Bukefalos 28 år!

Korrigeringar.

Aliide

Trådstartare
Nu ska jag ta upp ett ämne som är otroligt laddat i hundvärlden och många andra antar jag. Jag läser på flera hundforum och börjar bli uppriktigt förbannad över alla kappvändare. För tittar jag runt i min vardag, på klubbar, tävlingar av olika slag och kurser så korrigerar folk sina hundar. Då pratar vi inte enbart om korrigering i form av "Nej" eller annat brytkommando. Utan folk tar tag i sina hundar, dom koppelkorrigerar (i form av ryck eller snärt), kan nypa tag i örat eller nackskinnet. Annars finns det skrammelpåsar, skrammelburkar och vatten ifrån tvålflaskor.

Men inte fan står någon upp för sina metoder?! I flera forum har jag under flera år läst hur folk "aldrig någonsin skulle korrigera sin hund fysiskt", så sitter man där och vet vem personen är och hur denna person tränar. Och om det någon gång kommer fram att någon korrigerar då är det "faktiskt bara med vatten, som absolut inte gör ont eller gör någon skada!"

Nu får det fasiken vara nog! JAG står för att jag fysiskt och verbalt korrigerar mina hundar. Aldrig har jag hymlat om att jag kan suga tag i mina hundar, ruska om dom eller höja rösten. Inte känner jag mig som en sämre hundägare för det? Ingen av mina hundar är förtryckta, rädda eller blåslagna. Bråka som är en mjuk och trevlig tik har väldigt fria regler, frihet under ansvar som vi säger här hemma. Men nog fasiken har jag även talat om för henne med fysisk korrigering att man inte jagar vilt?

Läser man runt så framstår vi som korrigerar (både vi som står för det och de som står i garderoben) som monster. Vi är HEMSKA och ORÄTTVISA mot våra hundar. Samma människor som tycker att fysisk korrigering är fruktansvärt orättvis kan i andra sekunden erkänna att dom kört vatten på sin hund, men det är inte hela världen. Och jag ska be och förklara en sak; vatten är en ypperlig korrigering, MEN nog fasiken gör det "skada" eller "känns" för hunden? Det är väl det som är meningen med en sådan korrigering? Att ge ett obehag så att hunden bryter ett beteende.

Så många hundar man både ser och hör om som är vattenkorrigerade redan ifrån valpstadiet. Man lär in till exempel släppande i skyddet MED vattensprut? Det är inte ens en problemlösning, det är så man lär in ett nytt moment. Men om jag skulle lavetta min hund i huvudet lite lätt för att få till ett snabbt läggande (det gör jag däremot inte) så skulle det bli ramaskri, för jag slår min hund.

Skulle man vattenkorrigera min malletik så hade hon blivit otroligt osäker och hade nog spottat ut skyddsärmen (om hon nu orkade hålla sig kvar i en huggtand för att hon blev osäker i sitt bett) innan figuranten ens stannat. För att vatten är obehagligt för henne, betydligt mer obehagligt än om matte vrålar, rycker tag i kopplet eller örat. Min Beauceron har jag kört vatten på i vissa situationer, men då ska det påpekas att för honom är det den värsta korrigering som finns! Fast den inte "gör ont", så skadar den mer än ett koppelrapp. I alla lägen!

Jag är inte emot korrigering av vatten eller fysisk korrigering. Men jag blir jävligt trött på folk som hävdar att vatten är en mild korrigering, för det är det inte i alla lägen. Jag har som sagt två hundar som tycker vatten är riktigt läskigt och obehagligt!

Även klickerfolk tycks tycka att vatten är en "okey" korrigering, för man slår iallafall inte hunden. Det är väldigt lustigt hur en mental korrigering kan ses som mild? Det beror väl på vad man har för sorts hund? :cool:
 
Sv: Korrigeringar.

En korrigering är en korrigering om dess konsekvens är att djuret slutar med det pågående beteendet för att undvika obehaget.

En belöning är en belöning om dess konsekvens är att djuret utför beteendet oftare för att nå belöningen.

Alltså är det djurets reaktion på korrigering/belöning som avgör om det är en korrigering/belöning. Man kan inte korrigera "snällt", för då får den tänkta korrigeringen ingen effekt. Hundar som inte tycker att mattes skrik eller öronnyp är obehagliga kommer inte att avbryta sitt beteende. Hundar som får klappar som belöning, men inte uppskattar det, har ingen strävan att nå belöningen igen och utför därför inte beteendet oftare.

Den som vill träna positivt gör bäst i att ta bort alla korrigeringar. Dessa ger annars bieffekter som är svåra att förutse och hindrar resultaten hos positiva förstärkare.

Visst finns det gott om hundtränare som inte använder korrigeringar.
Läs gärna "100% positiv vardagslydnad"!
 
Sv: Korrigeringar.

Tack så mycket för ditt inlägg, det var faktiskt skönt att läsa. Jag har ju själv en hund som mycket hellre skulle ta en rätt brutal fysisk korrigering än en social dito men ändå är det senare mycket mer accepterat. Jag korrigerar också ibland och även om jag försöker göra det så sällan och så milt som möjligt så är jag av åsikten att andra faktiskt får göra hur de vill så länge deras hundar inte mår dåligt på något sätt.
 
Sv: Korrigeringar.

TS påstod väl aldrig att det inte fanns folk som inte tränar utan korrigeringar, bara att hon sett att många påstår att de gör det trots att det inte stämmer.

Det känns som om ordet korrigering är väldigt laddat. Jag korrigerar ju faktiskt min hund fysiskt när jag petar(i bokstavlig bemärkelse) på honom för att han ska skaka ur knäcken ur lurarna och titta på mig istället för hunden som leker därborta när jag vill ge honom ett kommando. Sedan kan vi träna vidare och ha det jätteroligt!
 
Sv: Korrigeringar.

Jag skiljer ändå på korrigeringar som innebär fysisk smärta och korrigeringar som inte gör det. Före mig är det stor skillnad. Att höja rösten eller använda vatten tycker jag är en helt annan sak än att vrida om öron eller hänga upp i stryp.

En annan aspekt på det hela är ju att vatten och verbala korrigeringar inte leder till att hunden försvarar sig eller går upp och börjar bita i kamplust och det är ju också en stor fördel.

Men självklart finns det gråzoner, att t ex ta ett rejält tag i skinnet på hunden kan ju göras på många olika sätt, varav en del är smärtsamma och andra inte är ett dugg smärtsamma utan bara bestämda typ.

Och givetvis är det inte schysst att använda vatten på en hund som tycker det är skitäckligt. Jag tycker också att det är stor skillnad på när folk tar tag i sina hundar. Om en kattjagande hund får en svängom i halsskinnet så har jag inga synpunkter på det, däremot skulle jag ha synpunkter på samma svängom ifall hunden inte saktade av på framåtsändandet...

Sen tror jag att många av oss tappar humöret ibland och gör saker som vi ångrar efteråt och som inte är en del av våra normala träningsmetoder och som vi därför inte skriver om. Jag fick t ex stopp på Nikes tjuvstartande i skyddet på ett sätt som inte alls hör till min vanliga träningsfilosofi och även om det funkade så är det inget som jag skulle vilja rekommendera till andra ;)
 
Sv: Korrigeringar.

Varför är fysiskt smärta värre än mental smärta? Minns att för många år sedan blev det populärt att "läsa paragrafer", där såg jag många hundar bli totalt knäckta och jag önskade att dom bara rappade till med kopplet istället för den där utdragna hemska sociala korrigeringen.
 
Sv: Korrigeringar.

För övrigt håller jag med dig om att vatten, skrammel eller annat som inte innebär fysiskt kontakt kan vara bra för att slippa en fysisk diskussion med hunden. Det gör ont med hundbett ;)
 
Sv: Korrigeringar.

Sen blir ju alla diskussioner mkt mer polariserade på nätet än IRL. Inte bara när det gäller träningsmetoder utan när det gäller allt annat också. Det jag skriver om utställningsschäfrar på nätet skulle jag ju inte säga rakt ut till en ny människa som precis dykt upp på min brukshundklubb med en vänstervarvsschäfer, t ex ;-)
 
Sv: Korrigeringar.

Jag skiljer ändå på korrigeringar som innebär fysisk smärta och korrigeringar som inte gör det. Före mig är det stor skillnad. Att höja rösten eller använda vatten tycker jag är en helt annan sak än att vrida om öron eller hänga upp i stryp.

En annan aspekt på det hela är ju att vatten och verbala korrigeringar inte leder till att hunden försvarar sig eller går upp och börjar bita i kamplust och det är ju också en stor fördel.

Men självklart finns det gråzoner, att t ex ta ett rejält tag i skinnet på hunden kan ju göras på många olika sätt, varav en del är smärtsamma och andra inte är ett dugg smärtsamma utan bara bestämda typ.

Och givetvis är det inte schysst att använda vatten på en hund som tycker det är skitäckligt. Jag tycker också att det är stor skillnad på när folk tar tag i sina hundar. Om en kattjagande hund får en svängom i halsskinnet så har jag inga synpunkter på det, däremot skulle jag ha synpunkter på samma svängom ifall hunden inte saktade av på framåtsändandet...

Sen tror jag att många av oss tappar humöret ibland och gör saker som vi ångrar efteråt och som inte är en del av våra normala träningsmetoder och som vi därför inte skriver om. Jag fick t ex stopp på Nikes tjuvstartande i skyddet på ett sätt som inte alls hör till min vanliga träningsfilosofi och även om det funkade så är det inget som jag skulle vilja rekommendera till andra ;)


Mycket bra skrivet!

Sedan misstänker jag att det kan vara lätt att missa när någon ändrar sitt tänk. Det finns gott om folk som går från att tycka att det är okay att korrigera på riktigt otrevliga sätt, till att tycka att det är bäst att träna helt utan korrigeringar. Det kan ju då råka vara så att man vid ett tillfälle ser personen och någon månad senare ser att personen skriver något helt annat. Istället för att tänka att personen är en idiot med dubbelmoral så kan man ju tänka sig att personen kanske fått en tankeställare och ändrat sin syn på hundträning.

Men visst, det finns nog många med otroligt mycket dubbelmoral, det tvekar jag inte en sekund på även om jag turligt nog brukar slippa sådana personer (eller kanske lärt mig undvika dem?)
 
Sv: Korrigeringar.

Jag måste bara hålla med om allt du skriver :)

Jag kan också berätta att min vovve tränats/tränas med flera olika sorts korrigeringar, allt ifrån brytkommando, koppelryck och snärt osv osv. Jag kan också erkänna att det hänt mer än en gång att jag lagt in frustration i min korrigering, då oftast med rösten och sedan ångrat mig hemskt, ett, det är aldrig effektivt, två, det är i dessa lägen som min hund ser ledsen och förvirrad ut.

Det är nämligen det som jag tror har gett korrigeringar ett sådant rykte. Folk som helt obalanserat "misshandlar hunden" fysiskt eller psykiskt genom tex frustration eller andra känsloladdningar som hunden inte förstår. Jag tror att de gör det på grund av sin egen dåliga självkännedom, jag tror att väldigt få av dessa människopr menar hunden illa, de är bara inte medvetna om hur de uppfattas utåt.

Ps min hund är varken strykrädd eller kuvad utan glad och sprallig och kär i mig, så länge jag är lugn. Han känner igen demon anna och har lärt sig att stänga öronen och vissla tills åksmolnet dragit förbi.
 
Senast ändrad:
Sv: Korrigeringar.

Varför är fysiskt smärta värre än mental smärta? Minns att för många år sedan blev det populärt att "läsa paragrafer", där såg jag många hundar bli totalt knäckta och jag önskade att dom bara rappade till med kopplet istället för den där utdragna hemska sociala korrigeringen.

Jag gillar inte utdragna mentala korrigeringar heller. Det värsta jag kan tänka mig är folk som ska brotta ner sina hundar och hålla fast dem tills de visar "underkastelse", även om det inte gör ont så tycker jag det är en helt bedrövlig metod.

En snabb och bestämd verbal åthutning är ju det allra bästa när det funkar. Eller ett kvickt vattensprut då, vilket jag ändå envisas med är en human och effektiv korrigering på de allra flesta hundar ;)
 
Sv: Korrigeringar.

Jag skiljer ändå på korrigeringar som innebär fysisk smärta och korrigeringar som inte gör det. Före mig är det stor skillnad. Att höja rösten eller använda vatten tycker jag är en helt annan sak än att vrida om öron eller hänga upp i stryp.

En annan aspekt på det hela är ju att vatten och verbala korrigeringar inte leder till att hunden försvarar sig eller går upp och börjar bita i kamplust och det är ju också en stor fördel.

Men självklart finns det gråzoner, att t ex ta ett rejält tag i skinnet på hunden kan ju göras på många olika sätt, varav en del är smärtsamma och andra inte är ett dugg smärtsamma utan bara bestämda typ.

Och givetvis är det inte schysst att använda vatten på en hund som tycker det är skitäckligt. Jag tycker också att det är stor skillnad på när folk tar tag i sina hundar. Om en kattjagande hund får en svängom i halsskinnet så har jag inga synpunkter på det, däremot skulle jag ha synpunkter på samma svängom ifall hunden inte saktade av på framåtsändandet...

Sen tror jag att många av oss tappar humöret ibland och gör saker som vi ångrar efteråt och som inte är en del av våra normala träningsmetoder och som vi därför inte skriver om. Jag fick t ex stopp på Nikes tjuvstartande i skyddet på ett sätt som inte alls hör till min vanliga träningsfilosofi och även om det funkade så är det inget som jag skulle vilja rekommendera till andra ;)

Håller med till 100 procent. Sedan är jag sådan i diskussioner att beroende på VEM jag diskuterar med så anpassar jag mina motargument därefter. Allt jag diskuterar om behöver inte nödvändigtvis vara tagna specifikt ur mitt sätt att handha hundarna, utan kan också vara utifrån den filosofi jag strävar mot men kanske inte har riktig kunskap att utföra ännu. Mitt drömliv med hund är helt korrigeringsfritt och konfliktfritt, sedan är jag ju helt klart medveten om att riktigt så rosafluffigt blir det inte, i synnerhet inte med de raserna jag valt att leva med. Men! Jag vill sträva dit, så långt det går.

I dagsläget står jag helt för att det händer att jag suger tag i ett nackskinn, och definitivt använder vatten. Jag försöker dock undvika det, oftast räcker det att jag höjer rösten. Jag tror även att jag skulle kunna korrigera mindre (fysiskt), men hittils har jag inte kommit fram till exakt hur jag ska göra med de individer jag har. Sedan är väl saken som sådan att JAG förmodligen mår sämre av de korta konflikterna vi har nån gång ibland än vad hundarna gör, de släpper sådant väldigt fort.

I övrigt så håller jag väl med om att det verkar märkligt att säga att man aldrig korrigerar, och sedan gör det.
 
Sv: Korrigeringar.

Fast idag tycks vattensprut blivit en universalmetod. Jag själv gillar idén med vatten och har själv praktiserat det på Focus. Fungerade perfekt i just det tillfället! Men jag blir fortfarande förbaskad på att jag är en "hemsk och orättvis" hundägare för att jag kanske hellre tar i Bråkas nackskinn än att spruta vatten eller skrika till. Detta beror på vad jag har för hund, jag anpassar min korrigering efter hunden jag har. Bråka hade dött om jag drog fram en Bliw-flaska och sprutade på henne! Att jag däremot har släpat hunden i nackskinnet ett par meter har inte gjort henne varken låg eller nämnvärt osäker. Tvärtom, så tycks fysisk korrigering vara det som ger henne minst bestående osäkerhet och underkastelse.

Sen står inte folk för att dom korrigerar. Vattensprut ÄR en korrigering, det ska inte sopas under mattan. Jag är övertygad om att de flesta på hund faktiskt korrigerar sina hundar. Om det nu är med vatten, nyp i nacken, höjd röst, peta på med fingret eller annat. Men det låter bannemej som om att jag och några få är de enda i hela jävla Sverige som korrigerar våra hundar!
 
Sv: Korrigeringar.

Sen blir ju alla diskussioner mkt mer polariserade på nätet än IRL. Inte bara när det gäller träningsmetoder utan när det gäller allt annat också. Det jag skriver om utställningsschäfrar på nätet skulle jag ju inte säga rakt ut till en ny människa som precis dykt upp på min brukshundklubb med en vänstervarvsschäfer, t ex ;-)

Precis. Okej om man hamnar i den diskussionen irl och alla ä röppna för att diskutera, men inte ställer man sig bland dessa människor och säger att "detta är då inga riktiga schäfrar!" ..eller liknande.
 
Sv: Korrigeringar.

Fast idag tycks vattensprut blivit en universalmetod. Jag själv gillar idén med vatten och har själv praktiserat det på Focus. Fungerade perfekt i just det tillfället! Men jag blir fortfarande förbaskad på att jag är en "hemsk och orättvis" hundägare för att jag kanske hellre tar i Bråkas nackskinn än att spruta vatten eller skrika till. Detta beror på vad jag har för hund, jag anpassar min korrigering efter hunden jag har. Bråka hade dött om jag drog fram en Bliw-flaska och sprutade på henne! Att jag däremot har släpat hunden i nackskinnet ett par meter har inte gjort henne varken låg eller nämnvärt osäker. Tvärtom, så tycks fysisk korrigering vara det som ger henne minst bestående osäkerhet och underkastelse.

Sen står inte folk för att dom korrigerar. Vattensprut ÄR en korrigering, det ska inte sopas under mattan. Jag är övertygad om att de flesta på hund faktiskt korrigerar sina hundar. Om det nu är med vatten, nyp i nacken, höjd röst, peta på med fingret eller annat. Men det låter bannemej som om att jag och några få är de enda i hela jävla Sverige som korrigerar våra hundar!

Fast om man ska ge råd till nån på nätet ang korrigering så känns ju vatten som en oändligt mkt mer safe grej än att "ta tag i nackskinnet och släpa ett par meter". Tänk dig att ge det rådet till nån liten brud med en rottis och hon blir uppäten och det är ditt fel :eek:

Sen tror jag också att det på flera nätforum har samlats väldigt många "mjuka" hundägare och klickerförespråkare som inte alls är representativa för hur hela Hundsverige egentligen ser ut.
 
Sv: Korrigeringar.

Fast om man ska ge råd till nån på nätet ang korrigering så känns ju vatten som en oändligt mkt mer safe grej än att "ta tag i nackskinnet och släpa ett par meter". Tänk dig att ge det rådet till nån liten brud med en rottis och hon blir uppäten och det är ditt fel :eek:

Sen tror jag också att det på flera nätforum har samlats väldigt många "mjuka" hundägare och klickerförespråkare som inte alls är representativa för hur hela Hundsverige egentligen ser ut.

Haha, jag är inte emot dig ;)

Skulle knappast tipsa om att släpa hunden i nackskinnet heller. Men var är det som gör nackskinnstaget så mycket värre än ett sprut med vatten?

Ja, jag tror som dig. Det finns många "fusk-mjuka" människor där ute! :devil:
 
Sv: Korrigeringar.

Skulle jag dra fram en vattenflaska och spruta på min blandras skulle det vara som en piss i Atlanten. Det enda det skulle ge mig är en hund som tänder. Jag tar min hund i nackskinnet och talar om för honom hur j**la ful han är. Då jag TAR mycket på mina hundar (nu menar jag all generell behandling, både onda måste som öronrens, vet besök och trevligare alternativ som bus, mys och pälsvård) så är dom helt trygga i det. Jag har inga hundar som är strykrädda på något sätt.

Man får skilja lite på hund och tillfällen. Blandisen kan jag ge ett rapp med kopplet medans Tollaren skulle svimma om jag gjorde det. Tollaren kan jag inte korrigera fysiskt på samma sätt som blandrasen, dom är två helt olika individer.

Dock väljer jag mina tillfällen, jag tar inte en onödig fysisk diskussion som jag avgör kan leda till tråkigheter eller onödiga konflikter.
 
Sv: Korrigeringar.

Nu kommer jag antagligen få fingret av hela buke och bli banlyst, men jag kan tycka att folk som förespråkar mjukare metoder och helt och hållet kör på positiv förstärkning skulle kunna göra vissa saker så mycket lättare, och lösa vissa problem på en halvsekund i stället för att lägga ner ett halvår.

Att TYDLIGT visa hunden sitt missnöje i en skarp situation, istället för att lafsa runt och ändå inte kunna förstärka något positivt förens hela akten är över är för mig slöseri med tid.
 
Sv: Korrigeringar.

Men var är det som gör nackskinnstaget så mycket värre än ett sprut med vatten?

Tja, jag bara tycker att fysisk smärta känns fel och risken verkar större att hunden blir mer och mer habituerad och man får ta i mer och mer. Annars får man ju dra gränsen nånstans vid si och så mkt smärta och det är ju inte precis enklare. Varför är nackskinnstag OK men inte stackel? Det är ju inte helt enkla frågor.

Jag försöker verkligen att inte överanvända vatten eller verbala korrigeringar heller utan fokusera på att belöna fram rätt beteenden så långt det går. Men jag har inte alltid tyckt så, jag har ändrat åsikt en hel del under åren.
 
Sv: Korrigeringar.

Jag korrigerar och skäms inte ett dugg för det. Inte heller har någon nånsin sagt något åt mig för det (tänker på min tråd där min sambo blev utskälld av helt främmande person för att han höjde handen mot unghunden).

Men jag tänker över varför och hur, så oftast har jag en plan. Det ligger liksom inte främst i mitt tänk att jag ska daska till hunden.

Unghunden till exempel... Hon är underbar och lätt på alla sätt och vis, förutom att hon spänner sig som f*n vid hundmöten. Det är mitt fel, för den äldsta gör också det och jag är ganska säkert på att det har smittat det hållet. Vi har jobbat stenhårt med detta sedan hon var 4 månader, med klicker och skvaller, men nu har vi insett att det inte hjälper. Så nu får hon faktiskt uppföra sig! Vi har varit hårda sedan helgen, redan ser vi resultat. Men det är bara här vi behövt vara hårda, än så länge.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Alltså jag och mina frågor och funderingar... Jag har märkt att bland brukshundägare förekommer koppelryck, rytande och korrigeringar i...
2
Svar
34
· Visningar
3 373
Senast: Raderad medlem 94602
·
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 415
Senast: QueenLilith
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 349
Övr. Hund Kära Buke! Jag har ett problem som jag skulle behöva vädra/be om råd. Jag har förstått att det här på hund finns en massa erfarna...
2
Svar
37
· Visningar
3 706
Senast: Red_Chili
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp