Min fru är deprimerad

[FarNahar]

Vilken mardröm.
Förstår inte hur något system kan tillåta att barn reagerar så här.

Det är så hemskt. Det är komplicerat. De som tar besluten i de här frågorna ser på papper och dokument, men när det kommer till saken är de inte där och ser vad deras beslut faktiskt leder till.

Den t-shirten har jag också. Det är fruktansvärt. Här var det ont i magen redan kvällen innan, märkbart i skolan på den dagen osv. Mycket Mycket svårare överlämning än på förskolan tex! Jag fick bända loss ena barnet från mig.

Jag lider med er!

Har inget råd. I vårt fall fungerar det fint nu, barnen är stora och pappan mår bra. Men hela mitt liv, inklusive boende och jobb, är uppbyggt kring att den andra föräldern inte är en given konstant.

Ja, det är nog en del i varför frun är deprimerad helt ärligt. Situationen känns hopplös och komplicerad, och hur lever en med att ens barn också mår dåligt?

Jag har hopp, riktigt hopp. För det finns kärlek i detta också, och det räcker långt för mig. Sonen älskar mig, och jag älskar honom. Även är det bara han och jag så räcker det hela vägen, till slut.

Önskar väl att rättssystemet kunde se det med. Kanske med tiden.

Det låter verkligen jobbigt för er alla. Får barnet hjälp på något sätt tex med kuratorstöd eller stöd från någon socialinstans. Antar att det finns något motsvarande socialen i USA som är involverade? Att prata med barnet om det som är jobbigt och gemensamt hitta strategier för att klara sig igenom den här perioden med föräldratid.

@FarNahar Hur gammalt är barnet? Och, om du vill berätta, är barnets svårigheter psykologiska eller fysiska eller bäggedera? Nånstans bör vården där ni bor förstå att barnet mår dåligt av situationen och hjälpa er. Fast ja, jag vet ju hur sånt fungerar även i Sverige, inte personligen men jag hör ju berättelserna.....

Och hur kommer det sig (igen, du behöver inte berätta!!) att pappan måste ha övervakad besökstid med barnet?

Hoppas att det går framåt för er, steg för steg (alltid nåt steg bakåt...) och att ni tar er ur den eländiga situationen och kan börja bygga ett fint och ljust liv åt er alla tre!!

Svarar både dig och @monster1

Sonen har tyvärr inte möjlighet att få yttre stöd då hans funktionshinder bland annat medför kommunikationssvårigheter och svårigheter att förstå situationen. Han vet nog inte mer än att ibland måste han vara med pappa oavsett vad han själv vill och att det ibland är kul korta stunder men också får honom att bli ledsen och stressad och arg. Sonen är 7.

Exmaken har övervakad besökstid för att flera av sonens vårdare vittnade om att exmaken inte tar hand om sonens hälsa och välmående, behandlar honom illa och förnekar hans behov, samt att sonen konstant gråter och frågar efter mamma när han är där. Mer detaljer än så vill jag inte gå in på just nu, men det i kombination med tidigare våld + nuvarande eftervåld mot min fru gör det svårt.

Rättsprocessen är pågående men det finns noll socialt stöd. Jag och frun är allt sonen har som riktigt emotionellt stöd och trygghet.

Som jag skrev ovan har jag fortfarande hopp. Vår lilla familj är så full av kärlek, och det har betydelse oavsett hur det går på lång sikt.

 

[Inte_Ung]

När man har fastnat i någon annans våld så blir livet svårt.
Just nu så styrs ni av exet som utövar den kontroll som han kan.
Människor som gör så har oftast fastnat i det för att de har tappat kontrollen över annat i livet.

Min erfarenhet är att det som fungerar bäst är att försöka ha en så normal vardag som möjligt och att identifiera den egna känslan för vad som är det verkliga problemet.

I dina inlägg så ser det verkliga problemet ut att vara att sonen mår dåligt av umgänge med sin pappa.
Är det något som går att påverka på något sätt?
Kan någon mera, t.ex. svärmor, vara närvarande vid umgänget?
Så att pappan inte får möjlighet att utöva makt över vare sig dig eller din fru.

Jag hade hyresgäster som utövade psykisk misshandel på mig.
Eftersom att jag inte blev av med dem så kunde de ägna sig åt utpressning och annat mindre trevligt för att få igenom sin vilja.
VId fysiska möten så såg jag till att ha "livvakter" med mig eller så fick det bli förhandlingar i domstol där andra människor hade ansvaret för ordningen.
Och där det fanns väktare om det skulle bli otrevligt.
Hos sina senaste hyresvärdar så har en jurist fått ta alla kontakter av samma orsak.

Kan ni också göra så?
Ha någon typ av krockkudde mellan er och pappan?
Så att han inte kommer åt er personligen.

Normal vardag är t.ex. att den som inte lyckas sova på natten, sover på dagen.
Och att den som inte behöver sova på dagen då gör något annat nyttigt samtidigt.
Typ egen tid, fixar något som behöver göras o.s.v.

 

[Palermo]

Det där med att barn och (oftast) pappor ska träffas i stort sett hur katastrofal relationen än är, är ett stort problem även i Sverige. Tyvärr.

Hur det hanteras i usa vet jag ju inte, men jag tar för givet att det är på alla sätt värre.

 

[SaraXX]

Hur går det för er @FarNahar ?

 

[kolblakkur]

@FarNahar Hur har du det?