Kort stubin

@Magiana var tacksam för mina tips i alla fall :). Ibland behöver man få ventilera och hitta rätta lösningen genom lite brainstorming med andra, även om man inte köper andras förslag rakt av.
Exakt så. Det var konkreta och användbara tips. Att utreda huruvida jag är hjärntrött eller inte (eller bara sitta och älta det) ser jag som helt meningslöst för det gör ingen skillnad i vardagen. Däremot är tips om hur man kan ordna saker i vardagen, tips om egenvård o.s.v. användbart.
 
Exakt så. Det var konkreta och användbara tips. Att utreda huruvida jag är hjärntrött eller inte (eller bara sitta och älta det) ser jag som helt meningslöst för det gör ingen skillnad i vardagen. Däremot är tips om hur man kan ordna saker i vardagen, tips om egenvård o.s.v. användbart.

Jag bad dig inte att gå till läkare för att bli utredd. Jag ältar inte.

Mina tips hade handlat om hur du hanterar din vardag och även ditt arbete för att inte bli så förlamande trött.

Men jag kan inte sitta och vill inte sitta och skriva en uppsats om hur jag hanterar min trötthet och vilka andra tips det finns om du inte är intresserad.

Jag slösar inte minsta lilla energi på onödiga saker utan hushåller rätt hårt på den.

Lycka till i framtiden och hoppas att det vänder snart
 
Först bör man ju veta varför man är så trött och irritabel, för att därefter utifrån orsak förhoppningsvis komma på en fungerande lösning.
Dvs, jag hade börjat i änden "ta reda på vad som orsakar" och sen försökt lösa det istället för att försöka lösa något jag inte vet vad det beror på.. Orsaken spelar ju ofta roll för lösningen liksom.
 
Först bör man ju veta varför man är så trött och irritabel, för att därefter utifrån orsak förhoppningsvis komma på en fungerande lösning.
Dvs, jag hade börjat i änden "ta reda på vad som orsakar" och sen försökt lösa det istället för att försöka lösa något jag inte vet vad det beror på.. Orsaken spelar ju ofta roll för lösningen liksom.
I mitt fall är det mest sannolikt att jag har kört på hårdare än jag orkar. Och att jag har svårt att prioritera, så huvudet får gå för högtryck när jag ska sortera vad som är viktigast att göra. Och så är det känslan av otillräcklighet, att inte nå ett målsnöre inom en viss tid utan att hela tiden ha saker ofärdiga och röriga. Mörkret sänker också min initiativförmåga. Jag noterade en tydlig skillnad i detta då vi gick över på vintertid.
 
I mitt fall är det mest sannolikt att jag har kört på hårdare än jag orkar. Och att jag har svårt att prioritera, så huvudet får gå för högtryck när jag ska sortera vad som är viktigast att göra. Och så är det känslan av otillräcklighet, att inte nå ett målsnöre inom en viss tid utan att hela tiden ha saker ofärdiga och röriga. Mörkret sänker också min initiativförmåga. Jag noterade en tydlig skillnad i detta då vi gick över på vintertid.

En svacka som går över på nån vecka hade jag nog inte kollat, men håller det i sig längre än så, så kan det vara värt att kolla upp ändå, men i övrigt så kanske ljusterapi (heter det väl?) skulle kunna hjälpa?
 
I mitt fall är det mest sannolikt att jag har kört på hårdare än jag orkar. Och att jag har svårt att prioritera, så huvudet får gå för högtryck när jag ska sortera vad som är viktigast att göra. Och så är det känslan av otillräcklighet, att inte nå ett målsnöre inom en viss tid utan att hela tiden ha saker ofärdiga och röriga. Mörkret sänker också min initiativförmåga. Jag noterade en tydlig skillnad i detta då vi gick över på vintertid.

Jag skulle lägga prio på röran, eftersom det för mig är dränerande med stök.
Sen skulle jag satsa på att lyssna på ljudböcker och invänta våren.
Att skaffa hus blir lätt för mycket om man har bråttom och vill fixa allt direkt. Det är dyrt och tidskrävande.
 
Jag har inget emot att se veden, men vill slippa besväret med att stapla den inomhus. .

Ibland när jag tycker att något är dödens tråkigt så tvingar jag mig själv till ett tanketrick. Jag byter inställning, helt och hållet. Jag hittar så många positiva aspekter jag kan med det jag inte gillar, tex vedtravandet i det här fallet, och så tänker jag att jag är så tacksam för att jag har ved som ger värme och att jag är så lyckligt lottad som kan elda och vara inomhus när det är kallt och att jag är glad åt att jag kan gå ut och hämta veden själv och att armar och ben fungerar och så håller jag på så där tills det nästan blir löjligt. Om hjärnan sladdar lite och tänker att ja men det är fan så tråkigt... då är jag där igen och säger åt mig själv; Nej, jag är TACKSAM över veden. Det fungerar faktiskt efter viss träning.
 
Min far har veden staplad i pappkassar. Bara att bära in, den förvaras i en stor träkista.
I källaren står några extrakassar att bära upp, smidigt och utom synhåll. De eldar dock inte enbart utan har täljstenskamin som extravärme och mysförhöjare.
 
Jag skulle lägga prio på röran, eftersom det för mig är dränerande med stök.
Sen skulle jag satsa på att lyssna på ljudböcker och invänta våren.
Att skaffa hus blir lätt för mycket om man har bråttom och vill fixa allt direkt. Det är dyrt och tidskrävande.
Japp, ett hus ska man se som ett mångårigt projekt mot en bättre framtid. Ser man det som nåt Ernst, Arga snickarn eller valfritt byggprogram svänger ihop på en vecka så kraschar man. Jag själv jobbar efter väder och årstid och nu vintertid förbereder jag för sommarens projekt och pysslar med alla småprojekt som kan göras inomhus, jag planerar i stort flera år framåt och detaljplanerar inget utan tar det som det kommer. I somras skulle jag tex. gjuta nytt golv i logen som ska bli verkstad men det kom 2 containrar ivägen för det så gjutningen sköt jag fram ett år och prioriterade containrarna istället och nu står dom där dom ska samt att den ena är inredd och klar.

Jag har aldrig haft en att-göra-lista för den stressar bara, man får vara glad för det man hinner istället för att vara uppretad på det som inte blev gjort.
 
Ibland när jag tycker att något är dödens tråkigt så tvingar jag mig själv till ett tanketrick. Jag byter inställning, helt och hållet. Jag hittar så många positiva aspekter jag kan med det jag inte gillar, tex vedtravandet i det här fallet, och så tänker jag att jag är så tacksam för att jag har ved som ger värme och att jag är så lyckligt lottad som kan elda och vara inomhus när det är kallt och att jag är glad åt att jag kan gå ut och hämta veden själv och att armar och ben fungerar och så håller jag på så där tills det nästan blir löjligt. Om hjärnan sladdar lite och tänker att ja men det är fan så tråkigt... då är jag där igen och säger åt mig själv; Nej, jag är TACKSAM över veden. Det fungerar faktiskt efter viss träning.
Om det nu är något man måste göra så kan man ju göra så. Jag väljer att rationalisera bort det. Det är inte vettigt att stapla veden två gånger, först i vedboden och sedan inomhus.
 
Om det nu är något man måste göra så kan man ju göra så. Jag väljer att rationalisera bort det. Det är inte vettigt att stapla veden två gånger, först i vedboden och sedan inomhus.

Om det finns ett annat smidigt sätt att snabbt lösa det kan man såklart använda det också.
 
Något är väldigt, väldigt fel. Jag har inget tålamod, tål inte att uppfostras av andra, tål inte att bli hullbedömd, tål inte att bli väckt av en katt före fem på morgonen och tål inte lukten av kattmat som jag upplever förvandlar hela huset till en sanitär olägenhet.

Tydligen är jag ett sådant jävla praktarsle att jag inte är vatten värd. Jag måste stå ut, stå ut, stå ut och bita ihop lite till, men förmår inte att leva upp till kraven. När jag kom hem från stallet hade mina båda syskon och min mamma dragit härifrån. De sa inget om att de skulle åka. De bara försvann.

Och nu tänker jag väldigt, väldigt destruktivt.
 
Något är väldigt, väldigt fel. Jag har inget tålamod, tål inte att uppfostras av andra, tål inte att bli hullbedömd, tål inte att bli väckt av en katt före fem på morgonen och tål inte lukten av kattmat som jag upplever förvandlar hela huset till en sanitär olägenhet.

Tydligen är jag ett sådant jävla praktarsle att jag inte är vatten värd. Jag måste stå ut, stå ut, stå ut och bita ihop lite till, men förmår inte att leva upp till kraven. När jag kom hem från stallet hade mina båda syskon och min mamma dragit härifrån. De sa inget om att de skulle åka. De bara försvann.

Och nu tänker jag väldigt, väldigt destruktivt.

Men herregud så elakt! Jag hade blivit jätteledsen. Även om det kanske har gnisslat mellan er när de varit där är det ju normal hyfs att säga när man tänkt åka och säga hej.
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är... 2
Svar
27
· Visningar
11 152
Senast: Imna
·
Relationer I vilken ände ska jag börja ens försöka förklara det som har hänt, mina tankar och allt kaos som just nu omsluter mig.. Jag får försöka... 7 8 9
Svar
164
· Visningar
35 724
Senast: cirkus
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok 2016 var året då jag äntligen fick ett hem. Tidigare hade jag bara haft bostäder, högst osäkra sådana och med resultatet att jag fick...
Svar
0
· Visningar
2 420
Senast: Magiana
·
Relationer Om någon listar ut vem jag är så håll det gärna för er själva....(nytt nick) Jag träffade i feb en kille, han 35, jag är 29... 2 3
Svar
46
· Visningar
8 067
Senast: Texaz
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp