Make som inte klarar av jämställdhet/föräldraskap

Jag tror att man kan bevisa att drunkningsolyckor ökar vid varmt väder även om man förbjuder glassförsäljning. Jag tror också att risken att barn under 1 år blir skadade/dödade ökar mer i familjer där mamman är deprimerad än familjer där pappan är deprimerad. Det finns, tror jag, ett större orsakssamband mellan deprimerade mammor och dödade/skadade småbarn än orsakssambandet mellan deprimerade pappor och dödade/skadade småbarn. Jag hoppas att verkligen socialtjänsten i första hand försöker skydda barn som riskerar att fara illa.
Ja, glassexemplet används klassiskt för att visa att korrelation inte bevisar kausalitet - sakerna samvarierar, men det ena orsakar ändå inte det andra.

I det här fallet: varför dödas eller skadas barn av sina mammor? På grund av att mammans depressioner är farligare än pappans på något vis? Eller på grund av att mamman oftast har hand om barnet? Jag tror som TinyWiny på det sistnämnda som orsak.
 
I det här fallet: varför dödas eller skadas barn av sina mammor? På grund av att mammans depressioner är farligare än pappans på något vis? Eller på grund av att mamman oftast har hand om barnet? Jag tror som TinyWiny på det sistnämnda som orsak.
Mammans depression är värre/mer skadligt för barnet eftersom hon oftast tar hand om barnet, det tror jag också. Det är nog därför socialen bryr sig mer om deprimerade nyblivna mammor än deprimerade nyblivna pappor. Socialen vill bara utnyttja sina begränsade resurser på bästa sätt, så att så få små barn som möjligt blir skadade/mördade.
 
Mammans depression är värre/mer skadligt för barnet eftersom hon oftast tar hand om barnet, det tror jag också. Det är nog därför socialen bryr sig mer om deprimerade nyblivna mammor än deprimerade nyblivna pappor. Socialen vill bara utnyttja sina begränsade resurser på bästa sätt, så att så få små barn som möjligt blir skadade/mördade.
Jo, fast nu när vi siktar på ökad jämlikhet i allt fler förhållanden så är ju ett sådant tänk inte lika korrekt längre.
 
Förresten så försökte maken ring till BVC förra veckan för att få veta vad som händer - men det fungerade inte trots att han ringde på telefontiden. Jag loggade in på 1177 och skickade ett meddelande till dem - inget svar.
Så vi provar väl igen nästa vecka. Då har det gått fyra veckor utan insatser. Jag är inte jätteimponerad.
 
Jo, fast nu när vi siktar på ökad jämlikhet i allt fler förhållanden så är ju ett sådant tänk inte lika korrekt längre.
Fast vi är inte där än. Fortfarande är en deprimerad nybliven mamma farligare för barnet än en dito pappa tror jag. Därför tror jag att socialen bryr sig mer om en deprimerad nybliven mamma än en deprimerad nybliven pappa.
 
Mammans depression är värre/mer skadligt för barnet eftersom hon oftast tar hand om barnet, det tror jag också. Det är nog därför socialen bryr sig mer om deprimerade nyblivna mammor än deprimerade nyblivna pappor. Socialen vill bara utnyttja sina begränsade resurser på bästa sätt, så att så få små barn som möjligt blir skadade/mördade.

Rent krasst så ser samhället olika på mammor och pappor. Om en pappa inte är kapabel att vara förälder så rycker man på axlarna och säger "Äsch, det gör inget! Barnet blir omhändertaget av mamma!". Om mamman däremot är den som inkapabel att vara förälder så får samhället panik för vem ska då ta hand om barnet? Inte kan väl PAPPAN göra det??! Sånt gör mig mer än lite irriterad!
 
Fast vi är inte där än. Fortfarande är en deprimerad nybliven mamma farligare för barnet än en dito pappa tror jag. Därför tror jag att socialen bryr sig mer om en deprimerad nybliven mamma än en deprimerad nybliven pappa.

Jag som arbetar på socialtjänsten kan nog säga att vi inte bryr oss olika mycket om vem som är deprimerad, däremot kommer det betydligt oftare till vår kännedom om det är mamman som är deprimerad än om det är pappan. Som någon skrev ovan är det ju så att psykiatrin har skyldighet att anmäla om det finns minderåriga barn inblandade men det händer allt för ofta att detta missas, både gällande mammor och pappor. Sedan kan det också vara så att man vid en orosanmälan ser att barnet faktiskt har en förälder som skyddar det och då behöver det inte leda till utredning, och där tror jag tyvärr att mammor ofta tar ett större ansvar om deras partner mår dåligt än vad många pappor gör. Men för att det ska leda till något alls måste vi ju först få in en orosanmälan, så där är första steget.
 
Han får nog prova att söka vård på Vårdcentralen.
Han mår ju dåligt.
Ironiskt nog så mår både han och vi lite bättre nu, så väntar de bara lite till så kanske det löser sig. :cautious:

Jag är förstås jätteglad för att det fungerar bättre trots utebliven hjälp, det minskar också min stress enormt! 🙏

Tydligt är att jobbstressen är en mycket stor bov. Han har tagit situationen på allvar och delegerat och anställt i god fart vilket verkar göra måendet och tiden med barnet väsentligen bättre.:heart

Men, vi skulle gärna ändå få stöttning förstås, eftersom det fortfarande finns en del problem kvar att bena i.
 
Senast ändrad:
Hur blev det bättre för er @Lickety ? Bara minska sambons jobb som var avgörande?

Jag tycker våra dagar blir värre när vi är lediga ihop. Det kanske handlar om förväntningar. Jag tänker att Nu ska jag få avlastning, men så blir det inte för mannen är så trött och behöver vila. Jag tänker Nu ska jag få äta i lugn och ro, men det blir ändå jag som får hjälpa barnet kring matbordet. Droppen rann över när MIN kompis var på besök och det ändå var min man som satt och pratade med denne medan jag roddade barnet OCH att fixa
mar till alla!

Det värsta är att sen barnet kom har det inte bara blivit ojämställt vad gäller barnet, utan även kring hushållssysslor som tidigare inte alls har varit så. Det känns som jag projektleder de flesta områden nu.

Vi pratar såklart om det och min man ser också ojämställdheten. Han hoppas det kan bli annorlunda när han går på föräldraledighet. Jag tycker inte att vi bara passivt ska vänta tills dess, även om jag också tror det kan hjälpa till. Nu fick vi prata om att ha olika ansvarsområden i hemmet för att få bukt på allt igen. Jättetråkigt tycker jag, när det inte behövts tidigare. Det är ju också svårt att värdera hur mycket tid olika sysslor tar (både i planering och utförande) så man vet hur man ska dela upp dem.
 
Hur blev det bättre för er @Lickety ? Bara minska sambons jobb som var avgörande?

Jag tycker våra dagar blir värre när vi är lediga ihop. Det kanske handlar om förväntningar. Jag tänker att Nu ska jag få avlastning, men så blir det inte för mannen är så trött och behöver vila. Jag tänker Nu ska jag få äta i lugn och ro, men det blir ändå jag som får hjälpa barnet kring matbordet. Droppen rann över när MIN kompis var på besök och det ändå var min man som satt och pratade med denne medan jag roddade barnet OCH att fixa
mar till alla!

Det värsta är att sen barnet kom har det inte bara blivit ojämställt vad gäller barnet, utan även kring hushållssysslor som tidigare inte alls har varit så. Det känns som jag projektleder de flesta områden nu.

Vi pratar såklart om det och min man ser också ojämställdheten. Han hoppas det kan bli annorlunda när han går på föräldraledighet. Jag tycker inte att vi bara passivt ska vänta tills dess, även om jag också tror det kan hjälpa till. Nu fick vi prata om att ha olika ansvarsområden i hemmet för att få bukt på allt igen. Jättetråkigt tycker jag, när det inte behövts tidigare. Det är ju också svårt att värdera hur mycket tid olika sysslor tar (både i planering och utförande) så man vet hur man ska dela upp dem.
Idag har han varit hos psykologen men jag vet inte hur det gick. Jobbstressen har minskat vilket hjälper. Men plötsligt kan det sluta funka ändå. 🤷‍♀️
Häromdagen kom vi båda i säng lite sent. Han fick sovmorgon ett par timmar och sedan frågade jag på förmiddagen om han kunde ta sonen så jag kunde vila. Barnet glatt bytt och matat - allt frid och fröjd. Av oklar anledning så fungerar det dåligt och slutar med att han får ha hörselskydd på pga ljudnivå och sonen är frustrerad. Maken är förstås både stressad och irriterad. Jag får ingen vila förstås.
När vi pratar om det så kommer det fram att han egentligen skulle vilja göra alla andra saker han vill göra i stället för att vara med barnet. Han menar att denna vilja är svår att bemästra för honom, den är som ett grunddrag i personligheten. Jag menar att han kan ju göra vad han vill, men bara inte just då utan om en liten stund. När han lyckas bemästra den viljan bättre så går det bättre.

Men i huvudsak går det bättre för oss - tyvärr upplever jag att det blir bättre ett ta efter en större diskussion där jag ställer hårda krav. Vad det leder till i mitt beteende är ju inte så klurigt att lista ut. Men jag ser inte vad jag annars kan göra i situationen.
 
När vi pratar om det så kommer det fram att han egentligen skulle vilja göra alla andra saker han vill göra i stället för att vara med barnet. Han menar att denna vilja är svår att bemästra för honom, den är som ett grunddrag i personligheten. Jag menar att han kan ju göra vad han vill, men bara inte just då utan om en liten stund. När han lyckas bemästra den viljan bättre så går det bättre.

Alltså - hans vilja?
Han behöver jobba hårt med sitt grunddrag i personligheten - "min vilja är viktigast på planeten" - tycker jag. Vilken vuxen människa säger ens så? och har inte fattat att den egna viljan inte alltid kan stå i främsta ledet?
 
Idag har han varit hos psykologen men jag vet inte hur det gick. Jobbstressen har minskat vilket hjälper. Men plötsligt kan det sluta funka ändå. 🤷‍♀️
Häromdagen kom vi båda i säng lite sent. Han fick sovmorgon ett par timmar och sedan frågade jag på förmiddagen om han kunde ta sonen så jag kunde vila. Barnet glatt bytt och matat - allt frid och fröjd. Av oklar anledning så fungerar det dåligt och slutar med att han får ha hörselskydd på pga ljudnivå och sonen är frustrerad. Maken är förstås både stressad och irriterad. Jag får ingen vila förstås.
När vi pratar om det så kommer det fram att han egentligen skulle vilja göra alla andra saker han vill göra i stället för att vara med barnet. Han menar att denna vilja är svår att bemästra för honom, den är som ett grunddrag i personligheten. Jag menar att han kan ju göra vad han vill, men bara inte just då utan om en liten stund. När han lyckas bemästra den viljan bättre så går det bättre.

Men i huvudsak går det bättre för oss - tyvärr upplever jag att det blir bättre ett ta efter en större diskussion där jag ställer hårda krav. Vad det leder till i mitt beteende är ju inte så klurigt att lista ut. Men jag ser inte vad jag annars kan göra i situationen.
Låter som riktig BS. Vadå del av personligheten? O_o
Jag gissar att de flesta föräldrar gärna vill göra andra saker också men att man självklart prioriterar. Barns väl före egen vilja är ju solklart.
 
Han fick sovmorgon ett par timmar och sedan frågade jag på förmiddagen om han kunde ta sonen så jag kunde vila. Barnet glatt bytt och matat - allt frid och fröjd. Av oklar anledning så fungerar det dåligt och slutar med att han får ha hörselskydd på pga ljudnivå och sonen är frustrerad. Maken är förstås både stressad och irriterad. Jag får ingen vila förstås.
När vi pratar om det så kommer det fram att han egentligen skulle vilja göra alla andra saker han vill göra i stället för att vara med barnet. Han menar att denna vilja är svår att bemästra för honom, den är som ett grunddrag i personligheten.
Så hur känns det att ha två barn?

Du behandlar honom som ett äldre syskon; inte som en likvärdig förälder med halva ansvaret. Först ser du till att han får vila - du var väl lika trött? Sen frågar du om han kan ta hand om sitt barn; som du först sett till är "glatt bytt och matat". Sen får du ändå ingen vila. Sanslöst.

Han är inte vuxen sitt ansvar. Kast ut.
 
Alltså - hans vilja?
Han behöver jobba hårt med sitt grunddrag i personligheten - "min vilja är viktigast på planeten" - tycker jag. Vilken vuxen människa säger ens så? och har inte fattat att den egna viljan inte alltid kan stå i främsta ledet?
Jo han fattar ju det i teorin. Men klarar det inte alltid i praktiken.
 
Idag har han varit hos psykologen men jag vet inte hur det gick. Jobbstressen har minskat vilket hjälper. Men plötsligt kan det sluta funka ändå. 🤷‍♀️
Häromdagen kom vi båda i säng lite sent. Han fick sovmorgon ett par timmar och sedan frågade jag på förmiddagen om han kunde ta sonen så jag kunde vila. Barnet glatt bytt och matat - allt frid och fröjd. Av oklar anledning så fungerar det dåligt och slutar med att han får ha hörselskydd på pga ljudnivå och sonen är frustrerad. Maken är förstås både stressad och irriterad. Jag får ingen vila förstås.
När vi pratar om det så kommer det fram att han egentligen skulle vilja göra alla andra saker han vill göra i stället för att vara med barnet. Han menar att denna vilja är svår att bemästra för honom, den är som ett grunddrag i personligheten. Jag menar att han kan ju göra vad han vill, men bara inte just då utan om en liten stund. När han lyckas bemästra den viljan bättre så går det bättre.

Men i huvudsak går det bättre för oss - tyvärr upplever jag att det blir bättre ett ta efter en större diskussion där jag ställer hårda krav. Vad det leder till i mitt beteende är ju inte så klurigt att lista ut. Men jag ser inte vad jag annars kan göra i situationen.
Det låter som att barnet märker att pappan inte vill vara med tycker jag. Att pappan inte anstränger sig för att barnet ska fortsätta vara nöjt och att de ska ha några trevliga timmar ihop utan snarare inte vilja/lyckas dölja sin önskan att göra något annat.

Var uppmärksam på om det är ett sätt för att få dig att fortsätta ta mest ansvar för barnet -”Barnet är ändå inte nöjt med mig och din vila blir störd, lika bra för alla att du tar barnet mest”.
 
Så hur känns det att ha två barn?

Du behandlar honom som ett äldre syskon; inte som en likvärdig förälder med halva ansvaret. Först ser du till att han får vila - du var väl lika trött? Sen frågar du om han kan ta hand om sitt barn; som du först sett till är "glatt bytt och matat". Sen får du ändå ingen vila. Sanslöst.

Han är inte vuxen sitt ansvar. Kast ut.
Han är himla bra på många andra sätt, så kasta ut honom vill jag inte göra. Men jag fick minst sagt ett smärre bryt. Igen. :banghead:
Andra dagar har det gått betydligt bättre, detta var ett av dom sämre tillfällena.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
Relationer Jag vill bara veta OM nån har gått genom nånting som var så extremt jobbigt så ni inte trodde att ni skulle klara det men att ni ändå...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 621
Senast: Gunnar
·
Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 531
Senast: Araminta
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 246
Senast: Blyger
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 203
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp