Konsten att uppfostra döttrar

[VLMF]

Jag håller bara inte med dig.

Om man tex inte tycker om vapen, skulle man då köpa en massa Nerfguns, knallpulver osv bara för att.

Vilka leksaker har man rätt att inte köpa och vilka måste finnas?

Om man tycker att bebisdockor ger en rysningar så köper man väl inte det. Tycker man illa om HeMan köper man inte det.

SOM sagt man får köpa/skaffa/få vad man vill men att lägga värderingar i att ens flicka är bättre för att hon leker med pojkiga leksaker jämfört med flickiga är sunkig attityd mot barn. Varför ska barnens lek värderas, och göra vuxna nöjda/glada, vad är poängen i det tycker du? Vapenleksaker är väl ändå i en helt egen kategori eller tycker du att det är jämförbart med dockor och bilar som vi diskuterar här?

 

[Badger]

SOM sagt man får köpa/skaffa/få vad man vill men att lägga värderingar i att ens flicka är bättre för att hon leker med pojkiga leksaker jämfört med flickiga är sunkig attityd mot barn. Varför ska barnens lek värderas, och göra vuxna nöjda/glada, vad är poängen i det tycker du? Vapenleksaker är väl ändå i en helt egen kategori eller tycker du att det är jämförbart med dockor och bilar som vi diskuterar här?

Ja jag har då inget emot vapenleksaker, vi har massor av svärd och pilbågar hemma (leksaker för vuxna och barn) och nerfguns. Tycker det är extremt harmlöst och onödigt att skapa spänningar runt.

Men jag kan förstå att andra personer kan tycka att det är obehagligt. Precis som att jag som sagt inte köpte bilbana eftersom jag tycker det verkar supertråkigt att köra runt bilar på det nu (men tycker det är väldigt kul att bygga tågbana) och inte köpte bebisdocka eftersom jag tycker de är lite eerie och tråkigt. Någon kan ju tycka att bilar tex är en usel leksak pga koldioxidutsläpp och olyckor och bilkultur.

Jag säger inte att det är så, men jag uppfattade ingen värdering i att det var bättre att leka med bilar här i tråden. Men det kan absolut vara så att någon som förälder blir glad av att deras barn leker med inte bara dockor eller bilar utan diversifierar.

Jag lägger absolut lite värderingar, jag tycker tex Lego är en superkul och bra leksak och att det är kul när barn gillar sagor som jag.

Jag håller däremot med om att det vore hemskt att pressa en flicka eller pojke att bara leka med "flickleksaker" eller bara leka med "pojkleksaker". Och tycka att det är bättre om en flicka/pojke bara leker med "enkönade" leksaker med eller mot normen.

Och man kunde önskat att det var mer uppdelat och mer blandade färger på allt.

 

[Lingon]

SOM sagt man får köpa/skaffa/få vad man vill men att lägga värderingar i att ens flicka är bättre för att hon leker med pojkiga leksaker jämfört med flickiga är sunkig attityd mot barn. Varför ska barnens lek värderas, och göra vuxna nöjda/glada, vad är poängen i det tycker du? Vapenleksaker är väl ändå i en helt egen kategori eller tycker du att det är jämförbart med dockor och bilar som vi diskuterar här?

Och du menar bebisdockor och bebisdockvagnar är de enda leksakerna som räknas som flickiga?

Personligen tycker jag att de är creepy och när jag var liten lekte jag aldrig med dockor föreställande människor. Bara hästar som barbiehästar, My Little Pony osv. Ibland var det nån barbie om man ville ha en ryttare.

Min dotter hade inga bebisdockor. Hon hade Barbie (och Barbiehus), Mycket Little Pony, Monster High, massor saker som var rosa och glittriga. Samt superhjältedockor. Hon och kompisarna lekte ofta med både Barbie och Spiderman, Hulken och Captain America samtidigt. Ofta var mina gamla Barbiehästar också med.

 

[VLMF]

Och du menar bebisdockor och bebisdockvagnar är de enda leksakerna som räknas som flickiga?

Personligen tycker jag att de är creepy och när jag var liten lekte jag aldrig med dockor föreställande människor. Bara hästar som barbiehästar, My Little Pony osv. Ibland var det nån barbie om man ville ha en ryttare.

Min dotter hade inga bebisdockor. Hon hade Barbie (och Barbiehus), Mycket Little Pony, Monster High, massor saker som var rosa och glittriga. Samt superhjältedockor. Hon och kompisarna lekte ofta med både Barbie och Spiderman, Hulken och Captain America samtidigt. Ofta var mina gamla Barbiehästar också med.

Det får du fråga @Roheryn om, det var hon som skrev att docklek groomade småbarn in i mammarollen.

 

[VLMF]

Jag säger inte att det är så, men jag uppfattade ingen värdering i att det var bättre att leka med bilar här i tråden. Men det kan absolut vara så att någon som förälder blir glad av att deras barn leker med inte bara dockor eller bilar utan diversifierar.

En användare skriver ju rakt ut att hon innerst inne är glad att barnet ”valde” bilbana före dockor. Fast just det, hon hade sett till att dockor inte fanns att välja på ens, så vari valet låg undrar jag.

 

[Roheryn]

En användare skriver ju rakt ut att hon innerst inne är glad att barnet ”valde” bilbana före dockor. Fast just det, hon hade sett till att dockor inte fanns att välja på ens, så vari valet låg undrar jag.

Ge dig! Det är ju knappast så att min dotter aldrig sett en docka - jag har inte gått runt och rensat bort alla dockor i hennes liv, jag har bara inte själv gått och köpt bebisdocka + dockvagn (och nej, vi ärvde eller fick inget sånt heller). Hon har haft rikliga möjligheter att leka med bebisdockor på förskola, hos kompisar och hos släktingar. Vissa saker som hon sett / lekt med hos andra har hon efteråt önskat sig / bett om att få, men med just den sortens dockor hände det aldrig.

Det har tydligt framgått att du inte håller med mig och tycker att jag gör fel och är fel - fine! Nu kan du sluta kasta skit på mig för budskapet har gått hem.

 

[Lingon]

Det får du fråga @Roheryn om, det var hon som skrev att docklek groomade småbarn in i mammarollen.

Ja, och du svarade på det med det här. Du var den som läste bebisdockor tolkade in att det gällde alla flickiga leksaker. Därför undrade jag om anser att de enda flickiga leksakerna är bebisdockor?

SOM sagt man får köpa/skaffa/få vad man vill men att lägga värderingar i att ens flicka är bättre för att hon leker med pojkiga leksaker jämfört med flickiga är sunkig attityd mot barn.

 

[Roheryn]

Och du menar bebisdockor och bebisdockvagnar är de enda leksakerna som räknas som flickiga?

Personligen tycker jag att de är creepy och när jag var liten lekte jag aldrig med dockor föreställande människor. Bara hästar som barbiehästar, My Little Pony osv. Ibland var det nån barbie om man ville ha en ryttare.

Min dotter hade inga bebisdockor. Hon hade Barbie (och Barbiehus), Mycket Little Pony, Monster High, massor saker som var rosa och glittriga. Samt superhjältedockor. Hon och kompisarna lekte ofta med både Barbie och Spiderman, Hulken och Captain America samtidigt. Ofta var mina gamla Barbiehästar också med.

Det mesta av det där lekte min dotter också med (och jag själv också) - möjligen med undantag för superhjältedockorna, det var nog inte så stort när dottern var liten, minns aldrig att det var tal om dem. Bratz däremot var superstort.

(och nej, självklart är det inte bara bebisdockor och dockvagnar som är "flickiga")

 

[Badger]

En användare skriver ju rakt ut att hon innerst inne är glad att barnet ”valde” bilbana före dockor. Fast just det, hon hade sett till att dockor inte fanns att välja på ens, så vari valet låg undrar jag.

Ok jag missade den. Jag läste igenom @Roheryn en extra gång för att se att jag inte missat det. Men jag läste inte igenom andras poster.

 

[Badger]

Det får du fråga @Roheryn om, det var hon som skrev att docklek groomade småbarn in i mammarollen.

Tja jag håller med att det absolut kan göra det och att det historiskt nog har setts så till viss del. Inte alls konstigt att om man blivit groomad in i en roll genom en viss leksak sedan inte älskar den mycket.

 

[strawberrysylt]

Jag tänkte faktiskt på detta häromdagen. Dottern har ju ärvt storebrors gamla (begagnade) kläder. Och just nu är allting rosa. Inte för att hon är tjej, utan för att vi fått grejerna, och storebror hade dem i precis samma ålder. Men det känns så himla könat plötsligt när hon går runt i rosa fleecetröja och galonbyxor. Det ger inte alls samma känsla (för mig) när hon har på sig dinosaurietröjor och brandmanströjor..

Oj, här går diskussionens vågor höga!

Jag tycker det är modigt av @Roheryn att erkänna att hon faktiskt blev lite glad över att dottern valde "det icke-flickiga". Men samtidigt kan man ju då kanske själv få en tankeställare angående det i en tråd som det här. Och tankeställare är ju alltid bra.

Sen tänker jag att det jag citerar här ovan blir lite samma sak...?
Eftersom vad jag förstår ingen av er uttryckt dessa tankar inför barnen?

Ja, det är kanske inte svårare än så egentligen!
Man ska inte göra det svårare än vad det är.
Känns dock lite lättare att blanda in "pojkleksaker" till en flicka än "flickleksaker" till en pojke, men det behöver det väl inte vara egentligen. Vi har ingen tjejkusin att ärva av dock.

På tal om tankeställare skrev jag ju t ex själv det här. Det kunde väl lika vart en pojkkusin vi kunde ärvt dockor av? (Btw kom jag på att vi har det visst, tänkte inte på det för hon är så pass mkt äldre, men inte så farligt egentligen).

Jag erbjuder inte olika leksaker beroende på vilket kön mina barn har eller på vad jag lekte med eller erbjöds som barn, det är helt främmande för mig.

Jag hoppas att jag ärligt kommer kunna säga såhär.

Att göra det som min farmor gjorde - köpa dockor och dockvagnar till flickor för att flickor "ska" leka med det (och dessutom inför dessa barn ge uttryck för det) - det tycker jag är att grooma barnet in i en könsroll/mammaroll/omhändertagande roll.

Nu är ju detta ett väldigt tydligt exempel och dessutom påtalat för barnen, vilket ju blir fel.
Men om det inte vore lite såhär i samhället hade ju diskussionen inte ens behövt tas.

Som jag kan tänka mig om man går in i en klädaffär och ber om hjälp då tror jag med 99,99% sannolikhet att det kommer en fråga om kön, vilket ju inte är relevant för ett småbarn? Det skulle vara om man ska köpa kalsonger då, jag vet inte.
Samma sak i en leksaksaffär "Hej, jag skulle köpa en födelsedagspresent till en 7-åring, har du något tips?". 99,99% säker där med, men hoppas jag har fel? Jag har ju ännu ingen erfarenhet.

Tänker att om man tycker det är svårt med flickleksaker så glömmer man kanske att det blir ett allt vidare begrepp
Vanliga manliga/mänskliga aktiviteter som att laga mat och vara konstnär och forskare/läsa böcker, författare, rida hästar, lägga pussel verkar anses flickigt nuförtiden.

Kök och sådant är ju inte flickleksaker även om vissa uppfattar det som det.

Fast allt det där är unisex för mig iaf.

Dockor har ju alla barn också, actiondockor och barbiesar är ju samma sak.

Fast jag tror inte jag känt att jag erbjudit mitt barn alla leksaker om han "bara" har actiondockor. Jag tycker att det finns en skillnad där.

Djur hästar och hundar gillar ju alla barn, inget flickigt med hästar.

Glöm inte block och pennor! det har jag sett jättemånga föräldrar som inte har någonting alls av, vissa verkar rent av se det som flickleksaker udda nog.

Absolut! Oj, ja det tycker jag med låter udda.
Block och pennor kommer vi ha massvis, jag älskar att rita själv .

 

[Tantan]

Jag har mest försökt att låta dem ha det de vill och presentera alternativ. Har en av varje kön. Vad de lekt med har varierat, mitt fokus har varit och är att de ska våga säga nej, inte måste kramas med folk, att säga vad de tycker och att de ska veta att jag lyssnar på dem. Min stora är rätt odräglig ibland men också fantastiskt rolig, har en bra självkänsla, vet att jag lyssnar och hen kan stå på sig även mot vuxna. Hen är grundtrygg. Den lilla är på väg dit. Jag valde kläder tills de ville välja själva och då får de välja även fula saker. Jag vill mer ge dem tryggheten att kunna välja vad de vill än det jag föredrar.
Det viktigaste för mig är att de har en bra självkänsla, att de värdesätter sig själva. Hur man gör vete fan men jag tror att de vet att deras mående går före allt, och jag försöker sätta exempel genom att sätta även mina behov långt fram.

 

[Midsommarblomster]

Jag har, i ärlighetens namn, försökt att inte vara allt för ängslig över det här. Vi människor har härmat varandra i alla tider, och hittat grupperingar. Vilka färger eller mönster de föredrar, eller vilka leksaker, lägger jag mig inte i. Det viktiga för mig är att de blir presenterade för olika alternativ och att inget utav det värderas. Nu är det lite enklare för oss, i just detta, att vi har barn av olika kön och det gör att hemmet på ett naturligt sätt fylls av olika kläder och leksaker. Sonen hade en period när han ofta lånade klänningar av sin syster så vi köpte en egen till honom.

När jag handlar kläder med dem går jag alltid ett varv genom båda avledningarna och frågar vad de tycker om de olika kläderna, så att åtminstone inte jag signalerar att det ena tillhör det andra könet osv. Sen att dottern enbart väljer rosa, lila och enhörningar ändå har jag inga problem med. Hon gör som kompisarna på förskolan.

Förra helgen pratade sonen om att mamma var en flicka och pappa en pojke. Min kompis frågade "Vad är du då?" och han svarade "Jag vet inte" och hon i sin tur svarade "Nej, så kan det va!". Jag tror mycket på att avdramatisera och inkludera. Ängslighet smittar nog av sig även om den är väl menad.

De gånger jag drar öronen åt mig och "puffar" lite i någon riktning är såklart om jag hör att barnen själva uttrycker att "pojkar ska" eller "flickor ska". Då tycker jag att det är viktigt att förklara att man inte alls måste någonting för att man är flicka eller pojke, men som tur är har det inte hänt så ofta. Jag drar också öronen åt mig när könsstereotypa beteenden uppmuntras lite för mycket, som att dottern är väldigt hjälpsam på förskolan exempelvis. Då påminner jag henne om att man inte måste hjälpa alla om man inte vill. Hjälp dig själv i första hand. Nu är våra barn fortfarande väldigt små men jag tror det är såhär jag kommer att tänka under deras uppväxt. Att fokusera på att inkludera och inte värdera 95% och sen 5% peta lite om jag hör skadliga könsnormer reproduceras för mycket.

 

[Roheryn]

Jag tycker det är modigt av @Roheryn att erkänna att hon faktiskt blev lite glad över att dottern valde "det icke-flickiga". Men samtidigt kan man ju då kanske själv få en tankeställare angående det i en tråd som det här. Och tankeställare är ju alltid bra.

Ska jag vara helt ärlig så var det nog bara specifikt leka med bebisdockor som jag (i tystnad) var lite glad och lättad över att dottern inte visade något större intresse för. Övriga "flickiga" lekar har jag inte haft några synpunkter på, varken uttalat eller i tystnad.

Det enda som jag faktiskt kände mig aningen tveksam till gällande val av leksaker var att köpa en leksakspistol till henne när vi var på High Chaparrall - då var hon 5 eller 6. Hon fick den, men lekte efteråt rätt sparsamt med den (och ja, det var väl en viss lättnad från min sida inför det också).

Sen tänker jag att det jag citerar här ovan blir lite samma sak...?
Eftersom vad jag förstår ingen av er uttryckt dessa tankar inför barnen?

Nej, jag har aldrig uttryckt min aversion mot bebisdockor inför min dotter. Faktiskt inte ens nu när hon är vuxen - tänker att jag faktiskt ska fråga henne om det på något vis har "lyst igenom" - jag återkommer i frågan!

 

[VLMF]

Sen tänker jag att det jag citerar här ovan blir lite samma sak...?
Eftersom vad jag förstår ingen av er uttryckt dessa tankar inför barnen?

Nja, om jag hade klätt dottern i blå kläder istället och varit glad för att hon valde blå istället för rosa hade det varit lite samma sak. Men jag klär henne i ärvda kläder liksom jag kläde sonen i precis samma ärvda/skänkta, jag väljer inte annorlunda för någon av dem på grund av deras kön.

Det underlättar precis som @Midsommarblomster nämnde att ha en av varje kön, det är lättare att se att jag faktiskt behandlar dem lika vad gäller uppfostran och värderingar. Underlättar säkert ännu mer att sonen är äldst, försiktigare, lugnare till sättet medan lillasyster är vildare och kavatare. Hade det varit tvärtom hade jag kanske tänkt att det var på grund av deras kön eller hur omgivningen bemöter dem på grund av kön snarare än att de är små individer som är olika.

 

[Midsommarblomster]

Underlättar säkert ännu mer att sonen är äldst, försiktigare, lugnare till sättet medan lillasyster är vildare och kavatare. Hade det varit tvärtom hade jag kanske tänkt att det var på grund av deras kön eller hur omgivningen bemöter dem på grund av kön snarare än att de är små individer som är olika.

För oss är det tvärtom, våra barn är ganska traditionellt könsstereotypa. Det gör såklart att jag tänker ett extra varv på hur de bemöts, och även om jag inte vet allt om hur det är på förskolan så uppfattar jag ändå att de inte styrs särskilt mycket i de miljöer som de befinner sig. Så jag tänker också att de är individer, i slutändan, och att det såklart inte spelar någon roll. Men det klart att jag kanske är lite mer lyhörd på området än vad jag hade varit om de haft varandras personlighet, och extra noggrann med att visa på variation.

 

[Midsommarblomster]

En annan sak som kan spela in i dynamiken hemma är också vilket barn som är äldst. Vår son leker med allt som hans storasyster leker med, och det beror nog på just att hon är storasyster. Så hon styr leken mer. Han vill vara med, och då vet man såklart inte om han lekt med samma leksaker om han varit äldst eller inte haft något syskon. Bilarna är dock hans absoluta favoriter och de är hon helt ointresserad av, men kanske hade varit om hon varit lillasyster.

 

[strawberrysylt]

Ska jag vara helt ärlig så var det nog bara specifikt leka med bebisdockor som jag (i tystnad) var lite glad och lättad över att dottern inte visade något större intresse för. Övriga "flickiga" lekar har jag inte haft några synpunkter på, varken uttalat eller i tystnad.

Åh, ja det skrev du nog, sorry.

Nja, om jag hade klätt dottern i blå kläder istället och varit glad för att hon valde blå istället för rosa hade det varit lite samma sak. Men jag klär henne i ärvda kläder liksom jag kläde sonen i precis samma ärvda/skänkta, jag väljer inte annorlunda för någon av dem på grund av deras kön.

Okej, nej du har rätt.

 

[strawberrysylt]

Jag har mest försökt att låta dem ha det de vill och presentera alternativ. Har en av varje kön. Vad de lekt med har varierat, mitt fokus har varit och är att de ska våga säga nej, inte måste kramas med folk, att säga vad de tycker och att de ska veta att jag lyssnar på dem. Min stora är rätt odräglig ibland men också fantastiskt rolig, har en bra självkänsla, vet att jag lyssnar och hen kan stå på sig även mot vuxna. Hen är grundtrygg. Den lilla är på väg dit. Jag valde kläder tills de ville välja själva och då får de välja även fula saker. Jag vill mer ge dem tryggheten att kunna välja vad de vill än det jag föredrar.
Det viktigaste för mig är att de har en bra självkänsla, att de värdesätter sig själva. Hur man gör vete fan men jag tror att de vet att deras mående går före allt,

och jag försöker sätta exempel genom att sätta även mina behov långt fram.

Jag gillar hela ditt inlägg, men det här sista fick mig att haja till. Det är klokt.
Jag märker att mina egna behov sjunkit väldigt långt ner på listan nu som förälder. Sen i början är det väl så, men att tänka på till sen.

 

[Badger]

Jag gillar hela ditt inlägg, men det här sista fick mig att haja till. Det är klokt.
Jag märker att mina egna behov sjunkit väldigt långt ner på listan nu som förälder. Sen i början är det väl så, men att tänka på till sen.

Rent teoretiskt sett, om barn gör så som man gör, så borde att sätta sina egna behov främst ibland kunna visa att det är ok att göra sedan som vuxen och förälder, oavsett kön.