lite orolig

Status
Stängd för vidare inlägg.

Welsh

Trådstartare
Känner att de där speciella sidorna för gravida inte är något för mig. Känner dock att jag måste få berätta för någon om att jag är lite orolig inför morgondagen. Är det någon här som har varit medom vändningsförsök? Efter att ha legat i säte de senaste veckorna så svängde han igår till tvärläge och jag har nu fått tid för vändningsförsök i morgon bitti. Vet egentligen inte vad jag vill. Ena stunden vill jag ha snitt då mina 2 senaste barna har suttit fast, ena med huvudet och andra med axlarna. Å andra stunden så vill jag föda vaginalt, det verkar läskigt med snitt. Ont i flera veckor efter åt. Vaginalt så har det bara gjort ont första dygnet och sedan har man varit nästan som vanligt. Har även gått hem 4 timmar efter förlossningen med alla 3 barnen. Varför är jag då så fjollig denna gång :confused: Någon som varit i samma sits? kan ge mig den på att han vänt sig med huvudet neråt till i morgon. Bra eller dåligt?
 
Sv: lite orolig

Tyvärr - har inga erfarenheter...

Men ibland kanske det är bättre med ett planerat snitt än med ett akut-snitt om nåt går fel?
 
Sv: lite orolig

Jag har inte varit med om något vändningsförsök själv.. däremot fick min vännina vara med om detta och hon sa att det kändes lite "skumt" precis när de vände på honom, inte alls obehagligr eller så.
Allt gick enligt planerna och han komut med huvvet först:-)
 
Sv: lite orolig

Du kanske inte ens hinner läsa detta innan du ska in, men jag kan berätta att för det allra mest så går vändningsförsöken bra. För förstföderskor så kan det göra lite ont, bebisen har lite mindre plats ofta. För omföderskor som redan berett plats i bäckenet åt några barn brukar det inte göra direkt ont. Lite obehag möjligen.

Jag tro man blir mer och mer orolig för varje barn man väntar. Jag har tre och sista graviditeten var jag hur hispig som helst, och pep efter min BM om allt möjligt...

Hoppas allt går vägen och att den lill* sedan ligger kvar där h*n ska ;)
 
Sv: lite orolig

Lilleman hade spontantvänt sig rätt när vi kom in. Efter att ha fastat sedan kl 21 igårkväll och varit vaken sedan 05 för att hinna få ungarna till respektive barnparkering innnan skolan startade och sedan suttit i dessa hemska bilköer så fick jag träffa läkaren kl 11.00. Blodsockret i fotsulan och humöret på minre topp. Det var nog den barskaste läkare jag någonsin träffat. Snitt var inte att tänka på för min del. Jag hade ju enligt deras journal haft små barn, snabba förlossningar och helt normala. Det stod ingenstans att vi nästan förlorade barn 2 och att 3an satt fast rejält enligt henne. jag avstod från deras frukost, grinade hela vägen hem i bilen och la mig och sov i 2 timmar när jag väl var hemma igen. Nu är det bara att bita ihop och låta tiden ha sin gång och försöka tänka positivt. Vill inte tänka på mina barn hur de såg ut när de kom ut. Blåa och livlösa, men det var väl bara i min och min mans fantasi.
 
Sv: lite orolig

Berätta om denna oro på förlossningen eller för din Bm. Och framför allt oron över att det inte står antecknat i journalen från förlossningen!
Hoppas och tror att allt går superbra, vilken tur att lillen vänt sig själv iallafall:)
 
Sv: lite orolig

Har inte varit i samma sits men har gjort snitt. Det gick som en dans! Jag fick en morfinspinal och den var jättebra, höll undan smärtan i 24 timmar sedan hade jag bra smärtstillande. Inga problem. Det var dock mitt första barn så jag vet inte om det är besvärligt om man har fler småbarn.
 
Sv: lite orolig

Men lilla gumman!
Vad konstigt att det inte stod något i journalerna. :confused:
Fattar inte varför en läkare måste vara så barsk i en sådan situation. Även om han inte tyckte att det var befogat med snitt så kan man väl ta det lite vackert. Kanske fråga om du är orolig för något.

Jag vet precis hur det känns att se sitt lilla nyfödda barn helt livlöst.. :cry:
Min dotter andades inte heller när hon kom ut. Hon bara hängde livlös i BM´s famn, och sen svisch ut genom dörren. Där låg jag, och fattade ingenting. Även om allt gick bra med dottern :love: så mådde jag dåligt länge över detta. Anklagade mig själv, att jag hade gjort något fel under förlossningen osv.
Det känns faktiskt fortfarande jobbigt att tänka på det, även om det är över tre år sedan.

Jag tycker att du ska prata igenom detta ordentligt med din BM. Gör henne införstådd i din oro. Det är din graviditet, och din rätt att må bra under den!!

Hoppas att du mår lite bättre nu. Lycka till!!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 144
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 503
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 542
Kropp & Själ Har sedan flera år sett ut som jag vore gravid. Vissa har till och med frågat. Har testat mig men det har varit negativt. Har inte...
4 5 6
Svar
119
· Visningar
17 927
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Överproduktion av hud?
  • Osäker Ponny
  • Häst

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp