Bukefalos 28 år!

Leva över sina tillgångar

Den här tråden påminner mig om hur skönt det är att leva solokvist, tack för det. Fas 1 i relationen, han tjänade mer - girigheten var på nivån "räkna antal blöjor och dela på". Fas 2 i relationen, jag tjänade mer - allt skulle in i en pott och han visste alltid bäst vad som behövdes mest och det var inte till mig.

Aldrig mer delad ekonomi. Mina pengar; mina prioriteringar, thankyouverymuch.
Vilka trista erfarenheter du har
Tror du att alla har det på det sättet i en relation?
 
Vilka trista erfarenheter du har
Tror du att alla har det på det sättet i en relation?
Vilket konstigt svar! :confused:
Jag tror att @Sleepy enbart redogjorde för sin situation.
Jag kan ingenstans utläsa att hon påstår att det är något som generellt gäller för alla. Åtminstone så uppfattade jag det så.
 
Vilket konstigt svar! :confused:
Jag tror att @Sleepy enbart redogjorde för sin situation.
Jag kan ingenstans utläsa att hon påstår att det är något som generellt gäller för alla. Åtminstone så uppfattade jag det så.

Tja "Aldrig mer delad ekonomi" antyder väl att @Sleepy tror att det kommer att bli dåligt på denna front oavsett vilken partner hen eventuellt träffar i framtiden. Måhända inte generellt för alla, men kanske en något dystopisk utblick mot framtiden för egen del.
 
Tja "Aldrig mer delad ekonomi" antyder väl att @Sleepy tror att det kommer att bli dåligt på denna front oavsett vilken partner hen eventuellt träffar i framtiden. Måhända inte generellt för alla, men kanske en något dystopisk utblick mot framtiden för egen del.
Ja, så uppfattade jag det också. Att det var hens personliga erfarenhet och åsikt. Inte gällande för alla, dock.
 
Att säga att man lever över sina tillgångar är för mig att man betalar nöjen och ren konsumtion (mat osv) med lånade pengar. I min värld lånar man till bostad och studier, ev bil men helst inte. Att man spenderar mer när man har högre lön är inte konstigt, då finns ju utrymmet för det.
Ja, verkligen!
Det låter otroligt destruktivt att låna till ex semesterresor och sånt.
Jag skulle ha svårt att njuta av semestern om jag visste att den var betald för pengar som inte finns. :crazy:

Jag blev av med de sista av mina studielån förra året (gick ut 3-årig högskola 97) och det var verkligen en wow-känsla för mig. :p
 
......Känner en person som har spelat bort ca 1 miljon förra året. :crazy:
Både lånade och egna pengar.
Spelberoende, ja.

Sånt får jag riktig ångest av att bara höra. :eek:
Kan knappt tänka på det utan att må dåligt, fast det inte involverar mig på något sätt. :arghh:
 
Tja "Aldrig mer delad ekonomi" antyder väl att @Sleepy tror att det kommer att bli dåligt på denna front oavsett vilken partner hen eventuellt träffar i framtiden. Måhända inte generellt för alla, men kanske en något dystopisk utblick mot framtiden för egen del.
Blir lätt dyster och reagerar med "aldrig mer" när jag påminns om eländet men nej, framtiden är inte dyster. Har dock inte tänkt inkludera någon partner där; har insett hur bra jag har det och trivs som det är.
 
Blir lätt dyster och reagerar med "aldrig mer" när jag påminns om eländet men nej, framtiden är inte dyster. Har dock inte tänkt inkludera någon partner där; har insett hur bra jag har det och trivs som det är.

Det var inte så jag menade riktigt. Jag menade bara att det lät så dystopiskt, att alla eventuella partners skulle leda till samma elände som du beskrev. Och så är ju inte verkligheten.

Sedan kan det finnas allehanda anledningar till att man trivs att vara själv och bestämma på egen hand. Men det betyder inte att enda alternativet är den överjävlighet du beskrev. Det var vad jag menade.
 
Intressant att läsa hur ni resonerar. De flesta verkar tänka som jag och lever som hela familjens ekonomi tillåter.

En följdfråga: ni som har barn, har ni någon gång funderat över antalet i termer av ekonomi? Själv har jag bestämt att två får räcka. Detta av flera anledningar, men en är att det är dyrt att ha barn och att ge dem de möjligheter jag önskar om jag blev ensam (jag tänker materiellt då).
 
Intressant att läsa hur ni resonerar. De flesta verkar tänka som jag och lever som hela familjens ekonomi tillåter.

En följdfråga: ni som har barn, har ni någon gång funderat över antalet i termer av ekonomi? Själv har jag bestämt att två får räcka. Detta av flera anledningar, men en är att det är dyrt att ha barn och att ge dem de möjligheter jag önskar om jag blev ensam (jag tänker materiellt då).
Det ÄR dyrt att ha barn.
Mat, kläder osv kostar. Man behöver större boende.
Ofta kan man inte bo hur som helst heller. Det behöver vara praktiskt och funka med skola och kompisar. (Jag själv bor gärna totalt avsides på landet).
Föräldrarledighet är dyrt. VAB dränerar ekonomin också de första åren.
Vi har två barn. Räcker gott för mig.
Känner flera familjer som har 3-4 barn och de jobbar inte ens heltid.
Fattar inte hur dom får ihop det hela.
Sen ska vi inte tala om alla kläder, grejer, leksaker osv. Studsmatta, pingisbord, datorer, spel, osv, osv.

Det där lät lite negativt, inser jag.....:p
 
Intressant att läsa hur ni resonerar. De flesta verkar tänka som jag och lever som hela familjens ekonomi tillåter.

En följdfråga: ni som har barn, har ni någon gång funderat över antalet i termer av ekonomi? Själv har jag bestämt att två får räcka. Detta av flera anledningar, men en är att det är dyrt att ha barn och att ge dem de möjligheter jag önskar om jag blev ensam (jag tänker materiellt då).

Nej, vi fick de flesta (nästan, alla utom 2 sista) barnen när vi studerade och inte hade några pengar alls, vare sig i lön eller föräldrapenning. Jag är mycket glad att vi har alla fem idag.

@Vallmo; vi bor långt ute på landet. Vi bor i ett litet hus. Föräldraledighet var underbart, kan inte se det som "dyrt", ser det istället som en superb förmån vi har i vårt land. Man får anpassa utgifterna efter inkomsterna, lite av trådens röda tråd. Man behöver inte de där sakerna du räknar upp. Man behöver inte eget rum som liten knodd. Mat och kläder är konton som kan göras väldans flexibla beroende på inkomster. Second-hand och billiga basvaror. Eller märkeskläder och finmat och utemat.
 
Intressant att läsa hur ni resonerar. De flesta verkar tänka som jag och lever som hela familjens ekonomi tillåter.

En följdfråga: ni som har barn, har ni någon gång funderat över antalet i termer av ekonomi? Själv har jag bestämt att två får räcka. Detta av flera anledningar, men en är att det är dyrt att ha barn och att ge dem de möjligheter jag önskar om jag blev ensam (jag tänker materiellt då).
Ja. Med dagens plånbok skulle våra barn kunna ha dyra intressen utan att vi skulle behöva vända kronor. Det vill vi kunna ge dem om förutsättningarna kvarstår. Däremot tror jag inte att pengarna är nödvändigt för ett lyckligt liv osv. Det går att göra det här meddelandet hur långt som helst, behandlade ämnet med en släkting för några veckor sedan. Båda är uppvuxna under mer eller mindre fattiga förhållanden.
 
Nej, vi fick de flesta (nästan, alla utom 2 sista) barnen när vi studerade och inte hade några pengar alls, vare sig i lön eller föräldrapenning. Jag är mycket glad att vi har alla fem idag.

@Vallmo; vi bor långt ute på landet. Vi bor i ett litet hus. Föräldraledighet var underbart, kan inte se det som "dyrt", ser det istället som en superb förmån vi har i vårt land. Man får anpassa utgifterna efter inkomsterna, lite av trådens röda tråd. Man behöver inte de där sakerna du räknar upp. Man behöver inte eget rum som liten knodd. Mat och kläder är konton som kan göras väldans flexibla beroende på inkomster. Second-hand och billiga basvaror. Eller märkeskläder och finmat och utemat.
Poängen är inte föräldraledighet är superb eller inte.
Jag tyckte också det var toppen att vara ledig med barnen.
Eller om det är värt eller inte. Självklart var det värt.

Frågan för mig var om det kostar att ha barn och då är svaret; ja det gör det.

Att ha barn kostar. VAB kostar. Barn kostar, oavsett om man kör allt budget.
Självklart anpassar man sig efter förutsättningarna.
Det har ni gjort och det har vi gjort också.

Hade jag inte haft barn så hade jag nog valt att ha häst, en riktigt schysst häst på en riktigt bra anläggning. Det har jag prioriterat bort eftersom jag inte anser mig ha råd och tid till det eftersom jag har barn.

Små knodd växer upp till stora barn och då kan inte alla dela rum med med varandra. Ingen i vår familj, inklusive barnen, ser det i alla fall som önskvärt.

Sen vilka leksaker, prylar och kläder man vill ha ser jag också som väldigt individuellt.
Det anser jag att ingen annan ska tala om för mig vad mina barn "behöver".
Det kan se väldigt olika ut beroende på var man bor, vad kompisar har osv, så att någon annan kommer och säger att det behövs inte funkar inte riktigt, tycker jag.
Det handlar om att man har olika livsstil och och vi har valt en livsstil som passar oss och som vi har råd med.
Ni har en annan livsstil som ni har valt och som funkar för er och som ni dessutom verkar uppenbart nöjda med.
Fine, säger jag.
 
Senast ändrad:
Sen blir ju barnen stora och behöver någonstans att bo.
Har man fler än två barn så är det betydligt svårare, för att inte säga omöjligt att bospara till många barn.
Två barn är ju mer hanterligt

Tyvärr är ju bomarknaden sådan att det är väldigt tufft för unga som ska flytta hemifrån, så lite ekonomisk hjälp från föräldrarna underlättar ju.
I alla fall sparar vi redan åt våra barn vilket vi har gjort i stort sett från de bara var några år gamla.
 
Sen blir ju barnen stora och behöver någonstans att bo.
Har man fler än två barn så är det betydligt svårare, för att inte säga omöjligt att bospara till många barn.
Två barn är ju mer hanterligt

Tyvärr är ju bomarknaden sådan att det är väldigt tufft för unga som ska flytta hemifrån, så lite ekonomisk hjälp från föräldrarna underlättar ju.
I alla fall sparar vi redan åt våra barn vilket vi har gjort i stort sett från de bara var några år gamla.
Och framförallt är två barn normen. Det är det viktigaste. Det borde ju vara billigare med ett barn eller inget alls. Att två barn skulle försvaras framför det handlar om norm.
 
Och framförallt är två barn normen. Det är det viktigaste. Det borde ju vara billigare med ett barn eller inget alls. Att två barn skulle försvaras framför det handlar om norm.

Inte vet jag om "normen" gör att man väljer hur många barn man har.
Men många barn för ju med sig en del praktiska svårigheter, förutom det där med ekonomi.
Val av bil, till exempel.
Eller boende - om att "ska" ha eget rum så krävs ett stort boende. Exempel: en familj med tre barn: var sitt rum åt barnen, ett sovrum åt föräldrarna, ett vardagsrum. Behövs alltså en femrumslägenhet för att det ska fungera. I och för sig vet inte jag hur stort utbudet är på femrumslägenheter eller större men jag kan inte tänka mig att det är jättevanligt.

I min bekantskapskrets är det ganska vanligt med tre barn. Eller inget alls.
 
Poängen är inte föräldraledighet är superb eller inte.
Jag tyckte också det var toppen att vara ledig med barnen.
Eller om det är värt eller inte. Självklart var det värt.

Frågan för mig var om det kostar att ha barn och då är svaret; ja det gör det.

Att ha barn kostar. VAB kostar. Barn kostar, oavsett om man kör allt budget.
Självklart anpassar man sig efter förutsättningarna.
Det har ni gjort och det har vi gjort också.

Hade jag inte haft barn så hade jag nog valt att ha häst, en riktigt schysst häst på en riktigt bra anläggning. Det har jag prioriterat bort eftersom jag inte anser mig ha råd och tid till det eftersom jag har barn.

Små knodd växer upp till stora barn och då kan inte alla dela rum med med varandra. Ingen i vår familj, inklusive barnen, ser det i alla fall som önskvärt.

Sen vilka leksaker, prylar och kläder man vill ha ser jag också som väldigt individuellt.
Det anser jag att ingen annan ska tala om för mig vad mina barn "behöver".
Det kan se väldigt olika ut beroende på var man bor, vad kompisar har osv, så att någon annan kommer och säger att det behövs inte funkar inte riktigt, tycker jag.
Det handlar om att man har olika livsstil och och vi har valt en livsstil som passar oss och som vi har råd med.
Ni har en annan livsstil som ni har valt och som funkar för er och som ni dessutom verkar uppenbart nöjda med.
Fine, säger jag.

Jag ifrågasätter bara de normer du räknar upp, eget rum, sparande, dyra kläder för att kompisar har det, osv som ett skäl att av ekonomiska skäl inte vilja ha barn.

Det finns andra sätt helt enkelt som gör att ekonomin inte behöver stå i vägen.

Jag ser de här normerna som något mycket negativt som sätter press på föräldrar att fokusera på helt fel saker i sitt föräldraskap. Som vissa alldeles utmärkta föräldrar aldrig kan nå upp till.
 
Jag tror att det område man bor i spelar in för vilka saker man anser att ett barn "behöver".

Där vi bor, bor det nästan enbart höginkomsttagare. På loven går endast 10% av eleverna på fritids, övriga är lediga och många reser på exklusiva resor flera gånger om året. Fritidsaktiviteter är en annan sak där de flesta barn har 2-5 olika aktiviteter de går på, med en kostnad på omkring 2000 kr per termin per aktivitet.

Självklart behöver man inte leva som alla andra, men man måste vara medveten om den värld barnen rör sig i och tänka på att de kan uppfatta det negativt att sticka ut för mycket.

Vi föräldrar har ju valt bostadsort och får såklart ta det onda med det goda.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Hur resonerar ni kring delad ekonomi där två gifta får ut lika mycket efter skatt - men där den ena personen vill gå ner till 80%...
13 14 15
Svar
291
· Visningar
15 654
Senast: Inte_Ung
·
Hästmänniskan Agria vägrar ersätta skada som skett i en olycka! Min häst gjorde sig akut illa i benet när han var ute i hagen och har sedan i...
20 21 22
Svar
432
· Visningar
37 897

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp