Köpa hus utan kunskap?

[_Taggis_]

Känner mig under isen. Fick tid med mäklaren men min bekanta som skulle titta på huset med mig blev givetvis skickad till arbete på annan ort i 4v och kan bara helger. Har sagt det till mäklaren men ej fått svar.

Jag känner att jag tappat hoppet om detta. Detta är väl en föraning om hur det skulle vara att äga det, svårt att få ihop det med folk osv när en behöver hjälp. Har nu haft ett par dagar när jag bara sett problem med hela husprojektet... egen brunn, eget avlopp osv. Mkt ansvar och jag kan ingenting. 100 mil bort från alla som kan hjälpa mig med praktiska saker, och då istället förlita sig på bekanta som inte har tid eller hantverkare som kostar multum. Och så den eviga sanningen som hänger över en, att jag har typ 60% ork jämfört med en frisk människa men gör 100%. Heltidsjobb, hund och så ev ett hus på det. Jag vet inte hur jag ska orka tex stock i avloppet när det kommer såna här perioder som jag är i nu då jag knappt orkar ta tag i tvätt och städ. När jag mest tänker på vilket sätt jag bäst kan få slippa leva på, för eg är det det enda jag vill. Alla andra åtgärder som boende, jobb och fritid är nödåtgärder för att få tiden att gå. Nån livskvalitet är det ändå inte frågan om egentligen, utan bara sätt att få tiden att gå fram tills dess att jag slipper få tid att gå för att tiden äntligen är slut.

Nä eget hus var nog bara en naiv tanke att tro att en skulle kunna ha med mina förutsättningar. Får väl stå ut med att ha högljudda grannar men samtidigt slippa ansvar såsom det är att bo i hyresrätt. Ffa får jag hoppas att jag slipper leva tills jag är 90 år.

 

[Mineur]

Känner mig under isen. Fick tid med mäklaren men min bekanta som skulle titta på huset med mig blev givetvis skickad till arbete på annan ort i 4v och kan bara helger. Har sagt det till mäklaren men ej fått svar.

Jag känner att jag tappat hoppet om detta. Detta är väl en föraning om hur det skulle vara att äga det, svårt att få ihop det med folk osv när en behöver hjälp. Har nu haft ett par dagar när jag bara sett problem med hela husprojektet... egen brunn, eget avlopp osv. Mkt ansvar och jag kan ingenting. 100 mil bort från alla som kan hjälpa mig med praktiska saker, och då istället förlita sig på bekanta som inte har tid eller hantverkare som kostar multum. Och så den eviga sanningen som hänger över en, att jag har typ 60% ork jämfört med en frisk människa men gör 100%. Heltidsjobb, hund och så ev ett hus på det. Jag vet inte hur jag ska orka tex stock i avloppet när det kommer såna här perioder som jag är i nu då jag knappt orkar ta tag i tvätt och städ. När jag mest tänker på vilket sätt jag bäst kan få slippa leva på, för eg är det det enda jag vill. Alla andra åtgärder som boende, jobb och fritid är nödåtgärder för att få tiden att gå. Nån livskvalitet är det ändå inte frågan om egentligen, utan bara sätt att få tiden att gå fram tills dess att jag slipper få tid att gå för att tiden äntligen är slut.

Nä eget hus var nog bara en naiv tanke att tro att en skulle kunna ha med mina förutsättningar. Får väl stå ut med att ha högljudda grannar men samtidigt slippa ansvar såsom det är att bo i hyresrätt. Ffa får jag hoppas att jag slipper leva tills jag är 90 år.

Men du, det låter ju inte alls som att du mår särskilt bra Har du någon kontakt med vården? Sådär ska du inte behöva känna och tänka, husköp eller ej!

 

[Unafraid]

Känner mig under isen. Fick tid med mäklaren men min bekanta som skulle titta på huset med mig blev givetvis skickad till arbete på annan ort i 4v och kan bara helger. Har sagt det till mäklaren men ej fått svar.

Jag känner att jag tappat hoppet om detta. Detta är väl en föraning om hur det skulle vara att äga det, svårt att få ihop det med folk osv när en behöver hjälp. Har nu haft ett par dagar när jag bara sett problem med hela husprojektet... egen brunn, eget avlopp osv. Mkt ansvar och jag kan ingenting. 100 mil bort från alla som kan hjälpa mig med praktiska saker, och då istället förlita sig på bekanta som inte har tid eller hantverkare som kostar multum. Och så den eviga sanningen som hänger över en, att jag har typ 60% ork jämfört med en frisk människa men gör 100%. Heltidsjobb, hund och så ev ett hus på det. Jag vet inte hur jag ska orka tex stock i avloppet när det kommer såna här perioder som jag är i nu då jag knappt orkar ta tag i tvätt och städ. När jag mest tänker på vilket sätt jag bäst kan få slippa leva på, för eg är det det enda jag vill. Alla andra åtgärder som boende, jobb och fritid är nödåtgärder för att få tiden att gå. Nån livskvalitet är det ändå inte frågan om egentligen, utan bara sätt att få tiden att gå fram tills dess att jag slipper få tid att gå för att tiden äntligen är slut.

Nä eget hus var nog bara en naiv tanke att tro att en skulle kunna ha med mina förutsättningar. Får väl stå ut med att ha högljudda grannar men samtidigt slippa ansvar såsom det är att bo i hyresrätt. Ffa får jag hoppas att jag slipper leva tills jag är 90 år.

Jag skulle hålla ögonen efter ett gårdshus att hyra! "Eget" hus och någon annans ansvar om något går sönder.

 

[_Taggis_]

Men du, det låter ju inte alls som att du mår särskilt bra Har du någon kontakt med vården? Sådär ska du inte behöva känna och tänka, husköp eller ej!

Jodå, jag har slösat många år av mitt liv på att ha kontakt med vården. Det kommer ej att ske igen. Jag mådde mkt sämre med deras hjälp än utan. Jag vill helt enkelt bara inte vara med. Jag har samma känsla som vissa gamla, att jag liksom är färdig. Jag är möjligen färdig lite för tidigt, men det är ju skitsamma. Det finns inget mer jag på riktigt vill upptäcka eller göra.

 

[_Taggis_]

Jag skulle hålla ögonen efter ett gårdshus att hyra! "Eget" hus och någon annans ansvar om något går sönder.

Jag har gjort det, och därför bor jag i lägenhet nu. Det var så jobbigt att vara övervakad på någons gård. Och såna drag hos hyresvärden upptäcker en ju inte innan en flyttat in.

Hyra en villa har jag också tittat på, men de flesta hus är så dyra att hyra att det rent ekonomiskt är bättre att köpa. Då har du en investering och amorterar för dig själv. Hyr du för samma summa är det ju bara pengar i sjön. Under tiden har du dessutom inte haft råd att lägga undan nåt sparande för framtida köp.

 

[DarkInNight]

Jag har gjort det, och därför bor jag i lägenhet nu. Det var så jobbigt att vara övervakad på någons gård. Och såna drag hos hyresvärden upptäcker en ju inte innan en flyttat in.

Hyra en villa har jag också tittat på, men de flesta hus är så dyra att hyra att det rent ekonomiskt är bättre att köpa. Då har du en investering och amorterar för dig själv. Hyr du för samma summa är det ju bara pengar i sjön. Under tiden har du dessutom inte haft råd att lägga undan nåt sparande för framtida köp.

Du har skrivit några gånger om släkten (och hjälpen) som bor långt bort.
Du kanske hamnar närmare dem i framtiden och kan hitta ditt hus då?
Ett som är lättskött, kanske ett tegelhus med kommunalt V/A och bergvärme.

 

[_Taggis_]

Du har skrivit några gånger om släkten (och hjälpen) som bor långt bort.
Du kanske hamnar närmare dem i framtiden och kan hitta ditt hus då?
Ett som är lättskött, kanske ett tegelhus med kommunalt V/A och bergvärme.

Ja det vore ju det mest praktiska att flytta dit. Men jag har gjort det förr och jag flyttade därifrån igen, för jag stod inte alls ut där. Läget är ett annat nu när jag inte har hästarna kvar. Men det är samtidigt spiken i kistan om jag flyttar dit, för då är det helt uteslutet att få för sig att skaffa hästar igen om det nu skulle ske. Dessutom kräks jag på genusmedvetenheten i området. Vet inte om jag skulle stå ut med det heller. Å andra sidan står jag ju inte ut med livet öht, så vissa dagar (som idag) känns det som att det kvittar vart jag bor och då kan jag ju lika gärna flytta dit och få ett bättre socialt liv. På bekostnad av precis allt annat. Det skulle också kännas som ett stort nederlag, då jag kämpat så hårt för att komma iväg till ett bättre ställe där jag kunde ägna mig åt det jag ville. Men precis allting har gått i stöpet. Känslan är att ju mer jag anstränger mig ju sämre blir utdelningen och så har det varit i hela mitt liv. Jag känner mig dessutom så dränerad att jag inte ens vet om jag skulle orka uppbringa nån entusiasm för att börja på ett nytt jobb. Jag vill ju faktiskt bara få dö och det kvittar då vart jag bor. Det är nästan lättare att hantera just de känslorna om jag inte ser familjen så ofta. Mindre dåligt samvete.

 

[Unafraid]

Jag har gjort det, och därför bor jag i lägenhet nu. Det var så jobbigt att vara övervakad på någons gård. Och såna drag hos hyresvärden upptäcker en ju inte innan en flyttat in.

Hyra en villa har jag också tittat på, men de flesta hus är så dyra att hyra att det rent ekonomiskt är bättre att köpa. Då har du en investering och amorterar för dig själv. Hyr du för samma summa är det ju bara pengar i sjön. Under tiden har du dessutom inte haft råd att lägga undan nåt sparande för framtida köp.

Ge det en till chans, jag har själv hyrt gårdshus. Enklaste och billigaste boendet jag någonsin kommer ha! Nu köpte vi hela gården och hyr ut gårdshuset själva. Nuvarande hyresgäst har bott där i två år och jag tror att dom är nöjda.

 

[_Taggis_]

Budgivningen är igång och det är på den nivån att det inte längre ens är tänkbart för mig. Så nu slapp jag ju fundera på saken mer. Nu kan jag istället skifta fokus till hur jag vill bo och leva överlag. Tex om jag ens behöver fundera på hus så länge jag är ensam här långt borta från all ev hjälp. Alternativet att resignera och flytta tillbaka till hemorten är ungefär likvärdigt med att montera ner de flesta framtidsvisioner jag haft om mitt liv. De börjar ju dock sina så det är väl skitsamma egentligen. Det som väger tungt för tillfället är att här har jag en jobbsituation som passar hunden. Men det är inte ett ämne för tråden.

 

[Lovisaleonora]

Alternativet att resignera och flytta tillbaka till hemorten är ungefär likvärdigt med att montera ner de flesta framtidsvisioner jag haft om mitt liv. De börjar ju dock sina så det är väl skitsamma egentligen. Det som väger tungt för tillfället är att här har jag en jobbsituation som passar hunden. Men det är inte ett ämne för tråden.

Men framtidsvisioner måste väl också utvecklas och förändras? Mina visioner är långt ifrån samma som för 10 år sedan, de har förändrats med omständigheterna.

 

[_Taggis_]

Men framtidsvisioner måste väl också utvecklas och förändras? Mina visioner är långt ifrån samma som för 10 år sedan, de har förändrats med omständigheterna.

Vissa av dem är dock beständiga. Tex att ha en möjlighet att vistas i en vardagsmiljö där en blir sedd som en människa och inte som en kvinna. Åtminstone där en inte kan välja bort att vara, såsom på ett jobb. Det är en av de största fördelarna med mitt jobb idag, att mina egna kollegor kan bete sig som moderna män. Att samhället ser ut som det gör är en annan sak, men jag har hittills på 3 år hos denna arbetsgivare aldrig känt mig nedlåtande bemött pga mitt kön. Vilket aldrig hänt tidigare i denna bransch och allra minst den period jag försökte bo på min hemort. Suget att flytta tillbaka dit är inte stort och det är en jättstor orsak till det. Sen att klimatet är skit och trist och att det är långt överallt och att jag aldrig mer riskerar att vilja ha en häst (kanske är en fördel iofs) är andra saker.

 

[Lovisaleonora]

Vissa av dem är dock beständiga. Tex att ha en möjlighet att vistas i en vardagsmiljö där en blir sedd som en människa och inte som en kvinna. Åtminstone där en inte kan välja bort att vara, såsom på ett jobb. Det är en av de största fördelarna med mitt jobb idag, att mina egna kollegor kan bete sig som moderna män. Att samhället ser ut som det gör är en annan sak, men jag har hittills på 3 år hos denna arbetsgivare aldrig känt mig nedlåtande bemött pga mitt kön. Vilket aldrig hänt tidigare i denna bransch och allra minst den period jag försökte bo på min hemort. Suget att flytta tillbaka dit är inte stort och det är en jättstor orsak till det. Sen att klimatet är skit och trist och att det är långt överallt och att jag aldrig mer riskerar att vilja ha en häst (kanske är en fördel iofs) är andra saker.

Är din framtidsvision att vara kvar på det jobbet du har nu?

 

[_Taggis_]

Är din framtidsvision att vara kvar på det jobbet du har nu?

När jag flyttade hit för tre år sedan var visionen att jobba kvar här och samtidigt ha möjlighet att satsa på min sport. Sporten sket sig ju relativt omgående pga evig rehab och sedan avlivning av bägge hästar. Jag har alltid sagt att min tanke var att jobbet skulle bli sekundärt (vad gäller livskvalitet) och ridningen primärt i min tillvaro här. Det blev precis tvärtom. Jobbet har varit det viktiga i mitt liv, jag älskar eg mitt jobb. Självklart har alla arbetsplatser sidor en har svårt för och så även denna, men det är ändå den bästa arbetsgivaren jag haft och den största anledningen är just att jag aldrig känt mig dåligt bemött pga mitt kön. En självklarhet för många men i min position är det tyävrr inte så, där får en vara glad för såna självklarheter.

Jag har även börjat utbilda mig till ett annat yrke, en plan b om jag tröttnr på det jag gör idag eller om det av nån anledning ej går att fortsätta ha hunden med mig på jobbet. Det innebär dock att jag behöver gå ner i lön om jag ska jobba med det på heltid och jag har inte riktigt bestämt mig för om jag är beredd till det. Sedan jag började fundera på att köpa hus känns det ju mindre aktuellt.
Det är nåt jag kan jobba med överallt dock, vilket är en fördel. Och om jag är kvar här är det större möjligheter att kunna jobba med det säsongvis. Vilket inte går om jag skulle byta arbetsgivare.

 

[Lovisaleonora]

Vad är det du prioriterar med hus? Slippa ha grannar, nära till bra rastmöjligheter för hunden. Vad är det mer?

 

[_Taggis_]

Vad är det du prioriterar med hus? Slippa ha grannar, nära till bra rastmöjligheter för hunden. Vad är det mer?

Lugn och ro, tystnad så att jag kan sova på konstiga tider pga mitt skiftjobb. Kunna släppa ut hunden genom dörren utan att behöva gå ut med koppel, dvs en tomt där hon kan vara lös och ledig. Lantligt läge så att jag kan ha ro och gärna nåt trevligt landskap att se ut över och som sagt att hunden kan vara ute på gården utan att det stör nån.
Ett eget krypin där jag kanske möjligtvis kunde få känna mig hemma, och inte som nu att gå runt och känna att allting bara är en provisorisk lösning fram till nästa flytt. Vilket jag alltid känt i alla mina boenden, utom när jag köpte ett radhus där jag trodde att jag skulle slå rot. Jag trivdes i huset men inte i miljön, då radhuslivet innebär alldeles för mkt grannar som ska bry sig titt som tätt och mkt kollektivt skötande av gemensamma områden. Sen när det visade sig vara omöjligt för mig att satsa på ridningen där var det återigen att packa och flytta. Svårt att lämna släkt och familj men jag hade stora visioner om att mitt liv äntligen skulle kunna bli som jag ville ha det. Så blev det ju naturligtvis inte.

 

[_Taggis_]

Orkade inte skapa en ny tråd för det är ändå samma tema.

Har en liten kris här. Fick idag veta att en gård i vår släkt snart kommer att bli över... Det är ett ställe som varit väldigt centralt i mitt liv då mina morföräldrar bott där i alla tider. När de började bli gamla aviserade min morbror att han var intresserad av att ta över, vilket kändes skönt då gården var säkrad i släkten. Nu fick jag veta att han inte längre känner så, så han har lämnat över frågan till oss i den yngre generationen.

Å ena sidan har jag panik över hur jag skulle klara av att sköta en hel gård. Jag har ju aldrig ens haft ett hus. Jag bor i en lgh i stan liksom. Jag kan ingenting. Å andra sidan har jag panik av att stället ska försvinna, det är en bit av min själ.

Fördelen är att detta ligger i mina hemtrakter, jag kan kanske få hjälp av anhöriga. Kanske. Men ansvaret blir ju ändå mitt med underhåll, snöröjning osv. Och kostnaderna. Det är mkt som måste renoveras bla nytt tak, badrum, inredning, eldragning, rörledningar.... det är ej nedgånget men väldigt omodernt och behöver bytas ut. Jordvärme är nygjort men tror inte radiatorerna och ledningarna är åtgärdade.
Det är också i en bygd där renovering inte är nån investering man får tillbaka i form av värdeökning. Så det är inget man gör för att känna efter om man vill bo där och om inte annat sälja. Det blir en ren förlustaffär så ska man fixa det är det åt sig själv.


Ptja jag vet inte vad jag ville. Mest bara skriva av mig. Klart jag under åren haft en dröm om att kunna bo där, men ju äldre jag blivit ju mer har det bara varit en dröm. Jag är ju realist och fattar att det är tungt att sköta om. Ensam, okunnig, och med begränsad ork till livet överlag.

 

[Acto]

Orkade inte skapa en ny tråd för det är ändå samma tema.

Har en liten kris här. Fick idag veta att en gård i vår släkt snart kommer att bli över... Det är ett ställe som varit väldigt centralt i mitt liv då mina morföräldrar bott där i alla tider. När de började bli gamla aviserade min morbror att han var intresserad av att ta över, vilket kändes skönt då gården var säkrad i släkten. Nu fick jag veta att han inte längre känner så, så han har lämnat över frågan till oss i den yngre generationen.

Å ena sidan har jag panik över hur jag skulle klara av att sköta en hel gård. Jag har ju aldrig ens haft ett hus. Jag bor i en lgh i stan liksom. Jag kan ingenting. Å andra sidan har jag panik av att stället ska försvinna, det är en bit av min själ.

Fördelen är att detta ligger i mina hemtrakter, jag kan kanske få hjälp av anhöriga. Kanske. Men ansvaret blir ju ändå mitt med underhåll, snöröjning osv. Och kostnaderna. Det är mkt som måste renoveras bla nytt tak, badrum, inredning, eldragning, rörledningar.... det är ej nedgånget men väldigt omodernt och behöver bytas ut. Jordvärme är nygjort men tror inte radiatorerna och ledningarna är åtgärdade.
Det är också i en bygd där renovering inte är nån investering man får tillbaka i form av värdeökning. Så det är inget man gör för att känna efter om man vill bo där och om inte annat sälja. Det blir en ren förlustaffär så ska man fixa det är det åt sig själv.


Ptja jag vet inte vad jag ville. Mest bara skriva av mig. Klart jag under åren haft en dröm om att kunna bo där, men ju äldre jag blivit ju mer har det bara varit en dröm. Jag är ju realist och fattar att det är tungt att sköta om. Ensam, okunnig, och med begränsad ork till livet överlag.

Är det aktuellt för dig, idag eller säg om 5-10 år att bo där permanent? Eller skulle det vara endast som landställe?

Förstår hur svårt det måste kännas med de förutsättningar och känslor du nämner.

 

[vilde]

Orkade inte skapa en ny tråd för det är ändå samma tema.

Har en liten kris här. Fick idag veta att en gård i vår släkt snart kommer att bli över... Det är ett ställe som varit väldigt centralt i mitt liv då mina morföräldrar bott där i alla tider. När de började bli gamla aviserade min morbror att han var intresserad av att ta över, vilket kändes skönt då gården var säkrad i släkten. Nu fick jag veta att han inte längre känner så, så han har lämnat över frågan till oss i den yngre generationen.

Å ena sidan har jag panik över hur jag skulle klara av att sköta en hel gård. Jag har ju aldrig ens haft ett hus. Jag bor i en lgh i stan liksom. Jag kan ingenting. Å andra sidan har jag panik av att stället ska försvinna, det är en bit av min själ.

Fördelen är att detta ligger i mina hemtrakter, jag kan kanske få hjälp av anhöriga. Kanske. Men ansvaret blir ju ändå mitt med underhåll, snöröjning osv. Och kostnaderna. Det är mkt som måste renoveras bla nytt tak, badrum, inredning, eldragning, rörledningar.... det är ej nedgånget men väldigt omodernt och behöver bytas ut. Jordvärme är nygjort men tror inte radiatorerna och ledningarna är åtgärdade.
Det är också i en bygd där renovering inte är nån investering man får tillbaka i form av värdeökning. Så det är inget man gör för att känna efter om man vill bo där och om inte annat sälja. Det blir en ren förlustaffär så ska man fixa det är det åt sig själv.


Ptja jag vet inte vad jag ville. Mest bara skriva av mig. Klart jag under åren haft en dröm om att kunna bo där, men ju äldre jag blivit ju mer har det bara varit en dröm. Jag är ju realist och fattar att det är tungt att sköta om. Ensam, okunnig, och med begränsad ork till livet överlag.

Är det ett fint ställe och du kan få det till ett bra pris hade jag lätt slagit till. Är det dessutom nygjord jordvärme är ju en stor sak redan gjord, kök och annat som är omodernt men fungerande byter man inte ut om man inte har pengar man tvunget vill göra av med.

 

[Snubbelfot]

Orkade inte skapa en ny tråd för det är ändå samma tema.

Har en liten kris här. Fick idag veta att en gård i vår släkt snart kommer att bli över... Det är ett ställe som varit väldigt centralt i mitt liv då mina morföräldrar bott där i alla tider. När de började bli gamla aviserade min morbror att han var intresserad av att ta över, vilket kändes skönt då gården var säkrad i släkten. Nu fick jag veta att han inte längre känner så, så han har lämnat över frågan till oss i den yngre generationen.

Å ena sidan har jag panik över hur jag skulle klara av att sköta en hel gård. Jag har ju aldrig ens haft ett hus. Jag bor i en lgh i stan liksom. Jag kan ingenting. Å andra sidan har jag panik av att stället ska försvinna, det är en bit av min själ.

Fördelen är att detta ligger i mina hemtrakter, jag kan kanske få hjälp av anhöriga. Kanske. Men ansvaret blir ju ändå mitt med underhåll, snöröjning osv. Och kostnaderna. Det är mkt som måste renoveras bla nytt tak, badrum, inredning, eldragning, rörledningar.... det är ej nedgånget men väldigt omodernt och behöver bytas ut. Jordvärme är nygjort men tror inte radiatorerna och ledningarna är åtgärdade.
Det är också i en bygd där renovering inte är nån investering man får tillbaka i form av värdeökning. Så det är inget man gör för att känna efter om man vill bo där och om inte annat sälja. Det blir en ren förlustaffär så ska man fixa det är det åt sig själv.


Ptja jag vet inte vad jag ville. Mest bara skriva av mig. Klart jag under åren haft en dröm om att kunna bo där, men ju äldre jag blivit ju mer har det bara varit en dröm. Jag är ju realist och fattar att det är tungt att sköta om. Ensam, okunnig, och med begränsad ork till livet överlag.

Jag förstår din kluvenhet. Man vill ju inte ta sig vatten över huvudet till den grad att boendet - och därmed stor del av tillvaron - känns som en kontinuerlig belastning.
Men det finns nog många variabler i ekvationen. Är gården ett aktivt lantbruk idag? Är det många byggnader på gården, och i vilket skick är de? Finns det mark som kan arrenderas ut? Bitarna som du beskriver behöver renoveras, är det måste-renoveringar eller vill-renoveringar? Hur pass händig och praktisk är du, och hur pass arbetsför (läs: hur mycket är det realistiskt att tänka sig att du gör själv, och hur mycket skulle du behöva leja bort)? Hur skulle ekonomin se ut jämfört med idag med avseende på lånebörda, sparande, driftkostnader, resor till jobb mm?

 

[tanten]

Det finns massor av människor som flyttar från storstan till landet och klara det alldeles utmärkt.

Dels lär man sig efter vägen och dels så kan man leja och be om hjälp.
Man måste och - och ska inte! - göra allt genast.

Att bo i hus är ett ständigt men lågintensivt pysslande. Det är en del av charmen.

Köp!