Mansdominerade vs kvinnodominerade arbetsplatser (utbruten från Vad gör vi CXXIV)

[nullo-modo]

Jag ser inte hur det kan jämföras med reproducerandet av könsroller.

Så du tycker det är okej med annat bara det inte handlar om hur vi ser ut mellan benen och beter oss? eller det någon mer grupp det inte är okej med?

 

[Fruentimber]

Så du tycker det är okej med annat bara det inte handlar om hur vi ser ut mellan benen och beter oss? eller det någon mer grupp det inte är okej med?

Jag har inte skrivit ett ord om vilken jämförelse som är mer "okej" eller inte, jag skrev bara att det blir en märklig jämförelse eftersom könsroller och de normer och strukturer som följer med det är problematiska på ett annat sätt än det jag uppfattar ditt exempel som.

Jag fattar inte riktigt varför du hugger?

 

[Xenom]

Det är fascinerade (och skrämmande) att arbetsplatser kan skilja sig så mycket från varandra. För min del undrar jag om det är företagskulturen, eller bristen på sådan, eller om det är att man haft oturen att få in kollegor som förpestar arbetsmiljön?

Själv jobbar jag på en kvinnodominerad arbetsplats där vi har stark företagskultur som kommer från ledningen och som vi påminns om ständigt. Denna företagskultur går ut på att lyfta varandra och att tänka positivt, vilket gör att arbetsplatsen fantastisk att jobba på.

Ju mer jag hör om andra arbetsplatser känner jag att jag inte kommer våga byta jobb.

Gällande diskussioner på fikan så varierar det. Är det en samling föräldrar blir det naturligt diskussioner om barn, på samma sätt som att jag och kollegor som äger häst gärna pratar om detta. Men är vi en blandning blir det då inkluderande samtal istället där alla kan delta.

 

[Görel]

Förra året skulle min arbetsgrupp luncha med en annan grupp som vi jobbar nära. Då tyckte deras kvinnliga gruppledare att vi skulle berätta hur vi träffade vår partner Jag vet fortfarande inte om hon bara inte tänkte färdigt eller om hon var elak. Hur kan man bara komma på något så exkluderande att prata om!
Jag som bor ensam sa att jag tyckte att det var integritetskränkande, kom inte på något bättre i stunden för att jag blev så häpen.

Jag undrar dessutom om ett gäng män som skulle börja samarbeta skulle prata om hur de träffade sin partner. Tänker mig att de skulle prata sport, vilket irriterad en av mina killkompisar som tycker att det är så fruktansvärt jobbigt att han förväntas att vara sportintresserad enbart utifrån sitt kön.

 

[Eurydome]

Jag förstår verkligen inget. Det låter som en väldigt märklig grupp människor som kräver att män umgås med män och kvinnor med kvinnor. Och som anser att de som bryter mot denna oskrivna regel är normbrytande.

Stanna hemma om det är tråkigt. Det gör jag när jag blir bjuden på fester med folk jag inte tycker är roliga eller där jag vet att de ska göra något som jag tycker är tråkigt. Då har jag roligare hemma med min TV och dator.

Jag har heller inte upplevt något liknande men antar helt enkelt att det handlar om en grupp/kultur med helt andra normer än jag är van vid. Jag är medveten om att alla inte lever som jag, som umgås med välutbildad medelklass i akademikerstad. Sen vet jag inte varför du uppmanar @athena_arabians att stanna hemma, hon går väl på festerna för att hon vill antar jag och då finns det väl ingen anledning att avstå.

 

[athena_arabians]

Jag har heller inte upplevt något liknande men antar helt enkelt att det handlar om en grupp/kultur med helt andra normer än jag är van vid. Jag är medveten om att alla inte lever som jag, som umgås med välutbildad medelklass i akademikerstad. Sen vet jag inte varför du uppmanar @athena_arabians att stanna hemma, hon går väl på festerna för att hon vill antar jag och då finns det väl ingen anledning att avstå.

Ja, det är ju inte som om särbon vrider om armen och tvingar mig Ibland får man göra lite uppoffringar socialt för sin partner (iaf gör jag det, för att jag vill). Det är som sagt inte otrevliga människor utan bara att jag har väldigt lite gemensamt med dem. Sedan är jag inte en tråkmåns, klart att jag deltar i samspelet. Lite EQ har jag iaf

 

[Lingon]

Jag har heller inte upplevt något liknande men antar helt enkelt att det handlar om en grupp/kultur med helt andra normer än jag är van vid. Jag är medveten om att alla inte lever som jag, som umgås med välutbildad medelklass i akademikerstad. Sen vet jag inte varför du uppmanar @athena_arabians att stanna hemma, hon går väl på festerna för att hon vill antar jag och då finns det väl ingen anledning att avstå.

Jag är glad att ingen i min närhet tycker att kön har nån betydelse när det gäller vem man umgås med.

 

[Eurydome]

Jag är glad att ingen i min närhet tycker att kön har nån betydelse när det gäller vem man umgås med.

Och jag känner detsamma för min del.

 

[Scata]

Förra året skulle min arbetsgrupp luncha med en annan grupp som vi jobbar nära. Då tyckte deras kvinnliga gruppledare att vi skulle berätta hur vi träffade vår partner

Vilken idiot rent ut sagt
Att över huvud taget göra en lunch med kollegor till en privat frågestund Val av ämne ska vi inte ens tala om

 

[Snurrfian]

Men vad är det för dysfunktionella arbetsplatser där någon styr upp samtalsämnena? Herregud, vi pratar om allt, ibland är det relationer för att man har kommit in på det av någon anledning, ibland pratar vi häst om det är vi som har det intresset som sitter tillsammans men samtalsämnena är extremt varierade. I ett gäng blir det gärna drinktips och middagsdiskussion på fredagar, mycket bra förslag där.

 

[Hazel]

Spontant när jag läser inläggen här så känns det som att många tycker mansdominerade arbetsplatser (eller tvärtom) är bättre för att de tycker männen (eller kvinnorna) har ett bättre beteende, men sedan beskriver man ungefär lika dåligt beteende som uttrycks på olika sätt. Jag tror snarare det handlar om vilket dåligt beteende man har lättare att stå ut med

Jag är tex singel och skulle inte reagera ett dugg på @Görel exempel om hur man träffade sin partner. Även om jag var den enda som va singel i hela gruppen så skulle det inte störa mig alls. "hö hö skämt" stör mig något enormt dock

Men bara för att det är en fråga som jag själv inte hade reagerat på så gör det inte kvinnodominerade bättre, det är fortfarande en arbetsplats med problem även om jag personligen står ut med problemet likadant som att en mansdominerad arbetsplats inte är bättre för att man personligen inte störs av unkna skämt.

 

[Eurydome]

Pratade precis med en kollega. Vi har haft en föreläsning i veckan om machokultur inom byggbranschen och tydligen har det blivit rena ramaskri hos några män på vårt jobb Så är det minsann inte alls inom bygg och våldspyramiden är skit och bla. bla. "Män och kvinnor har olika humor", sa en av dem. Ja det verkar onekligen så, vi brukar inte tycka att vårt förtyck är särskilt roligt.

Saknar att jobba med enbart kvinnor. "Jaha, hur går det egentligen?" fick jag alltid frågan om då. Ja jävligt mycket bättre än det här i alla fall ska jag säga. Baserat på min lilla erfarenhet av bygg så ska jag börja fråga folk hur fasen det går att jobba med manliga kollegor egentligen. För mig går det SÅDÄR.

Jag tror helt klart att socioekonomiska faktorer och branschkultur/kultur på arbetsplatsen spelar större roll än kön.

Sen har våldspyramiden fått en hel del kritik för att inte vara underbyggd av forskning så det kan jag ändå ge dem.

 

[Nahar]

Jätteintressant tråd. Jag upplever som vissa varit inne på att jargongen och nivån könsuppdelning/könsstereotypisering har mycket att göra med bransch och andra sammanhang, mer än kön. Som akademiker som numer bor och verkar på landet bland byggjobbare, skogsarbetare, och bönder märker jag enorm skillnad. Det är mycket mer könsuppdelad kultur här, och jag förväntas vara på ett visst sätt just för att jag är man. Däremot har jag aldrig märkt att jag på något sätt blivit illa behandlad av de jag känner när jag inte lever upp till de förväntningarna, troligtvis för att de kan skylla på att jag är stadsmänniska. Hade jag varit född och uppvuxen här hade det varit en annan femma tror jag. De främlingar som ser mig i byn eller på kollektivtrafik kan ofta slänga en kommentar, sucka, skratta... och ja, det är 99% män - oftast de unga som nog har lite mer behov av att hävda sig socialt. Och ja, jag undviker vissa platser och tider, på grund av dessa män. Men, det har ju inte med arbetsplatsen att göra.

Som man som forskar/studerar genushistoria och HBTQ-historia har jag övervägande kvinnliga kolleger. Jag upplever också att jag väldigt mycket blir en i gänget med dem, och får se in mer "bakom kulisserna" - för lite kuliss är det; när vi umgås i större sammanhang med fler manliga kolleger (oftare krigshistoria, medeltidshistoria, etc) närvarande beter de sig lite annorlunda. Männen i sin tur behandlar mig mer som en av dem, trots att jag känner kvinnorna mycket bättre.

Den största skillnaden har jag märkt i hur mina kvinnliga kolleger bemöts av högre uppsatta/äldre. Som någon var inne på är det vi män som automatiskt väljs till fortbildning, får grants godkända, resor betalda, för det mesta. Och detta för mig trots att jag är en av de yngre, mindre erfarna, och många av mina kvinnliga kolleger bedriver mer prestigefylld forskning. Mina kvinnliga vänner ser ju detta, men det blir svårt att hantera ändå; om de säger ifrån om saken viftas det bort, och om jag säger ifrån blir det ofta "men ingen av tjejerna har ju klagat?". Men jag orkar inte med det, och brukar åtminstone försöka dra med mig någon av mina kolleger (som ofta är bättre lämpad imo) till konferenser och forskningsprojekt. Och hoppas att de blir professorer sen, och inte jag. Jag vill sitta här i min skog och skriva populärvetenskapligt kring all den bra forskningen de gör och ser över sen, istället

 

[tanten]

Spontant när jag läser inläggen här så känns det som att många tycker mansdominerade arbetsplatser (eller tvärtom) är bättre för att de tycker männen (eller kvinnorna) har ett bättre beteende, men sedan beskriver man ungefär lika dåligt beteende som uttrycks på olika sätt. Jag tror snarare det handlar om vilket dåligt beteende man har lättare att stå ut med

Jag är tex singel och skulle inte reagera ett dugg på @Görel exempel om hur man träffade sin partner. Även om jag var den enda som va singel i hela gruppen så skulle det inte störa mig alls. "hö hö skämt" stör mig något enormt dock

Men bara för att det är en fråga som jag själv inte hade reagerat på så gör det inte kvinnodominerade bättre, det är fortfarande en arbetsplats med problem även om jag personligen står ut med problemet likadant som att en mansdominerad arbetsplats inte är bättre för att man personligen inte störs av unkna skämt.

Njae?
fortsätter medmina generaliseringar. De unkna mansgrisarna är nästan aldrig riktde direkt mot mig som person. De är allmänt unkna. Det är lättare att bita ifrån.

Men den kvinnliga mobbingen gör direkt på person. "du kanske ska besöka en psykolog" "ingen tycker om dig". "du gör fel hela tiden". Biter man tillbaka så får de vatten på sin kvarn Man är bevisat psyksjuk.

På en arbetsplats fanns en kvinna som inte tålde kvinnliga dofter. All form av feminin parfym var strikt förbjuden. Rakvatten och manlig duschcreme gick dock bra. En gång smorde jag in händerna på rummet. Hon observerade det och gick till chefen.
En annan kvinna gick runt och kollade handstilar eftersom ett fax blivit liggande ett par timmar (på den tiden faxen stod i receptionen) Det bara måste hänt när just jag bytte av i receptionen.
Istället för att upprätta rutiner för att fax omedelbart vidarebefordrades så hängde man mig (som inte hade ett dyft med det hela att göra)

Jag har aldrig varit med om att män gett sig på enstaka personer på det där sättet. De har bara varit allmänt mansgrisiga.

Det är min förklaring till att trist mandominerade miljöer är lättare att stå ut med än dito kvinnliga.

 

[Voeux]

Njae?
fortsätter medmina generaliseringar. De unkna mansgrisarna är nästan aldrig riktde direkt mot mig som person. De är allmänt unkna. Det är lättare att bita ifrån.

Men den kvinnliga mobbingen gör direkt på person. "du kanske ska besöka en psykolog" "ingen tycker om dig". "du gör fel hela tiden". Biter man tillbaka så får de vatten på sin kvarn Man är bevisat psyksjuk.

På en arbetsplats fanns en kvinna som inte tålde kvinnliga dofter. All form av feminin parfym var strikt förbjuden. Rakvatten och manlig duschcreme gick dock bra. En gång smorde jag in händerna på rummet. Hon observerade det och gick till chefen.
En annan kvinna gick runt och kollade handstilar eftersom ett fax blivit liggande ett par timmar (på den tiden faxen stod i receptionen) Det bara måste hänt när just jag bytte av i receptionen.
Istället för att upprätta rutiner för att fax omedelbart vidarebefordrades så hängde man mig (som inte hade ett dyft med det hela att göra)

Jag har aldrig varit med om att män gett sig på enstaka personer på det där sättet. De har bara varit allmänt mansgrisiga.

Det är min förklaring till att trist mandominerade miljöer är lättare att stå ut med än dito kvinnliga.

Jag tror mycket handlar om just erfarenheter också, och vart man själv har sina soft spots. Jag har erfarenhet av en sådan kvinnlig kollega som du beskriver, men hon har aldrig berört mig. Generellt sett har jag varit förskonad från kvinnliga intriger och konflikter, de senaste var väl igång på högstadiet men sedan dess har jag inte drabbats av dem. Varför en enstaka ihärdig typ inte tar upp särskilt mycket energi av mig. Mäns unkna kvinnosyn har jag drabbats desto värre av och då kan det räcka med någon enstaka som tycker att ”män och kvinnor har olika humor” för att jag ska se rött, även om det inte är personligt riktat. Det blir personligt för mig ändå. Som några skrev ovan kan det ju också vara både jobbigt och inte jobbigt alls att vara enda singeln osv.

Hade jag haft dåliga erfarenheter av mobbing från andra kvinnor så hade jag nog dragit mig för att hamna på en sådan arbetsplats också. Sen eftersom jag har grabbig jargong och övergrepp som soft spot i dagsläget kan man ju undra hur tusan jag hamnade inom bygg. Jag lär inte bli kvar här hela yrkeslivet ut, skulle jag tro.

 

[tanten]

Jag tror mycket handlar om just erfarenheter också, och vart man själv har sina soft spots. Jag har erfarenhet av en sådan kvinnlig kollega som du beskriver, men hon har aldrig berört mig. Generellt sett har jag varit förskonad från kvinnliga intriger och konflikter, de senaste var väl igång på högstadiet men sedan dess har jag inte drabbats av dem. Varför en enstaka ihärdig typ inte tar upp särskilt mycket energi av mig. Mäns unkna kvinnosyn har jag drabbats desto värre av och då kan det räcka med någon enstaka som tycker att ”män och kvinnor har olika humor” för att jag ska se rött, även om det inte är personligt riktat. Det blir personligt för mig ändå. Som några skrev ovan kan det ju också vara både jobbigt och inte jobbigt alls att vara enda singeln osv.

Hade jag haft dåliga erfarenheter av mobbing från andra kvinnor så hade jag nog dragit mig för att hamna på en sådan arbetsplats också. Sen eftersom jag har grabbig jargong och övergrepp som soft spot i dagsläget kan man ju undra hur tusan jag hamnade inom bygg. Jag lär inte bli kvar här hela yrkeslivet ut, skulle jag tro.

Som jag sa tidigare. Det har varit grupper av kvinnor som gaddat ihop sig mot en person. Någon annan. Eller mig. Enstaka mobbare är enklare att as med. Men när en stor del av en arbetsplats bestämmer sig för att den här personen ska inte tro att hon kan komma hit och tro att hon är något. Då mår jag illa. Det är inte heller nån större idé att försöka stötta den som råkat illa ut, för då åker man med i samma släng.

Tacka vet jag mixade arbetsplatser.

 

[Voeux]

Som jag sa tidigare. Det har varit grupper av kvinnor som gaddat ihop sig mot en person. Någon annan. Eller mig. Enstaka mobbare är enklare att as med. Men när en stor del av en arbetsplats bestämmer sig för att den här personen ska inte tro att hon kan komma hit och tro att hon är något. Då mår jag illa. Det är inte heller nån större idé att försöka stötta den som råkat illa ut, för då åker man med i samma släng.

Tacka vet jag mixade arbetsplatser.

Jo, jag förstår att det är din erfarenhet. Jag spann vidare på ett annat spår om att tidigare erfarenheter ju även kan påverka hur en känner kring olika problematik när den dyker upp även i mindre grad. Du anser exempelvis att manliga miljöer är enklare att stå ut med, medan det för mig är helt tvärtom. Manlig jargong är extremt svårt för mig att hantera. Olika erfarenheter, olika syn på vilka beteenden som är mer eller mindre problematiska och svårhanterliga.

 

[YorkWann]

Jag tänker att det handlar om vilken bransch man är i, byggbranschen som TS startade om, skulle jag aldrig vilja jobba i som kvinna, fy satan vilket klimat. Jag har jobbat på helt mansdominerade arbetsplatser och är själaglad för att jag arbetar med kvinnor igen.

 

[YorkWann]

Njae?
fortsätter medmina generaliseringar. De unkna mansgrisarna är nästan aldrig riktde direkt mot mig som person. De är allmänt unkna. Det är lättare att bita ifrån.

Men den kvinnliga mobbingen gör direkt på person. "du kanske ska besöka en psykolog" "ingen tycker om dig". "du gör fel hela tiden". Biter man tillbaka så får de vatten på sin kvarn Man är bevisat psyksjuk.

På en arbetsplats fanns en kvinna som inte tålde kvinnliga dofter. All form av feminin parfym var strikt förbjuden. Rakvatten och manlig duschcreme gick dock bra. En gång smorde jag in händerna på rummet. Hon observerade det och gick till chefen.
En annan kvinna gick runt och kollade handstilar eftersom ett fax blivit liggande ett par timmar (på den tiden faxen stod i receptionen) Det bara måste hänt när just jag bytte av i receptionen.
Istället för att upprätta rutiner för att fax omedelbart vidarebefordrades så hängde man mig (som inte hade ett dyft med det hela att göra)

Jag har aldrig varit med om att män gett sig på enstaka personer på det där sättet. De har bara varit allmänt mansgrisiga.

Det är min förklaring till att trist mandominerade miljöer är lättare att stå ut med än dito kvinnliga.

Håller inte med dig. Alls.
Skriv istället att det är helt dina tyckanden och antaganden, och sluta generalisera.

 

[Hazel]

Njae?
fortsätter medmina generaliseringar. De unkna mansgrisarna är nästan aldrig riktde direkt mot mig som person. De är allmänt unkna. Det är lättare att bita ifrån.

Men den kvinnliga mobbingen gör direkt på person. "du kanske ska besöka en psykolog" "ingen tycker om dig". "du gör fel hela tiden". Biter man tillbaka så får de vatten på sin kvarn Man är bevisat psyksjuk.

På en arbetsplats fanns en kvinna som inte tålde kvinnliga dofter. All form av feminin parfym var strikt förbjuden. Rakvatten och manlig duschcreme gick dock bra. En gång smorde jag in händerna på rummet. Hon observerade det och gick till chefen.
En annan kvinna gick runt och kollade handstilar eftersom ett fax blivit liggande ett par timmar (på den tiden faxen stod i receptionen) Det bara måste hänt när just jag bytte av i receptionen.
Istället för att upprätta rutiner för att fax omedelbart vidarebefordrades så hängde man mig (som inte hade ett dyft med det hela att göra)

Jag har aldrig varit med om att män gett sig på enstaka personer på det där sättet. De har bara varit allmänt mansgrisiga.

Det är min förklaring till att trist mandominerade miljöer är lättare att stå ut med än dito kvinnliga.

Alltså jag förstår absolut att man tycker det ena är jobbigare än det andra, men det du beskriver är ändå två jättedåliga arbetsplatser. Arbetsplatsen med mansgrisar är inte bättre enligt mig, den är dålig på ett annat sätt, hur påverkad man blir av det är en helt annan grej. Jag har inte varit på speciellt många arbetsplatser själv men jag har gått i två olika gymnasieklasser på helt olika skolor båda bestående av BARA tjejer. Den ena funkade superbra, det fanns grupper absolut men det var ingen som mobbades ut, den andra va uppdelad i populära gruppen plus vi två som va opopulära, det var ingen direkt mobbing men absolut att vi inte fick vara med, när den andra tjejen mer eller mindre försvann från klassen betydde det att jag helt enkelt inte fick vara med alls om det inte var tvunget. Det störde inte mig jättemycket helt ärligt, det var inte människor jag ville vara med. Jag hade fortfarande hellre varit i den gruppen än en mansgrisig arbetsplats men det är bara för att jag är "lagd sån" det var fortfarande en hemskt trist klass där det aldrig togs upp att det var 18 pers mot 2 i princip. De gånger jag hamnat i en grupp med mansgrisar går jag jämt runt och känner mig otrygg, rädd att säga något som drar igång skämten, för mig är det helt enkelt strunt samma om dom gaddat ihop sig eller ej.