som en effekt av att man är lågutbildad utan pga något lågutbildade oftare inte har eller gör.

Man brukar lära sig att ifrågasätta på högre utbildningar, vilket oftast inte uppskattas i grundskolan.

 

[durachiny]

Man brukar lära sig att ifrågasätta på högre utbildningar, vilket oftast inte uppskattas i grundskolan.

Det är fortfarande inte något som är direkt relaterat till status som "lågutbildad" utan som ett resultat av något annat som korrelerar med lägre utbildning.

 

[vallhund]

Det är fortfarande inte något som är direkt relaterat till status som "lågutbildad" utan som ett resultat av något annat som korrelerar med lägre utbildning.

Menar du att man inte lär sig ifrågasätta på högre utbildningar?

 

[durachiny]

Menar du att man inte lär sig ifrågasätta på högre utbildningar?

Jag menar mottagen vårdkvalitet som lägre utbildad.

 

[monster1]

Det är fortfarande inte något som är direkt relaterat till status som "lågutbildad" utan som ett resultat av något annat som korrelerar med lägre utbildning.

Det är ju ingen kemilaboration så du får nog inte ut tydligare svar än så. Men man kan se en koppling mellan klass och vilken typ av vård man får. Men man har inte testat det hela i ett laboratorium upprepade gånger och fått samma resultat.

 

[gul_zebra]

En liten sidnotis ang sämre vård är att fetma är ett område där man ser tydliga kopplingar till klasstillhörighet, och feta får sämre vård. Att fattiga får sämre vård är för mig således inte speciellt förvånande.

Utan att vara inläst på området kan jag även tänka mig att man har större problem med personalbrist och stafettläkare i utsatta områden än man har på typ Lidingö, men det är rena spekulationer från min sida.

 

[Monsterliter]

Jag vill bara flika in att arbetarklassen bara för någon/några generationer sedan kämpade för allas rätt till utbildning, inte av ett utbildningsförakt eller ovilja att läsa. Tänk på arbetarrörelsens studiecirklar (typ ABF) och korrespondenskurser. Då ville man ge även dem som var tvungna att jobba få möjlighet att utbilda sig. Idag har vi studielån som åtminstone teoretiskt ger alla en möjlighet att studera.

 

[vallhund]

Jag vill bara flika in att arbetarklassen bara för någon/några generationer sedan kämpade för allas rätt till utbildning, inte av ett utbildningsförakt eller ovilja att läsa. Tänk på arbetarrörelsens studiecirklar (typ ABF) och korrespondenskurser. Då ville man ge även dem som var tvungna att jobba få möjlighet att utbilda sig. Idag har vi studielån som åtminstone teoretiskt ger alla en möjlighet att studera.

Och många gick på kvällsskola för att kunna skaffa sig högre utbildning.

 

[Görel]

Och många gick på kvällsskola för att kunna skaffa sig högre utbildning.

Min pappa fick göra det. Han är utomäktenskaplig och uppvuxen i fosterhem, och egentligen skulle han börja jobba efter folkskolan (som jag har för mig slutade vid 14 år) men eftersom han var studiebegåvad fick han gå realskolan tills han var 16 år. Sen började han jobba som springpojke och efter lumpen började han på kvällsuniversitet. Jag är oerhört imponerad av hans drivkraft, själv tyckte jag det var jobbigt att studera på heltid och jobba extra 25%...

 

[Killaloe]

Vad är det som gör att lågutbildade får sämre vård?

Hemma hos oss har sambon, som är högutbildad, tex en privat vårdförsäkring via sitt jobb. Det innebär att han får hjälp fortare än vad jag någonsin kommer få. Det betalas ju även av hans jobb, åtrots att han är relativt välbetald så slipper han betala för sin privata vård. Jag som jobbar inom vård/omsorg i kommun har noll sådana fördelar så när jag blir sjuk får jag söka vård som alla andra plus betala för det. Och nog för att det inte är extremt dyrt med vård, men det kan fortfarande vara så att en inte har råd och låter bli att söka eftersom den kostnaden är en kostnad för mycket.

Ett annat exempel; i dagsläget betalar jag tex för att gå till en privat psykolog. Jag kan villigt erkänna att det svider i min ekonomi, men jag ser ju också att jag är enormt priviligerad som ens kan gå till psykolog privat eftersom jag har råd med det och inte blir utslussad från en vårdcentralsläkare efter 10 gånger. Jag är inne på 9e året med samma behandlande psykolog och kan ärligt säga att hon räddat mitt liv och fortfarande gör, men för någon som inte har dom pengarna att avvara - vad gör en då när 10 gånger inte räcker?

Så har en pengar kommer en oftast bra mycket längre inom vården eftersom en kan söka sig till andra alternativ än att vara hänvisad till vårdcentralen med månaders Kö för ex samtalskontakt

Ett annat exempel som har med hälsa att göra - men tex min sambo då har/har haft extremt förmånliga friskvårdsbidrag och friskvårdsmöjligheter på arbetstid. Det gör att han har tid/möjlighet/råd att hålla sig friskare medans det ligger utanför min ekonomi (och arbetsgivarens policy är inte åt det förmånliga hållet). I längden tänker jag att han vinner på det eftersom hans stressnivåer är lägre än mina, han får tid för avslappning och kan träna/friskvårda sig på ett helt annat sätt än mig. Bara pga en högre utbildning/”finare” jobb.

 

[Acto]

Ja verkligen. ”Bönder” är ju allt från lantbrukare med pyttesmå gårdar till lantbrukare med jätteföretag och flera jättegårdar. Jag tycker det är extremt tydligt med klass bland just bönder.
Bönderna med stora gårdar och framgångsrika lantbruksföretag tillhör ju många gånger övre medelklass sedan generationer. Deras gårdar har gått i arv och är värda enormt mycket pengar. Bor i representativa jättevillor, kör dyra bilar och har inneskor med sig på kalas.

Många lantbrukare från övre medelklassen är dessutom lantmästare och har därmed eftergymnasial utbildning.
För att knyta tillbaka till ursprungstråden så är ju det en utbildning som väldigt tydligt har sådana student-snobb-tendenser..

Sen har vi ju godsägarna i överklassen, men det är nog ingen annan än dem själva som skulle säga ”bönder” om dem.

Inneskor med sig när man går bort är förövrigt en såndör supertydlig klassmarkör imho. Sånt gör bara övre medelklass och uppåt. För fina för att gå i bara strumpor

OT - men gällande inneskor så har det inget att göra med att ”vara för fin för att gå i bara strumpor” utan är en vett och etikett fråga då det anses oartigt mot värden (och övriga gäster) att gå utan skor (fotsvett etc.). Nu pratar jag om middagar eller tillställningar av något slag och inte att man går hem till en kompis.