Människor gör mig trött..

[stjarnhimmel]

Såhär ligger det till- jag blir så trött av att umgås med människor. Även om det är människor jag gillar som vänner, familj, i relationer etc. Jag har blivit kallad känslig, hsp, introvert etc. Jag skulle dock säga att jag kan vara social och pratsam och känner mig inte speciellt blyg. Jag har accepterat att jag blir trött.. Men.. Jag tycker det är så tråkigt. Tex förra veckan umgicks jag med vänner på dan och sen skulle vi äta etc.. Men jag orkade bara inte utan kände att jag ville få vara ensam. Samma sak inträffade i helgen och har inträffat Många gånger förr...blir trött av i stort sett alla människor. Har bars träffat någon enstaka person i hela mitt liv dom jag inte blivit trött av.
Så vad vad vill jag med tråden- jo fråga om någon varit i samma situation och hittat ngn lösning. Jag vill poängtera att det alltså är människor jag gillar och som inte är speciellt extroverta. Men jag blir så trött ändå... Vad gör man?

 

[Tarnin]

Du kan vara en Högkänslig person

http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/

Vanligare än man tror, gäller att hitta balansen.

 

[Sassy]

Att vara introvert är just att umgänge med andra kräver energi (och man "tankar" genom att få vara ifred). Extroverta tankar genom yttre intryck, introverta genom inre processer.

Att vara social och liknande har väldigt lite med saken att göra.

 

[Azalea]

Jag är som du, blir lätt trött av umgänge, hur roligt det än är och hur gärna jag än vill umgås.
Min lösning är att planera in ordentligt med tid för mig själv, tid för vila och återhämtning. Jag försöker vara uppmärksam på hur mycket energi som går åt i olika situationer så det blir lättare att planera in hur mycket tid jag behöver för att ta igen mig.
Umgås jag konstant över en helg eller så pga besök ser jag till att jag får vila ifred en stund x antal ggr per dag. Gör gärna mindfulnessövningar när jag vilar, för att få djupare avslappning.

Det bästa man kan göra är att lyssna på sin kropp, och sedan göra sitt bästa för att anpassa sig kring vad den orkar.

 

[GotAsecret]

Jag kan inte umgås med folk som kokar av negativa energier, personer som är svåra att läsa av i kroppsspråk och beteende, jag blir automatiskt på min vakt för att antingen behöva försvara mig (verbalt i de flesta fall) eller om jag faktiskt borde gå ifrån situationen innan det blir dåligt för mig.
Lika med denna falskhet om att "allt är bra blablabla" när det så otroligt uppenbart inte är det.
Jag klarar helt enkelt inte av människor som tar energi, oavsett om de är medvetna om det eller ej.
Att någon är ledsen/har en dålig dag är inte alls samma sak - de personerna går för mig inte att misstolka, deras kroppsspråk är så pass tydligt att det inte går åt energi till att behöva tolka.
Jag ser om personen behöver prata, närhet, vara i fred eller sysselsättas t.ex.
Eller värstingarna - de som faktiskt mår dåligt men försöker kompensera med hysteri (pratar nonstop, skrattar alldeles för högt - som man ofta gör när man är nervös t.ex. och som får ett extremt bekräftelsebehov)

Så innan du stämplar dig själv, eller låter andra göra det, så fundera på den VERKLIGA orsaken.
Det behöver inte nödvändigtvis ligga hos dig på något sätt.
Jag umgås hellre inte alls än med någon som tar min energi.
Och det har ingenting med något annat än personlighet att göra.
Jag orkar inte med långa stunder i grupper där det pratas kors och tvärs, är allmänt rörigt och för för mig helt obegripligt.
Men det är knappast något konstigt med det.

Lyssna på dig själv, din kropp, dina signaler, begränsa sådant som inte fungerar för dig och ta de sakerna (vad de än må vara) dagar där du inte har så höga/svåra sårbarhetrt i den mån det gårmä.
Och om du vet att du måste göra något som är påfrestande, ta hand om dig innan!
Vila, duscha, drick te eller något som lugnar nerverna och inte tar av energin som du behöver själv.

 

[Angel]

Människor är jobbiga så inget konstigt att bli trött av folk . Jag är också lite introvert, på vissa plan i alla fall. Har en hel del egenskaper som tydligen räknas som klart extroverta också, men just vissa människor blir jag väldigt trött av. Det finns ett fåtal personer jag klarar av att umgås med dygnet runt men samtidigt finns det väldigt många jag bara inte klarar av att träffa alls. Eller snarare, dom irriterar mig och är jag inte på humör är det är inte värt besväret att försöka vara trevlig utan då är jag hellre själv hemma eller umgås med någon jag vet att jag tycker om.
Är absolut inte en HSP utan jag är rätt dålig på att läsa folks känslostämningar däremot så har jag kommit på mig själv med att jag blir väldigt påverkad av de människor jag umgås med. Vissa människor gör mig glad och trevlig automatiskt medan andra har helt motsatt effekt och de är de personer som är jobbiga att umgås med då jag måste anstränga mig för att vara trevlig.

 

[Paddington]

Jag är likadan som du. Jag blir också väldigt trött av att umgås med människor, vissa dagar måste jag stänga av telefonen för jag är helt slut och orkar helt enkelt inte prata med någon. Jag kan se fram emot fester i flera veckor men när dagen väl är inne så orkar jag helt enkelt inte umgås, jag blir förbannad på mig själv men det skulle ta för mycket mentalt för mig att ta mig iväg.

Jag är introvert, även om många på jobbet och mina vänner har svårt att förstå det eftersom de tycker jag tar för mig så mycket. Men anledningen till att jag kan vara framåt och ta för mig är att jag har ett stort behov av att få vara ensam och ladda batterierna. Har det varit mycket på jobbet med många möten och interaktioner så behöver jag dra mig tillbaka mer men har det varit lite lugnare så orkar jag mer umgänge privat också.

Mina strategier är att inte tacka ja till för mycket samma vecka, försöka få en överblick över hur hela veckan ser ut och när jag ska boka egen tid med mig själv. Jag försöker även att ibland föreslå alternativ - ex jag orkar kanske inte med en middag med massa prat men bio där man kan sjunka ner i en biostol utan att umgås så mycket kan fungera som alternativ.

 

[Squie]

Såhär ligger det till- jag blir så trött av att umgås med människor. Även om det är människor jag gillar som vänner, familj, i relationer etc. Jag har blivit kallad känslig, hsp, introvert etc. Jag skulle dock säga att jag kan vara social och pratsam och känner mig inte speciellt blyg. Jag har accepterat att jag blir trött.. Men.. Jag tycker det är så tråkigt. Tex förra veckan umgicks jag med vänner på dan och sen skulle vi äta etc.. Men jag orkade bara inte utan kände att jag ville få vara ensam. Samma sak inträffade i helgen och har inträffat Många gånger förr...blir trött av i stort sett alla människor. Har bars träffat någon enstaka person i hela mitt liv dom jag inte blivit trött av.
Så vad vad vill jag med tråden- jo fråga om någon varit i samma situation och hittat ngn lösning. Jag vill poängtera att det alltså är människor jag gillar och som inte är speciellt extroverta. Men jag blir så trött ändå... Vad gör man?

Som jag förstått det finns det olika nivåer inom HSP. Du kan vara social, utåt, bla bla bla..men ändå högkänslig o introvert.

Jag är en sådan. Väldigt hög procent av de människor jag har omkring mig missar totalt den sköra sidan, de ser bara den kraftfulla.

 

[Turali]

Jag känner också igen mig och tycker det är frustrerande att bli trött av att umgås med folk, särskilt om det är tillsammans med de man gillar och man har åkt iväg för att göra någonting kul tillsammans. Jag känner mig inte heller särskilt blyg och har inga större problem med att prata, men jag tycker det är betydligt skönare att få vara tyst, hålla mig i bakgrunden och bara observera.
Mitt tips är att unna sig mikropauser, gå iväg ett par minuter för sig själv eller "zooma ut" och koppla bort de andra en stund. Jag tycker det räcker med att ta en tidning och bläddra igenom ett par minuter för att man ska hinna återhämta sig lite. Jag orkar inte heller aktiviteter en hel dag + kväll i stöten, i så fall måste jag få gå undan ett par timmar på eftermiddagen.

Jag bävar redan inför den här helgen när jag ska åka på hundutställning fredag-söndag för jag vet hur trött jag kommer vara på hemvägen och dagen efter. Dock vet jag att jag kommer ha jättekul, prata med trevligt folk och hinna återhämta mig hyfsat kvällstid

 

[lil-sis]

Definitivt introvert och eftersom jag måste interagera med folk nästan konstant i arbetet så umgås jag inte så mycket med folk på fritiden.

Några dagar här och där räcker fint

 

[WhoIsItAgain]

Jag är inte ett dugg HSP (gjorttestet och var långt ifrån) men de flesta människor gör mig trött. Jobbar med människor och har inga problem med det, även svåra saker möter jag i mitt nuvarande och tidigare jobb utan problem. Tar inte med mig jobbet hem utan kan lämna allt där men jag blir trots det trött av att umgås med människor och efter ett par timmar får jag nog. Lika när jag måste in till stan. Kan ha mycket på listan att göra och vill det innan men när jag väl är där får jag nog av alla människor och efter en halvtimme-timme vill jag bara hem och det bara pga att jag blir helt slut. Många tycker jag är osocial men det är jag nog egentligen inte men jag orkar bara inte med andra människor för länge, okända, bekanta eller kompisar spelar ingen roll. Ingen aning om det finns en diagnos för det?!

 

[stjarnhimmel]

Intressant att läsa era svar och att det är fler som funderat på samma sak..

Men jag är lite splittrad mellan att bara acceptera att jag är som jag är och att vilja vara annorlunda. Jag tänker att mitt liv skulle vara lättare om jag inte blir så trött av människor. För jag är social och vill ha energi...
Måste man bara acceptera att man är sån eller kan man göra ngt för att ha mer energi? Visst jag kan som vissa har skrivit planera in tider för återhämtning etc. Jag har också medvetet försökt att distansiera mig och medvetet försöka att inte ta in så mkt av vissa människors energi.
Men... jag tycker ändå att det är svårt...

 

[Thaliaste]

Kanske borde man känna till det här (), men kan någon som har mer koll på dessa diagnoser förklara skillnaden mellan HSP och ADHD?

 

[Werze]

Kan det vara så att vi i vår kultur förväntas vara på ett speciellt sätt i våra relationer och socialt, och den anpassningen i sig tar energi? Jag har samma känsla av energibrist efter för många sociala kontakter.

Sen kan man ju fundera över om vi mentalt är skapta för att träffa så många som vi gör i nutidens samhälle?

Varje möte är för mig en påverkan och ett samspel och definitivt inte något jag kan gå helt oberörd igenom. Jag har accepterat att varje mänskligt möte påverkar mig, även om jag inte vill det. Tänk bara på de gånger man gått in i en butik för att handla lite kläder, och den som jobbar i butiken behandlar en som en amöba. Jag blir jättepåverkad, måste verkligen anstränga mig för att skaka sånt av mig även om det inte haft något som helst med mig att göra. Bara den andra som velat göra sig av med lite jobbiga känslor.

 

[Azalea]

Jag tänker att mitt liv skulle vara lättare om jag inte blir så trött av människor. För jag är social och vill ha energi...
Måste man bara acceptera att man är sån eller kan man göra ngt för att ha mer energi?

För mig har att acceptera min trötthet gett mig mer energi. Det är så lätt att trassla in sig i negativa tankar, och det om något äter energi.
Det är klart att det inte är roligt alla gånger, klart man blir bitter ibland när man missar en del saker pga tröttheten, men det är viktigt att släppa det så fort som möjligt så man inte går miste om mer energi helt i onödan. Man är ju som man är, liksom. Har tagit till mig det tankesättet via KBT, innan dess var jag otroligt bitter över min trötthet och övrig ohälsa och kunde inte förstå hur jag rimligen skulle kunna acceptera det här någonsin.
Så om du jobbar med dina tankar och reaktioner på tröttheten så kanske det kan ge dig lite mer energi. Finns ju inga garantier men det gjorde skillnad i mitt liv i alla fall.

 

[LindgrenV]

Såhär ligger det till- jag blir så trött av att umgås med människor. Även om det är människor jag gillar som vänner, familj, i relationer etc. Jag har blivit kallad känslig, hsp, introvert etc. Jag skulle dock säga att jag kan vara social och pratsam och känner mig inte speciellt blyg. Jag har accepterat att jag blir trött.. Men.. Jag tycker det är så tråkigt. Tex förra veckan umgicks jag med vänner på dan och sen skulle vi äta etc.. Men jag orkade bara inte utan kände att jag ville få vara ensam. Samma sak inträffade i helgen och har inträffat Många gånger förr...blir trött av i stort sett alla människor. Har bars träffat någon enstaka person i hela mitt liv dom jag inte blivit trött av.
Så vad vad vill jag med tråden- jo fråga om någon varit i samma situation och hittat ngn lösning. Jag vill poängtera att det alltså är människor jag gillar och som inte är speciellt extroverta. Men jag blir så trött ändå... Vad gör man?

Jag är precis som du. Jag blir otroligt trött av att umgås med människor, men är samtidigt den där glada, pratsamma och utåtriktade personen. Jag får det att fungera genom att försöka att inte ha för många "sociala event" inplanerade. De närmaste vännerna har jag daglig kontakt med på Facebook i bland annat gruppchatter, då vi avhandlar alla möjliga ämnen - men vi träffas inte så ofta. Idag drack jag te med stallägarna i en timme, annars var det en månad sedan jag umgicks med folk. Större "tillställningar" som en utekväll eller liknande tar verkligen slut på alla mina krafter och jag behöver en ledig dag dagen efter som jag bara kan lata bort.

Så kort och gott, jag försöker hålla kontakt med folk över nätet och umgås så lite som möjligt. Då mår jag som bäst. Samt att ha korta umgängsstunder och inte boka upp mig på för mycket. Dvs ta en fika, men inte umgås hela dagen o.s.v. Det fungerar för mig. Skulle jag trappa upp umgänget med folk skulle jag vara mentalt slut.

När jag bodde på internat höll jag mig ofta instängd på rummet när skolan var slut, för att jag helt enkelt tömde alla energidepåer varje vecka. Det var tufft - samtidigt älskade jag ju alla människor och internatet. Det är så kluvet det där!

 

[sthu]

De enda människorna jag vill umgås med under längre perioder är de som jag kan sitta tyst med utan att det blir obekvämt.
Det är så befriande att kunna sitta så! En kompis och jag satt en hel kväll i hennes kök och tittade på hunden, stjärnor och väggarna. Det enda vi sa till varandra var typ "mer te?". Underbart!

Folk är olika. Det behövs ingen diagnos för det.

 

[stjarnhimmel]

Väcker min gamla tråd..

Börjar känna mig lite ledsen..

Önskar att jag var annorlunda och inte hade sånt behov av att vara själv.
Framförallt önskar jag att jag skulle klara av att bo ihop och leva med någon. Men även när jag haft förhållanden där jag varit jättekär så klarar jag inte av att bo ihop. Tex om jag varit på jobbet och kommer hem och är trött så vill jag få vara själv, typ ta en promenad.
Visst man behöver inte bo ihop, men någonstans så vill jag ju det, ha sambo och barn.
Men jag klarar liksom inte av det.. Har inte energin..tycker det är så skönt att komma hem till en tom lägenhet. Det känns naturligast för mig.,
Men jag vill inte vara sån..

 

[kossankaj]

Jag är likadan, är helt fashinerad över folk som orkar umgås och uppskattar det sociala.
Mig ger det ingen energi alls.
Är trött och helt förstörd dagen efter jag varit med en grupp människor.
Dock gäller det "normala " , om jag är med lite knäppare typer så blir jag inte alls lika trött, tror inte jag behöver anstränga mig på samma sätt då.
Men annars är jag precis som dig, villl vara själv, se film själv, rida själv, gå promenader själv, ja till och med gå på stan hellre själv än med sällskap.
Jag bor med min kille i stort hus, han jobbar mycket !! och jag är hemma, så jag får vara själv på det sättet samt att han är lätt att umgås med. men han är också en av de få jag orkar vardagshänga med

 

[cello]

Kanske borde man känna till det här (), men kan någon som har mer koll på dessa diagnoser förklara skillnaden mellan HSP och ADHD?

HSP är ingen diagnos. Det är en teori som bygger på att det finns människor (och djur) som har extra känsliga nervsystem och reagerar mer än andra på olika typer av stimuli, beröring, ljud, ljus, musik, filmer, koffein osv osv.
ADHD är en sjukdom, eller så anser de flesta, som kan vara väldigt handikappande om man inte får behandling.